SOU 2008:126
Betänkande av
Utredningen Yrkeskrav i äldreomsorg
Stockholm 2008
I den äldres tjänst
Äldreassistent – ett framtidsyrke
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar
av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av
Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress:
Fritzes kundtjänst
106 47 Stockholm
Orderfax: 08-690 91 91
Ordertel: 08-690 91 90
E-post: order.fritzes@nj.se
Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss.
Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på
http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice
Tryckt av Edita Sverige AB
Stockholm 2008
ISBN 978-91-38-23124-1
ISSN 0375-250X
Till statsrådet Maria Larsson
Regeringen beslutade den 22 november 2007 att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att lämna förslag på en nationell strategi för
kompetensförsörjning inom den kommunalt finansierade vården
och omsorgen om äldre kvinnor och män. Syftet är att öka kvalitet
och effektivitet, att få en ökad nationell likvärdighet och att göra
arbete inom vård och omsorg för äldre mer attraktivt.
Den 1 januari 2008 förordnades kommunalrådet Gösta
Jedberger som särskild utredare. Som sakkunniga i utredningen
förordnades fr.o.m. den 21 februari 2008 departementssekreteraren
Andreas Hermansson, ämnesrådet Brittmarie Högberg och
departementssekreteraren Kent Löfgren. Som experter förordnades
utredaren Kerstin Ahlsén, projektledaren Gert Alaby, professorn
Carl Jan Granqvist, rektorn och VD Jan Håkan Hansson, vård- och
omsorgschefen Pia Joelsson, ombudsmannen Lena Jonasson,
undervisningsrådet Ylva Malm, chefläkaren Barbro Nordström,
ordföranden Sam Sandberg, ordföranden Bijan Shafiei samt förbundsombudsmannen
Eva Stål Söderberg.
Utredningen antog namnet Yrkeskrav i äldreomsorg
(S 2007:12). Som huvudsekreterare i utredningen förordnades
fr.o.m. den 21 januari 2008 kanslirådet Niclas Jacobson. Som
sekreterare förordnades fr.o.m. den 21 januari 2008 undervisningsrådet
Anita Berger, fr.o.m. den 27 februari 2008 kanslirådet Emma
Sterky, fr.o.m. den 8 mars 2008 undervisningsrådet Asta Modig
och fr.o.m. den 1 september 2008 juristen Tomas Agdalen.
Härmed överlämnas betänkandet I den äldres tjänst (SOU
2008:126). Särskilda yttranden har avgetts av Kerstin Ahlsén och
Eva Stål Söderberg. Uppdraget är härmed slutfört.
Stockholm i december 2008
Gösta Jedberger
/Niclas Jacobson
Anita Berger
Emma Sterky
Asta Modig
Tomas Agdalen
Innehåll
Förkortningar..................................................................... 11
Sammanfattning ................................................................ 13
Författningsförslag ............................................................. 23
1 Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre..................... 31
1.1 Behovet av en kompetensreform ............................................ 31
1.2 Uppdraget................................................................................. 32
1.3 Ett nytt yrke............................................................................. 33
1.4 Samråd ...................................................................................... 35
1.5 Begrepp..................................................................................... 36
2 Framtidens omsorg och vård för äldre........................... 43
2.1 Faktorer som påverkar framtidens omsorg och vård för
äldre........................................................................................... 43
2.2 Framtidens omsorg och vård för äldre – slutsatser................ 44
2.3 Vad innebär utvecklingen för omsorgspersonalen?............... 51
5
Innehåll SOU 2008:126
3 Att definiera yrket.......................................................53
3.1 Nationella yrkeskrav för arbete med omsorg och vård..........53
3.2 Yrkestitel – Äldreassistent.......................................................56
3.3 Det nya yrket kräver bred kompetens ....................................60
3.4 Struktur för våra yrkeskrav – Bolognadeklarationen .............67
4 Elva nationella yrkeskrav .............................................71
4.1 Värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga............72
4.1.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet ....................................................................72
4.1.2 Bakgrund .......................................................................74
4.2 Kommunikation .......................................................................79
4.2.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet ....................................................................79
4.2.2 Bakgrund .......................................................................82
4.3 Lagar och regler ........................................................................87
4.3.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet ....................................................................87
4.3.2 Bakgrund .......................................................................89
4.4 Det friska (normala) åldrandet................................................94
4.4.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet ....................................................................94
4.4.2 Bakgrund .......................................................................95
4.5 Åldrandets sjukdomar..............................................................99
4.5.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet ....................................................................99
4.5.2 Bakgrund .....................................................................100
4.6 Funktionsbevarande omsorg .................................................107
4.6.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet ..................................................................107
4.6.2 Bakgrund .....................................................................109
6
SOU 2008:126 Innehåll
4.7 Emotionell och social omsorg............................................... 115
4.7.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet .................................................................. 115
4.7.2 Bakgrund ..................................................................... 117
4.8 Kroppsnära omsorg ............................................................... 123
4.8.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet .................................................................. 123
4.8.2 Bakgrund ..................................................................... 125
4.9 Måltid, kost och näring.......................................................... 127
4.9.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet .................................................................. 128
4.9.2 Bakgrund ..................................................................... 129
4.10 Omsorg och vård i livets slut ................................................ 135
4.10.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet .................................................................. 135
4.10.2 Bakgrund ..................................................................... 137
4.11 Sjukvård .................................................................................. 142
4.11.1 Våra argument för och en precisering av
yrkeskravet .................................................................. 142
4.11.2 Bakgrund ..................................................................... 144
5 Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven.. 147
5.1 En reglering införs i SoL........................................................ 147
5.2 Behörighet att arbeta ensam.................................................. 148
5.3 Omsorg – Äldreassistentens huvudsakliga kompetens ....... 150
5.4 Yrkeskravsnivå ....................................................................... 151
5.5 Delegering .............................................................................. 153
5.6 En översyn av SoL och HSL.................................................. 155
6 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för
Äldreassistent .......................................................... 159
6.1 Den framtida rekryteringsbasen ........................................... 159
6.2 Två vägar till yrkeskompetens............................................... 160
7
Innehåll SOU 2008:126
6.3 Utbildningsvägen ...................................................................162
6.3.1 Gymnasial utbildning med inriktning mot arbete
för äldre........................................................................162
6.3.2 Kommande Program för Omsorg och vård samt
dagens omvårdnadsprogram.......................................164
6.3.3 Kommunal vuxenutbildning.......................................170
6.3.4 Kompetenta yrkeslärare..............................................172
6.4 Valideringsvägen.....................................................................173
6.4.1 Genomförande av validering mot yrkeskrav och
kompetensutveckling..................................................174
6.4.2 Godkännande av yrkeskompetens som
Äldreassistent ..............................................................179
6.4.3 Nationell kvalitetssäkring av godkännande och
validering .....................................................................182
6.4.4 Valideringsvägen – en sammanfattning .....................183
6.4.5 Validering och kompetensutveckling av redan
anställda vid reformens inledningsskede ...................185
6.5 Överklagande..........................................................................186
6.6 Överväganden av olika alternativa ansvarslösningar ............186
7 Specialistkompetens för Äldreassistent .......................193
7.1 Uppdraget ...............................................................................193
7.2 Vidareutbildning i dag............................................................193
7.3 Specialiseringar .......................................................................202
8 Tillsyn .....................................................................211
9 Forskning om omsorg och vård för äldre ......................213
8
SOU 2008:126 Innehåll
9
10 Förutsättningar för att kompetensreformen ska få
genomslag ............................................................... 217
10.1 En överenskommelse mellan staten och Sveriges
Kommuner och Landsting.................................................... 217
10.2 Genomslag för de nationella yrkeskraven ............................ 221
10.3 Plan för genomförande .......................................................... 224
11 Konsekvenser av våra förslag ..................................... 227
11.1 Äldreassistent – ett framtidsyrke.......................................... 227
11.2 Jämställdhet............................................................................ 229
11.3 Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag ............ 231
12 Författningskommentar ............................................. 243
12.1 Inledning................................................................................. 243
12.2 Ändring i socialtjänstlagen .................................................... 245
12.3 Lagen (2010:xxx) om kompetens hos personal som
arbetar med stöd och hjälp för äldre m.m. ........................... 246
Särskilda yttranden .......................................................... 251
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv ....................................................... 257
Bilaga 2 Faktauppgifter om kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre ......................................... 267
Bilaga 3 Tre underlag om yrkeskompetens ............................. 271
Bilaga 4 Utbildningsnivå och anställningstid hos befintlig
personal ....................................................................... 281
Förkortningar
ADL Aktiviteter i det dagliga livet
APL Arbetsplatsförlagt lärande
APU Arbetsplatsförlagd utbildning
FN Förenta Nationerna
HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
ICF International Classification of Functioning,
Disability and Health
KY Kvalificerad yrkesutbildning
LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
LYHS Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område
MAS Medicinskt ansvarig sjuksköterska
SCB Statistiska centralbyrån
SOSFS Socialstyrelsens författningssamling
SoL Socialtjänstlagen (2001:453)
VO-college Vård- och omsorgscollege
WHO World Health Organisation
11
Sammanfattning
Uppdraget har utförts i enlighet med kommittédirektivet ”En
kompetensreform inom vården och omsorgen om äldre” (Dir.
2007:155). Uppdraget har varit att ge förslag på utformning av
enhetliga kriterier för yrkeskompetens, kompetensintyg samt
yrkesbenämningar för omsorgspersonal som arbetar inom kommunernas
omsorg och vård för äldre. Utredaren har haft till uppgift
att ge förslag på yrkeskrav för sådan omsorgspersonal och föreslå
hur yrkesbenämningar och krav ska införas på ett för verksamheterna
rimligt och smidigt sätt. Uppgiften har även varit att analysera
och ge förslag på hur kompetensbehovet inom sektorn ska
kunna tillgodoses i syfte att försörja omsorg och vård för äldre med
grundutbildad personal samt att lämna förslag på hur vidareutbildningen
kan förbättras i syfte att höja kvaliteten och underlätta den
framtida kompetensförsörjningen inom omsorg och vård för äldre.
Vidare har utredaren analyserat behovet av att utveckla vidareutbildningar
och karriärvägar inom området.
Vi har i arbetet i första hand utgått från äldre personers behov
av värdighet, trygghet och kvalitet i den omsorg och vård som
finansieras av kommunerna. En annan utgångspunkt har varit att
blicka tio till femton år framåt i tiden för att anpassa våra förslag
till de behov som kommer att finnas framöver. En tredje utgångspunkt
har varit vår bedömning av vilka faktorer som är avgörande
för att öka attraktiviteten för arbete inom omsorg och vård för
äldre. Vi har definierat vår målgrupp som den personal inom kommunalt
finansierad omsorg och vård för äldre som i dag i huvudsak
har anställningstitlar som undersköterska, vårdbiträde och
liknande.
Med dessa utgångspunkter, efter genomgång av tidigare
genomförda arbeten och efter möten och seminarier med berörda
finner vi att ett nytt yrke bör skapas – i den äldres tjänst.
13
Sammanfattning SOU 2008:126
Nationella yrkeskrav
Vi föreslår att det med omsorgs- och vårduppgifter läggs fast en
lägsta nivå på kompetens för personal som arbetar inom omsorg
och vård för äldre. Denna nivå ska vara nationellt likvärdig. Vi har
utgått från de äldres behov och formulerat elva nationella yrkeskrav
inom följande kompetensområden.
1. Värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga.
2. Kommunikation.
3. Lagar och regler.
4. Det friska (normala) åldrandet.
5. Åldrandets sjukdomar.
6. Funktionsbevarande omsorg.
7. Emotionell och social omsorg.
8. Kroppsnära omsorg.
9. Måltid, kost och näring.
10. Omsorg och vård i livets slut.
11. Sjukvård.
Yrkeskraven är ett sätt att urskilja och beskriva de kompetenser det
nya yrket ska omfatta men utgör självklart en förenkling av verkligheten.
Yrkeskraven går ibland in i varandra och ett krav är oftast
en förutsättning för ett annat. Tillsammans utgör de elva
yrkeskraven en odelbar helhet som beskriver den grundläggande
kompetens som den nya yrkesgruppen ska besitta.
Ett mål med yrkeskraven är att all omsorgspersonal ska ha
grundläggande kompetens för sina arbetsuppgifter som arbetar
med omsorgs- och vårduppgifter. Ytterst är målet att öka
kvaliteten och effektiviteten för de äldre. I detta ligger bl.a. att
uppnå intentionerna i socialtjänstlagen att äldre människor får
möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden
och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
Det handlar om att ta tillvara den äldres resurser och att ge
individuellt anpassat stöd och hjälp. Det är särskilt viktigt att ge
stöd till dem som, t.ex. på grund av sjukdom, kan ha svårigheter att
göra sin röst hörd. Vi har också tagit fasta på det friska åldrandet.
14
SOU 2008:126 Sammanfattning
Ett hälsofrämjande synsätt innebär att alla insatser utgår från vad
som är bra för hälsan och det som är friskt hos varje människa.
Ytterligare ett syfte är att yrkeskraven också ska bidra till att intentionerna
om god vård enligt hälso- och sjukvårdslagen kan
uppfyllas.
Genom att omsorgspersonalens kompetens höjs ökar kvalitet,
säkerhet och likvärdighet i verksamheten. Syftet är inte att denna
personalgrupp ska ta över arbetsuppgifter från de högskoleutbildade
yrkesgrupperna utan snarare att omsorgspersonalen ska
kunna vara ett ännu bättre stöd i lagarbetet kring den äldre.
Lagreglering
För att få genomslag för de nationella yrkeskraven föreslår vi att
kompetenskravet regleras i lag. Genom en ändring i socialtjänstlagens
kvalitetsbestämmelse förtydligas i en ny lag en lägsta nivå på
kompetens för personal som arbetar inom kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre. Den som inte har sådan dokumenterad
kompetens får inte arbeta ensam med sådana arbetsuppgifter.
Lagen omfattar sådant stöd och sådan hjälp inom omsorg och vård
för äldre som ges till personer som fyllt 67 år. Det handlar om
insatser som den äldre får i hemmet, i särskilt boende eller i dagverksamhet
efter ett biståndsbeslut. Stöd och hjälp till äldre som är
av servicekaraktär omfattas inte av de nationella yrkeskraven.
Yrkestitel Äldreassistent
Vi föreslår att de som har kompetens som motsvarar de nationella
yrkeskraven ska få ett kompetensbevis och yrkestiteln Äldreassistent.
Vi har i valet av titel haft ett antal utgångspunkter. Vi vill
med titeln signalera ett ökat fokus på den äldre och stärkande av
dennes inflytande över omsorgen och vården. Titeln bör alltså
relatera till vem man är till för. Titeln bör vara könsneutral och inte
signalera underordning eller hierarki. Titeln bör markera att det är
ett nytt yrke skilt från tidigare gängse arbetsområden och titlar,
som spänner över ett ”bredare” område än omsorg och vård för
äldre.
15
Sammanfattning SOU 2008:126
Behörighet
Den som är Äldreassistent är behörig att arbeta ensam med sådan
omsorg och vård som omfattas av de nationella yrkeskraven. En
person som inte har kompetens som Äldreassistent kan anställas
som trainee. Den som är trainee får utföra arbetsuppgifter som
omfattas av yrkeskraven enbart genom att arbeta tillsammans med
en Äldreassistent eller annan personal med dokumenterad
kompetens.
Omsorg är huvudkompetensen
Vi har funnit att frågor kring omsorg och kompetens för att ge
omsorg ofta är bristfälligt beskrivna. Enligt vår bedömning beror
detta bl.a. på att människors emotionella, sociala och fysiska behov
som inte kräver sjukvård ofta är svårare att beskriva konkret. Det
gör att de mer sjukvårdande och tekniska arbetsuppgifterna och
ibland även de konkreta serviceuppgifterna oftare kommer i fokus.
Traditionellt har också sjukvårdande uppgifter haft en högre status.
När stöd och hjälp till den äldre behandlas, både vid biståndsbedömning
och vid utförande, riktas fokus ofta också på de praktiska
och medicinska behoven medan de emotionella och sociala får stå
tillbaka. Under vårt utredningsarbete har det dock tydligt framkommit
att det är omsorgsuppgifterna som borde vara de dominerande.
Vi anser därför att omsorg är Äldreassistentens huvudsakliga
och specifika kompetensområde, kompletterat med vissa vårduppgifter.
Omsorg ska utgöra minst tre fjärdedelar av
Äldreassistentens kompetens.
Socialstyrelsen ansvarar för precisering av yrkeskraven
Varje yrkeskrav omfattar tre dimensioner enligt Bolognadeklarationens
tre huvudområden för kompetens, dvs. förhållningssätt och
värderingsförmåga, kunskap och förståelse samt färdighet och förmåga.
För att vara giltiga över en längre period har yrkeskraven
formulerats relativt generellt. Samtidigt måste en precisering ske
för att det ska gå att närmare förstå vilket innehåll och djup i
kompetens som avses. Vi anser att det är viktigt för såväl regering
som remissinstanser och berörda myndigheter att ha ett så pass
detaljerat förslag att ta ställning till att man kan göra sig en före16
SOU 2008:126 Sammanfattning
ställning om hur det kommer att se ut när reformen väl är genomförd.
I betänkandet har vi därför redan påbörjat en precisering av
varje yrkeskrav så som vi tänker oss att de borde se ut. Vi föreslår
att Socialstyrelsen får i uppdrag att ytterligare precisera
yrkeskraven i föreskrift. Vidare ska Socialstyrelsen utgå ifrån att
den tid som står till förfogande för att uppnå Äldreassistentens
samlade kompetens ska motsvara en nivå som man skulle kunna
tillgodogöra sig på en treårig gymnasieutbildning med inriktning
mot omsorg och vård för äldre (karaktärsämnen ca 1500 gymnasiepoäng).
Vägar till yrkeskompetens
För att möjliggöra att våra grundläggande yrkeskrav får genomslag
i verksamheten bedömer vi att det bör finnas olika vägar att uppnå
yrkeskompetens som Äldreassistent. Mot bakgrund av det stora
rekryteringsbehovet och den heterogena rekryteringsbasen så
måste dessa vägar kunna ta emot intresserade med mycket
skiftande bakgrund. Vi föreslår två spår, Utbildningsvägen
respektive Valideringsvägen. Utbildningsvägen är gymnasial
utbildning med inriktning mot äldre och som vänder sig både till
ungdomar som ska välja gymnasieutbildning och till dem som vill
utbilda sig i vuxen ålder. Valideringsvägen innebär att den som
anställs som trainee i omsorg och vård för äldre kan få sin
kompetens bedömd och dokumenterad och vid behov få kompletterande
kompetensutveckling för att uppnå de nationella
yrkeskraven för Äldreassistent.
Utbildningsvägen
Det ska på gymnasial nivå finnas en utbildning inom omsorg och
vård med inriktning mot arbete för äldre som ger kompetens som
motsvarar de nationella yrkeskraven för Äldreassistent och som vid
uppnådd kompetens ger kompetensbevis för Äldreassistent. Om
gymnasieutredningens förslag genomförs bör Programmet för
Omsorg och vård ges en särskild inriktning mot arbete för äldre
som ger kompetens enligt yrkeskrav för Äldreassistent och yrkesexamen
Äldreassistent. Om nuvarande Omvårdnadsprogram
behålls bör en särskild inriktning mot arbete för äldre inrättas.
17
Sammanfattning SOU 2008:126
En stor del av dem som rekryteras till arbete inom omsorg och
vård för äldre har fått sin utbildning via den kommunala vuxenutbildningen.
Vi tror att detta även framöver kommer att vara en
viktig väg in i yrket och föreslår därför att det inom kommunal
vuxenutbildning ska anordnas kurser på gymnasienivå som ger
kompetens enligt de nationella yrkeskraven för Äldreassistent och
som vid uppnådd kompetens ger kompetensbevis för Äldreassistent.
Valideringsvägen
Validering av befintlig och blivande omsorgspersonal förutsätter
ett enkelt och begripligt system som är möjligt att genomföra i hela
landet. Systemet ska bidra till nationell likvärdighet och ha hög
legitimitet.
Vi föreslår att validering, dvs. en strukturerad bedömning,
värdering, dokumentation och ett erkännande av kunskaper och
kompetens som en person besitter, ska kunna ske mot de av Socialstyrelsen
preciserade yrkeskraven. Kommunerna ges i uppgift att
godkänna och styrka att en person har kompetens motsvarande de
nationella yrkeskraven för Äldreassistent genom att utfärda
kompetensbevis.
Kvalitetssäkring
I syfte att säkerställa likvärdighet och kvalitet ska Socialstyrelsen
ges i uppdrag att ansvara för nationell kvalitetssäkring genom att
t.ex. fastställa nationella riktlinjer för genomförande av validering
mot de nationella yrkeskraven för Äldreassistent. Validering kan
genomföras på olika sätt och med olika metoder. Kommunerna ges
skyldighet att kvalitetssäkra underlag för godkännande, t.ex. den
verksamhet som utför validering.
18
SOU 2008:126 Sammanfattning
Om en enskild genom validering når upp till yrkeskraven ger det
underlag för godkännande av yrkeskompetens som Äldreassistent
och kompetensbevis kan utfärdas. Om valideringen däremot visar
att den anställde endast delvis når upp till yrkeskraven ger det
underlag för planering av kompletterande kompetensutveckling.
Efter genomförd kompetensutveckling kan yrkeskompetens godkännas
och kompetensbevis utfärdas. Socialstyrelsen ska fortlöpande
följa, stödja och utvärdera kommunernas godkännande av
kompetens enligt de nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
Specialiseringar
Äldreassistenten har en bred grundkompetens. För att i framtiden
kunna möta äldre med mer varierade, komplexa och kvalificerade
behov behöver Äldreassistenten dock kunna fördjupa sin
kompetens inom vissa ämnesområden. För att lättare kunna
rekrytera och behålla Äldreassistenter i verksamheten behövs det
också tydligare karriärvägar än det finns i dag. Vi föreslår att
nationella kriterier för specialistkompetens ska formuleras för fyra
specialiseringar för Äldreassistenten;
1. Demens- och psykisk sjukdom.
2. Omsorg och vård i livets slut.
3. Funktionsbevarande omsorg (emotionell, social och fysisk förmåga).
4. Måltid, kost och näring.
Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att närmare precisera nivån på
specialistkompetens.
I varje specialisering bör framgå att Äldreassistenten, förutom
ämneskunskap, också ska ha kunskap om och förmåga att handleda
andra i sin specialisering, leda en grupp samt genomföra
systematiskt kvalitetsarbete.
19
Sammanfattning SOU 2008:126
Möjlighet att uppnå specialistkompetens bör erbjudas i det
formella utbildningssystemet på eftergymnasial nivå och motsvara
två terminers heltidsstudier. Möjlighet att bedöma en Äldreassistents
befintliga specialistkompetens bör också erbjudas genom
validering mot de nationella kriterierna för specialistkompetens för
specialiseringarna och kompletterande utbildning i de fall det
behövs.
Forskning
De yrkeskrav vi anger för en Äldreassistent är breda kunskapsfält
och bitvis svåra att överblicka. Generellt saknas kunskapsöversikter
inom många områden och här finns stora forskningsbehov. Ett
prioriterat område bör vara att initiera och genomföra sådana
kunskapsöversikter. Särskilda områden som behöver mer forskning
är organisering, strukturer, organisationsformer, ledarskap m.fl.
områden som, givet att kunskapsläget förbättras, kan ge nya
möjligheter att utveckla de elva kompetensområden som föreslås i
vår utredning. Vi bedömer att det behöver satsas mer på forskning
inom omsorgsområdet.
En överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och
Landsting
En överenskommelse om en nationell strategi för kompetensförsörjning
inom omsorg och vård för äldre bör ingås mellan staten
och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelsen bör
innehålla ett antal åtaganden från respektive part som underlättar
genomförandet av strategin. För Sveriges Kommuner och
Landstings del kan det t.ex. handla om att genomföra en nationell
kampanj för att informera om och marknadsföra yrket och att
medverka till att de anställda inom omsorg och vård för äldre ges
förutsättningar att genomföra såväl validering av befintlig
kompetens som grundutbildning och specialistutbildning. Detta
kan delvis ske t.ex. genom en satsning på arbetsplatsförlagt lärande.
20
SOU 2008:126 Sammanfattning
21
Staten bör åta sig att, förutom att stå för regleringen, utfärda
föreskrift för yrkeskravsnivån respektive anpassa utbildningssystemet
efter denna nivå och för nivån för specialistkompetens.
Därutöver bör staten ge stimulansbidrag i form av stöd för
validering och kompetensutveckling på både grundläggande och
specialiserad nivå och ansvara för uppföljning.
Författningsförslag
1 Förslag till
lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs ifråga om socialtjänstlagen (2001:453)att
3 kap. 3 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
3 §
Insatser inom socialtjänsten
skall vara av god kvalitet.
Insatser inom socialtjänsten
ska vara av god kvalitet.
För utförande av socialnämndens
uppgifter skall det
finnas personal med lämplig utbildning
och erfarenhet.
För utförande av socialnämndens
uppgifter ska det finnas
personal med lämplig utbildning
och erfarenhet. I lagen
(2010:xxx) om kompetens hos
personal som arbetar med stöd
och hjälp för äldre m.m. finns
ytterligare bestämmelser om
lämplig utbildning och erfarenhet
för personal som arbetar med stöd
och hjälp för äldre.
Kvaliteten i verksamheten
skall systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras.
Kvaliteten i verksamheten
ska systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
23
Författningsförslag SOU 2008:126
2 Förslag till
lagen om kompetens hos personal som arbetar
med stöd och hjälp för äldre m.m.
Härigenom föreskrivs följande
Inledning
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om lämplig utbildning och
erfarenhet (kompetens) för personal som i sin yrkesutövning ger
en person som fyllt 67 år stöd och hjälp enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453)
- i dagverksamhet som motsvaras av det som avses i 3 kap. 6 §
första stycket den lagen,
- i hemmet som motsvaras av det som avses i 5 kap. 5 § första
stycket den lagen, eller
- i en särskilt inrättad boendeform som motsvaras av det som
avses i 5 kap. 5 § andra stycket den lagen.
Stöd och hjälp av servicekaraktär omfattas inte av denna lag.
2 § Enskild med kompetens enligt denna lag eller föreskrift med
stöd av lag är äldreassistent.
3 § Personal ska för att få arbeta ensam med yrkesutövning enligt
denna lag vara äldreassistent.
Godkännande av kompetens samt kvalitetssäkring
4 § Den nämnd som enligt 2 kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453)
fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska efter ansökan av enskild
godkänna att han eller hon har i 2 § föreskriven kompetens och
styrka detta genom att utfärda intyg (kompetensbevis) för äldreassistent.
Ansökan ställs till den kommun i vilken den enskilde ska
arbeta med uppgifter enligt denna lag. Nämnden ska dokumentera
beslutet.
24
SOU 2008:126 Författningsförslag
Godkännande av kommun enligt första stycket krävs inte för
enskild som genom gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning
eller fristående skola fått motsvarande kompetens genom utbildning
på nationellt fastställda kurser eller genom en godkänd utländsk
utbildning som givit motsvarande kompetens.
5 § Underlaget för ett beslut enligt 4 § första stycket ska vara av
god kvalitet. Kvaliteten i underlagen ska systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras.
Bemyndiganden
6 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
får meddela föreskrifter om kompetens enligt 2 §.
7 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
får meddela föreskrifter om behörighet för ytterligare yrkesgrupper
att ensam få arbeta med uppgifter som omfattas av denna lag.
8 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får
meddela föreskrifter om villkor för rätten att kalla sig äldreassistent
för enskild som har utländsk utbildning motsvarande de krav på
kompetens som följer enligt 2 § och hur den erkänns enligt 4 §
andra stycket.
9 § För verksamhet enligt denna lag får regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer, meddela sådana föreskrifter som behövs
till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.
Tillsyn
10 § Socialstyrelsen har tillsyn över verksamheten enligt denna lag
och ska om det förekommer någon brist förelägga kommunerna att
avhjälpa den.
Tillsynen är granskning av att verksamheten uppfyller
- de krav som framgår av lagen, och till den meddelade förordningar
och föreskrifter,
- villkor i beslut som Socialstyrelsen meddelat.
25
Författningsförslag SOU 2008:126
Socialstyrelsen ska
- utöva tillsynen i enlighet med definitionen i första stycket,
- lämna råd och vägledning i tillsynen,
- följa upp att brister åtgärdas,
- förmedla kunskap och erfarenhet som erhålls genom tillsynen,
och
- informera och ge råd till allmänheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 i fråga om 1, 2 och 4–
10 §§ och i övrigt den 1 januari 2015.
26
SOU 2008:126 Författningsförslag
3 Förslag till
förordningen (2010:xxx) om kompetens hos
personal som arbetar med stöd och hjälp för äldre
m.m.
Härigenom föreskrivs följande
1 § I denna förordning finns föreskrifter om kompetens enligt
lagen (2010:xxx) om kompetens hos personal som arbetar med
stöd och hjälp för äldre m.m. De uttryck och benämningar som
används i förordningen har samma betydelse som i den lagen.
2 § Äldreassistenten ska ha kompetens enligt följande yrkeskrav
1. Värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga
Äldreassistenten ska ha kunskap om den värdegrund som gäller
för omsorg och vård för äldre. Äldreassistenten ska ha förmåga att
omsätta värdegrunden och tillämpa ett etiskt förhållningssätt och
ett gott bemötande i sitt arbete. Äldreassistenten ska ha kunskap
om vad som avses med att kritiskt analysera, bedöma och värdera.
Äldreassistenten ska ha förmåga att kritiskt granska, bedöma och
värdera det egna arbetet och därmed kunna medverka till verksamhetens
utveckling.
2. Kommunikation
Äldreassistenten ska ha kunskap om olika former för kommunikation
och förståelse för dess betydelse för äldre, närstående och
arbetskamrater. Äldreassistenten ska ha förmåga att tala, läsa och
skriva svenska. Äldreassistenten ska också ha förmåga att anpassa
sättet att kommunicera till olika situationer och olika individers
förutsättningar och behov.
3. Lagar och regler
Äldreassistenten ska ha kunskap om de lagar, förordningar,
föreskrifter och allmänna råd som styr omsorg och vård för äldre.
Äldreassistenten ska ha förmåga att utföra sitt arbete så att den
äldres säkerhet och god kvalitet tillgodoses i enlighet med gällande
lagar och regler.
27
Författningsförslag SOU 2008:126
4. Det friska (normala) åldrandet
Äldreassistenten ska ha kunskap om hur åldrande påverkar
människan socialt, psykiskt och fysiskt. Äldreassistenten ska ha
förmåga att med en positiv syn på ålder och åldrande se det friska
hos den äldre.
5. Åldrandets sjukdomar
Äldreassistenten ska ha kunskap om vanligt förekommande
sjukdomar och hälsoproblem hos äldre samt hur dessa påverkar
behovet av omsorg och vård. Äldreassistenten ska ha förmåga att
bedöma förändringar i den äldres psykiska och fysiska tillstånd.
6. Funktionsbevarande omsorg
Äldreassistenten ska ha kunskap om hur fysisk aktivitet
påverkar äldres hälsa och välbefinnande samt vad som avses med
rehabilitering inklusive ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt. Äldreassistenten ska ha förmåga att stödja och motivera
den äldre till egen fysisk aktivitet och ha förmåga att tillämpa ett
funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt.
7. Emotionell och social omsorg
Äldreassistenten ska ha kunskap om betydelsen av emotionell och
social stimulans för den äldres hälsa och välbefinnande. Äldreassistenten
ska ha förmåga att stödja den äldre att ha en aktiv och
meningsfull tillvaro i gemenskap med andra och att vara delaktig i
samhället.
8. Kroppsnära omsorg
Äldreassistenten ska ha kunskap om personlig hygien och
klädsel. Äldreassistenten ska ha förmåga att med respekt för den
enskildes integritet stödja den äldre att själv sköta sin personliga
hygien och klädsel. Äldreassistenten ska också ha förmåga att vid
behov helt eller delvis kompensera den äldre om han eller hon inte
själv klarar dessa uppgifter.
9. Måltid, kost och näring
Äldreassistenten ska ha kunskap om vad måltid, kost och näring
har för betydelse för den äldres hälsa och välbefinnande. Äldreassistenten
ska ha förmåga att skapa en tillfredsställande måltidsmiljö,
goda matvanor och att stödja den äldre vid måltiden.
10. Omsorg och vård i livets slut
Äldreassistenten ska ha kunskap om omsorg och vård i livets
slut. Äldreassistenten ska i den svåra situation som är vid livets slut
ha förmåga att stödja den äldre och dennes närstående.
28
SOU 2008:126 Författningsförslag
29
11. Sjukvård
Äldreassistenten ska ha kunskap om sjukvårdande insatser.
Äldreassistenten ska ha förmåga att utföra kontroller, provtagningar
och behandlingar. Äldreassistenten ska ha kunskaper om
smitta och smittspridning och förmåga att utföra sina arbetsuppgifter
med beaktande av hygieniska principer. Äldreassistenten ska
också ha förmåga att administrera läkemedel.
3 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om ytterligare
preciseringar av varje yrkeskrav enligt 2 §.
4 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om preciseringar av
specialiseringar för äldreassistent inom vilka specialistkompetens
kan uppnås.
5 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka yrkesgrupper
utöver äldreassistent som får arbeta ensamma med arbetsuppgifter
som omfattas av lagen (2010:xxx) om kompetens hos personal som
arbetar med stöd och hjälp för äldre m.m..
6 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om hur kommunerna
uppfyller kraven i 4 § lagen (2010:xxx) om kompetens hos personal
som arbetar med stöd och hjälp för äldre m.m.
7 § Socialstyrelsen ska vara särskilt behörig myndighet för yrket
inom lagen (2010:xxx) om kompetens hos personal som arbetar
med stöd och hjälp för äldre m.m. enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande
av yrkeskvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv
2006/100/EG.
Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2010.
1 Ett nytt yrke för omsorg och vård
för äldre
1.1 Behovet av en kompetensreform
Regeringen har i direktiven angett följande.
Att bemötas med respekt av personal med rätt kompetens är
avgörande för att äldre kvinnor och män i behov av omsorg och
vård ska uppleva sin tillvaro som värdig och trygg. Personalens
kompetens och engagemang är i detta sammanhang den viktigaste
faktorn för kvaliteten och tryggheten i äldreomsorgen.
Fler personer blir allt äldre och fler äldre kvinnor och män får
sin vård och omsorg i den ordinära bostaden eller i särskilt boende,
mot att tidigare ha vårdats inom slutenvården. Detta har inneburit
att arbete inom vård och omsorg om äldre blivit alltmer kvalificerat
och mångfacetterat. Det kräver att personalen har både bredd och
djup i sin kompetens.
På tio års sikt kommer pensionsavgångarna från äldreomsorgen
att vara stora, samtidigt som antalet personer med vård- och
omsorgsbehov beräknas öka. Efterfrågan på kompetent personal
kommer alltså att öka kraftigt. Sedan lång tid tillbaka har allt färre
sökt sig till omsorgen via de reguljära utbildningsvägarna såsom
gymnasieskolans omvårdnadsprogram. För att klara den framtida
personalförsörjningen måste omvårdnadsarbetet göras mer
attraktivt och statusen höjas. Personal som redan arbetar inom
äldreomsorgen behöver få tillgång till kompetensutveckling och
alla utbildningsvägar som ger kompetens för arbete inom äldreomsorgen
måste utnyttjas. Flexibla och individuella lösningar
behöver utvecklas. Bara drygt tio procent av dem som arbetar inom
kommunernas vård och omsorg är män. En framtida utmaning är
att bredda rekryteringsbasen och därmed öka denna andel.
Regeringen ställer sig i direktiven bakom den analys som bl.a.
Socialstyrelsen gjort, dvs.
31
Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
• att den fortsatt låga andelen yrkeskompetent omvårdnadspersonal
inverkar negativt på kvalitetsutvecklingen,
• att staten bör vidta åtgärder för att öka utbudet av yrkeskompetent
omvårdnadspersonal,
• att det är angeläget att lägga fast kraven på att all personal ska ha
en definierad lägsta yrkeskompetens,
• att utbildningssystemet bör ses över och
• att förutsättningarna för lärande knutet till arbetsplatserna
behöver förbättras.
Regeringen anger att det finns ett behov av en samlad kompetensreform.
Syftet med en sådan reform är att öka kvaliteten och
effektiviteten, att få en ökad nationell likvärdighet och att göra
arbete inom vården och omsorgen om äldre mer attraktivt.
Reformens mål är att all personal ska ha grundläggande yrkesutbildning
för sina uppgifter. Vidare är ett mål att personalen får
bättre förutsättningar för kompetens- och karriärutveckling. Därmed
bör verksamheterna få bättre möjlighet att kunna rekrytera
och behålla personal med god kompetens.
1.2 Uppdraget
I direktiven anges att
• Utredaren ska ge förslag på utformning av enhetliga kriterier för
yrkeskompetens, kompetensintyg samt yrkesbenämningar för
omvårdnadspersonal som arbetar inom kommunernas vård och
omsorg om äldre. Utredaren ska ge förslag på yrkeskrav för
sådan omvårdnadspersonal och föreslå hur yrkesbenämningar
och krav ska införas på ett för verksamheterna rimligt och
smidigt sätt.
• Utredaren ska analysera och ge förslag på hur kompetensbehovet
inom sektorn ska kunna tillgodoses i syfte att försörja
vården och omsorgen om äldre med grundutbildad personal.
• Utredaren ska lämna förslag på hur vidareutbildningen kan förbättras
i syfte att höja kvaliteten och underlätta den framtida
kompetensförsörjningen inom vården och omsorgen om äldre.
Vidare ska utredaren analysera behovet av att utveckla vidareutbildningar
inom området.
32
SOU 2008:126 Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre
1.3 Ett nytt yrke
Omsorgspersonalen är Sveriges i särklass största yrkeskår med ca
185 000 anställda (2006). Den ger stöd och hjälp till ca 250 000
personer, 65 år och äldre. Kommunens kostnader för omsorg och
vård för äldre är ca 83 miljarder kronor per år. Omkring fyra
femtedelar av dessa kostnader utgörs av personalkostnader. Omsorgspersonalen
utgör i sin tur 85 procent av hela personalstyrkan.
Ska man påverka kvalitet och effektivitet i verksamheten bör man
rikta in sig på personalen i verksamheten.
Många arbetsgivare har som ambition eller krav att man ska ha
genomgått gymnasiets omvårdnadsprogram för att få anställning,
men eftersom verksamheten hela tiden måste bemannas, så är det
ofta möjligt att få arbete utan att ha utbildning inom omsorg och
vård. Det finns också en risk att omsorg och vård för äldre kan bli
ett arbetsmarknadspolitiskt dragspel, där arbetslösa kan få anställning
utan att de egentligen är lämpade för arbetsuppgifterna eller
ens vill arbeta där. Antalet timanställda och vikarier är stort och
många av dessa får så småningom fast anställning trots att de saknar
kompetens för arbete inom omsorg och vård för äldre.
Vi anser att det finns ett stort behov av att på nationellt plan
förtydliga yrkesrollen, göra kompetensen mer enhetlig och skapa
en ny yrkestitel för omsorgspersonalen. Detta är av värde för såväl
de äldre som för omsorgspersonalen och arbetsgivarna.
• Den äldre med behov av stöd och dennes närstående ska kunna
vara trygga i förvissningen om att omsorgspersonalen har den
kompetens som krävs för arbetsuppgifterna och att den omsorg
och vård som ges är av god kvalitet och kvalitetssäkrad.
• Omsorgspersonalen får en yrkesidentitet. En tydligare yrkesroll
leder till en statushöjning, en känsla av stolthet, trygghet, egenansvar
och sammanhang. Det minskar risken att omsorgspersonalen
känner sig otillräcklig. Därmed ökar möjligheten att
de stannar kvar i yrket och kontinuiteten kring den äldre kan
öka. Med en nationellt enhetlig yrkesbeteckning och kompetens
underlättas möjligheten till rörlighet då kompetensen och yrkestiteln
blir gångbar överallt i landet.
• Arbetsgivaren kommer med en ökad enhetlighet att ha bättre
möjlighet att veta vilken kompetens omsorgspersonalen och
arbetssökande har och därmed kunna säkerställa ökad kvalitet
och effektivitet i verksamheten.
33
Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
Kommittén för Kompetensstegen1 lyfter fram tre strategiskt
viktiga frågor inför framtiden – Professionalisering, Organisering
samt Bemötande och värdegrund. Den sistnämnda frågan
behandlas i vårt betänkande som ett kompetensområde som är
nödvändigt för den nya yrkesgruppen. Frågan om organisering är i
huvudsak ett ansvar för arbetsgivaren men naturligtvis är organiseringen
av arbetet avgörande för personalens möjlighet att göra ett
kvalitativt gott arbete. Under rubriken Professionalisering nämns i
Kompetensstegens betänkande bl.a. följande:
Baspersonalen inom omsorg och vård av äldre utför ett viktigt,
kvalificerat och ansvarsfullt arbete. Att peka på behovet av professionalisering
ska inte ses som kritik av de anställdas faktiska förmågor
och färdigheter. Det handlar tvärtom om att beskriva, tydliggöra och
utveckla de mycket komplexa kunskaper och färdigheter som de
besitter och som omsorgs- och vårdyrket närmast den äldre kräver.
Att arbeta närmast den äldre – som undersköterska eller vårdbiträde –
ställer dagligen krav på en kombination av professionella
yrkeskunskaper och ett professionellt förhållningssätt. Den
medicinska utvecklingen och teknikutvecklingen inom området har
inneburit att möjligheterna att behandla sjukdomar och skador även i
hög ålder har blivit bättre. Denna utveckling ställer dock högre och
förändrade krav på personalens kunskap och kompetens. Människor
överlever tidigare dödliga sjukdomar men har i gengäld omfattande
och sammansatta vårdbehov. Detta leder till en förändrad yrkesroll
och ett förändrat arbetsinnehåll för den personal som arbetar närmast
den äldre i vardagen. Det är kommitténs bedömning att dessa förändringar
inte i tillräcklig utsträckning återspeglas i nuvarande arbetsbeskrivningar
och därmed inte heller i kompetensutvecklingens utformning
och innehåll. Detta visar sammantaget på behovet av att lyfta
fram omsorgs- och vårdyrket som en profession med många olika
inriktningar och med höga och komplexa krav på kunskap och
kompetens. Mot bakgrund av erfarenheterna från Kompetensstegen
och de många satsningar på validering och grundutbildning, karriärvägar
och spetskompetens som genomförs runt om i landet, gör kommittén
bedömningen att kompetensutvecklingsinsatser i syfte att öka
professionaliseringen av omsorgs- och vårdyrket är ett av de mest
strategiskt viktiga områdena för kvalitetsutvecklingen i stort.
Vi finner behov av att nu beskriva den kompetens som arbetsuppgifterna
verkligen kräver och visa att omsorgspersonalens arbete
förtjänar anseende och respekt. Vår utmaning är att skapa ett nytt
yrke för framtiden – ett yrke i den äldres tjänst.
1 Att lära nära. Stöd till kommunerna för verksamhetsnära kompetensutveckling inom omsorg
och vård av äldre. SOU 2007:88.
34
SOU 2008:126 Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre
1.4 Samråd
Det sker mycket i vår omvärld som påverkar vilka förslag vi kan
lägga. Det pågår parallellt med denna utredning andra processer
som vi har tagit hänsyn till. De viktigaste är förslagen från
Gymnasieutredningen, Yrkeshögskoleutredning, Värdighetsutredningen
samt Valideringsdelegationens slutrapport som samtliga är
under beredning. Socialstyrelsen ser över regleringarna inom hälso och
sjukvårdsområdet i syfte att avreglera. Sveriges Kommuner och
Landsting, Vårdföretagarna och Kommunal håller tillsammans på
att bygga upp en branschsamverkan – Vård- och omsorgscollege.
Skulle dessa processer ha varit slutförda är det troligt att våra
förslag hade sett delvis annorlunda ut. En del av det ansvar som vi
nu föreslår ska läggas på Socialstyrelsen skulle eventuellt kunna
passa bättre inom ett framtida utbildningssystem eller hos
branschens parter men det går inte att säga i dag. Vi har därför försökt
anpassa våra förslag så att de ska fungera oavsett resultaten i
andra pågående processer.
Vi har i enlighet med direktiven haft samråd med eller tagit del
av resultat och förslag från ett antal utredningar och andra arbeten.
Det gäller Värdighetsutredningen (S 2007:03) som lämnat
betänkandet Värdigt liv i äldreomsorgen (SOU 2008:51), Fritt val
inom äldre- och handikappomsorgen (S 2007:4) som lämnat
betänkandet LOV att välja – Lag Om Valfrihetssystem (SOU
2000:15), Kompetensstegen (S 2004:10) som lämnat betänkandet
Att lära nära (SOU 2007:88), Gymnasieutredningen (U 2007:01)
som lämnat betänkandet Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola
(SOU 2008:27), Yrkeshögskoleutredningen (U 2007:7) som
lämnat betänkandet Yrkeshögskolan – För yrkeskunnande i förändring
(SOU 2008:29) samt Valideringsdelegationen som lämnat
rapporten Mot en nationell struktur.
Vi har medvetet valt att i första hand möta personer som är
yrkesverksamma inom omsorg och vård för äldre. Vi har haft
kontakt med undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter,
dietister och sjuksköterskor. I tidigt skede hade vi tre möten i olika
delar av landet där vi mötte personer med ansvar för omsorg och
vård för äldre i kommunerna. Det var socialchefer, medicinskt ansvariga
sjuksköterskor, enhetschefer, biståndshandläggare,
omsorgspersonal m.fl. Mötena var förlagda till Göteborg, Kalmar
och Umeå och representanterna kom från kommuner i respektive
35
Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
region. Vid ett studiebesök i Sandviken fick vi ta del av deras arbete
med E-validering.
Vi har också haft ett antal möten och kontakter med representanter
för berörda myndigheter och organisationer och fått
värdefulla synpunkter. Det gäller t.ex. Socialstyrelsen, Sveriges
Kommuner och Landsting, Vårdföretagarna, Länsstyrelserna i
Kalmar och Göteborg, Kommunal (bl.a. två möten med branschrådet
för undersköterskor), Vårdförbundet, Äldrecentrum i Stockholm,
Kravmärkt Yrkesroll, Distriktssköterskeföreningen, Legitimerade
sjukgymnasters riksförbund, Karolinska institutet,
stiftelsen Äldrecentrum, PRO – pensionärernas riksorganisation,
RPG – Riksförbundet pensionärsgemenskap, SKPF – Svenska
kommunalpensionärernas förbund, SPRF – Sveriges pensionärers
riksförbund, dietister och kostchefer från Stockholms län, rektorer
från kommunal vuxenutbildning i kommunerna på Södertörn,
Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Sveriges elevråd (SVEA) samt
Läkemedelsindustriföreningen (LIF).
Vi har haft flera möten med forskare och experter inom olika
discipliner och också fått skriftliga och muntliga synpunkter från
enskilda forskare och andra personer som berörs av omsorg och
vård för äldre.
Två besök har genomförts i våra nordiska grannländer i syfte att
jämföra och lära av hur dessa länder arbetar med omsorgspersonal
och kompetensförsörjning. I Helsingfors fick vi möjlighet att möta
representanter för Social- och Hälsovårdsministeriet, STAKES
samt träffa lokala företrädare för omsorg och vård för äldre i
Helsingfors stad. I Oslo studerades bl.a. hur man där arbetat med
auktorisering av omsorgspersonal. I Oslo träffade vi representanter
för Helse- og omsorgsdepartementet, Helsedirektoratet, Utdanningsdirektoratet,
Statens autoisasjonskontor för helsepersonell
(SAFH) samt KS – Kommunesektorens interesse- og arbeidsgiverorganisasjon.
1.5 Begrepp
Äldre
I betänkandet använder vi genomgående begreppen ”äldre” och
”den äldre” för att beteckna den personkrets som är föremål för
kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre. Det finns en rad
36
SOU 2008:126 Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre
alternativa begrepp som används i olika sammanhang. Brukare,
kund, patient och klient är exempel på sådana begrepp. Patient
används oftast i hälso- och sjukvården, klient inom individ- och
familjeomsorgen och brukare inom hela socialtjänsten. Kund
betecknar ofta en person med betydligt större makt över tjänsten
än vad som för närvarande är fallet efter en behovsbedömning.
Begreppet äldre har den bristen att det är ett betydligt vidare
begrepp än de dryga 15 procent av befolkningen över 65 år som får
stöd i form av hemtjänst eller särskilt boende (37 procent av de
som är 80 år och äldre).2 Till dessa kommer de som endast har
hemsjukvård.
För att avgränsa begreppet äldre nedåt i åldrarna har vi valt att
räkna med de som är 67 år och över. Det är numera den gängse
övre pensionsåldern. Det är också den avgränsning som gjorts i den
relativt nyligen antagna lagen om kommunal befogenhet att tillhandahålla
servicetjänster för äldre.3
Med begreppet äldre i betänkandet avses alltså personer 67 år
och över som beviljats kommunalt finansierad omsorg och vård.
Omsorgspersonal
Det finns en mängd befattningsbenämningar inom omsorg och
vård för äldre som exempelvis undersköterska, vårdbiträde, hemvårdare,
skötare, vårdare, hemsamarit, hemtjänstbiträde, hemsjukvårdare
och vårdassistent. Inom kommunernas omsorg och vård
för äldre dominerar benämningarna vårdbiträde och undersköterska.
Många av dem som återfinns bakom de olika titlarna
arbetar med likartade uppgifter och skillnaden kan i många fall vara
svår att beskriva.
I betänkandet har vi, där inte annat framgår, valt att benämna
den personalkategori som är vår målgrupp för omsorgspersonal.
Med det menar vi personal anställd inom kommunalt finansierad
service, omsorg och vård för äldre och som i dag har grundläggande
kompetens motsvarande gymnasieutbildning eller lägre.
2 Socialtjänststatistiken 2007 (www.socialstyrelsen.se)
3 Prop. 2005/06:115 Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre.
37
Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
Service, omsorg, vård
Vi har identifierat tre arbetsområden för omsorgspersonalen –
service, omsorg och vård. Vi har tagit del av ett antal olika källor
för att definiera dessa och vi kan då konstatera att gränserna mellan
olika begrepp ibland är flytande och att begreppen ibland används
synonymt. Det gäller exempelvis omsorg, omvårdnad och vård,
vilket Agneta Törnquist konstaterar i sin avhandling4:
Begreppen omsorg, omvårdnad och vård används både i vardagliga och
vetenskapliga sammanhang på ett mångtydigt och oprecist sätt. Ibland
används de för att beskriva en verksamhet och ibland för att förtydliga
kvaliteter i det mänskliga samspelet. Begreppen används dessutom i
många sammanhang synonymt.
Service: I betänkandet använder vi begreppet service för att
beskriva insatser som inte kräver särskild omsorgs- eller vårdkompetens
t.ex. städning, bäddning, tvätt, inköp och matdistribution.
I förarbetena till 2 kap. 3 § socialtjänstlagen (SoL) avgränsas
service till hjälp i form av enbart städning, inköp, matlagning och
liknande service.5 Vi har valt att avgränsa begreppet på samma sätt.
Omsorg: Med omsorg menar vi insatser som består i att stödja och
hjälpa (assistera) äldre människor som pga. funktionsnedsättning,
sjukdom eller av andra skäl behöver personlig fysiskt, psykiskt,
emotionellt och socialt stöd för det dagliga livet och för att ha en
aktiv och meningsfull tillvaro. Omsorg innebär att tillsammans
med den äldre bevara, utveckla, förändra och skapa livsstrategier
för och i olika livssituationer. Vi använder alltså begreppet omsorg
som ett samlingsbegrepp. Vi har brutit ut serviceuppgifter och
betonat andra arbetsuppgifter såsom att stödja och motivera den
äldre till fysisk aktivitet eller att stödja socialt och emotionellt
innehåll liksom arbetsuppgifter som ibland betecknas som omsorg
och i andra situationer betecknas som omvårdnad.
Från olika håll har synpunkter framförts att omsorg inte är
någon egen vetenskaplig disciplin och att omsorgspersonalens
kompetens vilar på en kombination av vetenskapliga discipliner
t.ex. socialt arbete, pedagogik, hälsa, rehabilitering och omvårdnad.
Vi delar uppfattningen att kunskapsbasen hämtas från flera veten4
Törnquist, A., Vad ska man kunna och hur ska man vara. Stockholm: Lärarhögskolan, 2004.
5 Prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen.
38
SOU 2008:126 Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre
skapliga områden, men vårt uppdrag är att formulera vad man ska
kunna, dvs. vilken yrkeskompetens man behöver ha för att arbeta
med omsorg och vård för äldre. Det betyder att vi inte utgått från
utbildning eller vetenskapliga och akademiska discipliner när vi
formulerat kompetensen. I stället har vi utgått från de äldres behov
och de arbetsuppgifter som behöver utföras. Utifrån detta har vi
formulerat olika kompetensområden.
Någon enhetlig definition av omsorg har vi inte funnit i litteraturen
eller i Socialstyrelsens termbank. Följande definition har
Socialstyrelsen använt när vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer
formulerats: Med (social) omsorg avses insatser som består i
att hjälpa människor med olika funktionshinder och/eller särskilda
behov att hantera sin vardag. Omsorgsarbetare tillsammans med
brukare söker bevara, utveckla, förändra, skapa livsstrategier för
och i olika livssituationer.6 Denna definition täcker enligt vår
bedömning inte hela omsorgspersonalens arbetsområde. Den omsorg
som behövs på grund av en persons sjukdom inryms inte.
Dessutom inbegriper denna definition serviceuppgifter som vi av
andra skäl önskar skilja ut ur begreppet omsorg. Vi har dock använt
delar av definitionen i vår definition av omsorg.
Det har framförts att omvårdnad vore ett bättre begrepp att
använda. Omvårdnadsbegreppet är kopplat till hälso- och sjukvård
medan omsorgsbegreppet används inom socialtjänsten. Den
personalkategori som vår yrkeskompetens formulerats för arbetar i
huvudsak enligt SoL.
Virginia Henderson gjorde på 1950-talet en definition av
begreppet omvårdnad som fortfarande är aktuell. Omvårdnad är
Att hjälpa individen, frisk eller sjuk, att utföra sådana handlingar som
främjar hälsa eller leder till återvinnande av hälsa (eller till en fridfull
död), och som individen skulle kunna utföra utan hjälp om han eller
hon hade haft den nödvändiga styrkan, viljan eller kunskapen. Denna
uppgift ska utföras på sådant sätt att man hjälper vederbörande att
klara sig på egen hand så snart som möjligt.7
En viss arbetsuppgift, t.ex. stöd vid måltidssituationen, kan
betecknas som en omsorgsuppgift i vissa situationer medan samma
uppgift i andra sammanhang kan betecknas som omvårdnad. Likaså
kan personlig hygien beskrivas som kroppsnära omsorg eller som
personlig omvårdnad.
6 Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer. Grundläggande nivå. Socialstyrelsen, 2006.
7 Dulong, J. & Poulsen, C., Grundbok i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 1997.
39
Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
Omvårdnad, som begrepp, är enligt vår bedömning i stor
utsträckning kopplat till hälso- och sjukvård och leder tankarna till
sjukvårdande uppgifter. Omsorgspersonalen utför dem ofta på
delegering eller efter instruktion av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal.
Det är också endast i dessa fall som omsorgspersonalen
är att betrakta som hälso- och sjukvårdspersonal i
lagens mening. Specifik omvårdnad är huvudkompetensen i sjuksköterskans
yrkesprofession. Allmän omvårdnad ingår som en del i
den kompetens som omsorgspersonalen ska ha.
Det ingår allmän omvårdnad både i det vi definierar som omsorg
och i det vi definierar som vård. Vi menar att omsorg är ett vidare
begrepp än omvårdnad och vi använder därför omsorg för att sammanfattande
beskriva de uppgifter som omsorgspersonalen inom
omsorg och vård för äldre huvudsakligen arbetar med.
Vård: Med vård menar vi insatser som kräver sjukvårdskunskaper,
exempelvis sårvård, administrering av läkemedel samt
utförande av sjukvårdande och rehabiliterande behandling efter
instruktion eller på delegation av sjuksköterska, sjukgymnast eller
arbetsterapeut.
Vård definieras ofta i samband med begreppet omsorg. T.ex.
anger Socialstyrelsen att vård och omsorg innebär åtgärder och
insatser till enskilda personer gällande socialtjänst, stöd och service
till personer med funktionsnedsättning samt hälso- och sjukvård
enligt gällande lagar.8 Vård och omvårdnad används vid beskrivningar
av det arbete som utförs inom hälso- och sjukvården. Vård
är ett mer medicinskt begrepp än omsorg och innebär insatser som
har till syfte att återställa individen till sitt ursprungliga tillstånd.9
Vård ingår också i begreppet hälso- och sjukvård som enligt
hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 1 § definieras ”Åtgärder för att
medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.”
Vi har valt att använda begreppet vård för sjukvårdande insatser,
eftersom vi definierat alla övriga insatser under service och omsorg.
Omsorg och vård för äldre är vårt sätt att beskriva det som vanligen
benämns som äldreomsorg eller vård och omsorg om äldre, dvs.
kommunalt finansierade socialtjänstinsatser och hälso- och sjukvårdsinsatser
för äldre. Vi har valt att placera ordet ”omsorg” först
för att därmed betona att insatserna för äldre i huvudsak består av
omsorg och till en mindre, dock inte oviktig, del av vård. Genom
8 Socialstyrelsens termbank, www.socialstyrelsen.se
9 Törnquist A., Vad ska man kunna och hur ska man vara. Stockholm: Lärarhögskolan, 2004.
40
SOU 2008:126 Ett nytt yrke för omsorg och vård för äldre
41
att föra in ordet ”för” framför äldre betonar vi att det är den äldre
som ska vara i centrum för insatserna.
När vi relaterar till andras texter använder vi deras begrepp.
2 Framtidens omsorg och vård för
äldre
2.1 Faktorer som påverkar framtidens omsorg och
vård för äldre
Kontinuerligt påverkas och i vissa fall förändras förutsättningarna
för omsorg och vård för äldre av den demografiska utvecklingen,
samhällsekonomin samt den medicinska och tekniska utvecklingen
m.m. Detta kan leda till att omsorg och vård för äldre kan få ett
delvis annat uppdrag och/eller innehåll. Vi har därför funnit att vi
först behöver beskriva hur vi bedömer att framtiden kommer att se
ut. Vi måste dra slutsatser utifrån nuvarande trender och tendenser,
även om de inte är entydiga, för att kunna lämna förslag som också
håller för den omsorg och vård för äldre som Sverige kommer att
ha om tio till femton år. Det gäller särskilt våra förslag om den
framtida yrkeskompetensen. Vilka behov kommer äldre människor
att ha och vad kommer de att efterfråga? Var och hur kommer
äldre människor att bo? Vilka är de som ska/kan utföra omsorgs och
vårduppgifter?
Äldreberedningen Senior 2005 har i sitt slutbetänkande Äldrepolitik
för framtiden1 utifrån forskning, hearingar m.m. identifierat
några av de faktorer (drivkrafter) som påverkar förutsättningarna
för framtidens omsorg och vård för äldre. De faktorer som de
bedömde som mest relevanta är:
• demografisk utveckling,
• samhällsekonomisk utveckling,
• hälsoutveckling,
• utveckling av behandlingsmetoder inom hälso- och sjukvården,
1 Äldrepolitik för framtiden. SOU 2003:91.
43
Framtidens omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
• skillnader mellan olika äldre avseende tillgång till resurser som
t.ex. hälsa, (privat)ekonomi, familj och socialt nätverk samt utbildning
och ny teknik,
• mainstreaming av äldrefrågor inom andra politikområden, som
t.ex. förebyggande och hälsofrämjande arbete, samhällsplanering
och boende,
• regionala och lokala skillnader i förutsättningar att ge vård och
omsorg,
• individualisering av önskemål om vård och service,
• familjemönster och förutsättningar för anhörigvård/närstående
vård samt
• människors egen planering inför åldrandet, t.ex. sparande och
ordnande av boende.
Det är också vår bedömning att dessa faktorer eller drivkrafter är
de mest betydelsefulla för hur omsorg och vård för äldre kommer
att se ut i framtiden. Vissa är mer påverkbara än andra vilket
betyder att politiska beslut i högsta grad kan påverka utvecklingen.
Utöver de faktorer som nämnts ovan anser vi att också människors
förändrade attityder och värderingar kommer att påverka vad som
efterfrågas. Framförallt kommande äldres respektive kommande
yrkesverksamma generationers attityder och värderingar är av
betydelse. Även den tekniska utvecklingen påverkar förutsättningarna.
2.2 Framtidens omsorg och vård för äldre –
slutsatser
Fler äldre med större behov av omsorg och vård i ordinärt boende
På lång sikt, tio till tjugo år framåt i tiden, kommer andelen 80 år
och äldre att öka avsevärt dels pga. att de många som är födda på
40-talet då blir 80 år, dels pga. den ökande livslängden. Enligt
Statistiska Centralbyråns (SCB) prognoser kommer antalet 80 år
och äldre att öka med omkring 45 procent 2020 till 2030.2 Fram till
2050 beräknas antalet 80 år och äldre att ha fördubblats jämfört
med vid sekelskiftet (453 000 år 2000 och 903 000 år 2050). Fram
2 Sveriges framtida befolkning 2006–2050. Demografiska rapporter 2006:2. Statistiska
Centralbyrån, 2006.
44
SOU 2008:126 Framtidens omsorg och vård för äldre
till 2050 beräknas medellivslängden för män att öka från 78,9 år till
83,8 år. För kvinnor förväntas medellivslängden öka något mindre,
från 83,0 år till 86,3 år. Kvinnornas andel bland dem 80 år eller äldre
förväntas minska från i dag 64 procent till 56 procent 2050.3
Det finns ingen entydig bild inom forskningen om vad den
ökande livslängden betyder för de äldres hälsa.4 De flesta studierna
redovisar en positiv utveckling bland de äldsta när det gäller rörlighet
samt förmåga att klara dagliga aktiviteter. Samtidigt visar flera
studier att andelen äldre med besvär av olika sjukdomar ökat. När
det gäller de förbättringar avseende självskattad ADL (hur väl man
klarar basala funktioner som att ta sig ur sängen, toalettbesök etc.)
och IADL-förmåga (om man klarar praktiska uppgifter som att
handla och städa) som rapporteras kan de avspegla förbättringar i
hälsa men kan också bero på ökad tillgänglighet, bättre teknik i
hemmet, bättre hjälpmedel m.m.5
Vår bedömning är att den medicinska utvecklingen med bättre
behandlingsmetoder, nya medicinska preparat m.m. gör att allt fler
överlever längre med olika sjukdomar. Fler äldre än i dag kommer
därmed ha större behov av omsorg och vård och dessa behov
kommer att finnas under en längre period. Samtidigt kommer
trenden att låta den äldre bo kvar hemma i sin ordinarie bostad så
länge som hon eller han kan och så önskar med all sannolikhet att
fortsätta. Under de senaste sju åren har antalet personer som fick
hemtjänst ökat med drygt 16 procent medan antalet personer i särskilt
boende minskat med närmare 17 procent. Antalet personer
som både har hemtjänst och kommunal hemsjukvård har successivt
ökat under de senaste sju åren.6 Möjligheten att bo kvar i sitt
ordinarie boende trots sjukdom och/eller funktionsnedsättning
kommer ytterligare att förbättras genom framförallt den
medicinsktekniska utvecklingen, nya läkemedel och den tekniska
3 SCB Statistiska meddelanden BE 18 SM 0801.
4 Tre teorier brukar tas upp om den framtida utvecklingen som förenklat kan beskrivas enligt
följande (Folkhälsorapport 2005. Socialstyrelsen, 2005):
•Komprimerad sjuklighet: Den del i livet då äldre människor är sjuka pressas ihop till ett
smalare åldersintervall än tidigare. Den tid då man är sjuk och behöver vård blir därmed
kortare.
•Uppskjuten sjuklighet: När livslängden ökar skjuts människors sjuklighet upp i högre åldrar.
Behovet av omsorg och vård är således lika lång som tidigare men inträffar senare.
•Expanderad sjuklighet:
När livslängden ökar blir den period som människor är sjuka också
längre. Den ökande livslängden innebär att åren med sjukdom och behov av omsorg och vård
ökar.
Se också: Hur mår egentligen de äldre? Motstridiga forskningsresultat tyder på både förbättrad
och försämrad hälsa. Läkartidningen Nr 432005 Vol 102.
5 Folkhälsorapport 2005. Socialstyrelsen. 2005.
6 Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2007. Socialstyrelsen,2008.
45
Framtidens omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
utvecklingen i form av förbättrade hjälpmedel, förbättrade möjligheter
att utöva tillsyn av individen på distans genom larm, på sikt
bättre bostäder m.m. En ökad ambition att låta människor som så
önskar få dö hemma innebär också ökat behov av omsorg och vård
i livets slut i det ordinarie boendet.
Behovet av service kommer parallellt att kvarstå. I kontakter
med Boverket anges att anpassningen av ordinarie bostäder troligen
inte kommer att ha hunnit komma så långt att alla bostäder har hiss
eller t.ex. handikappanpassade huvudingångar eller badrum inom de
närmaste decennierna. Det gör att äldre med funktionsnedsättning
som gör att de har svårt att ta sig ut fortsatt kommer att vara
beroende av stöd för att utföra vardagliga sysslor. Att utföra
enklare ärenden i närmiljön kommer troligen också att bli svårare
om mindre centrum fortsatt ersätts med stora – ofta i utkanten av
samhällena. För äldre med mindre omfattande behov betyder det
att möjligheterna att genom vardagliga göromål/ärenden hålla sig
fysiskt aktiv och rörlig respektive träffa andra människor kommer
att minska. Samtidigt bedömer vi att kunskapen om vikten av
fysisk aktivitet och av sociala kontakter för människors hälsa
troligen kommer att göra att detta blir ett viktigare inslag i omsorgen.
Mer individuell efterfrågan på omsorg och vård
Framtidens äldre i behov av omsorg och vård, och kanske framförallt
deras närstående, kommer att vara betydligt mer välinformerade
och ifrågasättande än i dag i takt med bl.a. stigande utbildningsnivå
samt bättre och mer lättillgänglig information. De
kommer att ställa ökade krav på individuellt anpassad omsorg och
vård med hög kvalitet och efterfråga fler valmöjligheter och större
inflytande. Framtidens äldre kommer att i högre grad vilja ha
inflytande över omsorgens och vårdens utformning och utförande.
Utöver stöd att sköta vardagliga sysslor gör vi bedömningen att fler
äldre (och deras närstående) kommer att efterfråga och ställa krav
på insatser som gör att de så länge som möjligt kan fortsätta att
leva det liv de varit vana vid och att få bo kvar hemma. En ökad
insikt redan i dag om vilka beteenden som främjar god hälsa och
välbefinnande kommer att leda till att fler efterfrågar möjligheter
att få stöd att leva ett hälsosamt liv. En ökad kunskap om vilka
sjukdomar som går att behandla kommer också att öka efterfrågan
46
SOU 2008:126 Framtidens omsorg och vård för äldre
och kraven på olika typer av behandling. Vidare kommer en ökad
medvetenhet om individens rättigheter bidra till att fler efterfrågar
att omsorg och vård utformas så att den respekterar och tar hänsyn
till exempelvis etniska minoriteters rättigheter, människors
religiösa övertygelse eller sexuella läggning. När antalet äldre med
utländsk bakgrund i behov av omsorg och vård ökar kommer det
att leda till en efterfrågan på särskilda boenden där olika språk talas.
Samtidigt kommer vissa grupper av äldre med mer begränsade
socioekonomiska resurser att vara sämre på att göra sig gällande
med sina behov. Ensamma äldre personer med stort omsorgs- och
vårdbehov kommer fortsatt att ha en svag ställning med mindre
möjligheter att vara starka i sin efterfrågan.7
Minskande efterfrågan på offentligfinansierad service
Redan i dag är biståndsbedömda serviceuppgifter som städning,
tvättning m.m. på tillbakagång om den äldre inte också är i behov
av viss omsorg och vård. Vår bedömning är att enbart service som
en del av det offentliga åtagandet i framtiden inte kommer att öka
på samma sätt som omsorg och vård. Genom införandet av avdrag
för hushållsnära tjänster har kommande generationers äldre redan i
dag fått ökade möjligheter att själva köpa den service de vill ha.
Många äldre, men inte alla, kommer framöver att ha en bättre ekonomi
än tidigare generationer. Till viss del kommer dessa äldre att
använda en del av sina resurser till att köpa enklare hjälpmedel och
liknande, i takt med att dessa kommer ut på marknaden. Omkring
70 procent av alla hjälpmedel som förskrivs är till personer över 65
år.8 Utvecklingen av hjälpmedel och modern informationsteknik
kommer att innebära att många serviceuppgifter kommer att kunna
skötas på ett enklare sätt och att tillgång till datorer och Internet
gör det lättare att ha kontakt med t.ex. myndigheter. Den förbättrade
jämställdheten kommer att innebära att fler äldre män har vana
av och klarar enklare hushållssysslor. Förändrade levnadsmönster,
ökad geografisk rörlighet och erfarenheter av att resa, bo, studera
eller arbeta utomlands tidigare i livet kommer troligen leda till att
7 Slutsatserna byggs på Socialstyrelsens omvärldsrapport 2005. Socialstyrelsen, 2005.;
Baskompetens inom vård- och omsorgssektorn. Sveriges Kommuner och Landsting, 2007.;
Rekordgenerationen – födda 1945–54. Kairos Future. Framtidens äldreomsorg –
Utvecklingsdokument inom projektet Språnget. Stockholms stad, 2007. Vård och omsorg om
äldre – Lägesrapport 2007. Socialstyrelsen, 2008.
8 Teknik för äldre (www.hi.se)
47
Framtidens omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
fler väljer att bo en tid i andra länder under de friskare åren, vilket
gör att behovet av enklare service och omsorg minskar i Sverige.
Ökad konkurrens om arbetskraften och nya förväntningar på arbetets
innehåll
De stora pensionsavgångarna de närmaste åren innebär ett stort
behov av nyrekrytering inte enbart inom omsorg och vård för
äldre. Inom denna sektor ökar dock behovet av nyrekrytering
ytterligare framförallt därför att personer 80 år och över väntas bli
fler och därmed också behöver mer stöd och hjälp. Samtidigt
minskar gymnasiekullarna kraftigt.9 Sammantaget kommer detta
att leda till kraftigt ökad konkurrens om arbetskraft. Det kommer
att troligen tvinga fram delvis nya sätt att organisera omsorg och
vård för äldre. Redan i dag finns exempelvis en tendens bland
kommunerna att dela på serviceuppgifter och omsorgsuppgifter.10
Detta tror vi kommer att öka i framtiden.
I delar av landet där de unga flyttar ut kommer konkurrensen
om arbetskraften att vara särskilt kännbar. I vissa utflyttningskommuner
kommer behovet av arbetskraft inom omsorg och vård
relativt den arbetsföra befolkningen att vara mycket stor. Enligt en
prognos från Sveriges Kommuner och Landsting skulle mer än
70 procent av de förvärvsaktiva kvinnorna i en norrländsk inlandskommun
behöva arbeta i den kommunala verksamheten 2030 om
den nuvarande könsstrukturen består.11 Det betyder att fler män
måste förmås att söka sig till arbete inom omsorg och vård. Brist på
arbetskraft leder troligen också till efterfrågan på arbetskraftsinvandring.
I takt med det ökade omsorgs- och vårdbehovet kommer efterfrågan
att öka på den kunskap som framförallt sjuksköterskor,
sjukgymnaster och arbetsterapeuter besitter. Efterfrågan kommer
också att öka på fritidspedagoger, kulturarbetare och dietister och
deras kompetens. En majoritet av de unga anger att de vill läsa
vidare på högskolenivå12. Politiska ställningstaganden blir
avgörande för om många utbildas till högskoleyrken och om de
9 Sveriges framtida befolkning 2006–2050. Demografiska rapporter 2006:2, Statistiska
Centralbyrån, 2006.
10 LOV att välja. Lag Om Valfrihetssystem. SOU 2008:15.
11 Färre kommuner? Om små kommuners problem och utmaningar. Sveriges Kommuner och
Landsting och Finansdepartementet, 2006.
12 Unga med attityd. Ungdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudie 2007. Ungdomsstyrelsen
2007:11.
48
SOU 2008:126 Framtidens omsorg och vård för äldre
anställs inom omsorg och vård för äldre. Vi tror att möjligheterna
att rekrytera högutbildad utländsk arbetskraft kommer att vara
begränsade, dels pga. av språksvårigheter och att flertalet andra
europeiska länder kommer att ha liknande behov,13 dels av
etiska/moraliska skäl. Här kan vara värt att notera att Norge tar
aktivt avstånd från arbetskraftsinvandring från fattigare länder av
bl.a. moraliska skäl medan andra gör tvärtom. Vissa svenska landsting
har exempelvis satt i system att rekrytera utländsk arbetskraft
för att kunna täcka sina behov. Skulle utvecklingen gå mot en stor
arbetskraftsinvandring när det gäller omsorgspersonal kommer det
att ställa mycket stora krav på språkutbildning och annan kompetensutveckling
för att tillförsäkra de äldre en värdig omsorg och
vård av hög kvalitet.
Förutom ökad konkurrens om arbetskraft kommer framtidens
omsorgspersonal att ställa delvis andra och tuffare krav på arbetsplatsen
än dagens anställda. Hittills har omsorgsyrket dominerats
av kvinnor som växte upp på 1940-talet och 1950-talet. Dagens och
morgondagens kvinnor har större förväntningar på yrkeslivet både i
form av lön, inflytande och egen utveckling. Dessutom ökar rörligheten
på arbetsmarknaden, delvis som ett resultat av att färre ser
det som en självklarhet att endast vara på en arbetsplats hela livet.
Det betyder att fler män behövs i yrket liksom att stora krav
kommer ställas på attraktiva arbetsplatser med stimulerande arbetsuppgifter,
karriärmöjligheter, löneutveckling och möjligheter till
heltidsarbete.14
Förväntningarna på yrkeslivet i kombination med att det på tio
års sikt kommer att vara betydligt mindre ungdomskullar innebär
enligt vår bedömning ökade krav på gymnasieprogrammen. Enligt
vissa beräkningar förväntas antalet gymnasieungdomar minska med
över 100 000, eller nästan en fjärdedel, inom tio år.15 Troligtvis
innebär det att, om inget radikalt görs, färre än i dag kommer att
välja dagens omvårdnadsprogram. Det innebär att betydelsen av
vuxenutbildning kommer att bli ännu större än i dag för att kunna
rekrytera utbildad personal.
13 Från folkökning till folkminskning Befolkningsutvecklingen i världen 1950 till 2050.
Demografiska rapporter 2005:4. Statistiska Centralbyrån, 2005.
14 Nya generationers förväntningar på yrkeslivet är bl.a. hämtade från rapporterna Unga med
attityd. Ungdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudie 2007. Ungdomsstyrelsen 2007:11;
Parment A, Generation Y. Stockholm: Liber, 2008. Herlitz, C. & Lundgren, E., Det går väl
an ett tag. Om unga människors syn på arbete inom äldreomsorgen. Dalarnas Forskningsråd
DFR-Rapport 2005:1.
15 Statistiska centralbyråns befolkningsstatistik (www.scb.se).
49
Framtidens omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
Fler olika utförare av service, omsorg och vård
Trenden med allt fler alternativ att välja på som utförare av service,
omsorg och vård kommer att fortsätta. Intresset för att införa valfrihetssystem
i enlighet med Lagen om valfrihet har varit mycket
stort.16 De nya bestämmelserna kommer att förenkla upphandling
av tjänster och förutom att leda till ökade valmöjligheter för de
äldre även öka antalet utförare av omsorg och vård för äldre. Fler
privata såväl som ideella aktörer, stora som små, kommer att finnas.
Det kommer att bidra till en viss specialisering. Redan i dag ser vi,
som tidigare nämnts, att flera kommuner exempelvis har delat på
service- och omsorgsuppgifter. Med en tydligare individuell efterfrågan
från äldre och deras närstående kommer också boenden eller
hemtjänst som erbjuder omsorg och vård med viss inriktning att
öka.
Förändrade attityder till frivilligarbete och ett stort antal friska
pensionärer är en potential för ökade frivilliga insatser. Det
kommer att ställa ökade krav på samarbete mellan omsorgs- och
vårdgivare och de frivilliga. En möjlig utveckling är t.ex. att ideella
krafter i högre utsträckning kommer stå för fritids- och kulturverksamheter
av olika slag.
Anhöriga och närstående gör redan i dag mycket stora insatser
för att stödja de äldre. Det är svårt att se att detta kan öka i omfattning
framförallt när det gäller de äldre som är i behov av vård. Förändrade
familjemönster, ökad geografisk rörlighet och ökad jämställdhet
bidrar till att anhöriga oförändrat eller i lägre grad
kommer att kunna eller vilja bidra till eller sköta omsorg och vård.
Möjligheterna att få stöd från sina anhöriga eller närstående
kommer att minska, framförallt för de äldre som bor i glesbygden.
Däremot kommer närstående troligen att få en ökande betydelse
när det gäller att lotsa mellan olika valmöjligheter, att hålla i allt
tätare kontakter med omsorgs- och vårdgivarna och de kommer
även framöver att vara oundgängliga när det gäller att ge de äldre
ett socialt sammanhang.
16 www.socialstyrelsen.se
50
SOU 2008:126 Framtidens omsorg och vård för äldre
Ekonomiska begränsningar men dagens politiska prioriteringar
kvarstår
Den demografiska utvecklingen i sig innebär att utgifterna för omsorg
och vård för äldre kommer att öka. Framtagandet av nya
avancerade behandlingar och läkemedel liksom teknikutvecklingen
innebär ytterligare ekonomiska påfrestningar. Det kommer därför
att bli ännu viktigare än i dag att effektivisera verksamheterna och
att prioritera. Samtidigt bedömer vi att de politiska prioriteringarna
kommer att kvarstå, dvs. att ge alla äldre, oavsett ekonomiska eller
andra resurser, en jämlik omsorg och vård med målet att den äldre
ska ges goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt
deltagande i samhällslivet. De begränsade ekonomiska resurserna
kommer emellertid att ställa ännu högre krav än i dag på att de
insatser som görs bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.
2.3 Vad innebär utvecklingen för
omsorgspersonalen?
Framtidens omsorg och vård för äldre kommer att se annorlunda ut
än vad den gör i dag. Individen kommer att på ett helt annat sätt
vara i centrum och det är dennes behov och önskningar som
kommer att styra i högre grad. På samma sätt som inom andra delar
av omsorg och vård kommer det att ställas tydligare krav på att
arbetet sker evidensbaserat och med kvalitetsuppföljning. Den
ökade konkurrensen mellan omsorgs- och vårdgivare kommer att
ställa högre krav även på de anställda både i relation till ”kunderna”
(de äldre med behov och deras närstående) och till arbetsgivarna.
Antalet arbetsgivare kommer att öka kraftigt.
Vi har identifierat att omsorgspersonalen i dag arbetar inom tre
arbetsområden – service, omsorg och vård enligt våra definitioner.
De som arbetar inom omsorg och vård för äldre i framtiden
kommer att få stödja allt fler personer med olika och ibland flera
sjukdomar och/eller funktionsnedsättningar. Äldre människors
behov av och önskemål om att få leva ett aktivt liv kommer även att
öka. Det betyder att omsorgspersonalen förväntas utföra en större
andel arbetsuppgifter än i dag inom omsorg och vård. Därmed sker
relativt sett en förskjutning av omsorgspersonalens arbetsuppgifter
från arbetsområdena service och omsorg mot arbetsområdena omsorg
och vård.
51
Framtidens omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
52
Uppgifter som kommer att öka för omsorgspersonalen tror vi
t.ex. är att stödja och motivera den äldre till fysisk aktivitet, att
stödja social och emotionell stimulans samt att utveckla måltiden.
Därutöver tror vi att omsorg och vård i livets slut och vissa vårduppgifter
kommer att öka. I och med förskjutningen kommer
fokus än mer på omsorg. Vi bedömer därför att omsorg blir det nya
yrkets huvudsakliga arbetsområde.
Det kommer att bli än viktigare att arbeta i team kring den äldre
där flera personalkategorier samarbetar för att tillsammans kunna
ge den bästa omsorgen och vården. Omsorgspersonalens arbete
kommer dock även i fortsättningen i hög grad att vara ett ensamarbete
i mötet med den äldre vilket gör det nödvändigt med god
kompetens inom flera olika områden.
Den förskjutning i arbetsuppgifter som vi ser framför oss för
omsorgspersonalen från arbetsområdena service och omsorg till
arbetsområdena omsorg och vård kan illustreras med följande bild
(Figur 1).
Figur 1 En förskjutning av arbetsuppgifter för omsorgspersonalen
Service Omsorg Vård
Servicepersonal Omsorgspersonal Sjuksköterskor
Sjukgymnaster
Arbetsterapeuter
3 Att definiera yrket
3.1 Nationella yrkeskrav för arbete med omsorg och
vård
Vårt förslag: Nationella yrkeskrav införs för arbete med omsorg
och vård. Nationella yrkeskrav införs inte för arbete med service.
Utgångspunkter
Enligt direktiven ska utredaren lämna förslag på enhetliga kriterier
för yrkeskompetens för omsorgspersonal som arbetar inom kommunalt
finansierad omsorg och vård för äldre. Med enhetliga avses,
enligt vår tolkning, att det på nationell nivå ska anges en lägsta
kompetensnivå för personalen. Kriterier för yrkeskompetens har vi
valt att benämna yrkeskrav.
Redan i dag finns krav på personalens kompetens. Enligt SoL
ska insatserna vara av god kvalitet och det ska finnas personal med
lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 §). I HSL finns krav på
god vård samt att det ska finnas den personal som behövs för att
god vård ska kunna ges (2 e §). Ytterligare förtydliganden saknas.
I våra överväganden om vilken yrkeskompetens som ska föreslås
och därmed förtydliga vad som avses i SoL och HSL är den äldres
säkerhet och trygghet en central utgångspunkt. För att formulera
kompetensen måste en avvägning också göras av hur stort arbetsområde
en person kan förväntas behärska och vilket djup i kompetens
som hon eller han behöver för att kunna utföra arbetsuppgifterna
på ett bra och säkert sätt för den äldre. De arbetsområden
som omsorgspersonalen arbetar inom är – som vi tidigare angett
och definierat – service, omsorg och vård. För arbete med såväl
service som omsorg och vård krävs särskild yrkeskompetens. Till
övervägandena hör också vad som bör regleras på nationell nivå och
53
Att definiera yrket SOU 2008:126
vad som bättre regleras lokalt av kommuner och andra arbetsgivare.
Omfattningen och inriktningen på våra yrkeskrav kan indirekt
påverka organiseringen.
Nationella yrkeskrav för omsorg och vård
Som tidigare har framgått gör vi bedömningen att det i framtiden
kommer att bli fler omsorgs- och vårduppgifter att utföra för omsorgspersonalen.
Vi tror att socialt och emotionellt stöd, förebyggande
och hälsofrämjande arbete samt vissa vårduppgifter kommer
att ökat. Krav på att såväl omsorgs- som vårdinsatserna är kvalitetssäkrade
och bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet kommer
att öka, liksom krav på säkerhet. Samtidigt kommer efterfrågan på
offentligfinansierad service på sikt att minska. Det beror bl.a. på
den tekniska utvecklingen som gör att serviceuppgifter lättare kan
utföras även av den som är ”skröplig”, att jämställdheten förbättras
vilket bl.a. gör att fler män själva kan utföra serviceuppgifter samt
att fler anlitar hushållsnära tjänster.
Vi föreslår mot denna bakgrund att nationella yrkeskrav införs
för arbete med omsorg och vård, men inte för service. Vår bedömning
är att i takt med att såväl omsorgs- som vårduppgifterna blir
fler och mer kvalificerade kommer de att kräva fördjupad kompetens.
Vi ser därför ett behov av att för den äldres säkerhet och
trygghet kvalitetssäkra arbetet genom att formulera nationella
yrkeskrav. Äldre, närstående och arbetsgivare ska kunna känna sig
trygga i förvissningen om att omsorgspersonalen har kompetens
för att arbeta med äldre med behov av omsorg och vård. Med ökad
valfrihet och fler utförare av omsorg och vård blir en fastställd
lägsta tillåten nivå för personalens kompetens än viktigare, särskilt
för de sköraste individerna, de som kan ha svårigheter att göra sin
röst hörd eller göra informerade val. Fler och mer kvalificerade
omsorgs- och vårduppgifter betyder också, enligt vår bedömning,
ett nog så omfattande arbetsområde för en person att behärska om
denne ska ha tillräckligt djup kompetens för att kunna utföra
arbetsuppgifterna på ett bra sätt.
54
SOU 2008:126 Att definiera yrket
Inga nationella yrkeskrav för service
Vi formulerar inte nationella yrkeskrav för service. Skälet är att vi
här inte ser samma behov som för omsorg och vård av att
formulera viss kompetens på nationell nivå för att säkerställa den
äldres trygghet och säkerhet. Det finns dock argument mot detta.
Några argument är att service ingår i det stöd som kan ges enligt
SoL, att det bör vara så få personer som möjligt kring den äldre –
särskilt om denne är mycket sjuk – samt att utförande av serviceuppgifter
kan vara ett sätt att aktivera den äldre och bibehålla
dennes autonomi. Genom att exempelvis gå och handla eller vattna
blommor tillsammans kan behovet av att ge den äldre möjlighet att
röra på sig integreras på ett naturligt sätt. Att få utföra så mycket
som möjligt av vardagsarbetet själv kan också bidra till att den
äldres självkänsla bibehålls. Den som enbart utför service i ett hem
kommer naturligtvis ofta i kontakt med den äldre som bor där
vilket betyder att det utöver kompetens för att utföra serviceuppgifter
också krävs kompetens avseende bemötande, kommunikation
och att t.ex. bedöma om det finns behov av att kontakta annan
personal pga. av den äldres fysiska eller psykiska tillstånd. Vi erfar
emellertid att allt fler kommuner och andra arbetsgivare redan har
börjat och att fler avser att organisatoriskt dela på service- och
omsorgsuppgifter1. Ett skäl kan vara att arbetsgivaren vill utveckla
och renodla nya yrkesroller för att bättre ta tillvara personalens
kompetens och engagemang.2
Vi har inte någon uppfattning om hur kommuner och andra
arbetsgivare ska organisera sin verksamhet men vi vill inte hindra
dem från att skilja ut serviceuppgifterna och låta andra personalgrupper
utföra dem. Att kräva att alla som utför serviceuppgifter
också måste omfattas av de nationella yrkeskraven för omsorg och
vård vore, enligt vår bedömning, att skapa ett alltför stelbent
system utan att det krävs för den äldres säkerhet och trygghet. Vi
menar att man lokalt kan bedöma både kompetenskrav för serviceuppgifter
och hur man organiserar arbetet.
Farhågor har framförts att kommuner och andra arbetsgivare
för att spara pengar eller på grund av att de saknar kompetent
personal kommer att dra ner på omsorgen om nationella yrkeskrav
inte ställs på service. Kommunens skyldighet att leverera omsorg
1 LOV att välja. Lag Om Valfrihet. SOU 2008:15; www.socialstyrelsen.se
2 Framtidens hemtjänst? Om valfrihet, inflytande, förenklad biståndsbedömning och nya
yrkesroller. FoU i Väst, 2007.
55
Att definiera yrket SOU 2008:126
förändras emellertid inte på något sätt av våra förslag. Vår bedömning
är att i takt med en ökad fokusering på individens välbefinnande
kommer både den äldre själv och de närstående att ställa krav
på god omsorg och därmed efterfråga kompetens enligt våra nationella
yrkeskrav. Att som arbetsgivare kunna ange att man enbart
eller i huvudsak har personal med sådan kompetens blir då viktig
information och en konkurrensfördel på en alltmer öppen
marknad. Det kommer naturligtvis också att stå verksamheterna
fritt att använda sig av personal som lever upp till de nationella
yrkeskraven för omsorg och vård även för serviceuppgifter där de
så finner lämpligt.
3.2 Yrkestitel – Äldreassistent
Vårt förslag: Den som har dokumenterad kompetens enligt de
nationella yrkeskraven för Äldreassistent får yrkestiteln Äldreassistent.
Utgångspunkter
Enligt direktiven ska vi ta fram förslag på yrkesbenämningar för
personal som arbetar inom kommunernas omsorg och vård för
äldre. Med yrkesbenämningar som är likvärdiga och erkända över
hela landet ökar möjligheten till geografisk rörlighet samt till ett
utökat och tydligare yrkesansvar.
De personalkategorier som i dag arbetar med omsorg och vård
för äldre brukar oftast benämnas undersköterskor eller
vårdbiträden men även andra benämningar används lokalt. Dessa
titlar är anställningstitlar eller befattningsbenämningar och inte
utbildnings- eller yrkestitlar. Inga av de olika titlarna och yrkesbeteckningarna
är nationellt definierade eller reglerade utan här finns
en stor spännvidd och lokal variation avseende vilken kompetens
som avses. Varje kommun och ibland enskilda arbetsgivare kan
själva definiera anställningstiteln undersköterska även om det är
vanligt att man menar genomgånget omvårdnadsprogram på
gymnasienivå eller motsvarande.
Frågan om titel för personal med grundläggande kompetens
som arbetar inom omsorg och vård för äldre måste noga övervägas.
En titel sänder många signaler om såväl status som om arbetets
56
SOU 2008:126 Att definiera yrket
innehåll. När yrket nu definieras och personalen måste leva upp till
viss kompetens anser vi att det är viktigt att de också förses med en
adekvat yrkestitel. Vi har för vårt arbete formulerat några utgångspunkter:
• Titeln bör vara könsneutral. Även om det i dagsläget är drygt 90
procent av personalen som är kvinnor måste rekryteringsbasen
breddas i framtiden, av både personalförsörjnings- och arbetsmiljömässiga
skäl. Fler män måste motiveras att arbeta i verksamheten.
• Titeln bör inte signalera underordning eller hierarki.
• Titeln bör markera att det är ett nytt yrke skilt från tidigare
gängse arbetsområden och titlar som spänner över ett ”bredare”
område än omsorg och vård för äldre.
• Vi vill med titeln signalera ett ökat fokus på individen och
stärkande av den enskildes inflytande över omsorgen och
vården. Titeln bör alltså relatera till vem man är till för.
Valet av titeln Äldreassistent
Vi föreslår att den som har dokumenterad kompetens enligt de
nationella yrkeskraven för Äldreassistent får yrkestiteln Äldreassistent.
Vi har i valet av titel jämfört med anställningstiteln personlig
assistent. De personer som ger olika typer av stöd åt personer med
funktionsnedsättning kallas personlig assistent. Yrkesgruppen uppstod
i samband med att 1994 års handikappreform trädde ikraft och
då LSS infördes. Personliga assistenter arbetar oftast i en person
med funktionsnedsättnings eget hem men det förekommer även
arbete i gruppboende, där flera personer med funktionsnedsättning
delar boende och personal.
Även om vi ser att arbete som personlig assistent och arbete
som Äldreassistent är två helt skilda yrken och att arbetsuppgifterna
skiljer sig åt på många plan ser vi också likheter. En
personlig assistent ger assistans åt personer med funktionsnedsättning
och vår personalkategori ger stöd och hjälp åt äldre personer i
kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre. Både ”personlig”
och ”äldre” syftar på den man är till för att hjälpa. Båda
kategorierna personal har oftast gymnasieutbildning men inte högskoleutbildning.
57
Att definiera yrket SOU 2008:126
Vi anser att ordet äldre i begreppet Äldreassistent anger målgruppen.
Genom att direkt hänvisa till den äldre, dvs. den som ska
assisteras, hänför vi inte till att det är någon annan yrkeskategori
som ska assisteras som t.ex. i fallet ”undersköterska”. Att hänvisa
till ”kunden/brukaren” ligger också väl i tiden med ökat fokus på
individen och stärkande av den enskildes inflytande över omsorgen
och vården.
Det finns också ett behov av att tydliggöra vem den nya yrkesgruppen
har kompetens att stödja. I vissa kommuner har man
organiserat verksamheten så att omsorgspersonalen även ger omsorg
och vård till yngre personer. Enligt direktiven handlar vårt
uppdrag om personal inom kommunalt finansierad omsorg och
vård för äldre kvinnor och män. I praktiken är det också så att de
allra flesta som får omsorg och vård av kommunerna är över 80 år3.
När det gäller arbete med personer som är under 67 år är det
arbetsgivaren som måste bedöma om omsorgspersonalen har tillräcklig
kompetens för att även ge dem stöd eller om omsorgspersonalen
behöver viss kompletterande utbildning.
Ordet assistent i begreppet Äldreassistent hänvisar till arbetsuppgiften
att assistera och stödja den äldre. Det handlar alltså inte i
första hand om att vårda någon utan om att stödja en person att på
bästa sätt själv klara sin vardag. Då vi konstaterar att yrket i första
hand handlar om omsorg och i mindre, om än ökande, grad om
vård menar vi att titlar som anspelar på vård, såsom -sköterska, -
vårdare etc., leder tanken fel. SoL, som är den lag som huvudsakligen
styr verksamheten, talar om stöd och hjälp vilket vi menar är
synonymt med att assistera.
I en tidig version av Socialstyrelsens rapport Vård- och
omsorgsassistenters kvalifikationer, där syftet var att formulera de
kvalifikationer som de ansåg bör gälla som grundläggande nivå för
olika arbetsområden inom omsorg och vård, föreslogs titeln
omvårdnadsassistent. Kommunal har, i sitt yttrande över Socialstyrelsens
förslag till titel anfört att begreppet ”assistent innebär en
inplacering i ett hierarkiskt system som inte anknyter till den
dagliga arbetssituationen//”. Vi menar dock att assistent i vårt fall
3 Av socialtjänststatistiken för 2007 kan man utläsa att drygt 153 700 äldre, som bodde i
ordinärt boende, var beviljade hemtjänst 1 oktober 2007. Detta motsvarar ca 10 procent av
befolkningen i hela åldersgruppen 65 år och äldre. Ungefär 23 procent av befolkningen 80 år
och äldre var beviljade hemtjänst i ordinärt boende. Drygt 95 200 personer 65 år och äldre
bodde permanent i särskilda boendeformer den 1 oktober 2007, vilket motsvarar 6 procent
av befolkningen i denna åldersgrupp.
Bland personer 80 år och äldre var motsvarande andel
16 procent.(www.socialstyrelsen.se).
58
SOU 2008:126 Att definiera yrket
inte hänvisar till någon annan yrkesgrupp utan enbart hänvisar till
den äldre som det är Äldreassistentens yrkesuppgift att ge
individuellt anpassad omsorg och vård. Kommunal föreslår i sitt
yttrande över förslaget till titel istället benämningen omvårdnadspersonal.
I Socialstyrelsens slutrapport Vård- och omsorgsassistenters
kvalifikationer föreslår de titeln vård- och omsorgsassistent.
Motivet är att beteckningen motsvarar arbetets innehåll, modernt
språkbruk och är könsneutral. Denna beteckning täcker omsorgspersonalen
inom all vård och omsorg, dvs. även handikappomsorg
och hälso- och sjukvård i landstinget, och alltså inte specifikt omsorg
och vård för äldre som är denna utrednings uppdrag.
Vi anser att omsorg och vård för äldre, handikappomsorg och
hälso- och sjukvård i landstinget är verksamheter som till del liknar
varandra men som också har betydande skillnader. Litteraturen
visar att arbetsuppgifter för arbete inom omsorger om äldre,
personer med funktionsnedsättning och sjuka är likartade och
kräver samma slags yrkeskunskaper, men att användandet av
kunskaperna i det faktiska arbetet skiljer sig stort4. De nationella
yrkeskraven för arbete inom omsorg och vård för äldre är tänkta att
avspegla vilken kompetens som det faktiska arbetet kräver. Vår
bedömning är också att de framtida äldres behov och efterfrågan
ännu mer än i dag kommer att kräva särskild kompetens avseende
äldre. I vårt uppdrag ingår att tydliggöra yrket och yrkesrollen för
arbete med äldre. Att ha en ”bred” titel som ska omfatta så skilda
arbetsområden bidrar inte till tydliggörandet Vår uppfattning är att
arbetsuppgifterna inom kommunalt finansierad omsorg och vård
för äldre i framtiden innehållsmässigt kommer att skilja sig än mer
från arbete med personer med funktionsnedsättning respektive från
arbete med personer i landstingets hälso- och sjukvård vilket
motiverar en egen yrkestitel.
Sveriges Kommuner och Landsting anförde i sitt yttrande över
Socialstyrelsens rapport Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer
att ”Det är personal som arbetar inom verksamhetsområden
där arbetets karaktär är mycket olika” samt att ”det ter sig märkligt
att //(ha samma) kompetensbeskrivning för personal med så olika
yrken och inriktningar.”
Andra förslag till titel som har nämnts är äldrepedagog,
omsorgsterapeut och omsorgssköterska. Vi anser att dessa titlar
4 Vård- och omsorgsassistenters kompetens – en litteraturgenomgång. Socialstyrelsen, 2006.
59
Att definiera yrket SOU 2008:126
endast berör en del av arbetsinnehållet och för tankarna till specialiserade
högskoleyrken och därför inte bidrar till att tydliggöra det
nya yrke som vi vill skapa. Att hänvisa till omsorg blir också ett
alltför vitt begrepp då vårt uppdrag och den yrkeskår vi ska skapa
yrkeskrav för enbart arbetar med äldre. Vi har även diskuterat förslag
som äldreomsorgsassistent och seniorstödjare. Båda förslagen
har fördelar men vi ser att nackdelarna överväger i förhållande till
vårt förslag. Det första förslaget, som ju påminner om
Äldreassistent, anser vi för tankarna till verksamheten och organisationen
snarare än till den äldre. Förslaget om seniorstödjare är
nytt men ses av många, trots att det finns etablerade yrken som
boendestödjare, som mindre seriöst och att det snarare för
tankarna till grundskolans kamratstödjare.
3.3 Det nya yrket kräver bred kompetens
Vårt förslag: Elva nationella yrkeskrav ska införas inom följande
kompetensområden:
1. Värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga.
2. Kommunikation.
3. Lagar och regler.
4. Det friska (normala) åldrandet.
5. Åldrandets sjukdomar.
6. Funktionsbevarande omsorg.
7. Emotionell och social omsorg.
8. Kroppsnära omsorg.
9. Måltid, kost och näring.
10. Omsorg och vård i livets slut.
11. Sjukvård.
De fem första yrkeskraven är generella och ska gälla i alla arbetssituationer.
De följande sex yrkeskraven är uppgiftsrelaterade.
Yrkeskraven går således in varandra och ett krav är oftast en förutsättning
för ett annat. Tillsammans utgör de elva yrkeskraven en
odelbar helhet som beskriver den grundläggande kompetens som
Äldreassistenten ska besitta. (Yrkeskraven utvecklas under
respektive rubrik i betänkandet).
60
SOU 2008:126 Att definiera yrket
Tidigare underlag
Till stöd för vårt arbete med att formulera nationella yrkeskrav för
arbete med omsorg och vård har vi haft ett antal dokument vars
syfte varit att beskriva vilken kompetens personalen behöver ha för
att kunna fullgöra ett gott arbete inom omsorg och vård i allmänhet,
dvs. inte specifikt inom omsorg och vård för äldre.
Dokumenten är intressanta för oss både när det gäller vilka
kompetenser som valts ut och när det gäller vilken struktur som
har valts för att beskriva kompetenserna. Materialet beskrivs mer
utförligt i bilaga 3.
Socialstyrelsen har i sin rapport Vård- och omsorgsassistenters
kvalifikationer5 formulerat de kvalifikationer som de anser bör gälla
vård- och omsorgsassistenter, som är en grundläggande nivå för
olika delar inom omsorgen och vården. Socialstyrelsen anger
generella och uppgiftsrelaterade förmågor som
• Yrkesmässig hållning.
• Attityder och ideologier.
• Tekniker och produkter.
• Miljöns betydelse.
• Stöd i personlig vård.
• Stöd i hemliv, Stödja brukarens/patientens hälsa och funktionsförmåga.
• Stödja brukarens/patientens relationer.
Sveriges Kommuner och Landsting har i sin rapport Baskompetens
inom vård- och omsorgssektorn6 formulerat kvalifikationer för att
beskriva den baskompetens som bör gälla för alla som ska arbeta
inom omsorg och vård oavsett profession. Sveriges Kommuner och
Landsting anger olika kompetensområden såsom
• Bemötande.
• Kommunikation.
• Information och handledning.
• Hälsofrämjande och förebyggande.
• Omvårdnad.
5 Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer. Grundläggande nivå. Socialstyrelsen, 2006.
6 Baskompetens inom vård- och omsorgssektorn. Sveriges Kommuner och Landsting, 2007.
61
Att definiera yrket SOU 2008:126
• Hälso- och sjukdomslära, läkemedel, omvårdnad.
Kravmärkt Yrkesroll, som är ett lokalt arbete inom Stockholmsregionen,
har utifrån omsorgspersonalens egna beskrivningar av
vilken kompetens som krävs för att utföra arbete i omsorg och vård
för äldre och handikappomsorg formulerat sex yrkeskrav med vidhängande
”fokusområden” och kriterier. Tillsammans beskriver de
vad en undersköterska eller ett vårdbiträde ska kunna. De sex
yrkeskraven är
• Kontakt och samspel.
• Aktivitets- och relationsskapande.
• Servicegivande.
• Hälsobefrämjande.
• Planering och administration.
• Aktivt deltagande i utvecklingen på arbetsplatsen.
När det gäller struktur har Socialstyrelsen så långt det varit möjligt
använt de begrepp som Världshälsoorganisationen rekommenderat
i rapporten Klassifikation av funktionsstillstånd, funktionshinder
och hälsa (ICF).7 De övergripande rubrikerna i ICF är
• Kroppsfunktioner.
• Kroppsstrukturer.
• Aktiviteter och delaktighet.
• Omgivningsfaktorer.
Under varje sådan rubrik finns fem till åtta underrubriker. Målet
med ICF är att skapa en struktur för att beskriva funktionsförmåga
och funktionshinder i relation till hälsa. Socialstyrelsen har bl.a.
motiverat användandet av ICF med att den utgår från individen
samt att dess begrepp får alltmer genomslag såväl nationellt som
internationellt när vård- och omsorgsarbete beskrivs. Yrkeskompetens
har i en underlagsrapport till Socialstyrelsens dokument
också beskrivits med begreppen nyckelkvalifikationer (kognitiva
färdigheter; kommunikativa färdigheter; sociala färdigheter och
interpersonella relationsfärdigheter; personliga färdigheter), yrkeskunskaper
respektive värdegrund8.
7 Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer. Grundläggande nivå. Socialstyrelsen, 2006.
8 Vård- och omsorgsassistenters kompetens – en litteraturgenomgång. Socialstyrelsen, 2006.
62
SOU 2008:126 Att definiera yrket
Sveriges Kommuner och Landsting har i sin strukturering av
kvalifikationerna utgått från Bolognadeklarationen som beskriver
lärandemål för utbildningar på högskolenivå. Deklarationen anger
tre områden där individen bör besitta kompetens:
• Förhållningssätt och värderingar.
• Kunskaper och förståelse.
• Förmågor och färdigheter.
Kravmärkt Yrkesroll har inte använt någon vedertagen modell för
att strukturera sina yrkeskrav. Vi har också tittat på Europaparlamentets
och Europeiska rådets rekommendation om nyckelkompetenser
för livslångt lärande9 och Valideringsdelegationens
beskrivning av tio generella kompetenser10. Den kompetens som
formulerats i bägge dessa dokument gäller allt arbetsliv och är inte
specifikt inriktade mot något yrkesområde. Exempel från Valideringsdelegationens
generella kompetenser är kompetens att hantera
information, att handla språkligt och kommunikativt, att lösa
problem och att samarbeta. Exempel på EU:s nyckelkompetenser
är kommunikation på modersmålet och på främmande språk,
matematiskt kunnande, digital kompetens och lära att lära.
Vårt val av kompetensområden, yrkeskrav samt struktur
De kompetenser som beskrivs i dokumenten publicerade av Socialstyrelsen,
Sveriges Kommuner och Landsting och Kravmärkt
Yrkesroll spänner över ett vidare arbetsfält än omsorg och vård för
äldre. Vi har dock använt oss av delar av samtliga tre dokument liksom
av underlagsrapporten till Socialstyrelsen för att definiera
kompetensområden för yrkeskraven. Vi har också använt samtliga
tre dokument för att formulera vilka yrkeskrav som behövs. För att
formulera kompetensområden och yrkeskrav har också möten och
diskussioner med chefer och personal inom omsorg och vård för
äldre liksom med andra yrkesgrupper, forskare, fackliga- och ideella
organisationer varit viktiga underlag (se också 1.4 Samråd). Vi har
också tagit hänsyn till tillsynsrapporter, forskningsrapporter och
9 Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande.
2006/962/EG.
10 Valideringsdelegationens slutrapport. Mot en nationell struktur. Västerås: Edita, 2008.
63
Att definiera yrket SOU 2008:126
våra egna bedömningar av den framtida utvecklingen inom omsorg
och vård för äldre.
När det gäller struktur har vi funnit att Bolognadeklarationen,
som Sveriges Kommuner och Landsting använt, är bäst tillämpbar
för våra syften. Yrkeskraven ska enligt uppdraget beskriva den
kompetens som behövs i verksamheten. Trots detta har vi valt
Bolognadeklarationens struktur eftersom vår bedömning är att
yrkeskraven behöver passa in i ett erkänt utbildningssystem. Även
om våra förslag i ett inledningsskede riktar sig till befintlig omsorgspersonal
som framförallt kommer att behöva validera befintlig
kompetens, och eventuellt komplettera denna, är målet på sikt att
de flesta personer som söker sig till arbete inom omsorg och vård
för äldre ska ha en omsorgsutbildning. Det är därför viktigt att våra
förslag passar in i utbildningsväsendets strukturer. Våra yrkeskrav
behöver påverka kurser på gymnasienivå så att blivande omsorgspersonal
kan erhålla kompetens via det offentliga skolväsendet.
Bolognadeklarationens struktur är främst avsedd för utbildningar
på högskolenivå, men vi anser att strukturen även kan användas för
våra syften.
I ICF, som är den struktur som Socialstyrelsen till viss del
använt, handlar två av fyra områden om kroppsliga funktioner.
Eftersom vi anser att dessa i huvudsak inte är användbara för att
beskriva den kompetens som vårt nya yrke kräver, och vi därför
liksom Socialstyrelsen bara kan använda delar av strukturen, anser
vi att en av poängerna med att använda ICF faller. Kravmärkt
Yrkesroll har inte använt någon vedertagen struktur vilket gör den
mindre lämplig enligt vår bedömning. Valideringsdelegationens tio
generella kompetenser och Europaparlamentets och Europeiska
rådets rekommendationer om nyckelkompetenser är alltför
generella och i vissa delar inte möjliga att tillämpa för att
strukturera våra yrkeskrav.
64
SOU 2008:126 Att definiera yrket
Det nya yrket kräver bred kompetens – Elva yrkeskrav föreslås
Vi har utgått från de äldres behov och formulerat elva yrkeskrav
inom följande kompetensområden som vi föreslår ska införas:
1. Värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga.
2. Kommunikation.
3. Lagar och regler.
4. Det friska (normala) åldrandet.
5. Åldrandets sjukdomar.
6. Funktionsbevarande omsorg.
7. Emotionell och social omsorg.
8. Kroppsnära omsorg.
9. Måltid, kost och näring.
10. Omsorg och vård i livets slut.
11. Sjukvård.
Yrkeskraven beskrivs närmare under respektive rubrik i
betänkandet. Yrkeskraven är ett sätt att urskilja och beskriva de
kompetenser det nya yrket ska omfatta men utgör självklart en förenkling
av verkligheten. Yrkeskraven går ibland in i varandra och
ett krav är oftast en förutsättning för ett annat. De fem första
yrkeskraven är generella och ska gälla i alla arbetssituationer. De
följande sex yrkeskraven är uppgiftsrelaterade. Alltså måste alltid
flera yrkeskrav kombineras i arbetet. Tillsammans utgör de elva
yrkeskraven en odelbar helhet som beskriver den grundläggande
kompetens som Äldreassistenten ska besitta.
I yrkeskraven har vi tagit fasta på vilken kompetens vi bedömer
behövs för att motsvara de framtida äldres behov av och efterfrågan
på omsorg och vård. Det har bl.a. gjort att vi försöker att bättre
integrera omsorgskompetens och vårdkompetens till en helhet. Det
betyder att vi i yrkeskrav som benämns omsorg också inkluderar
kompetens för att utföra vissa vårduppgifter. I t.ex. Funktionsbevarande
omsorg tar vi också upp att Äldreassistenten ska ha förmåga
att på delegation från rehabiliteringspersonalen utföra
rörelseprogram vilket innebär att de omfattas av hälso- och sjukvårdens
ansvarsbestämmelser. Med yrkeskraven har vi också velat
synliggöra kompetenser som i dag kan vara eftersatta. En
ytterligare ambition har varit att lyfta det specifika med yrket i förhållande
till andra yrkesgrupper som kommer i kontakt med den
äldre.
65
Att definiera yrket SOU 2008:126
Ett mål med yrkeskraven är att all omsorgspersonal som utför
omsorgs- och vårduppgifter ska ha grundläggande kompetens för
sina arbetsuppgifter. Ytterst är målet att öka kvaliteten och effektiviteten
för de äldre. I detta ligger bl.a. att uppnå intentionerna i
SoL om att äldre människor ska ges möjlighet att leva och bo självständigt
under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull
tillvaro i gemenskap med andra. Det handlar om att ta tillvara
individens resurser och att ge individuellt anpassat stöd och hjälp.
Det är särskilt viktigt att ge stöd till de som, t.ex. på grund av sjukdom,
kan ha svårigheter att göra sin röst hörd. Vi har också tagit
fasta på ett hälsosamt åldrande och att det aldrig är försent att förbättra
sin hälsa. Antonovsky har i sin forskning studerat
människans hälsa och vilka faktorer som befrämjar hälsa. Ett hälsofrämjande,
salutogent, synsätt, innebär att alla insatser utgår från
vad som är bra för hälsan och det som är friskt hos varje människa.
Han använder begreppet KASAM, känsla av sammanhang. Hälsa
kräver meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet.11 Statens
folkhälsoinstitut pekar på fyra hörnstenar för ett hälsosamt
åldrande: Social gemenskap; Meningsfull sysselsättning/att känna
sig behövd; Fysisk aktivitet samt Goda matvanor. Dessa fyra hörnstenar
motsvaras i hög utsträckning av yrkeskraven Funktionsbevarande
omsorg, Emotionell och social omsorg, Kroppsnära omsorg
samt Måltid, kost och näring. Ytterligare ett syfte är att yrkeskraven
också ska bidra till att intentionerna om god vård enligt
HSL kan uppfyllas.
Det är viktigt att poängtera att vårt uppdrag handlar om omsorgspersonalen.
Därför lägger vi inga förslag angående andra
yrken. Däremot menar vi att det är av största vikt att alla yrkesgrupper
inom omsorg och vård för äldre samarbetar och bidrar med
sina olika kompetenser. Syftet är att kvaliteten och säkerheten ska
öka genom en kompetenshöjning av omsorgspersonalen. Syftet är
inte att denna personalgrupp ska ta över de högskoleutbildade
yrkesgruppernas arbetsuppgifter utan snarare att omsorgspersonalen
ska kunna vara ett ännu bättre stöd i lagarbetet kring
den äldre. Omsorgspersonalen utgör ca 85 procent av personalen i
kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre. Omsorgspersonalen
är därmed en viktig målgrupp om man vill påverka
kvaliteten.
11 Westlund, P. & Sjöberg, A., Antonovsky inte Maslow – för en salutogen omsorg och vård.
Solna: FortbildningsFörlaget, 2005.
66
SOU 2008:126 Att definiera yrket
3.4 Struktur för våra yrkeskrav –
Bolognadeklarationen
Sammanfattning: Varje yrkeskrav omfattar tre dimensioner
enligt Bolognadeklarationens tre huvudområden för kompetens,
dvs. värderingsförmåga och förhållningssätt, kunskap och förståelse
respektive färdighet och förmåga. Vi har emellertid för
enkelhetens skull endast använt begreppen förhållningssätt/värderingsförmåga,
kunskap respektive förmåga.
Yrkeskraven presenteras i rutor under respektive rubrik för de
elva kompetensområdena. När det gäller Bolognadeklarationens
begrepp förhållningssätt och värderingsförmåga har vi velat
betona betydelsen av dessa och att de krävs genomgående i allt
arbete som utförs. Därför har vi samlat dem under ett eget
yrkeskrav och lagt det först med rubriken Värdegrund, förhållningssätt
och värderingsförmåga och upprepar det inte i de
övriga yrkeskraven.
Struktur för våra yrkeskrav
Yrkeskraven presenteras i en ruta under respektive rubrik för de
elva kompetensområdena. Varje yrkeskrav omfattar tre dimensioner
enligt Bolognadeklarationens tre huvudområden för
kompetens, dvs. förhållningssätt/värderingsförmåga, kunskap
respektive förmåga (se mer nedan). Förhållningssätt/värderingsförmåga
har vi dock lyft ut som ett eget yrkeskrav
och upprepar det därför inte i övriga tio yrkeskrav. Yrkeskravet
inom t.ex. kompetensområdet Emotionell och social omsorg ser
därför ut enligt följande:
Äldreassistenten ska ha kunskap om betydelsen av emotionell och
social stimulans för den äldres hälsa och välbefinnande.
Äldreassistenten ska ha förmåga att stödja den äldre att ha en aktiv och
meningsfull tillvaro i gemenskap med andra och att vara delaktig i
samhället.
Yrkeskraven är formulerade för att ha en sådan detaljeringsnivå att
de är styrande och kan fungera som stöd bl.a. vid anställning, för
utbildningsanordnare och vid tillsyn. Samtidigt är yrkeskraven så
pass generella att de kan vara giltiga i åtminstone tio till femton år
framåt i tiden.
67
Att definiera yrket SOU 2008:126
Under rubriken Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
presenteras våra argument för yrkeskravet. En precisering
görs också av yrkeskravet. Denna precisering är tänkt att sedan
vidareutvecklas av Socialstyrelsen (5.4 Yrkeskravsnivå). Under
rubriken Bakgrund presenteras det underlag vi har haft för att föreslå
respektive yrkeskrav.
Begreppen förhållningssätt, kunskap och förmåga enligt Bolognadeklarationen
Enligt Bolognadeklarationens struktur beskrivs lärandemål under
följande tre huvudområden: Kunskap och förståelse, Färdighet och
förmåga samt Värderingsförmåga och förhållningssätt. Vid genomgång
av några svenska universitets och högskolors arbete med att
utforma lärandemål för olika utbildningar framkommer att någon
tydlig, gemensam definition av dessa huvudområden inte finns,
men flera av dem arbetar enligt teoretiska modeller som Blooms
taxonomi eller Biggs SOLO-taxonomi (Structure of the Observed
Learning Outcomes).12 Enligt Blooms taxonomi definieras
kunskap hierarkiskt från lägre till högre nivå13. I universitetens och
högskolornas exempel på hur lärandemål inom varje kurs kan
formuleras används ofta aktiva verb. I det följande ges några
exempel på beskrivningar hämtade från några universitet.
Kunskap och förståelse formuleras exempelvis som att ha kunskap
och visa förståelse inom ett särskilt huvudområde, analysera,
beräkna, beskriva, formulera, förklara, problematisera osv. Färdighet
och förmåga formuleras exempelvis som att ha förmåga i
praktisk handling, förmåga att identifiera, formulera och lösa
problem, använda, diskutera, redogöra för, konstruera osv.. Värderingsförmåga
och förhållningssätt formuleras exempelvis som visa
ansvar för, kan etiskt värdera, visa förmåga att inom huvudområde
göra bedömningar, bevisa, föreslå, ta ställning, välja, värdera osv.
Vi har valt att definiera begreppen enligt följande:
Värderingsförmåga och förhållningssätt: Med detta avser vi förhållningssätt,
värderingar och attityder samt förmåga att kritiskt
12 Exempelvis Örebro Universitet: Att formulera lärandemål enligt Bolognaprocessens
intentioner, Hellertz Pia, 2006 www.oru.se och Karolinska Institutet Institutet: Att
formulera lärandemål Weurlander Maria 2006, CUL Guide No 1 och 2.
13 Edgren, G. & Thomé, G., 2006 Handledning om förväntade studieresultat eller learning
outcomes. Lunds universitet, Medicinska fakultetens centrum för undervisning och lärande
www.med.lu.se
68
SOU 2008:126 Att definiera yrket
granska, analysera, bedöma, värdera och utveckla det egna arbetet.
Det handlar om förhållningssätt gentemot andra människor och
beskriver de värderingar och attityder som goda relationer ska vila
på. Vi har valt att komplettera med begreppet värdegrund, en
värdegrund som speglar FN:s deklaration för mänskliga rättigheter.
Kunskap och förståelse: Med detta avser vi dels teoretisk faktakunskap
grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet, dels den
kvalitativt djupare kunskap som förståelse innebär. Faktakunskap
innebär att veta att något förhåller sig på ett visst sätt och är ofta en
kvantitativ kunskapsform, men samma fenomen kan förstås på
kvalitativt olika sätt, vilket också inbegrips i denna kompetensform.
Färdighet och förmåga: Med detta avser vi det praktiska yrkeskunnandet.
Det innebär att omsätta teoretiska kunskaper i praktiska
kunskaper, dvs. hur något ska göras, men också om att i praktiken
utveckla en förtrogenhetskunskap som innebär att kunna göra bedömningar
av olika slag, att veta när något ska göras.
I våra yrkeskrav använder vi för enkelhetens skull enbart begreppen
förhållningssätt och värderingsförmåga, kunskap respektive förmåga,
även om både förståelse liksom färdighet också ingår.
Yrkeskraven beskriver enbart kompetens att agera och säger inte
att omsorgspersonalen ska agera på ett visst sätt. Omsorgspersonalens
agerande styrs av biståndsbedömningar, hur arbetsgivaren
valt att organisera arbetet samt av den specifika situationen.
Yrkeskraven beskriver förhållningssätt/värderingsförmåga,
kunskaper respektive förmågor som sedan ska omvandlas till
individ- och situationsanpassat agerande i arbetslivet.
69
Att definiera yrket SOU 2008:126
70
Värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga ska genomsyra
alla yrkeskrav
När det gäller Bolognadeklarationens begrepp förhållningssätt och
värderingsförmåga har vi velat betona betydelsen av att dessa krävs
genomgående i allt arbete som utförs. Därför har vi samlat dessa
under ett eget yrkeskrav och lagt det först med rubriken Värdegrund,
förhållningssätt och värderingsförmåga. Det betyder att
förhållningssätt inte upprepas i övriga yrkeskrav utan att enbart
Bolognadeklarationens begrepp kunskap och förmåga tas upp i
dessa.
4 Elva nationella yrkeskrav
Äldreassistentens yrke är mångfacetterat och kräver många olika
typer av kompetenser för att hon eller han ska kunna ge individuellt
anpassat stöd till den äldre utifrån dennes fysiska, psykisk,
emotionella och sociala behov. Det kräver bl.a. empatisk, kommunikativ
och pedagogisk förmåga, flexibilitet, lyhördhet, kompetens
att göra avvägningar mellan vad den äldre efterfrågar och vad hon
eller han har bedömts ha behov av, förmåga att planera, lösa problem,
fatta beslut, ta ansvar och ha civilkurage. Om Äldreassistenten
ser att det behov den äldre har, eller säger sig ha, skiljer sig från
biståndsbedömningen ska denne föra tillbaka frågan till sin chef.
Det krävs också förmåga att reflektera över sitt eget arbete.1
Yrket innebär ofta, särskilt inom ordinärt boende, ensamarbete
vilket ställer särskilda krav på kompetens och ansvarsförmåga.
Samtidigt är det ett yrke som i högsta grad måste utövas i ett nära
samarbete med andra yrkesgrupper för att bl.a. skapa den helhet i
stödet till den äldre som är nödvändigt.
Det specifika med yrket är att det är den yrkesgrupp som arbetar
närmast den äldre i vardagen. Äldreassistenten har en unik plats
i omsorgs- och vårdkedjan som innebär att de kan göra iakttagelser
och har information som är viktig för andra yrkesgrupper att känna
till. Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att omsorgspersonalen
utgör ca 85 procent av personalen i kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre. Sjuksköterskor utgör ca 6,5 procent,
arbetsterapeuter ca 1,25 procent och sjukgymnaster ca
0,7
tillsammans utgör den lägsta kompetens Äldreassistenten ska
ha.
procent2.
I det följande beskrivs närmare de elva nationella yrkeskraven
som
1 Samtal med bl.a. chefer och personal inom omsorg och vård för äldre; Vård- och
omsorgsassistenters kompetens – en litteraturgenomgång. Socialstyrelsen, 2006.
2 Baserat på uppgifter från Aktuellt på äldreområdet 2007. Sveriges Kommuner och Landsting,
2007.
71
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
4.1 Värdegrund, förhållningssätt och
värderingsförmåga
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
den värdegrund som gäller för omsorg och vård för äldre. Äldreassistenten
ska ha förmåga att omsätta värdegrunden och tilllämpa
ett etiskt förhållningssätt och ett gott bemötande i sitt
arbete. Äldreassistenten ska ha kunskap om vad som avses med
att kritiskt analysera, bedöma och värdera. Äldreassistenten ska
ha förmåga att kritiskt granska, bedöma och värdera det egna
arbetet och därmed kunna medverka till verksamhetens utveckling.
4.1.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Med värdegrund och förhållningssätt menar vi att allt arbete i
omsorg och vård för äldre ska inriktas på att den äldre får leva ett
värdigt liv och känna välbefinnande och att förhållningssättet i
relation till andra ska utgå från FN:s deklaration för mänskliga rättigheter3
. Värderingsförmåga innebär att kritiskt granska, bedöma
och värdera i första hand det egna arbetet.
I samtliga yrkeskrav utgör värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga
viktiga kriterier. Kunskap om något och förmåga
att utföra något är kriterier som formuleras olika utifrån respektive
kompetensområde. Yrkeskravet värdegrund, förhållningssätt och
värderingsförmåga är unikt på så sätt att detta krav måste genomsyra
alla de andra. Vi menar att detta yrkeskrav utgör en förutsättning
för god kvalitet i omsorg och vård för äldre.
Vi skulle kunna skriva in yrkeskrav för Värdegrund, förhållningssätt
och värderingsförmåga i samtliga yrkeskrav. För att slippa
sådana upprepningar väljer vi att formulera ett övergripande yrkeskrav
som alltså ska ingå i samtliga övriga.
Den värdegrund och det förhållningssätt som ska gälla inom
omsorg och vård för äldre innebär att respektera den äldres självständighet,
integritet och värdighet, bedöma vad som är den äldres
egna önskemål även om hon eller han inte själv kan formulera dem,
kunna skapa trygghet och beakta den äldres livssituation och livserfarenhet
och försöka tillmötesgå den äldre inom ramen för
3 www.manskligarattigheter.gov.se
72
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
biståndsbeslutet. En sådan värdegrund, väl förankrad i Äldreassistentens
attityder, bemötande och förhållningssätt, är avgörande
för den äldres välbefinnande.
Ibland diskuteras huruvida personlig lämplighet eller formell
utbildning är viktigast för arbete i omsorg och vård för äldre. Vi
menar att det självklart behövs både och. Personlig lämplighet,
vänlighet och empati är utmärkta utgångspunkter, men det behövs
också utbildning, erfarenhet och reflektion för att utveckla kunskaper,
förmågor och god kompetens. Värdegrund är kunskap som
man kan tillägna sig och ett etiskt förhållningssätt, förmåga till
empati och ett bra bemötande kan tränas, vilket också forskare på
området framhåller. Empati är inte detsamma som att vara snäll
eller tycka om utan något som är mer komplicerat. Det innebär att
fånga upp och förstå en annan människas känslor och handla i
enlighet med den förståelsen. Med utbildning och handledning kan
man öka den empatiska förmågan.4 Samtidigt är kunskap och
förmågor i dessa frågor något av en ”färskvara” som behöver
underhållas och successivt förstärkas genom möjlighet till samtal
och reflektion i arbetet. Värdegrunden är en förutsättning för att
kunskap om omsorg och vård ska kunna bli till insikt och förståelse
och tillämpas på ett sätt som bidrar till livskvalitet för den äldre.
Att möta varje äldre person som en unik individ kräver också
kunskaper om olika aspekter av mångfald. Det gäller förmåga att ta
hänsyn till religiös, etnisk och kulturell mångfald, genusperspektiv
och sexuell läggning. Likaså behövs kunskap om hur man i olika
religioner och kulturer hanterar döende, död och sorg. Men det
räcker inte enbart med kunskap och erfarenhet. Den egna attityden
i dessa frågor behöver också bearbetas. Äldreassistenten behöver
vara klar över sina egna värderingar och attityder till olika mångfaldsfrågor.
En enskild anställd kan inte ha djupa kunskaper
rörande alla mångfaldens aspekter, men det är nödvändigt att ha
förmåga att när behov uppstår informera sig om vanor och traditioner
i olika kulturer och ha förståelse för när andra kompetenser
behöver kopplas in.
Äldreassistenten ska också ha förmåga att kritiskt granska och
värdera det egna arbetet och kunna reflektera kring egna drivkrafter
och egna behov i relation till den äldres behov. Dessa kunskaper
och förmågor utgör viktiga förutsättningar för en god kvalitet i
omsorg och vård för äldre. Äldreassistenten är den i personalen
4 Holm, U., Det räcker inte att vara snäll. Stockholm:
Natur och kultur, 2007.
73
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
som oftast träffar den äldre och måste därför ha kunskap och förmåga
att uppmärksamma kvalitetsbrister. Kunskap om värdegrund,
ett etiskt förhållningssätt och en förmåga att värdera utfört arbete
är viktigt för att kunna och våga påtala när kvaliteten i omsorgen
och vården brister, dvs. ha tillräckligt civilkurage.
Sammanfattningsvis anser vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om den värdegrund som gäller för omsorg och vård för äldre. Äldreassistenten
ska ha förmåga att omsätta värdegrunden och tillämpa
ett etiskt förhållningssätt och ett gott bemötande i sitt arbete. Äldreassistenten
ska ha kunskap om vad som avses med att kritiskt
analysera, bedöma och värdera. Äldreassistenten ska ha förmåga att
kritiskt granska, bedöma och värdera det egna arbetet och därmed
kunna medverka till verksamhetens utveckling.
4.1.2 Bakgrund
Definition
Begreppet värdegrund tar sin utgångspunkt i FN:s deklaration för
mänskliga rättigheter från 1948. Där anges att alla människor är
födda fria och lika i värde och rättigheter oavsett ras, hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller
socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Var och en
har också rätt till en tillfredsställande levnadsstandard, till hälsovård
och till utbildning.
Värdighetsutredningen5 föreslår att en nationell värdegrund ska
införas i SoL. Syftet är att tydliggöra den människosyn, de värderingar
och de förhållningssätt som ska gälla i den dagliga verksamheten.
En ny paragraf med följande innehåll föreslås (5 kap. 4 §):
Äldre människor ska, så långt det är möjligt, kunna leva utifrån sin
identitet och personlighet. Verksamheten ska inriktas på att den äldre
får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Till ett värdigt liv hör
• integritet såsom rätt till ett privatliv och kroppslig integritet,
• möjlighet att upprätthålla sitt självbestämmande,
• individanpassning och delaktighet i beslut och insatser,
• insatser av god kvalitet, samt
• att den äldre och dennes närstående ges ett gott bemötande.
Till välbefinnande hör att den äldre känner trygghet och meningsfullhet.
5 Värdigt liv i äldreomsorgen. SOU 2008:51.
74
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Förslaget om en nationell värdegrund för äldreomsorgen är för
närvarande, hösten 2008, under beredning i regeringskansliet.
Skulle denna process resultera i en reglering är det naturligt att det
är denna värdegrund som ska utgöra riktmärke för Äldreassistentens
kompetens. I avvaktan på detta ansluter vi oss till Värdegrundsutredningens
förslag om nationell värdegrund och använder
oss av deras definition av värdegrund.
Värdegrunden är nära sammanbunden med förhållningssätt.
Med utgångspunkt i värdegrunden formas individens sätt att
bemöta andra och på vilket sätt arbetsuppgifter och omsorgsinsatser
utförs. Det handlar om att, oavsett egna personliga värderingar,
ändå kunna utföra sitt arbete professionellt utifrån de värderingar
som värdegrunden formulerat.
Begreppet värderingsförmåga är hämtat från Bolognaprocessens
arbete med högskoleutbildningar. Det handlar om förmåga att kritiskt
granska, analysera, bedöma och värdera olika företeelser t.ex.
den egna och arbetsgruppens arbetsinsatser samt att förstå sin egen
yrkesroll och dess betydelse i ett större sammanhang. Värderingsförmågan
bidrar till ökad kunskap och medvetenhet i relationen till
andra personer och bidrar till utveckling av den egna yrkesrollen.
Därigenom utgör värderingsförmåga också grund för kvalitetsutveckling
i verksamheten.
Sammanfattningsvis menar vi att värdegrund, förhållningssätt
och värderingsförmåga innebär att allt arbete i omsorg och vård för
äldre ska inriktas på att den äldre får leva ett värdigt liv och känna
välbefinnande, att förhållningssättet i relation till andra ska utgå
från FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och att värderingsförmåga
innebär att kritiskt granska, värdera och bedöma sina
egna värderingar och attityder samt det egna arbetet.
Ett gott bemötande
En gemensam värdegrund som innebär ett gott bemötande, ett
etiskt förhållningssätt och en förmåga att granska och värdera den
egna arbetsinsatsen betonas i utredningar, rapporter och vid möten
med olika grupper som berörs av frågor avseende omsorg och vård
för äldre.
75
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
ssituation.
I flera av de brukarundersökningar som olika kommuner
genomfört uppges att brukarna upplever bemötandefrågorna
viktiga eller mycket viktiga. Socialstyrelsen har i en rapport6 gjort
en sammanställning och analys av lokala brukarstudier i nio sydsvenska
kommuner. Av denna framgår att det för brukarna är
mycket viktigt att personalen är ärlig och pålitlig och möter brukarna
med respekt. Detta ger, enligt rapporten, stöd för tanken att
det är den personliga relationen till omsorgspersonalen som framförallt
avgör hur brukaren upplever kvaliteten.
Rapporter från landets patientnämnder visar att de flesta klagomålen
inom hälso- och sjukvården handlar om brister i bemötandet.
Enligt Värdighetsutredningen7 saknas liknande information
kring klagomål inom omsorg och vård för äldre, men de menar att
det ändå finns anledning att tro att bemötandefrågan även här är
central. Bemötandeutredningen8 konstaterar att respekten för
självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet måste ha en
fast grund i ett medvetet val av människosyn. Utredaren
konstaterar också att det finns brister i det personliga bemötandet
av äldre t.ex. bristfälligt samspel i en omvårdnad
Att ta hänsyn till den enskildes behov och önskemål ställer höga
krav på kunskap och förståelse för människors individuella olikheter.
Omkring 13 procent av alla personer 65 år och äldre är födda i
något annat land än Sverige. Många av dessa kommer från Iran, Irak
och f.d. Jugoslavien.9 I skriften Möten som utmanar10 konstateras
att samhällets omsorg och service till äldre har formats utifrån en
svensk syn på ålderdom, hjälpbehov, familjemönster och generationer
och som inte alltid stämmer överens med äldre invandrares
behov och önskemål. Självklara honnörsord som valfrihet, trygghet
och integritet kan vara svåra att förstå för den som inte är uppvuxen
i Sverige. För att undvika missförstånd måste det finnas ett
socialt samspel mellan svenskfödda personer och personer med
utländsk bakgrund. Skriftens slutord lyder:
6 Brukare och anhöriga om kvalitet i äldreomsorgen – Kvalitetsbarometern 1998, 1999, 2002,
2004 och 2005. Socialstyrelsen, 2006.
7 Värdigt liv i äldreomsorgen. SOU:2008:51.
8 Bemötande av äldre. Trygghet, självbestämmande, värdighet. SOU 1997:170.
9 Asylsökande till Sverige under 1984–2007. www.migrationsverket.se
10 Möten som utmanar. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, 2003.
76
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Att bemöta varje människa värdigt är ett ansvar för alla individer i
samhället. Men ansvaret vilar särskilt tungt på dem som fått ett politiskt
uppdrag eller som är anställda för att överföra politiska beslut till
handling.11
Omsorg och vård för äldre är en verksamhet med mycket sned
könsfördelning. Kvinnor är i majoritet både vad gäller de äldre som
får omsorg och vård, bland anhörigvårdare och bland omsorgspersonalen.
Cirka 70 procent av de äldre med biståndsbeslutade insatser
är kvinnor, vilket huvudsakligen beror på att kvinnor lever
längre än män. Kvinnor är oftare än män missnöjda med den
omsorg och vård de får och de vill ha mer hjälp. Det kan tyda på att
insatserna inte är anpassade efter kvinnors behov.12 Bemötande i
omsorg och vård styrs ofta av värderingar och attityder kring kön,
vad som anses kvinnligt eller manligt och vad som är normalt och
onormalt. Oavsett vilken den egna inställningen är måste den äldre
ha rätt till ett gott och respektfullt bemötande.
En kartläggning som Socialstyrelsen gjort visar att socialtjänsten
i de flesta kontakterna med brukare och anhöriga utgår från att alla
lever ett heterosexuellt liv. Bristande observans är den vanligaste
orsaken till att homo- och bisexuella personer bemöts dåligt i socialtjänsten.13
Även om denna utredning gäller hela socialtjänsten
finns det knappast någon anledning att tro att förhållandena skulle
vara särskilt annorlunda inom omsorg och vård för äldre.
Frågor om jämställdhet, kön och sexualitet diskuteras ibland i
studiecirklar och reflektionsgrupper. Ett dilemma som t.ex. uppmärksammats
i Kompetensstegen är hur man tar hänsyn till skillnader
utan att cementera fördomar och föreställningar kring vad
som är kvinnligt respektive manligt.14
Värdegrund, förhållningssätt, bemötande och empati är områden
som uppmärksammats av många kommuner och enskilda vårdgivare.
Inom ramen för Kompetensstegen har ett stort antal kommuner
genomfört kompetensutveckling kring dessa frågor. Även
utbildningsaktiviteter där t.ex. dokumentation och demenssjukdomar
är huvudteman har ofta innehållit bemötande- och värdegrundsfrågor
. Innehållet i insatserna har berört yrkesrollen och
vem man är till för, etiska ställningstaganden utifrån olika situatio11
Möten som utmanar. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, 2003.
12 Jämställdhet socialtjänst, Könsperspektiv på socialtjänsten. Socialstyrelsen, 2005.
13 Sexuell läggning och bemötande i socialtjänsten. Socialstyrelsen, 2004.
14 Att lära nära. SOU 2007:88.
77
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
ner (exempelvis utåtagerande eller aggressiva personer), det goda
mötets kännetecken och klimatet i en arbetsgrupp.15
Vid i stort sett samtliga besök och i andra kontakter som vi haft
med olika aktörer, chefer och personalgrupper inom omsorg och
vård för äldre och i möten med företrädare för pensionärsorganisationer
har värdegrund, förhållningssätt, bemötande och etik lyfts
fram som en viktig, kanske den viktigaste, kompetensfrågan. Inte
därför att det nödvändigtvis är ett område med stora brister utan
därför att relationen/mötet mellan den äldre och omsorgspersonalen
har avgörande betydelse för den äldres livskvalitet.
Förmåga att granska och värdera
Omsorgsarbete handlar i stor utsträckning om möten mellan människor.
För att kunna stödja andra personer är det väsentligt att ha
kunskap om sig själv, sina egna värderingar och attityder och också
förmåga att värdera och ta ställning till dem. Det innebär att kunna
se sin egen roll i mötet med andra och hur den egna attityden
påverkar omgivningen. I vissa högskoleutbildningar har detta uppmärksammats
genom reflekterande samtal under handledning.
Syftet är att reflektera kring egna drivkrafter, civilkurage, sin och
samhällets syn på äldre, egna behov i relation till andras, hur man
bör arbeta med inflytande och makt och hur man hanterar klagomål.
Skillnader i värderingar hänger ofta samman med faktorer som
utbildningsnivå, inkomstnivå, ålder, politiska idéer etc. Människor
har oändligt många olika identiteter och kan identifiera sig med
olika grupper vid olika tillfällen. Den som dagligen i sitt arbete
möter människor med olika behov och förväntningar, olika bakgrund,
erfarenheter och kultur behöver ha god kunskap om sig
själv och sina egna värderingar, men också om vad som påverkar
andras.
Förmåga att kritiskt granska, bedöma och värdera egna värderingar,
attityder och förhållningssätt behöver kompletteras med
förmåga att granska den egna arbetsinsatsen och dess betydelse för
kvaliteten i verksamheten.
15 Kompetensstegen. www.aldreportalen.se
78
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Andras bedömningar
I den dokumentation kring omsorgspersonalens kompetens som
Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting och Kravmärkt
Yrkesroll tagit fram betonas förmåga att tillämpa ett etiskt grundat
förhållningssätt, förmåga att uppmärksamma och ta hänsyn till
attityders, normers och ideologiers betydelse i vård- och omsorgsarbete
hos brukare, närstående och vänner, egna och andra yrkesutövare,
samhälleliga attityder och sociala normer. Även förmåga
att respektera brukarens självständighet, integritet och värdighet
och agera därefter nämns. Att vara professionell i mötet med brukaren
och närstående och förmåga att uppmärksamma, diskutera
och hantera etiska dilemman och överväganden anges också som
nödvändig kompetens för omsorgs- och vårdarbete.
Därutöver anges att omsorgspersonal ska ha kunskaper om och
förmåga att granska sitt arbete och medverka till utveckling av
verksamheten. Socialstyrelsen anger att vård- och omsorgsassistenten
ska ha förmåga att målinriktat följa upp och utvärdera sitt
arbete och bidra till utveckling av arbetets innehåll och metod,
medan Sveriges Kommuner och Landsting har formulerat ett antal
förmågor under rubriken kvalitets- och förbättringsarbete.
4.2 Kommunikation
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap
om olika former för kommunikation och förståelse för dess
betydelse för äldre, närstående och arbetskamrater. Äldreassistenten
ska ha förmåga att tala, läsa och skriva svenska. Äldreassistenten
ska också ha förmåga att anpassa sättet att kommunicera
till olika situationer och olika individers förutsättningar
och behov.
4.2.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Äldreassistentens arbete är ett ”relationsarbete” och innebär i stort
sett alltid personliga möten med den äldre. Varje äldre har rätt till
ett individuellt och gott bemötande. Det ställer stora krav på
kommunikationen och att samtalet sker på ett sådant sätt att
Äldreassistenten och den äldre förstår varandra. Förmågan att
79
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
lyssna, att kommunicera på olika sätt och att skapa god kontakt är
därför en central kompetens. Detta gäller även i kontakter med
närstående, arbetskamrater och andra yrkesgrupper inom omsorg
och vård för äldre.
Med kommunikation avser vi att i samspelet och relationen
mellan människor muntligt, skriftligt eller på annat sätt överföra
information, upplevelser och känslor. I Äldreassistentens funktion
ingår både att vara den som överför och att vara den som tar emot
information och båda dessa funktioner sker i samspel med äldre,
närstående och arbetskamrater.
Mötet med andra människor påverkas av vårt sätt att tala, vår
mimik och vårt kroppsspråk. Äldreassistenten möter i sitt arbete
många olika personer med varierande bakgrund, erfarenheter, sjukdomstillstånd
och funktionsnedsättningar. Någon är rädd och orolig,
någon har en hörselnedsättning, någon annan har svårt att förstå
och uttrycka sig på svenska och ytterligare någon har en begynnande
demenssjukdom. Sammantaget innebär detta att Äldreassistenten
måste ha goda kunskaper om kommunikation, både verbal
och ickeverbal, samt förmåga att kommunicera i tal, skrift, med sitt
kroppsspråk och med beröring. Äldreassistenten bör också känna
till vanliga hjälpmedel för kommunikation samt ha förmåga att
anpassa sättet att kommunicera utifrån individen och dennes förmågor.
Förmågan att kommunicera är ett viktigt redskap för att skapa
kontakt och umgås men har också stor betydelse när man behöver
förklara, berätta eller tydliggöra varför en åtgärd behöver utföras.
Vissa funktionsnedsättningar eller sjukdomstillstånd gör att den
äldre har svårt att förstå eller har nedsatt beslutsförmåga, vilket kan
innebära att hon eller han kanske inte vill äta, inte få blöjan bytt
eller vill avstå från duschningen. I ett sådant läge krävs att Äldreassistenten
har goda kunskaper om kommunikation och förmåga att
med tålamod samtala och motivera utan att kränka den enskilde.
En god kommunikation innebär också att kunna lyssna och förstå
vad någon annan vill framföra, särskilt om personen av olika
skäl har svårt att uttrycka sig. Ett gott möte kräver inlevelseförmåga,
engagemang, vilja och förståelse. Äldreassistenten ska därför
ha förmåga att försöka förstå och tolka muntliga och skriftliga
budskap, men också andra ickeverbala uttryck som kroppsspråk via
ögon, mimik och gester.
I det dagliga arbetet kan Äldreassistenten ibland möta äldre eller
närstående som kan vara känslomässigt upprivna, frustrerade eller
80
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
aggressiva. De kan uppträda förvirrat, hotfullt eller ha beteendestörningar.
I dessa lägen finns ett stort behov av förmåga att hantera
besvärliga mellanmänskliga situationer genom att tillämpa kunskaper
om kommunikation, konflikthantering och utåtagerande
beteende. Härigenom kan konfrontationer undvikas vilket bidrar
till en bättre omsorg för den äldre och en god arbetsmiljö för personalen.
Allt fler utlandsfödda anställs i omsorg och vård för äldre, särskilt
i storstadsområdena. Flerspråkighet och kulturkompetens är
viktiga tillgångar i omsorgen om äldre med utländsk bakgrund eller
annat modersmål än svenska. Det är därför viktigt att uppmuntra
att flerspråkiga personer anställs och förmås stanna kvar inom
omsorg och vård för äldre.
Det ingår i omsorgspersonalens arbetsuppgifter att dokumentera
genomfört arbete, rapportera avvikelser, bidra till kvalitetsförbättrande
åtgärder, läsa instruktioner, genomföra samtal med närstående,
planera och delta i möten etc. Äldreassistenten ska därför
ha förmåga att tala, läsa och skriva vardaglig svenska inklusive vårdsvenska,
dvs. ord och fackuttryck av vikt för arbete inom omsorg
och vård för äldre. Kunskaper i svenska är också en förutsättning
för att kunna tillgodogöra sig kompetensutveckling. Därutöver
behövs allmän datakunskap för att kunna dokumentera och söka
information på Internet.
I arbete med människor är också den psykosociala arbetsmiljön
av stor betydelse. ”Vi är varandras arbetsmiljö” är ett uttryck som
ibland används och kunskap om och förståelse för hur relationer
och kommunikation påverkar den psykosociala arbetsmiljön är
viktig.
Sammanfattningsvis anser vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om olika former för kommunikation och förståelse för dess betydelse
för äldre, närstående och arbetskamrater. Äldreassistenten ska
ha förmåga att tala, läsa och skriva svenska. Äldreassistenten ska
också ha förmåga att anpassa sättet att kommunicera till olika situationer
och olika individers förutsättningar och behov.
81
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
4.2.2 Bakgrund
Kommunikation
Kommunikation människor emellan har avgörande betydelse för
möjligheten till inflytande över sin situation och därmed ett värdigt
liv. Att kommunicera är att meddela sig, att göra en tanke eller
känsla till en gemensam angelägenhet. Ordet kommunikation har
sitt ursprung i det latinska ordet communis som betyder gemenskap.16
Kommunikation brukar i dagligt tal betyda att föra över och
dela information mellan människor. Kommunikation kan ske
verbalt, t.ex. via tal, skrift eller icke verbalt i form av kroppsspråk,
minspel, tecken och bilder. Med god konstruktiv kommunikation
menas i detta sammanhang att kommunikationen kännetecknas av
öppenhet och tillit samt att de inblandade har en vilja till förståelse,
förmåga att lyssna och ömsesidig respekt för varandras synpunkter.17
I Socialstyrelsens temanummer om kommunikation (Nummer
2–2008) anges att kommunikation kan beskrivas på olika sätt, ofta
som överföring av information. Överföringen kan förstås som att
en samling fakta formulerade av avsändaren därefter överförs orört
till mottagaren. En sådan beskrivning förenklar synen på mänsklig
kommunikation, eftersom människor tolkar fakta med hjälp av
tidigare förståelse och sina egna värderingar och känslor. Det betyder
att samma fakta kan ge en person känslor av lättnad, tillit och
hopp medan de kan ge en annan person ängslan och känslor av
hjälplöshet.18
När yrkeskraven i kommunikation formulerats har vi därför valt
att betona samspelet mellan den äldre och Äldreassistenten.
Att förstå varandra i den dagliga kommunikationen
Kommunikation är ett viktigt redskap i Äldreassistentens arbete.
Möjligheterna till kommunikation kan ibland försvåras t.ex. vid
afasi (språkstörning) eller demenssjukdom eller när den äldre har
ett annat modersmål än svenska.
16 Duong, J. & Poulsen, C. Grundbok i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 1997.
17 Värdigt liv i äldreomsorgen. SOU:2008:51.
18 Sachs, L. Samtalet – sjukvårdens viktigaste verktyg. Socialstyrelsen: Kommunikation i
vården 2–2008.
82
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Cirka 13 procent av alla personer 65 år och äldre är födda i
något annat land än Sverige, varav över 20 procent bor i Stockholmsområdet
och i tre kommuner som gränsar till Norge och
Finland och många av dessa personer kommer också från Norge
eller Finland.19 Enligt statistik från Migrationsverket20 kommer
många av de utlandsfödda svenskarna från Irak, Iran och före detta
Jugoslavien De största grupperna med äldre över 75 år är från Finland
eller övriga Norden. Andra grupper med stor andel äldre över
75 år är från USA, de forna Sovjetstaterna, Polen, Ungern, Iran,
Chile, Turkiet och Kina.21
Ett gott bemötande förutsätter att samtal förs på ett språk som
den äldre förstår. Bland det totala antalet anställda i omsorgen om
äldre och funktionshindrade har andelen utrikes födda ökat från
drygt nio procent 1995 till 13,5 procent år 2006 och av de som
rekryterades samma år var ca 20 procent födda utomlands. Det är
framförallt andelen födda utanför Norden och EU som ökat.22
Denna utveckling är mycket glädjande men det ställer samtidigt
stora krav på utbildning och kompetensutveckling i en verksamhet
som i så hög grad bygger på kommunikation mellan personal i
arbetslaget etc. och mellan personal, de äldre och deras närstående.
Personalens språkkunskaper är också av stor betydelse för att
kunna erbjuda de nationella minoriteterna kvalitativ och likvärdig
omsorg och vård för äldre. Sedan 2000 har enskilda en lagstadgad
rätt till omsorg och vård för äldre helt eller delvis på samiska, finska
respektive meänkieli (tornedalsfinska) inom sju kommuner i Norrbottens
län. Äldre som har ett annat modersmål än svenska eller
tillhör de nationella minoriteterna bör kunna få omsorg och vård på
sitt modersmål. Språk- och kulturkompetens bör därför ses som en
merit vid utbildning och anställning i omsorg och vård för äldre.
Det innebär också att äldre med svenska som modersmål bör kunna
få omsorg och vård på svenska.23
Olika funktionsnedsättningar och sjukdomstillstånd kan bidra
till en försvårad kommunikation, exempelvis olika demenssjukdomar
eller stroke med efterföljande afasi (språkstörning). Flera av de
symtom som uppträder vid demenssjukdom påverkar förmågan att
kommunicera. Som exempel kan nämnas glömska, svårighet att
klara abstrakt tänkande och att analysera komplexa situationer
19 Aktuellt på äldreområdet. Sveriges Kommuner och Landsting 2007.
20 Asylsökande till Sverige under 1984–2007. www.migrationsverket.se
21 På väg mot en god demensvård. Ds 2003:47.
22 Aktuellt på äldreområdet. Sveriges Kommuner och Landsting 2007.
23 Prop. 2005/06:115 Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre.
83
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
samt olika typer av språkstörningar och oförmåga att tolka sinnesintryck.24
Stroke, som är ett sammanfattande namn på hjärninfarkt
(blodpropp i hjärnan) och hjärnblödning, kan påverka språk
och psykiska funktioner. Stroke kan också ge minnesproblem och
koncentrationssvårigheter.25
För vissa funktionsnedsättningar som påverkar kommunikationen
– t.ex. hörselnedsättning – kan tekniska hjälpmedel, som
hörapparat, kompensera bristen. För den som är döv är teckenspråk
det främsta och primära kommunikationsspråket. I och med
att döva inte hör blir synen kanalen för att kunna ta emot information
och få kunskap. Kontakten med icke teckenspråkiga personer
sker främst genom teckenspråkstolk. Det finns kunskapsbrister vad
gäller äldre döva inom socialtjänsten.26
Arbetsspråket, det språk som används personalen emellan, är i
huvudsak svenska. Det gäller även den kompetensutveckling som
genomförs, den dokumentation och rapportering som ska göras
och de lagar, författningar etc. som styr omsorgspersonalens
arbete. För många yrken inom omsorg och vård krävs att personer
med utbildning från andra länder har tillräcklig kunskap i svenska
språket. Detta gäller t.ex. läkare och sjuksköterskor som genomgått
utbildning i tredje land. Sådana personer ska, före anställning, visa
att de har nödvändiga kunskaper i svenska språket.27
Samtalet, kommunikationen som pedagogiskt verktyg
Arbete med omsorg och vård för äldre innehåller viktiga pedagogiska
moment. Det gäller att kunna förklara och motivera den
äldre, så att hon eller han är delaktig i vad som sker och hur det
sker. Att tillämpa ett funktionsbevarande eller rehabiliterande
arbetssätt förutsätter en god pedagogisk förmåga för att motivera
den äldre att utföra sysslor som kan bidra till att träna upp och
behålla funktioner. Även i kontakten med närstående krävs på
samma sätt pedagogisk förmåga för att motivera, förklara och
beskriva varför olika insatser behöver genomföras.
Pedagogik kan beskrivas som att det handlar om människan, vad
hon är, vad hon bör vara och vad hon kan utvecklas till. Den
omsorgspersonal som har stark tilltro till den äldres förmågor kan
24 På väg mot en god demensvård. Ds 2003:47.
25 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
26 Sveriges Dövas Riksförbund. www.sdrf.se
27 Hälso- och sjukvårdspersonal med examen utanför EU/EES 2007. (www.socialstyrelsen.se)
84
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
skapa ett psykologiskt klimat som har stor betydelse för den äldre.
I det pedagogiska samtalet lotsas då den äldre framåt i hur hon eller
han kan bidra till att förbättra omsorgen och höja livskvaliteten.28
Samtalet, kommunikationen i svåra situationer
Konflikter, aggressioner, hot om våld och våld förekommer ibland i
omsorg och vård för äldre och är inte helt ovanligt i omsorgen om
demenssjuka personer. Däremot finns inga säkra uppgifter hur
vanligt det är. Våld kan exempelvis uppträda i samband med
påklädning, vilket innebär att både personalen och den äldre kan
vara den utsatte respektive utövare av våldet. Orsakerna till våld
kan enligt forskare vara väldigt skiftande men påverkas bl.a. av
påfrestningar och stress. Relationen och interaktionen mellan
vårdare och vårdtagare har också betydelse för om våld uppstår.29
Både Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting har
uppmärksammat att kunskapen om våld mot äldre behöver öka. I
detta fall handlar det om det hot och våld som äldre ibland utsätts
för av närstående eller andra personer. Eftersom offret kan vara en
person med demenssjukdom som har få kontakter med omvärlden
är det extra viktigt att även omsorgspersonalen har kunskap om hur
denna form av våld kan förebyggas och upptäckas.30
En kris kan uppstå då den äldre hamnar i en situation där hennes
eller hans vanliga resurser för att möta problem inte längre räcker
till. Allvarlig sjukdom, att drabbas av funktionsnedsättning,
döende, sorg och död är exempel på situationer och svårigheter
som kan utlösa kriser. Även i dessa sammanhang är det viktigt med
god kommunikation, såväl ordlös som verbal samt att den bygger
på ärlighet och pålitlighet samt inger realistiskt hopp.31
Samarbete, rapportering och dokumentation
Omsorg och vård för äldre är verksamhet som pågår dygnet runt
och med personal som har olika yrkestillhörighet och funktion.
För att detta ska fungera på ett tryggt och säkert sätt för den äldre
krävs ett gott samarbete. Detta förutsätter att en muntlig och
28 Johansson, R. & Skärgren, L., Vårdpedagogik. Stockholm: Liber, 2003.
29 På väg mot en god demensvård. Ds 2003:47.
30 Öka kunskapen om våld mot äldre. www.socialstyrelsen.se
31 Duong, J. & Poulsen, C., Grundbok i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 1997.
85
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
skriftlig rapportering samt att den sociala dokumentationen utförs
på ett ändamålsenligt sätt och enligt gällande regelverk.
Äldre som får hemtjänst eller som bor i särskilt boende har ofta
en kontaktman i personalen. Denna informellt utsedde kontaktman
har till uppgift att inom ramen för sitt arbete ha ett särskilt ansvar
för och känna till ”sin” pensionär som person och ge stöd och hjälp
enligt de omsorgs- och vårdplaner som upprättats. I uppgifterna
kan ligga att ha kontakt med närstående. Som kontaktman är det
nödvändigt med en god kommunikation, grundad på respekt och
förtroende mellan den äldre, dennes närstående och kontaktmannen.32
Bemötandeutredningen konstaterade att kommunikationsförmåga
är en viktig förutsättning för god omsorg och vård för äldre
och anger att kommunikation bör ses som en yrkesfärdighet inom
omsorg och vård. En kommunikation som sker på jämställd nivå,
som anpassas till båda parters behov och som tillåter att båda
kommer till tals med eller utan ord har formen av en dialog. Dialoger
som måste upprätthållas även under ogynnsamma förhållanden.
Även den svårtillgänglige, den tysta, den klagande eller den som har
en demenssjukdom har kommunikationsresurser. Dessa kan frigöras
om omsorgspersonal medvetet söker efter minsta signal som
kan antyda vad den äldre är inriktad på.33
Andras bedömningar
I Socialstyrelsens, Sveriges Kommuner och Landstings och Kravmärkt
Yrkesrolls dokument om omsorgspersonalens kompetens
lägger samtliga mycket stor vikt vid förmåga att kommunicera.
Socialstyrelsen anger att vård- och omsorgsassistenten ska kunna
svenska, vara lyhörd för brukarens/patientens uppfattning, vara
empatisk, kunna motivera, stödja och informera brukare/patient,
förstå och använda kroppsspråk och delta i lösning av kris- och
konfliktsituationer. Sveriges Kommuner och Landsting anger
under rubriken Kommunikation liknande förmågor som Socialstyrelsen
och har dessutom med förmågor som att formulera sig i tal
och skrift, att tydliggöra insatserna och dess förväntade effekter
samt att förvissa sig om att patienten/brukaren/närstående förstår
given information. Kravmärkt Yrkesroll har ett kompetensområde
32 Värdigt liv i äldreomsorgen. SOU 2008:51.
33 Bemötande av äldre. SOU 1997:170.
86
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
benämnt Kontakt och samspel. Inom detta område finns ett avsnitt
som handlar om att kommunicera via kropp och beröring och som
omfattar reducerad kommunikation, beröring och kroppskontakt
och hjälpmedel. Svenska i skriftlig dokumentation, muntligt framförande
(vid rapportering), förmåga att nyttja verktyg för att hitta
information anges som nödvändig kompetens.
4.3 Lagar och regler
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
de lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd som styr
omsorg och vård för äldre. Äldreassistenten ska ha förmåga att
utföra sitt arbete så att den äldres säkerhet och god kvalitet tillgodoses
i enlighet med gällande lagar och regler.
4.3.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Med en stärkt yrkesroll följer förutsättningar för ett ökat handlingsutrymme
och ett ökat ansvar vilket gör att regelverket blir
viktigt för Äldreassistenten. Det är därför centralt att Äldreassistenten
har kunskaper om det regelverk som direkt styr hur hon
eller han ska utöva sitt yrke och agera i sin yrkesutövning. Kunskap
om relevanta lagar m.m. bidrar även till att Äldreassistenten kan se
sitt arbete som en del i ett större sammanhang som bl.a. handlar om
att utveckla kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre.
Mot denna bakgrund föreslår vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om relevanta lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna
råd som styr verksamheten. Äldreassistenten ska också ha förmåga
att utföra sitt arbete så att den äldres säkerhet och god kvalitet tillgodoses
i enlighet med gällande lagar och regler. Det regelverk som
avses är bl.a. SoL, HSL, LYHS, sekretesslagen, smittskyddslagen,
livsmedelslagen, patientdatalagen och arbetsmiljölagen samt vissa
av Socialstyrelsens och andra myndigheters föreskrifter. Äldreassistenten
behöver för det första ha allmän kunskap om lagarnas olika
karaktär och vad detta innebär för verksamheten. I detta sammanhang
bör Äldreassistenten också förvärva övergripande kunskap
om roller och ansvarsfördelning avseende socialtjänsten och särskilt
omsorg och vård för äldre samt hälso- och sjukvården. För det
andra behöver Äldreassistenten ha kunskap om den praktiska till87
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
lämpningen, t.ex. att värdegrund och förhållningssätt är relevant
för vad som dokumenteras eller att sekretesslagen är av relevans för
vad som får kommuniceras med andra, både kollegor och närstående.
För det tredje bör arbetsmiljölagen särskilt belysas. Arbetsgivaren
har ansvar för att arbetsmiljölagen följs, men Äldreassistenten
ska ha kunskap om det regelverk som allmänt gäller för arbetsmiljön
inom omsorg och vård för äldre, för att veta vilka krav man
har rätt att ställa som anställd och för att kunna medverka till att
förebygga risker för olycksfall, skador och sjukdomar.
Det kan förväntas att arbetet inom omsorg och vård för äldre
som i dag mest styrs av SoL i framtiden i ökad utsträckning kommer
att omfattas av HSL då allt fler behöver vård i hemmet. Fler
kommuner kommer troligen ta över hemsjukvården. Äldreassistenten
måste därför, förutom kunskap om nämnda lagar, även ha
kunskap om förutsättningarna för delegering och vilket ansvar som
följer av detta. Äldreassistenten måste också ha mer allmän kunskap
om hur SoL och HSL förhåller sig till varandra, likheter och
skillnader samt de gränsdragningsproblem som finns.
Äldreassistenten ska i framtiden bättre kunna bidra till en kvalitetsutveckling
inom omsorg och vård för äldre. Det är därför
väsentligt att Äldreassistenten får kunskap om varför kvalitetsutveckling
lyfts fram de senaste åren samt det regelverk som finns
kring kvalitet och kvalitetssäkring. I detta sammanhang ska också
ingå kunskap om vad som avses med evidensbaserad praktik och att
förstå sin roll i att kunna bidra till en sådan praktik. Äldreassistenten
ska ha kunskap om regelverket kring dokumentation och förmåga
att systematiskt dokumentera genomförandet av insatserna.
Vidare ska Äldreassistenten särskilt ha kunskap om innebörden av
Lex Sarah och Lex Maria och deras inbördes relation samt ha förmåga
att tillämpa dem i sitt arbete.
Sammanfattningsvis, föreslår vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om de lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd som
styr omsorg och vård för äldre. Äldreassistenten ska ha förmåga att
utföra sitt arbete så att den äldres säkerhet och god kvalitet tillgodoses
i enlighet med gällande lagar och regler.
88
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
4.3.2 Bakgrund
Gällande regelverk
Det finns vissa generella utgångspunkter för all offentligt finansierad
verksamhet i Sverige. I första kapitlet av regeringsformen slås
fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Här anges också att det allmänna särskilt ska trygga rätten
till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och
trygghet och för en god levnadsmiljö. Vidare framgår att etniska,
språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och
utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Där tydliggörs
också att det allmänna ska motverka diskriminering bl.a. på
grund av ålder. Sverige har, som tidigare nämnts under yrkeskravet
Värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga, tillträtt en rad
konventioner som betonar alla människors lika värde och rättigheter.
De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan statsmakten
och enskilda människor. De utgör en begränsning av statens
makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter
för staten gentemot individen.
Kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre styrs av ett
omfattande regelverk i form av lagar, förordningar och föreskrifter.
De övergripande lagarna är SoL och HSL. SoL brukar beskrivas
som en ramlag med vissa rättighetsinslag. Vid sidan av rätten till
försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd) kan enskilda personer
beviljas bistånd i form av stöd och hjälp, t.ex. genom hemtjänst och
boende. En förutsättning är att behovet inte kan tillgodoses på
annat sätt. Det anges inte särskilt i lagen hur ett behov bör tillgodoses.
Lagstiftaren har för att skapa flexibilitet lämnat frågan öppen
för kommunen och den enskilde att komma överens om. Det som
ger lagen en karaktär av rättighetslag är möjligheten för den
enskilde att överklaga biståndsbeslut till förvaltningsdomstol. I
HSL anges bl.a. olika krav som hälso- och sjukvårdens huvudmän
(landstingen och kommunerna) är skyldiga att uppfylla. Det handlar
i huvudsak om vilken hälso- och sjukvård som ska bedrivas.
HSL har inget inslag av rättigheter.
Till dessa båda övergripande lagstiftningar finns olika regelverk
vars syfte är att mer i detalj styra verksamheterna. I t.ex. LYHS
finns ytterligare regler om hälso- och sjukvård och i första hand om
hälso- och sjukvårdspersonal. Det handlar bl.a. om olika behörig89
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
hetsfrågor inom hälso- och sjukvården och tillsyn av denna, både
på verksamhets- och individnivå.
Utöver dessa lagar styrs också arbetet av andra lagar som personalen
måste förhålla sig till, t.ex. sekretesslagen, smittskyddslagen,
livsmedelslagen, patientdatalagen och arbetsmiljölagen.
Om vikten av kompetens avseende regelverket
I de tre olika dokumenten om kompetens som Socialstyrelsen, Sveriges
Kommuner och Landsting samt Kravmärkt Yrkesroll tagit
fram framhålls behovet av att personalen inom omsorg och vård för
äldre har kunskap om de lagar som styr verksamheten. Socialstyrelsen
talar om att vara orienterad om lagstiftarens intentioner. Alla
tar upp förmåga att dokumentera enligt gällande författningar, t.ex.
planerade och utförda insatser, brukarens hälsoläge samt att kritiskt
granska och utveckla egen dokumentation. Vikten av kunskap
om lagar och regler har även framhållits vid de samtal som förts
med chefer och personal inom omsorg och vård för äldre. Cheferna
inom offentligt bedriven omsorg och vård har också påtalat att det
ofta finns en omedvetenhet bland omsorgspersonalen om vilken
typ av organisation man arbetar inom, t.ex. att den ytterst är politiskt
styrd.
Vi har i det följande valt att lyfta fram två områden avseende
regelverket som det i dag finns kompetensbrister inom och som vi
bedömer kommer att bli ännu viktigare i framtiden att omsorgspersonalen
har kunskap om och förmåga att applicera i det dagliga
arbetet. Det handlar om att verka inom såväl socialtjänsten som
hälso- och sjukvården samt om kvalitets- och kunskapsutveckling.
Att verka inom två lagområden
Den som arbetar inom kommunalt finansierad omsorg och vård för
äldre utför ofta både socialtjänstinsatser och hälso- och sjukvårdsinsatser
. Av framförallt patientsäkerhetsskäl är skyldigheter
och ansvarsförhållanden mer omfattande och specificerade för
hälso- och sjukvårdsinsatser. Det är därför centralt för omsorgspersonalen
att ha kunskap om hur lagarna förhåller sig till varandra,
likheter och skillnader samt de gränsdragningsproblem som finns.
90
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Det är inte alltid uppenbart att omsorgspersonal som utför
sjukvårdande uppgifter i det enskilda fallet är att betrakta som
hälso- och sjukvårdspersonal. Vilka som är hälso- och sjukvårdspersonal
styrs av 1 kap. 4 § LYHS. Inom kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre handlar det i praktiken om omsorgspersonal
som biträder legitimerad personal (punkten 3)34. Det är i
stora delar oklart vad som avses med att biträda. I de ursprungliga
förarbetena beskrivs detta som en individuellt anpassad åtgärd som
görs på anvisning. Detta utvecklas i praxis, bl.a. genom att Hälso och
sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) driver disciplinärenden.
Att utföra en arbetsuppgift på delegation i den äldres ordinära
boende eller i ett särskilt boende anses vara att biträda. En delegation
ska vara personlig och skriftlig och den som ger en delegation
är ansvarig för att den som mottar delegationen har kompetens för
uppgiften. Den som mottar en delegation blir också ansvarig enligt
hälso- och sjukvårdslagstiftningarna. Den som däremot ger den
äldre läkemedel, t.ex. en värktablett, på den äldres begäran har dock
troligen inte biträtt i lagens mening. Likaså om en uppgift utförs
enligt generella lokala föreskrifter är det inte alls säkert att detta
medför att personalen definieras som hälso- och sjukvårdspersonal.
Det betyder att det finns en osäkerhet om omsorgspersonalen i
dessa fall omfattas av det ansvar som hälso- och sjukvårdspersonal
har.
En annan otydlighet är att det inte alltid går att avgöra om en
enskild insats är en socialtjänstinsats eller en hälso- och sjukvårdsinsats.
Här kan personalen dessutom ha olika uppfattningar i
frågan.35 Socialstyrelsen har skrivit om problemet och anger att
I varje enskilt fall och beträffande varje enskild insats får man ta ställning
till om den är att hänföra till det ena eller andra vårdområdet vid
den tidpunkt då insatsen ges. En insats kan ju uppenbarligen ändra
karaktär beroende på om medicinska kunskaper är nödvändiga eller
inte.36
34 Jfr Prop. 1997/98:109, Prop. 1993/94:149 och Prop. 1978/79:220.
35 Investera nu! Handlingsplan för kompetensförsörjning inom vård och omsorg.
Socialstyrelsen, 2004.
36 Lagstiftning inom vården och omsorgen om äldre. Likheter och skillnader mellan socialtjänst och
hälso- och sjukvårdslagstiftning. Socialstyrelsen, 2006.
91
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
Förbättrad kvalitet och kunskap
Vikten av kvalitetsutveckling inom omsorg och vård för äldre har
betonats det senaste årtiondet. I SoL anges att insatserna ska vara
av god kvalitet (3 kap. 3 §) och i HSL finns krav på god vård
(1 kap. 2 e §). I motiven till införandet av en ”kvalitetssäkringsparagraf”
i SoL anges att socialtjänstens insatser för äldre och funktionshindrade
är särskilt angelägna för att äldre människor ska
kunna känna trygghet även när deras egna krafter sviktar37.
Socialstyrelsen har tagit fram föreskrifter och allmänna råd om
ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM
och LSS.38
Utöver de generella riktlinjerna för kvalitetsutveckling har
omsorgspersonalen två konkreta verktyg som ska användas för att
bl.a. säkerställa kvalitet och rättssäkerhet samt bidra till att utveckla
kvaliteten i verksamheten. Den första är anmälningsplikten och den
andra är skyldigheten att dokumentera insatserna för den äldre.
När det gäller anmälningsplikten, finns en sådan reglerad både i
SoL och i HSL. I SoL finns den s.k. Lex Sarah bestämmelsen
(14 kap. 2 § SoL). Enligt denna ska allvarliga missförhållanden i
verksamheten anmälas. Innebörden är att omsorgspersonalen har
ett personligt ansvar. I juli 2008 trädde nya föreskrifter och allmänna
råd i kraft om Lex Sarah. I dessa lyfts även uppgiften fram
att vaka över att enskilda får god omvårdnad, gott stöd och god
service samt lever under trygga förhållanden.39 En motsvarande
bestämmelse som Lex Sarah finns i LYHS (2 kap. 7 §), den s.k. Lex
Maria. I Länsstyrelsernas tillsynsrapporter har det framkommit
brister avseende kunskapen om Lex Sarah. Personalen känner
ibland inte till Lex Sarah men framförallt är de okunniga om dess
innebörd och vad som ska anmälas. De är också okunniga om
lokala rutiner för anmälan.40 Det finns därutöver svårigheter med
att särskilja hanteringen av Lex Maria och Lex Sarah.41 Tanken med
37 Prop. 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.
38 SOSFS 2006:11 (S). Ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt Äldrepolitik för
framtiden.
39 SOSFS 2008:10 (S). Tillämpningen av 14 kap. 2 § SoL.
40 Se t.ex. Årsrapport Socialtjänsten 2005. Länsstyrelsens i Västernorrlands län, 2006:6;
Kännedom men ganska liten kunskap om lex Sarah. Länsstyrelsen i Värmlands län, 2006:10;
Årsrapport 2005, Socialtjänsten i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2006:8; Lex
Sarah i Kalmar län. Länsstyrelsen i Kalmar län, 2007:17.
41 Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2007. Socialstyrelsen, 2008.
92
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
de nya föreskrifterna avseende Lex Sarah är bl.a. att göra Lex Sarahbestämmelsen
mer tydlig än tidigare.42
När det gäller dokumentation har omsorgspersonalen en sådan
skyldighet enligt bestämmelser i 11 kap. SoL. Det står bl.a. att
genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling ska
dokumenteras. Dokumentationen ska t.ex. visa de åtgärder som
vidtas i ärendet samt omständigheter och händelser av betydelse.
Enligt Länsstyrelsernas tillsynsrapporter är dokumentation om
genomförandet av beslutade insatser ofta otillräcklig och ofullständig.
De anför att bristande dokumentation riskerar att försämra
såväl kvaliteten som rättssäkerheten.43 I en tillsynsrapport av
enskild verksamhet från Stockholm sägs att
Överlag är kompetensen bristfällig inom det regelverk som styr socialtjänsten.
Det medför bl.a. att dokumentationen har stora brister.
Oftast saknas uppgifter om den enskildes omsorgsbehov och vilka
önskemål den enskilde själv har. På vilket sätt den enskilde har haft
inflytande eller varit delaktig i sin planering framgår inte heller. Det
saknas uppgifter om vad som ska göras, vem som ska göra vad och när
och hur.44
Nära sammanhängande med kvalitetsutveckling är framtagandet av
en mer kunskapsbaserad omsorg och vård för äldre. Utredningen
om kunskapsutveckling inom socialtjänsten45 anger följande:
Det är mycket angeläget att förutsättningarna för att utveckla socialtjänstens
kunskapsbas förbättras. Enligt vår bedömning behövs mer
forskning om det sociala arbetets resultat och effekter. Likaså behövs
bättre förutsättningar att dokumentera och systematisera de professionella
erfarenheter som görs i det sociala arbetet och att skapa bättre
förutsättningar för uppföljning av, och jämförelser mellan, olika verksamheter.
En förstärkt kunskapsanvändning förutsätter med andra ord
såväl tillgång till relevanta kunskaper, som en förmåga att använda
dessa. I praktiken är dessa två aspekter av kunskapsanvändningen tätt
sammanvävda, och det är t.ex. en självklar uppgift för grundutbildningen
att förmedla de sakkunskaper som är nödvändiga, men också;
att förmedla färdigheter när det gäller att tillämpa dessa kunskaper//Avslutningsvis
är det också viktigt att se till i vilken mån de
42 www.socialstyrelsen.se
43 Se t.ex. Årsrapport 2005, Socialtjänsten i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län,
2006:8; Årsrapport Socialtjänsten 2005. Länsstyrelsens i Västernorrlands län, 2006:6; Tillsyn
av äldreomsorg inom Göteborgs Stad - Lundby. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2008:25;
Vård och omsorg om äldre - Lägesrapport 2006. Socialstyrelsen, 2007; Tillsyn av enskilda
verksamheter. Länsstyrelsen i Stockholms län, faktablad 2008:03.
44 Tillsyn av enskilda verksamheter 2007.
Länsstyrelsen i Stockholms län, faktablad 2008:03.
45 Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten – till nytta för brukarna. SOU 2008:18.
93
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
anställda har den kompetens som är nödvändig för att de själva ska
kunna bidra till en aktiv kunskapsutveckling.
För att få till stånd en mer evidensbaserad praktik lyfter utredningen
fram vikten av att personalen har kunskap och förmåga att
tillämpa sådan kunskap. Men den tar också upp vikten av att personalen
har kompetens att själva kunna bidra till kunskapsutveckling
där det bl.a. måste ges bättre förutsättningar för att dels dokumentera
och systematisera yrkeserfarenheterna, dels följa upp
insatserna.
4.4 Det friska (normala) åldrandet
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
hur åldrande påverkar människan socialt, psykiskt och fysiskt.
Äldreassistenten ska ha förmåga att med en positiv syn på ålder
och åldrande se det friska hos den äldre.
4.4.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Grundläggande kunskaper om hur åldrande påverkar människan
socialt, psykiskt och fysiskt är en av förutsättningarna för att Äldreassistenten
ska kunna bidra till och stödja en aktiv ålderdom.
Äldreassistentens kunskap och egna föreställningar om hälsa och
det friska (normala) åldrandet kommer att påverka den omsorg och
det stöd som hon eller han bidrar med. Med en positiv syn på ålder
och åldrande och om en äldre person uppfattas som klok, vis och
livserfaren ökar förutsättningarna för att Äldreassistenten bidrar
till att den äldre får möjlighet att bibehålla ett aktivt, stimulerande
liv med god livskvalitet även långt upp i hög ålder.
Ibland förekommer negativa föreställningar om äldre vilket riskerar
att osynliggöra behov av stimulans, aktivitet och socialt
umgänge. Detta kan bidra till en försämrad hälsa som på sikt leder
till onödigt stort omsorgs- och vårdbehov. Kunskap om det friska
åldrandet bidrar till att ändra negativa attityder till åldrande och
äldre personer och därmed skapa förutsättningar för att omsorg
och vård för äldre kan bedrivas utifrån den äldres verkliga behov
och inte utifrån stereotypa föreställningar om hur äldre ”ska vara”.
94
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
De allmänna attityderna i samhället utgör ofta hinder för ett bra
åldrande. Om äldre ses som inkompetenta och hjälplösa är risken
att överbeskydda stor och den äldre får då inte delta i och göra
sådant som yngre personer gör. Bristande kunskaper och oriktiga
föreställningar om åldrandet kan bidra till att vanliga åldersförändringar
betraktas som sjukdom, men kan också bidra till att tillstånd
som går att behandla eller lindra felaktigt bedöms vara ”normala”.
Risken med detta är att den äldre inte får den omsorg och vård som
hon eller han behöver. Kunskap om det friska (normala) åldrandet
är därför nödvändigt.
Många av de äldre som Äldreassistenten kommer i kontakt med
befinner sig i den s.k. fjärde åldern där behovet av omsorg och vård
är omfattande och där individen är beroende av andra för att klara
av det dagliga livet. En förändring av fysiska eller psykiska funktioner
kan ske snabbt eller utvecklas långsamt över tid. Förmågan att
uppmärksamma en sådan förändring förutsätter kunskaper om
människokroppen och dess funktioner samt om hur åldrandet
påverkar människan socialt och psykiskt. Kunskap om det friska
(normala) åldrandet är också en nödvändig utgångspunkt för att
kunna uppnå andra yrkeskrav såsom Funktionsbevarande omsorg,
Emotionell och social omsorg och Åldrandets sjukdomar.
Sammanfattningsvis ska Äldreassistenten ha kunskap om hur
åldrande påverkar människan socialt, psykiskt och fysiskt. Äldreassistenten
ska ha förmåga att med en positiv syn på ålder och åldrande
se det friska hos den äldre.
4.4.2 Bakgrund
Vad innebär åldrande?
Åldrandet är en långsam process utan bestämda gränser och med
variation mellan olika människor. En vanlig indelning av ålder är att
skilja mellan kronologiskt, biologiskt, psykologiskt och socialt åldrande.
Det vanligaste sättet att ange ålder är den kronologiska åldern
dvs. avståndet från födelsen, men den säger inget om funktionsförmågan.
Biologisk ålder berättar hur prestationsförmågan eller
funktionsförmågan i olika avseenden står i relation till livslängden.
Funktionen i kroppens olika organ är ett mått på den biologiska
åldern. Psykologisk ålder anger en persons förmåga att anpassa sig
till sin omgivning och förändringar i denna. Viktiga komponenter
95
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
är intelligens, minne, inlärningsförmåga och personlighet. Social
ålder beskriver funktionen inom sociala system exempelvis skolbarn,
vuxen eller pensionär. Den sociala åldern anger hur våra roller
och positioner förändras under årens lopp.46
De mest kända definitionerna av normala biologiska förändringar
ställdes i början av 1980-talet. För att räknas som åldrande
hos människor eller andra organismer måste förändringarna uppfylla
följande krav: de måste vara skadliga och progressiva, de måste
vara inre och kan inte bero på olika yttre miljöfaktorer och de ska
vara universella; dvs. alla individer i en art får en liknande gradvis
försämring med ökande ålder.47
Åldrande är normalt och ingen sjukdom, men det kan vara svårt
att skilja mellan normalt åldrande och sjukdom. Biologiskt åldrande
innebär en nedgång av funktion och kapacitet i celler, vävnader,
organ och organsystem hos individen. Under en stor del av livet
kan denna nedgång kompenseras genom att kroppen har stor
reservkapacitet. Enligt många äldreforskare är biologiskt åldrande
detsamma som försämrad reservkapacitet. Homeostas, jämvikt,
innebär att kroppens olika system hålls i balans inom vissa
bestämda gränser. Det gäller t.ex. kroppstemperatur och olika
kemiska värden. När reservkapaciteten minskar blir det svårare att
bibehålla jämvikten och olika påfrestningar får då större effekter.
En lättare influensa, kyla eller stark värme innebär ökad risk för
den äldre. Exempel på biologiska åldersförändringar är att den
fysiska prestationsförmågan minskar, nedbrytningen av föda och
upptag av näring går långsammare, njurarnas renande förmåga
minskar, immunförsvaret förändras, lungfunktionen blir mindre
effektiv och syn och hörsel försämras.48 Även munnens vävnader
och tänderna får olika normala åldersförändringar. Tänderna nöts
av normalt slitage, munslemhinnan blir tunnare och salivavsöndringen
minskar.49
Det psykologiska åldrandet påverkas både av grundläggande
biologiska förändringar och av den omgivande miljön. De normala
förändringar som med stigande ålder sker i hjärnan och nervsystemet
har relativt liten betydelse för olika psykiska funktioner. Den
psykiska snabbheten försämras med stigande ålder och reaktionsti46
Dehlin, O., m.fl., Gerontologi. Åldrandet i ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv.
Stockholm: Natur och kultur, 2000.
47 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhäll., Malmö: Liber, 2007.
48 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
49 Nordenram, G. & Nordström, G., Äldretandvård. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB,
2000.
96
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
den blir längre. En vanlig föreställning är att åldrande innebär en
nedgång av intelligensen. Detta har inte kunnat bekräftas i undersökningar.
Faktorer som utbildning, arbete och tidigare och nuvarande
intressen och aktiviteter har däremot stor betydelse för möjligheterna
att behålla och utveckla den intellektuella förmågan.50
Det sociala åldrandet påverkas till del av den kronologiska
åldern. Att exempelvis gå i pension innebär en förändring av det
sociala innehållet. Traditionellt brukar man räkna med att ålderdomen
börjar någonstans i slutet av 60-årsåldern. Om man räknar på
detta sätt utgör ålderdomen nästan en tredjedel av livet. En indelning
som blivit vanligare på senare tid är yngre äldre respektive
äldre äldre. Som äldre äldre räknas då personer från 80 års ålder.
Det är först då som man i någon större utsträckning kan se åldersförändringar.51
Ett annat sätt är att beskriva förändringar med utgångspunkt i
funktionsförmågan. Den första åldern, är då uppväxten som präglas
av beroende av andra, skola och utbildning och att bli vuxen. Den
andra åldern präglas av arbetsliv, oberoende, socialt och familjemässigt
ansvar. Därefter kommer den tredje åldern som är den del
av pensionärstillvaron som präglas av en arbetsfri period utan
nämnvärda begränsningar av aktiviteter på grund av ohälsa och
funktionsnedsättning. Den fjärde åldern är den period då sjukdomar
och funktionsnedsättningar sätter gränser för vad man kan
göra och orka med. Man blir återigen beroende av andra.52
Varför behövs kunskap om det friska (normala) åldrandet?
En av de viktigaste faktorerna för äldres möjligheter till utveckling
och framgångsrikt åldrande är samhällets och människors attityder
till åldrande och äldre. En attityd brukar definieras som en stadigvarande
beredskap att tänka, känna och handla på ett visst sätt inför
en viss företeelse. Det är vanligt att den som exempelvis tycker att
äldre är intressanta och har värdefulla livserfarenheter också gärna
träffar äldre personer.53
De allmänna attityderna i samhället utgör ofta hinder för ett bra
åldrande. En föreställning om äldre personer som sjuka, svaga,
inkompetenta och tämligen hjälplösa kan yttra sig i överbeskydd så
50 Äldrepolitik i framtiden. SOU 2003:91.
51 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
52 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens Folkhälsoinstitut, 2005.
53 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
97
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
att den äldre inte får göra det som är vanligt att yngre personer gör.
Det kan bli ett slags omyndighetsförklaring i stället för stöd till
självständighet och oberoende.54
För att kunna ”frigöra och utveckla enskilda och gruppers resurser”
(1 kap. 1 § SoL) eller att ”ge företräde till den som har störst
behov” (2 § HSL) krävs kunskaper om vilka resurser och behov
som en människa har. En förutsättning för att göra en sådan
bedömning är att ha kunskap och förstå vad som enligt vetenskap
och beprövad erfarenhet tillhör åldrandet. Vad som anses som
friskt och normalt i olika frågor varierar beroende av personens
ålder men också från tid till annan exempelvis på grund av nya
vetenskapliga rön och förändringar och är också beroende av de
attityder och värderingar som är generellt förhärskande i ett samhälle.
Därutöver måste också hänsyn tas till den enskildes egna
subjektiva bedömning av sin hälsa.
Det finns föreställningar i samhället om att det är naturligt att
äldre är ledsna, nedstämda och trötta på livet. Synen på psykisk
ohälsa har under olika tider bidragit till utanförskap. Även om det
nu finns en ökad öppenhet och tolerans så kan den enskildes känsla
av skam utgöra ett hinder för att berätta om sin åkomma och söka
hjälp. Även vårdpersonal kan ha olika föreställningar både om psykisk
ohälsa och åldrande, hur åldrandet ska gestalta sig eller hur en
äldre person ”ska vara”. Sådana föreställningar kan utgöra hinder i
kontakten mellan människor och bidra till att äldre inte alltid blir
korrekt diagnostiserade eller får adekvat behandling.55
Risken för fysisk och psykisk sjukdom och handikapp ökar med
stigande ålder, men det innebär inte att åldrande och sjukdom är
liktydiga begrepp utan många bibehåller en god hälsa även högt upp
i åren.56 Förutom till ålder är ohälsa också kopplad till socioekonomiska
faktorer. Ju högre inkomst och utbildning, desto större är
sannolikheten för god hälsa, enligt en rapport från Folkhälsoinstitutet57
.
I de dokument om kompetenskrav som gjorts av Sveriges
Kommuner och Landsting och Kravmärkt Yrkesroll framgår att en
grundläggande förutsättning för vård- och omsorgsarbete är att ha
kunskap om människans utveckling under hela livsperioden från
54 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
55 Äldres psykiska ohälsa – en fördjupad lägesrapport om förekomst, verksamheter och insatser.
Socialstyrelsen, 2008.
56 Äldres psykiska ohälsa – en fördjupad lägesrapport om förekomst, verksamheter och insatser.
Socialstyrelsen, 2008.
57 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens Folkhälsoinstitut, 2005.
98
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
födelse till död samt kunskap om människokroppens uppbyggnad
och funktion. Socialstyrelsen beskriver förmågor och har inget specifikt
yrkeskrav på kunskaper om det friska åldrandet, men anger
att vård- och omsorgsassistenten ska ha förmåga att stödja brukarens
hälsa och funktionsförmåga.
4.5 Åldrandets sjukdomar
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
vanligt förekommande sjukdomar och hälsoproblem hos äldre
samt hur dessa påverkar behovet av omsorg och vård. Äldreassistenten
ska ha förmåga att bedöma förändringar i den äldres
psykiska och fysiska tillstånd.
4.5.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Med åldrandets sjukdomar avser vi somatiska och psykiska sjukdomar
samt hälsoproblem som är vanligt förekommande bland
äldre.
Allt fler äldre med alltmer komplexa sjukdomstillstånd och
omsorgsbehov kommer i framtiden att vårdas i hemmet. Ett antal
vanligt förekommande sjukdomstillstånd, funktionsnedsättningar
och hälsoproblem hos äldre kräver särskilda kunskaper och förmågor
hos omsorgspersonalen för att omsorgen och vården ska kunna
utföras med hög kvalitet. Ett exempel kan vara en äldre person med
demenssjukdom och där personligheten förändrats, vilket kräver
särskilda kunskaper om bemötandets betydelse vid demenssjukdom.
Ett annat exempel kan vara hur måltidssituation utformas om
den äldre är halvsidigt förlamad efter en stroke och har svårigheter
att svälja.
Många arbetsuppgifter som i dag utförs av omsorgspersonal
kommer i framtiden att utföras av Äldreassistenten. Eftersom Äldreassistenten
är den som dagligen eller flera gånger i veckan har
kontakt med den äldre är det också hon eller han som snabbast har
möjlighet att bedöma eventuella förändringar. En förändring i den
äldres hälsotillstånd kan komma smygande och utvecklas långsamt
över tid eller mer akut från det ena besöket till det andra. Äldreassistenten
måste därför kunna uppmärksamma de förändringar som
99
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
uppstår och också kunna bedöma när och vad som behöver rapporteras
vidare.
Äldreassistenten ska ha allmän kunskap om vanliga sjukdomar
och hälsoproblem hos äldre, deras orsak, hur de yttrar sig, vilka
förändringar som kan väntas samt något om vanliga behandlingsmetoder.
Omsorg och vård måste utformas med hänsyn till den
äldres funktionsförmåga och sjukdomstillstånd, men också till
dennes egna bedömningar och önskemål. Sjukdomar, värk och
funktionsnedsättningar kan ge upphov till psykisk ohälsa i form av
oro, ångest och sömnsvårigheter. Även den äldres närstående kan
ha många frågor och vara oroliga. Grundläggande kunskaper om
den äldres hälsoproblem och lämpliga åtgärder bidrar till att Äldreassistenten
kan svara på frågor och därmed bistå med hjälp, stöd
och tröst.
De krav på god omvårdnad som Svensk sjuksköterskeförening
formulerat menar vi även gäller för den omsorg och vård om äldre
som Äldreassistenten utför. Även omsorg bygger på kontakt mellan
människor och det är därför viktigt att en god relation mellan
den äldre och Äldreassistenten upprättas. I denna relation är den
äldre beroende av Äldreassistenten och det är därför nödvändigt att
arbeta för att bevara den äldres integritet, värdighet och autonomi
även om behovet av omsorg och vård är omfattande och den äldre
kanske lider av flera och svåra sjukdomar.
Vilka somatiska och psykiska sjukdomar samt hälsoproblem
som är vanligt förekommande hos äldre kan ändras över tid. Aktuell
forskning måste därför ligga till grund för det faktiska innehållet
i yrkeskravet.
Sammanfattningsvis ska Äldreassistenten ha kunskap om vanligt
förekommande sjukdomar och hälsoproblem hos äldre samt hur
dessa påverkar behovet av omsorg och vård. Äldreassistenten ska
ha förmåga att bedöma förändringar i den äldres psykiska och
fysiska tillstånd och vid behov rapportera för åtgärd.
4.5.2 Bakgrund
Definition
Med åldrandets sjukdomar avser vi somatiska och psykiska sjukdomar
som är vanligt förekommande bland äldre. I dag är dessa
hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, cancer, demenssjukdomar,
100
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
åldersdiabetes och högt blodtryck. Andra vanligt förekommande
hälsoproblem är psykisk ohälsa, benskörhet, syn- och hörselproblem,
bristande tandhälsa, urininkontinens, samt rörelsehinder och
värk.58 Hur omsorgen om den äldre ska utformas är exempelvis
beroende av individens psykiska och somatiska tillstånd, sjukdomar
och eventuella funktionsnedsättningar.
Varför behövs kunskap om åldrandets sjukdomar?
Enligt tidigare redovisade bedömningar kommer allt fler äldre och
multisjuka med omfattande funktionsnedsättningar, olika sjukdomstillstånd
och därmed komplexa omsorgsbehov att vårdas i
hemmet fram till livets slut. Läkaren ställer vanligen diagnosen och
avgör lämpliga behandlingar för olika sjukdomar och tillstånd.
Sjukgymnast och arbetsterapeut har specifika kompetenser inom
sina respektive områden. I det dagliga arbetet står sjuksköterskan
för den medicinska kompetensen och har ansvaret för omvårdnaden,
men det är omsorgspersonalen som oftast har kontakt med
den äldre.
Äldres hälsa
Äldres subjektivt upplevda hälsa har de senaste åren successivt förbättrats.
Hela 86 procent av alla över 75 år upplever sig ha god
hälsa, trots att de kan ha en funktionsnedsättning eller en kronisk
sjukdom, men det är relativt vanligt att äldre personer uppger sig ha
någon långvarig sjukdom. Enligt Statistiska centralbyråns levnadsundersökningar
uppger ca 70 procent i åldersgruppen 65 till 74 år
och drygt 80 procent i gruppen 75 till 84 år att de har denna typ av
problem. Den klart vanligaste sjukdomsgruppen bland äldre är
hjärt- och kärlsjukdomar. Om man i stället för besvär ser till behov
av vård på sjukhus så är sjukdomar i cirkulationsorganen och cancersjukdomar
de vanligaste orsakerna.59
Flera faktorer påverkar den äldres hälsa. I en rapport från Folkhälsoinstitutet
redovisas att kvinnor lever längre än män, ändå rapporterar
fler kvinnor än män olika former av hälsoproblem. Dessutom
har flera stora invandrargrupper betydligt högre risk för att
58 Hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
59 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
101
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
insjukna i hjärtkärlsjukdomar och psykisk ohälsa jämfört med
svenskfödda. Det finns olika förklaringar till detta, varav en är
olikheter i livsstil. Grupper med lägre socioekonomisk standard har
högre andel rökare, färre som motionerar och större andel med
övervikt.60
Olika smärttillstånd, nedsatt hjärt- eller lungfunktion, förlamningar
och talsvårigheter är exempel på tillstånd som kräver särskilda
hänsyn vid den kroppsnära omsorgen eller vid måltiden.
Svårt sjuka och/eller sängliggande personer drabbas lätt av trycksår
och bensår särskilt om de själva har svårigheter att röra sig. Kosten
har stor betydelse för att förebygga att sår uppstår. Lägesändringar,
rörelseträning samt en god hudvård är andra viktiga förebyggande
insatser.61
Nedan redogörs för några i dag vanligt förekommande sjukdomar
och andra hälsoproblem som vart och ett innebär att omsorgen
och vården behöver anpassas till den äldres unika svårigheter,
symtom och särskilda behov.
Demenssjukdomar
Demenssjukdom kan beskrivas som ett syndrom som karaktäriseras
av förlust av intellektuella och emotionella förmågor av en sådan
svårighetsgrad att den dagliga funktionen och livskvaliteten
påverkas. Demenssjukdom är en progressiv sjukdom som leder till
gradvis försämring av kognitiv och fysisk funktionsförmåga och en
för tidig död.62
Det är mycket ovanligt att demenssjukdomar förekommer före
60 års ålder, men med tilltagande ålder ökar risken för att drabbas
av demenssjukdom. Endast 1 procent av personer i 65-årsåldern har
en demenssjukdom, bland 80-åringar är det drygt 10 procent som
är drabbade och i 90-årsåldern har över hälften en sådan sjukdom.
Alla demenssjukdomar leder till att minnet blir sämre, men en rad
andra symtom kan ingå: sämre tankeförmåga, sämre kommunikationsförmåga
, svårigheter att orientera sig samt minskad praktisk
förmåga. Ibland leder demenssjukdomen till personlighetsförändringar.63
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen
60 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens Folkhälsoinstitut, 2005.
61 Dulong, J. & Poulsen, C. Grundbok i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 1997.
62 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
63 Vård av personer med demenssjukdom – vad vet vi i dag? Statens beredning för medicinsk
utvärdering, SBU, 2006.
102
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
och beräknas utgöra 50–60 procent av alla sjukdomsfall. Vaskulär
demens utgör 20–25 procent av demensfallen och i övriga fall är
demens ett av symtomen vid neurologiska sjukdomar som hjärntumör
eller Parkinsons sjukdom.64
Modern forskning och praxisnära erfarenheter visar att kognitiv
stimulerande terapi bidrar till höjd livskvalitet och att dagliga aktiviteter
med personligt anpassat stöd vid morgonrutinen bidrar till
att den demenssjuke blir mer aktiv. Insatser med fokus på självkänsla
och självuppfattning samt ett gott bemötande och ett stort
mått av tålamod och förståelse för sjukdomen är av yttersta vikt för
personer med demenssjukdom. Samtal om gamla välkända företeelser
och föremål från barndomstiden kan bidra till livslust och
glädje.65
Psykisk ohälsa
Det är relativt vanligt att äldre upplever besvär i form av ängslan,
oro och ångest och besvären ökar med stigande ålder. En hel del
drabbas av sömnstörningar som ibland beror på värk och smärtor.
Även bland äldre personer finns missbruksproblematik.66
Som tidigare redovisats konstaterar Socialstyrelsen i en rapport
att det finns en föreställning i samhället om att åldrandet är en
period av livet där ledsnad och livströtthet är en naturlig del. Ett
sådant synsätt kan bidra till att äldre inte alltid blir korrekt diagnostiserade
eller får adekvat behandling. Så kan sömnlöshet,
minskad matlust och allmän nedstämdhet vara tecken på depression
och inte alls vara del av ett naturligt åldrande.67
Depression är den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa bland
äldre personer. Cirka 10–15 procent av de äldre har depressiva
symtom och 5 procent lider av mycket svår depression. Somatiska
sjukdomar, demens, stressande livshändelser som en nära anhörigs
dödsfall är samtliga riskfaktorer för depression. Andra riskfaktorer
är ett svagt socialt nätverk och sömnstörningar.68 Förekomsten av
självmord bland äldre är relativt hög, framför allt bland män över
65 år vilka har den högsta självmordsfrekvensen per 100 000 invå64
Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
65 Vård av personer med demenssjukdom – vad vet vi i dag? Statens beredning för medicinsk
utvärdering, SBU, 2006.
66 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
67 Äldres psykiska ohälsa – en fördjupad lägesrapport om förekomst, verksamheter och insatser.
Socialstyrelsen, 2008.
68 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
103
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
nare. Det finns undersökningar som visar att åtta av tio äldre var
deprimerade innan självmordet begicks. De metoder som finns för
att förebygga självmord är verksamma oavsett ålder men det
behövs medvetenhet, kompetens och mod hos personalen som
möter äldre att samtala om dödstankar och livsleda.69
En del äldre har under längre eller kortare tid vårdats för olika
typer av psykiska sjukdomar. Dessa personer kan ibland, även vid
hög ålder, bo i ordinärt boende. Ett avvikande beteende kan av
oerfaren personal uppfattas som hotfullt eller skrämmande och ett
felaktigt bemötande kan utlösa konflikter och aggressioner. Detta
kan även gälla äldre personer med missbruksproblematik.70 En stor
andel av de personer som har haft en långvarig psykisk sjukdom har
ett större behov än andra av en tillgänglig vård och omsorg på
grund av att man inte sällan levt utan partner eller andra närstående.
Detta är särskilt viktigt att beakta mot bakgrund av att en allt
större andel av vårdinsatserna till äldre utförs av närstående.71
Somatiska sjukdomar
Den vanligaste sjukdomsgruppen bland äldre är hjärt- och kärlsjukdomar
och närmare hälften av alla ålderspensionärer har någon
form av hjärtkärlsjukdom, t.ex. hjärtsvikt.72 Hjärtats pumpförmåga
är då nedsatt och individen blir trött och andfådd redan vid en
mindre ansträngning.73
Stroke är en av de stora folksjukdomarna och är en samlingsbeteckning
för hjärninfarkt (blodpropp i hjärnan) och hjärnblödning.
Stroke kan leda till fysiska funktionsnedsättningar som förlamning,
men kan också drabba språk och tal samt ge svårigheter att äta och
dricka. Den som drabbats av stroke kan också ha osynliga funktionsnedsättningar
som minnesproblem och koncentrationssvårigheter.74
Cancer är ett sammanfattande namn på många olika sjukdomar
av olika karaktär, men som oftare drabbar äldre än yngre personer.
Två tredjedelar av dem som drabbas är över 65 år. Eftersom det
69 Äldres psykiska ohälsa – en fördjupad lägesrapport om förekomst, verksamheter och insatser.
Socialstyrelsen, 2008.
70 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2000.
71 Äldres psykiska ohälsa – en fördjupad lägesrapport om förekomst, verksamheter och insatser.
Socialstyrelsen, 2008.
72 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
73 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2000.
74 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
104
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
finns en stor variation av cancerformer finns det också många riskfaktorer.
Den största enskilda riskfaktorn är rökning.75 De vanligast
förekommande cancerformerna bland äldre är prostatacancer
för män och bröstcancer för kvinnor. Utsikterna att överleva cancer
har ökat bl.a. på grund av förbättrad diagnostik.76
Åldersdiabetes är en av de snabbast ökande sjukdomarna, vilket
har samband med att allt fler är överviktiga. Det beräknas att
omkring 20 procent av alla personer över 80 år är drabbade av sjukdomen.
Personer med diabetessjukdom löper större risk att drabbas
av hjärtkärlsjukdomar och skador på olika organ som ögon,
njurar och sår på fötterna.77
Högt blodtryck är vanligt bland äldre och mer än var fjärde person
över 80 år har ett blodtryck som indikerar att blodtryckssänkande
behandling behövs. Blodtryckssänkande behandling
minskar risken för att insjukna i stroke och hjärtsvikt.78
Andra hälsoproblem bland äldre
Benskörhet ger inga symtom men innebär ökad risk för kot- och
revbensfrakturer. Personer som lider av benskörhet har en förhöjd
risk att drabbas av handleds- eller höftfrakturer vid fall. Hörselnedsättning
är en vanlig funktionsnedsättning och som drabbar många
äldre. Mer än två tredjedelar av i övrigt friska 90-åringar är drabbade
och av de hörselskadade är mer än 80 procent över 60 år. Hörselnedsättningen
innebär ett stort kommunikationsproblem om
den inte korrigeras med hörhjälpmedel. Även synen försämras med
ökande ålder. Grå starr är den vanligast förekommande orsaken till
synnedsättning. Äldre personer har ett väsentligt sämre seende vid
svag belysning och behöver kontrast för att skilja mellan objekt
och bakgrund. Urininkontinens förekommer i alla åldrar, men är
klart vanligare bland äldre och kan ge bristande självförtroende och
skamkänsla hos den drabbade. Andelen personer med rörelsehinder
ökar starkt med stigande ålder. Drygt hälften av alla över 80 år kan
inte springa en kortare sträcka, stiga upp på en buss eller ta en
kortare promenad. Även förekomsten av kronisk värk ökar med
stigande ålder. Det beror framförallt på att frekvensen av olika
75 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
76 Cancerfondens rapport. Cancerfonden, 2008.
77 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
78 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. Statens folkhälsoinstitut, 2005.
105
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
långvariga sjukdomar som artros och artrit, hjärt- kärlsjukdomar,
cancersjukdomar m.fl. ökar med ålder.79
Individanpassad omsorg och vård
Den omsorg och vård som omsorgspersonalen ger måste vara
anpassad till den äldres behov och förutsättningar. Det dagliga
omvårdnadsarbetet leds av sjuksköterskan men utförs till stor del
av omsorgspersonal. God omvårdnad innebär, enligt Svensk sjuksköterskeförening80
, att vårdtagaren tillförsäkras en god och säker
vård utifrån de behov och den aktuella situation som råder. Målet
för omvårdnadsarbetet är att vårdtagaren ska uppnå och uppleva
hälsa. Upplevelsen av hälsa kan påverkas av sjukdom, skada och
lidande.
Omvårdnaden bygger på kontakt mellan människor. Det innebär
att kärnan i arbetet handlar om att etablera en relation. Denna
relation, mellan vårdtagaren och vårdaren, karaktäriseras av ett
maktförhållande. Det är därför viktigt att arbeta för att bevara
vårdtagarens integritet, värdighet och autonomi samt att sträva
efter att individen och de närstående är delaktiga, känner trygghet
och upplever sig respekterade.81
Andras bedömningar
Sveriges Kommuner och Landsting och Kravmärkt Yrkesroll anger
i sina dokument om kompetensbehov att omvårdnadspersonal ska
ha kunskap och förståelse för de vanligaste sjukdomstillstånden
och funktionshindren. Kravmärkt Yrkesroll betonar särskilt olika
typer av demenssjukdomar. Sveriges Kommuner och Landsting
lyfter också fram psykisk ohälsa. Socialstyrelsen beskriver att
omsorgspersonal ska ha förmåga att observera förändringar i brukaren/patientens
tillstånd och tillsammans med andra yrkesgrupper
bedöma behov och genomföra lämpliga åtgärder. Omsorgspersonal
ska också ha förmåga att stödja brukarens/patientens hälsa och
funktionsförmåga.
79 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar, 2005, Statens folkhälsoinstitut.
80 Strategi för att utveckla vården, 2008. Svensk sjuksköterskeförening.
81 Strategi för att utveckla vården, 2008. Svensk sjuksköterskeförening.
106
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
4.6 Funktionsbevarande omsorg
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
hur fysisk aktivitet påverkar äldres hälsa och välbefinnande samt
vad som avses med rehabilitering inklusive ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt. Äldreassistenten ska ha förmåga
att stödja och motivera den äldre till egen fysisk aktivitet och ha
förmåga att tillämpa ett funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt
.
4.6.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
De positiva effekterna av fysisk aktivitet är allmänt kända. Det är
heller aldrig för sent att börja för att förbättra sin hälsa. Många
äldre personer kan med visst stöd bli mer fysiskt aktiva. Det kan
t.ex. vara att promenera, bada eller dansa. Många gånger handlar det
om att utifrån den enskilda individens intressen och förmåga möjliggöra
och uppmuntra. För den som har mer begränsad rörlighet
är alternativen dock mer begränsade. Då handlar det snarare om att
aktivt stödja i vardagssituationer för att den äldre ska upprätthålla
vissa funktionsförmågor. Oavsett vilket, ger en förlängd möjlighet
för den äldre att klara sig själv och de vardagliga sysslorna bättre
hälsa och högre livskvalitet liksom ökade möjligheter att bo kvar
hemma längre.
Den Funktionsbevarande omsorgen omfattar såväl fysiska som
emotionella och sociala förmågor. Vi har emellertid valt att dela
upp den på två yrkeskrav, varav det andra är Emotionell och social
omsorg. Vi vill med detta tydliggöra omsorgens olika delar och den
bredd i kompetens den funktionsbevarande omsorgen omfattar. I
verkligheten är de olika förmågorna dock tätt sammanvävda. Vår
definition av funktionsbevarande omsorg är stöd och hjälp till den
äldre som syftar till att förbättra hennes eller hans förmågor, i detta
yrkeskrav med fokus på fysisk förmåga. Vidare avser vi stöd och
hjälp till den äldre att upprätthålla och återställa hennes eller hans –
här fysiska – förmågor att klara av vardagssituationer.
Vi ser att Äldreassistenten i framtiden har en viktig funktion att
uppmuntra den äldre till olika fysiska aktiviteter och i vissa fall vara
en förmedlande länk där bl.a. frivilligorganisationer med inriktning
på motion, rekreation och friskvård kan spela en roll. Vi ser också
att Äldreassistenten har en central roll för att i vardagssituationer
107
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
stödja den äldre att återfå och /eller upprätthålla sina funktionsförmågor.
I framförallt återskapandet har arbetsterapeuter och
sjukgymnaster en viktig uppgift att bl.a. handleda och kvalitetssäkra
arbetet så att det är tryggt och säkert både för den äldre och
Äldreassistenten. Ett nära samarbete är nödvändigt eftersom Äldreassistententen
också genom sin kontinuerliga kontakt med den
äldre har kunskap om den äldres funktionsförmåga. Äldreassistenten
har också goda möjligheter att uppmärksamma behovet av
förebyggande åtgärder när det gäller exempelvis fallolyckor, som ju
oftast inträffar i bostaden.
Vi föreslår därför att Äldreassistenten ska ha kunskap om hur
fysisk aktivitet påverkar äldre personers hälsa och välbefinnande
samt vad som avses med rehabilitering inklusive ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt. Med det senare avser vi att ta tillvara
det friska hos den äldre, de egna resurserna, och låta den äldre
utföra så mycket som möjligt själv eller med stöd av Äldreassistenten
i syfte att bibehålla och förebygga minskad fysisk funktionsförmåga
. Det handlar om att t.ex. låta den äldre själv klä på sig,
lägga upp mat eller att tillsammans baka bröd. Äldreassistenten ska
ha kunskap om äldres skörhet och känslighet för att förlora funktionsförmågor,
vanligt förekommande funktionsnedsättningar hos
äldre samt miljöns betydelse för aktivitetsutförande. Äldreassistenten
ska också ha kunskap om hur hon eller han kan ta reda på
den äldres intressen samt ha kunskap om metoder för att motivera
till fysisk aktivitet.
Äldreassistenten ska ha förmåga att stödja och motivera den
äldre till egen fysisk aktivitet och förmåga att anpassa stödet till
individen. Det kan inbegripa att stödja den äldres självförtroende
och självkänsla liksom initiativförmåga och förutsätter viss pedagogisk
förmåga. Äldreassistenten ska ha förmåga att tillämpa ett
funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt. Här ingår också
t.ex. förmåga att stödja förflyttning samt att använda och anpassa
strategier för rörelsestimulering. Äldreassistenten ska också ha
förmåga att uppmärksamma förändringar i den äldres funktionsförmåga
och vid behov rapportera för åtgärd. Äldreassistenten ska
ha förmåga att arbeta förebyggande genom att vara observant på
risker i den äldres miljö. Det kan t.ex. gälla risken för fallolyckor.
Äldreassistenten ska också ha förmåga att utföra rörelseprogram
efter delegation eller instruktion från rehabiliteringspersonalen.
Äldreassistententen ska ha kunskap om och förmåga att använda
de vanligaste hjälpmedlen som stärker rörelseförmågan hos äldre
108
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
med viss funktionsnedsättning liksom hjälpmedel som t.ex. kompenserar
för syn- och hörselnedsättningar eller underlättar på- och
avklädning. Vi anser inte att det i yrkeskravet ska ingå att ha detaljerad
kunskap om olika tekniska hjälpmedel eftersom utvecklingen
snabbt går framåt när det gäller hjälpmedel och det finns många
olika produkter på marknaden.
Äldreassistenten ska ha ett professionellt förhållningssätt som
stöttar det friska och bevarar den äldres integritet och självständighet.
Vi vill poängtera vikten av att Äldreassistenten förstår sin roll i
relation till den ansvariga rehabiliteringspersonalen, dvs. sjukgymnaster
och arbetsterapeuter, och att de olika yrkesgrupperna har
förmåga att gemensamt agera utifrån en helhetssyn på den äldres
behov av och önskemål om hälsofrämjande och förebyggande
arbete samt rehabilitering.
Eftersom arbetet med att assistera den äldre i olika vardagliga
situationer ofta innebär för personalen fysiskt påfrestande moment
är det centralt att Äldreassistenten har kunskap om ergonomi och
förmåga att arbeta ergonomiskt för att kunna ta ansvar för den
egna hälsan.
Sammanfattningsvis föreslår vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om hur fysisk aktivitet påverkar äldres hälsa och välbefinnande
samt vad som avses med rehabilitering inklusive ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt. Äldreassistenten ska ha
förmåga att stödja och motivera den äldre till egen fysisk aktivitet
och ha förmåga att tillämpa ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt.
4.6.2 Bakgrund
Definition
När det gäller funktionsbevarande omsorg finns ingen vedertagen
definition. En människa har såväl fysiska som sociala och psykiska
förmågor. Insatser för att stödja en individ att bibehålla eller återfå
dessa förmågor brukar benämnas rehabilitering. Socialstyrelsens
definition av rehabilitering82 är
82 Habilitering tas inte med här, dvs. insatser som ska bidra till att en person med medfödd
eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar,
utvecklar och bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för ett
självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. SOFS 2007:9.
109
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
insatser som skall bidra till att en person med förvärvad funktionsnedsättning,
utifrån dennes behov och förutsättningar, återvinner eller
bibehåller bästa möjliga funktionsförmåga samt skapar goda villkor för
ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet.83
Ibland delas begreppet rehabilitering upp på insatser som utförs
enligt HSL och insatser som utförs enligt SoL. Uppdelningen kan
vara ett sätt att åskådliggöra den del av rehabiliteringen som
omsorgspersonalen framförallt är berörda av. HSL-insatser är sådan
rehabilitering som är avgränsad till individuella behandlingsinsatser
för att stödja den äldre att återhämta sig efter t.ex. en medicinsk
behandling. För sådana insatser, dvs. arbetsterapi eller sjukgymnastik,
ansvarar arbetsterapeut eller sjukgymnast för bedömning
och beslut.84 Omsorgspersonalen kan på delegation t.ex. få utföra
gångträning, kontrakturförebyggande åtgärder samt inställning av
hjälpmedel.85
Rehabiliterande insatser som omfattas av SoL syftar till att upprätthålla
och förbättra den äldres funktionsförmåga samt att verka
för den enskildes psykiska, fysiska och sociala välbefinnande. Sådan
rehabilitering brukar rehabiliteringspersonalen genomföra i samarbete
med omsorgspersonalen. Denna form av rehabilitering är då,
till skillnad mot den andra, kontinuerlig och inte begränsad i tid.86
Andra benämningar för sådan rehabilitering är ett rehabiliterande
arbetssätt, vardagsrehabilitering, aktiverande förhållningssätt, vardagsaktiviteter
och funktionsbevarande arbetssätt. Det handlar här
om ”att på ett målinriktat och pedagogiskt sätt ta tillvara på personens
egna resurser och ge hjälp till självhjälp” samt om ”att väva in
träning och aktivering i vardagen där de bästa träningsmöjligheterna
finns.”87 I Östersunds kommun där man har arbetat länge
med detta anges att vardagsrehabilitering
83 SOSFS 2007:9 (M och S) Socialstyrelsens föreskrifter om användning av begrepp och
termer.
84 Se t.ex. Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen, 2001; Att arbeta med äldres
rehabilitering. Arbetsterapeuter och sjukgymnaster om sitt arbete med äldre, Socialstyrelsen,
2001; Rehabilitering för hemmaboende äldre personer. Socialstyrelsen, 2007.
85 Patientsäkerhet och kvalitet i hemsjukvården. Socialstyrelsen, 2005.
86 Se t.ex. Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen, 2001; Att arbeta med äldres
rehabilitering. Arbetsterapeuter och sjukgymnaster om sitt arbete med äldre, Socialstyrelsen,
2001; Rehabilitering för hemmaboende äldre personer. Socialstyrelsen, 2007.
87 Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen, 2001.
110
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
utförs av undersköterskor och vårdbiträden och innebär att de utför
sitt arbete på ett sådant sätt att de inte tar över de förmågor som den
boende har utan aktivt stödjer i vardagssituationer.88
Den funktionsbevarande omsorgen omfattar, enligt vår definition,
bevarande av såväl fysiska som emotionella och sociala förmågor.
Vi har emellertid valt att i detta yrkeskrav särskilt fokusera på de
fysiska förmågorna. Emotionell och social omsorg behandlas i ett
särskilt yrkeskrav eftersom vi vill tydliggöra den funktionsbevarande
omsorgens olika delar och den bredd i kompetens omsorgen
omfattar. I verkligheten är de olika förmågorna tätt sammanvävda.
Vi vill också på ett annat sätt än vad som följer av rehabilitering
inklusive ett funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt poängtera
insatser som handlar om att uppmuntra den äldre att t.ex.
komma iväg på friskvårdsaktiviteter (bad, dans, promenad el.dyl.).
Detta eftersom Äldreassistenten enligt vår mening också har ett
social-pedagogiskt arbete. Med det avses att ge stöd och hjälp till
den äldre att utveckla sina resurser, att ge hjälp till självhjälp i syfte
att öka den äldres oberoende och självständighet89. Vi ser således en
vidare roll för Äldreassistenten än vad som följer av enbart rehabilitering.
Vi har motsvarande resonemang när det gäller att uppmuntra
till social och emotionell stimulans. Eftersom funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt är en väsentlig insats för de äldre
och som i högsta grad involverar omsorgspersonalen har vi emellertid
valt att här, förutom allmänna uppgifter om fysisk aktivitet,
också redovisa den kunskap som finns om rehabilitering inklusive
ett funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt och som är av
relevans för oss. Mycket av detta handlar om att bevara och återställa
just den fysiska förmågan.
Vår definition av funktionsbevarande omsorg blir utifrån ovanstående
resonemang stöd och hjälp till den äldre som syftar till att
förbättra hennes eller hans förmågor, i detta yrkeskrav med fokus
på fysisk förmåga. Vidare avser vi stöd och hjälp till den äldre att
upprätthålla och återställa hennes eller hans – här fysiska – förmågor
att klara av vardagssituationer. Det övergripandet målet är att
den äldre ska få ökad livskvalitet och få bevara sin autonomi så
länge som möjligt.
88 www.ostersund.se
89 Vård- och omsorgsassistenters kompetens – en litteraturgenomgång. Socialstyrelsen, 2006.
111
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
Bättre hälsa och högre livskvalitet
Det positiva sambandet mellan fysisk aktivitet bland äldre och ökad
livslängd och livskvalitet är i dag väldokumenterat. Forskning visar
att fysisk aktivitet påverkar äldres hälsa positivt, t.ex. ger det ökad
styrka, syreupptagningsförmåga liksom rörlighet och balans. Ett
internationellt projekt90, vars syfte varit att främja hälsan hos äldre
(50+), rekommenderar att den fysiska aktiviteten bland äldre bör
öka till den internationella rekommendationen om minst 30 minuters
medelintensiv fysisk aktivitet under de flesta av veckans dagar,
helst varje dag.91 Fysisk aktivitet avser alla typer av kroppsrörelser
som ger ökad energiförbrukning, exempelvis hushållsarbete, trädgårdsarbete,
promenader, friluftsliv, cykling och att gå i trappor.
Fallolyckor kan delvis motverkas genom fysisk aktivitet. Det är
ett stort problem i dag och drabbar mer än 8 av 10 personer över
65 år. Enligt Räddningsverket söker varje år ca 84 000 äldre personer
vård efter att ha fallit.92
Studier visar att personer som inte använder sina färdigheter till
slut tappar förmågan att använda dem vilket i förlängningen innebär
problem i utförandet av olika aktiviteter i det dagliga livet.
Nedsatt förmåga att klara sina dagliga aktiviteter är också en riskfaktor
för att utveckla depression och det försvårar även förloppet
av en depression. Nedsatt ADL-förmåga innebär en ökad risk för
institutionalisering och dödlighet.93
Ett antal projekt som genom rehabilitering, inklusive ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt, syftat till att stärka enskilda
äldres möjligheter att bo kvar hemma indikerar både vinster
för individen och för samhället. För de äldre har det bl.a. handlat
om förbättrad funktion, motorik, balans och kondition liksom till
viss del ett ökat oberoende, större självständighet och förbättrad
livskvalitet. För hemtjänstpersonalen och rehabiliteringspersonalen
har det gett resultat i form av bättre arbetsmiljö och därutöver
kostnadsbesparingar i form av minskat behov av hemtjänst.94
90 Statens Folkhälsoinstitut har med stöd från Europeiska Kommissionen och tillsammans
med 11 olika parter inklusive Världshälsoorganisationen (WHO), European Older People’s
Platform (AGE) och EuroHealth Net arbetat med ”the Healthy Ageing project” inom EU
Public Health Programme.
91 Äldres hälsa. En utmaning för Europa. Kortversion av Healthy Ageing projektets
huvudrapport. Statens Folkhälsoinstitut, S 2007:02.
92 www.raddningsverket.se
93 Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen, 2001.
94 Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2006. Socialstyrelsen, 2007.
112
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Om behovet av kompetens bland omsorgspersonalen
När det gäller förutsättningarna för fysisk aktivitet i allmänhet är
samhällsplaneringen central. Vikten av att det finns ett utbud för
äldre som inkluderar olika intellektuella, sociala och fysiska aktiviteter
har poängterats i olika sammanhang och bl.a. i propositionen
En förnyad folkhälsopolitik95. Där lyfts också särskilt fram frivilligorganisationerna
med inriktning på motion, rekreation och friskvård
i gemenskap som en viktig aktör i denna utveckling.
Människor har olika erfarenheter av att vara fysiskt aktiva sedan
tidigare i livet. Även individens, personalens och omgivningens
attityder till åldrande kan påverka i vilken utsträckning möjligheter
att vara fysiskt aktiv efterfrågas och erbjuds. Om synen på åldrandet
är en period av sjuklighet och passivitet påverkar det agerandet.
En erfarenhet från ett projekt för att förbättra äldres hälsa genom
bl.a. fysiska och sociala aktiviteter var dels att det behövs aktiviteter
som är anpassade till äldre människors behov, dels att de äldre
ofta behöver en ”puff” för att börja delta i olika aktiviteter.96
Enligt Äldreberedningen Senior 2005 måste kompetensen öka
bland personalen med att arbeta med frågor som berör olika former
av aktiviteter hos äldre i såväl särskilt boende som i ordinärt boende.
Personalen bör också kunna se och skapa förutsättningar för
aktiviteter utifrån individens intressen och förmåga.97
De kortare vårdtiderna inom slutenvården har inneburit att äldre
med betydande rehabiliteringsbehov återvänder till särskilda boenden
och hemtjänsten. Den medicinsk-tekniska utvecklingen har
gjort att allt fler överlever allvarliga sjukdomar men ofta med nedsatt
funktionsförmåga som följd. Ambitionen att låta äldre bo kvar
hemma så länge som möjligt har också inneburit att det har blivit
allt viktigare att satsa på rehabilitering inklusive ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt i vardagen. Kommuner och landsting
har bl.a. med stöd av statliga utvecklingsmedel de senaste åren
satsat på att utveckla detta. Tendensen är att rehabilitering sker
alltmer i de äldres egna hem och att omsorgspersonalen ofta deltar
tillsammans med arbetsterapeuter och sjukgymnaster i de hemrehabiliteringsteam
som kommunerna har startat.98
I olika rapporter som tagits fram på uppdrag av Socialstyrelsen
liksom i Länsstyrelsernas tillsynsrapporter har återkommande
95 Prop. 2007/08:110. En förnyad folkhälsopolitik.
96 Äldrepolitik i framtiden. SOU 2003:91.
97 Äldrepolitik i framtiden. SOU 2003:91.
98 Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen, 2001.
113
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
pekats på brister eller problem i dagens rehabilitering för äldre. Ett
problem är att antalet äldre med behov av rehabilitering är större än
tillgänglig rehabiliteringspersonal. Ett annat problem är bristen på
kompetens och erfarenhet bland omsorgspersonalen, som t.ex. gör
att behoven av rehabilitering inte alltid upptäcks eller ger problem
vid delegering inom hemsjukvården. Ett ytterligare problem är
olika synsätt. Hälso- och sjukvårdspersonalen är vana att arbeta
rehabiliterande, medan personal inom socialtjänsten i högre
utsträckning är vana att kompensera bortfall i funktioner. Även
personalomsättningen bland omsorgspersonalen är ett problem.
Omsorgspersonalen själva har pekat på att de har bristande kunskap
samt att det finns brister i handledning vid delegering.99
Erfarenheter från olika lokala projekt har visat att för att förbättra
arbetet bör bl.a. biståndsbedömd tid ges för insatserna,
omsorgspersonalen få kunskap om rehabilitering inklusive ett
funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt, en samsyn skapas
mellan dem och den rehabiliterande personalen kring vad som avses
med ett funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt samt
omsorgspersonalen få handledning och möjligheter att arbeta i
team med flera yrkeskategorier. Omsorgspersonalen har god kännedom
om de enskilda äldre och om deras rehabilitering och kan
stå för en kontinuitet i rehabiliteringen.100 Äldrevårdsutredningen
angav att rehabiliteringsresurserna kan förbättras om arbetsterapeuter
och sjukgymnaster även kan arbeta indirekt genom att
handleda undersköterskor och vårdbiträden i ett rehabiliterande
förhållningssätt.101
Hjälpmedel är en naturlig del i rehabiliteringsarbetet. Här
behövs omsorgspersonalens uppmärksamhet och kompetens bl.a.
för att lägga märke till om problem uppstår avseende hjälpmedlen.102
Äldrevårdsutredningen poängterade vikten av att undersköterskor
och vårdbiträden har kunskaper om hjälpmedel för att
99 Se t.ex. Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen, 2001; Att arbeta med äldres
rehabilitering. Arbetsterapeuter och sjukgymnaster om sitt arbete med äldre, Socialstyrelsen,
2001; Äldres rehabilitering i särskilt boende. Allt faller om den sista länken brister.
Socialstyrelsen, 2003; Patientsäkerhet och kvalitet i hemsjukvården – Rapport från en tematisk
tillsyn av hemsjukvården i de fyra nordligaste länen; Socialstyrelsen, 2005; Rehabilitering för
hemmaboende äldre personer. Socialstyrelsen, 2007; Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport
2005. Socialstyrelsen, 2006; Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2006. Socialstyrelsen,
2007.
100 Ibid.
101 Sammanhållen hemvård. SOU 2004:68.
102 Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö. Socialstyrelsen, 2001.
114
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
kunna stödja den enskilde och dennes närstående i hur de ska
användas.103
I Socialstyrelsens dokument om kompetenskrav anger de att ett
yrkeskrav bör vara att omsorgspersonalen ska stödja brukarens/patientens
hälsa och funktionsförmåga och att det bl.a. kan
handla om förebyggande/hälsofrämjande respektive rehabilitering/habiliterande
insatser. De tar också upp yrkeskravet att de ska
ha förmåga att stödja de äldres delaktighet, t.ex. i fritidsaktiviteter,
respektive att uppmärksamma hinder för delaktighet. Kravmärkt
Yrkesroll tar upp hälsobefrämjande och fallprevention respektive
aktivitetsskapande. T.ex. anges att personalen ska kunna arrangera
och stimulera till aktiviteter respektive att med hjälp av instruktioner
från arbetsterapeut och/eller sjukgymnast ska kunna träna
rörelser och fysiskt aktivera äldre. Sveriges Kommuner och Landsting
anger allmänt vikten av att ta vara på det friska, de egna resurserna
och förmågorna hos patienten/brukarna samt vikten av att
arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Vikten av ett rehabiliterande
arbetssätt har lyfts fram vid våra samtal med personal och
chefer inom omsorg och vård för äldre liksom av arbetsterapeuter
och sjukgymnaster.
4.7 Emotionell och social omsorg
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
betydelsen av emotionell och social stimulans för den äldres
hälsa och välbefinnande. Äldreassistenten ska ha förmåga att
stödja den äldre att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap
med andra och att vara delaktig i samhället.
4.7.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Trots att de flesta är eniga om att ett socialt nätverk och ett aktivt
liv ökar välbefinnande och hälsa och trots upprepade påpekanden
från riksdag, regering, tillsynsmyndigheter och forskning om att
det sociala innehållet inom omsorg och vård för äldre inte får tillräckligt
stort utrymme, finns stora brister. Det har naturligtvis
mycket att göra med biståndsbedömning och ledarskap, men en
103 Sammanhållen hemvård. SOU 2004:68.
115
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
bidragande förklaring kan vara bristande kunskap och förmåga hos
omsorgspersonalen att stödja den äldre att ha en så aktiv och
meningsfull tillvaro som möjligt. Om uppgiften att stödja den äldre
att ha ett känslomässigt rikt liv och ett aktivt liv i samvaro med
andra på ett klarare sätt ingår i yrkesbeskrivningen, blir det mer
naturligt för omsorgspersonalen att aktivt arbeta med detta.
Emotionell omsorg har av oss definierats som omsorg som
handlar om att på olika sätt stimulera den äldres sinnen. Social
omsorg inbegriper, enligt oss, att stödja den äldres sociala nätverk
och interaktion med andra människor. Emotionell och social
omsorg måste i första hand utgå från den enskildes egna intressen
och önskemål och inte utifrån en föreställning om hur äldre människor
ska ”aktiveras”. Vi menar att Äldreassistenten i framtiden
framförallt har en viktig funktion som möjliggörare och förmedlande
länk till olika sociala nätverk och aktiviteter men också som
utförare av vissa insatser som kan stimulera sinnena. Det kan således
handla om allt från att stödja och möjliggöra för den äldre att
träffa sina barnbarn, gå på bio eller till biblioteket, till att Äldreassistenten
sätter på musik eller samtalar med den äldre om sådant som
intresserar henne eller honom även när övrig omsorg utförs.
När det gäller kunskap och förmåga betyder det att Äldreassistenten
ska ha kunskap om betydelsen av emotionell och social
stimulans för den äldres hälsa och välbefinnande. Äldreassistenten
ska också ha kunskap om hur sinnena kan stimuleras och ha kunskap
om metoder för att ta reda på den äldres önskemål om emotionell
och social omsorg. Här kan ibland de närstående ha en viktig
roll. Äldreassistenten ska även ha kunskap om generella faktorer
som kan påverka den äldres intressen och behov av stimulans och
aktivitet (t.ex. kön, utbildning, kultur men också livshistorik). En
viktig kunskap att ha med sig i detta sammanhang är också att de
existentiella behoven kan öka med åldern, dvs. att finna en mening i
den tid som är kvar, att finna en mening i livet sammantaget och att
förbereda sin bortgång104.
Äldreassistenten ska ha förmåga att stödja den äldre att få social
och emotionell stimulans och förmåga att anpassa stödet till individen.
Häri ingår att Äldreassistenten ska ha förmåga att stimulera
till och möjliggöra egen aktivitet, vilket kan inbegripa att stödja den
äldres självförtroende och självkänsla liksom initiativförmåga. Det
handlar bl.a. om viss pedagogisk förmåga. Äldreassistenten ska
104 Äldrepolitik för framtiden. 100 steg till trygghet och utveckling med en åldrande befolkning.
SOU 2003:91.
116
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
också ha förmåga att vara uppmärksam på förändringar hos den
äldre som kan vara tecken på nedstämdhet eller ensamhet och vid
behov rapportera för åtgärd.
Det är vår uppfattning att Äldreassistenten aldrig kan ersätta
den typ av relationer som man har med släkt, vänner och bekanta.
Däremot kan Äldreassistenten på ett mer aktivt sätt stödja den
äldre att få tillgång till olika sociala nätverk och aktiviteter. Vi anser
också att det är arbetsgivarens ansvar att ge Äldreassistenten kunskap
om det lokala utbudet av kultur- och fritidsaktiviteter och
eventuella samarbeten som finns med exempelvis olika frivilligorganisationer.
Sammanfattningsvis, föreslår vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om betydelsen av emotionell och social stimulans för den äldres
hälsa och välbefinnande. Äldreassistenten ska ha förmåga att
stödja den äldre att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap
med andra och att vara delaktig i samhället.
4.7.2 Bakgrund
Definition
Vi har inte funnit någon vedertagen definition varken för emotionell
eller social omsorg. Men det finns många yrkesgrupper som på
olika sätt arbetar med att stimulera och stödja människors emotionella
och sociala behov, t.ex. fritidsledare, olika typer av kulturarbetare,
trädgårdspedagoger och arbetsterapeuter.
Äldreberedningen Senior 2005105 definierar social omsorg som
äldre människors behov som inte är av direkt medicinsk karaktär.
Social omsorg delar de sedan in i praktiska omsorgsbehov, emotionella
omsorgsbehov och existentiella omsorgsbehov. Här ges således
begreppet social omsorg en bred definition som i princip
omfattar båda våra arbetsområden service och omsorg. Socialstyrelsen
har i sin rapport Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer
definierat (social) omsorg som
insatser som består i att hjälpa människor med olika funktionshindnedsättning
och/eller särskilda behov att hantera sin vardagsverksamhet.
Omsorgsarbetare tillsammans med brukare söker bevara, utveckla,
förändra, skapa livsstrategier för och i olika livssituationer.
105 Äldrepolitik för framtiden. 100 steg till trygghet och utveckling med en åldrande befolkning.
SOU 2003:91.
117
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
I samma rapport tar Socialstyrelsen också upp begreppen socialt
arbete respektive socialpedagogik.
Socialt arbete verkar för social förändring, problemlösning i mänskliga
relationer, för empowerment och frigörelse med syfte att främja människors
välfärd. Med utgångspunkt i teorier om mänskligt beteende
och sociala system verkar socialt arbete i de områden där människor
samspelar med sin omgivning. Principer om mänskliga rättigheter och
social rättvisa är grundläggande för socialt arbete.
Socialpedagogiken verkar i fältet mellan människan som en individuell
psykisk varelse och människan som en kollektiv social varelse. Den
är primärt inriktad på pedagogiskt utåtriktade sociala aktiviteter som
förväntas få psykiska effekter. Socialpedagogik bygger på en mängd
olika teorifragment.
Ett ytterligare begrepp av intresse är arbetsterapi. Förbundet Sveriges
Arbetsterapeuter anger att ämnet
omfattar det mänskliga görandet så som det uttrycks i socialt och
kulturellt definierade aktiviteter. Arbetsterapiämnet är kunskapen och
vetenskapen om hur resurser i individen, omgivningen och aktiviteter
interagerar och stimulerar till delaktighet i livssituationen. Kunskapen
och vetenskapen innefattar även förebyggande och terapeutisk tilllämpning
med syfte att stimulera till välbefinnande i det dagliga livet.
När det gäller yrket anges att
Arbetsterapi har till uppgift att träna människor som på grund av en
olycka, en sjukdom eller ett medfött handikapp har svårigheter att
klara sitt dagliga liv. Arbetsterapi stimulerar till och möjliggör egen
aktivitet. Då utvecklas och tillvaratas de färdigheter som alla människor
besitter.106
Även WHO:s definition av psykisk hälsa är intressant, ”ett tillstånd
av välbefinnande där individen är medveten om sin förmåga, kan
hantera livets normala påfrestningar, kan utföra ett produktivt och
fruktbart arbete och har förmågan att bidra till samhället.”107
Det vi vill fånga med begreppen emotionell och social omsorg
sammanfaller delvis med begreppen psykisk hälsa, socialt arbete
och socialpedagogik men har också beröringspunkter med arbetsterapi.
Emotionell omsorg handlar om att utgå från människans olika
sinnen – syn, hörsel, känsel, lukt och smak – och att på olika sätt
stimulera dem. Social omsorg handlar enligt vår definition om att
106 www.fsa.akademikerhuset.se
107 Äldres hälsa. En utmaning för Europa. Kortversion av Healthy Ageing-projektets
huvudrapport. Statens Folkhälsoinstitut S 2007:2.
118
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
stödja en persons sociala nätverk och interaktion med andra människor.
Emotionell och social omsorg inbegriper således stöd och
insatser för att ge den äldre möjligheter att i vardagen uppleva lust,
glädje och trygghet, tillgång till aktiviteter och kontakter med
andra människor.
När det gäller de fysiska förmågorna har vi som tidigare nämnts
valt att särskilja dem och redovisar dem under rubriken Funktionsbevarande
omsorg.
Om vikten av stimulans och att känna delaktighet och meningsfullhet
Äldreberedningen Senior 2005 konstaterar att om en person på
olika sätt är socialt aktiv och engagerad har det en positiv inverkan
på hälsan samtidigt som en god hälsa underlättar förmågan att vara
aktiv. Många studier visar att en hög aktivitetsnivå hos äldre är förenad
med såväl lägre dödlighet som mindre funktionsnedsättning.108
Det kan handla om att gå på bio, teater, museum, fotbollsmatcher
eller att delta i gudstjänster eller i olika former av frivilligarbete.
Forskning visar att äldre personers psykiska välbefinnande
positivt samvarierar med om de utför frivilligarbete samt att olika
sociala aktiviteter kan förebygga social isolering och ensamhet109.
Omvänt ökar risken för psykisk ohälsa, som kan ha både biologiska
och psykosociala orsaker, med social isolering.110 Social och fysisk
aktivitet halverar risken för att drabbas av demenssjukdom. Bristen
på socialt stöd ökar t.ex. dödligheten i hjärtkärlssjukdomar med
fyra gånger.111 Erfarenheter från lokala projekt visar att olika aktiviteter
och stimulans av sinnena kan minska behovet av att använda
olika läkemedel. Det kan t.ex. handla om att på en avdelning för
personer med demenssjukdom genom att plocka fram föremål som
påminner de äldre om deras barndom framkalla gamla minnen eller
att personalen med god kunskap om varje persons livserfarenhet
och personlighet kan samtala om deras tidigare liv112. Överhuvudta108
Äldrepolitik för framtiden. 100 steg till trygghet och utveckling med en åldrande befolkning.
SOU 2003:91.
109 Äldres hälsa. En utmaning för Europa. Kortversion av Healthy Ageing-projektets
huvudrapport. Statens Folkhälsoinstitut, S 2007:2.; Frivilligt arbete bland äldre och hälsa –
Medborgarundersökning 2005. Vårdalinstitutet, 2008.
110 Äldres psykiska ohälsa – en fördjupad lägesrapport om förekomst, verksamheter och insatser.
Socialstyrelsen, 2008.
111 Äldres hälsa. En utmaning för Europa, Kortversion av Healthy Ageing-projektets huvudrapport
, Statens Folkhälsoinstitut, S 2007:2.
112 Dans och högläsning ger de gamla självkänsla. Dagens Nyheter 081016.
119
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
get är olika sinnesupplevelser viktiga för människors hälsa. Kulturupplevelser
ger sinnesintryck som kan ge människor bättre beredskap
att klara av sociala och fysiska problem113 .
Intervjuer med äldre visar att både de själva och personal ofta
behandlar problem med psykisk ohälsa som en del av åldrandet.
När det gäller betydelsen av sociala kontakter finns det vissa könsskillnader,
som visar att sociala kontakter har större betydelse för
kvinnors välbefinnande än för män. Det finns också indikationer på
att det inte handlar om antalet sociala kontakter utan snarare om
kvaliteten på dem.114
Utformningen och innehållet i omsorg och vård för äldre har
således stor betydelse för hur de äldre mår.
År 2002 gjordes ett tillägg i SoL 5 kap 4 §:
Socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att
leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och
meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.
Bakgrunden var att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen
Ny socialtjänstlag konstaterade att det bland ålderspensionärer
finns de som är ofrivilligt ensamma och som behöver stöd
för att bryta sin ensamhet och isolering.115 I propositionen Nationell
utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre konstateras att
det finns tecken på att riksdagens beslut inte fått tillräckligt
genomslag i den kommunala verksamheten.116
Socialstyrelsens uppföljningar av det sociala innehållet i hemtjänsten
liksom Länsstyrelsernas tillsyn visar att det uppmärksammas
i liten omfattning. De fysiska behoven fokuseras och prioriteras
i alla led.117 Länsstyrelserna har i sin tillsyn bl.a. kritiserat att det
inte finns tillräckligt individuellt anpassade aktiviteter, tillräcklig
variation och att de äldre inte har tillräckliga möjligheter till
medinflytande. Exempelvis anförs att aktiviteterna är alltför anpassade
till vad som anses vara traditionellt kvinnliga intressen och att
de inte är anpassade så att alla äldre oavsett språkkunskaper kan
delta. Ett annat problem som tas upp är att de äldre inte alltid vågar
efterfråga insatser som handlar om de sociala och psykiska behoven.
Återkommande tar Länsstyrelserna också upp om personalen
113 Vägen till hälsa går via våra sinnen. Tidningen Folkhälsan 1/05.
114 Äldres hälsa. En utmaning för Europa. Kortversion av Healthy Ageing-projektets
huvudrapport. Statens Folkhälsoinstitut, S 2007:2.
115 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag.
116 Prop. 2005/06:115 Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre.
117 Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2007. Socialstyrelsen, 2008.
120
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
verkligen har kompetens för att bemöta ett ökat kvarboende och
att agera utifrån en helhetssyn på den äldres behov.118
En viktig förutsättning för människors möjligheter att vara
aktiva är att i samhällsplaneringen planera för detta. Det handlar
om närhet till allt från natur, affärer, bad, kulturutbud till
kollektivtrafik. Detta är också något som anges som viktigt och
efterfrågas av blivande äldre i olika undersökningar119. Närhet till
natur har visat sig inte bara vara viktigt för att möjliggöra fysisk
träning utan närheten till natur – växtlighet och grönska tycks i sig
ha positiva effekter på hälsan. Lokalt har olika initiativ tagits till att
skapa särskilda miljöer anpassade till äldre personers behov.
Exempelvis finns det något som kallas ”sinnenas trädgård” i t.ex.
Stockholms respektive Hällefors kommuner. Det är terapeutiska
trädgårdar som är tänkta att såväl hjälpa den äldre att bibehålla sina
förmågor som att kunna återfå dem. Trädgårdarna är uppbyggda
för att stimulera alla sinnen.120
Människor har varierande förutsättningar liksom erfarenheter
och vanor av att vara aktiva från tidigare i livet vilket påverkar
intresset för att vara aktiv som äldre. Det som särskilt påverkar är
inkomstnivå, utbildningsnivå och tillgång till sociala nätverk. Även
individens, personalens och omgivningens attityder till åldrande
kan påverka i vilken utsträckning möjligheter att vara aktiv efterfrågas
och erbjuds. Som tidigare nämnts visar erfarenhet från lokalt
arbete att äldre kan behöva uppmuntras att aktivera sig och att
aktiviteterna måste anpassas till individen.121 Vilka aktiviteter de
äldre kan vara intresserade av varierar naturligtvis från individ till
individ men det kan också skilja sig i förhållande till vad t.ex. personalen
tror. Här har gjorts lokala försök med att öka brukarinflytandet.
Med ett relationsinriktat arbetssätt i ett särskilt boende har
personalen arbetat med kontaktmannaskap och tre dokument: levnadsberättelsen,
genomförandeplanen och veckoplanen. Levnadsberättelsen
görs innan den äldre flyttar till det särskilda boendet
118 Se t.ex. Årsrapport Socialtjänsten 2005. Länsstyrelsens i Västernorrlands län, 2006:6;
Årsrapport 2005, Socialtjänsten i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län, 2006:8;
Tillsyn av äldreomsorgen inom Göteborgs Stad - Torslanda. Länsstyrelsen i Västra Götalands
län, 2008:49; Hemtjänst till äldre invandrare, problem och möjligheter. Länsstyrelsen i Kalmar,
2007:16.
119Se t.ex. Framtidens äldreomsorg, Utvecklingsdokument inom projekt Språnget,
Stockholms Stad, 2007
120 www.hallefors.se; www.stockholm.se; Parken ett lyft för äldrevården. Dagens Nyheter,
080915.
121 Äldrepolitik för framtiden. 100 steg till trygghet och utveckling med en åldrande befolkning.
SOU 2003:91.
121
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
int
äldre saknas i verksamheterna. Den kompetens som kulturarbetare,
och handlar om hur hon eller han vill ha det. Utifrån levnadsberättelsen
görs en genomförandeplan som t.ex. kan innehålla information
om att den äldre vill komma ut varje dag eller kunna lyssna på
musik. Den innehåller också andra yrkeskategoriers planer som
exempelvis sjukgymnasten eller arbetsterapeutens som i sina planer
vill att den äldre ska träna vissa muskelgrupper eller äta och klä på
sig själv. Veckoplaneringen gör undersköterskan tillsammans med
den äldre inför veckan som kommer.122
Som tidigare angivits under Funktionsbevarande omsorg anser
Äldreberedningen Senior 2005 att kompetensen bör öka bland personalen
med att arbeta med frågor som berör olika former av aktiviteter
hos äldre i såväl särskilt boende som i ordinärt boende. Personalen
bör också kunna se och skapa förutsättningar för aktiviteter
utifrån individens intressen och förmåga.123
En ytterligare kompetens som lyfts under senare tid är att personalen
bör vara observant på tecken på nedstämdhet eller orkeslöshet,
om någon säger att hon eller han inte orkar ”i dag” eller
säger ”vi gör det en annan dag”, eftersom det kan vara kopplat till
en depression. Personalen har en viktig uppgift att stödja den äldre
att verkligen komma iväg till barnbarnets födelsedag eller till biobesöket.
De har en viktig uppgift att uppmuntra de äldres
ressen.124
I de två olika dokumenten om kompetenskrav som Socialstyrelsen
och Kravmärkt Yrkesroll tagit fram lyfter båda fram att det är
en viktig uppgift för omsorgspersonalen att arbeta för att bryta
ensamhet och isolering och att stödja informella och formella relationer
– eller som Socialstyrelsen uttrycker det – att stödja deltagande
i socialt och medborgerligt liv. Det talas också om att kunna
bedöma individuella behov av utbyte/kontakt, att bistå och stimulera
till andliga, kulturella och fritidsaktiviteter samt att uppmärksamma
hinder för delaktighet i olika aktiviteter. Sveriges Kommuner
och Landsting nämner inte detta område specifikt utan talar
mer om att ta till vara det friska, de egna resurserna och förmågorna
hos patienten/brukaren. I våra kontakter med chefer och
personal i verksamheten, forskare m.fl. har emotionell och social
omsorg lyfts och man har påtalat att kompetens att aktivera de
122 Brukarinflytande i praktiken – exempel från äldreomsorg. Socialstyrelsen, 2008.
123 Äldrepolitik i framtiden. 100 steg till trygghet och utveckling med en åldrande befolkning.
SOU 2003:91.
124 Trötthet kan vara livsleda. Dagens Nyheter 080112.
122
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
pedagoger och fritidsledare har skulle även behövas inom omsorg
och vård för äldre.
4.8 Kroppsnära omsorg
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
personlig hygien och klädsel. Äldreassistenten ska ha förmåga att
med respekt för den enskildes integritet stödja den äldre att själv
sköta sin personliga hygien och klädsel. Äldreassistenten ska också
ha förmåga att vid behov helt eller delvis kompensera den äldre om
hon eller han inte själv klarar dessa uppgifter.
4.8.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
I ett värdigt liv ingår att ha en god personlig hygien, egen vald
frisyr, eventuell make-up och rakning utförd i enlighet med individens
önskemål. Även den äldre har rätt ”att se snygg ut”. De flesta
äldre vill sköta sin personliga hygien och kroppsnära omsorg själva,
men kroniska sjukdomar och olika funktionsnedsättningar kan
innebära att den äldre behöver Äldreassistentens stöd och hjälp för
att sköta omsorgen om den egna kroppen.
Med kroppsnära omsorg menar vi av- och påklädning, hjälp vid
måltider och personlig hygien i form av omsorg om hela kroppen
t.ex. duschning, hår- och nagelvård, skötsel av mun och tänder
samt toalettbesök. Måltid, kost och näring behandlas under ett eget
yrkeskrav.
Den äldre måste få sköta så mycket som möjligt av den kroppsliga
omsorgen själv. Det bidrar till bibehållen integritet och ger
samtidigt möjlighet till aktivitet som gör att den äldre behåller sin
rörlighet. Ett funktionsbevarande/rehabiliterande arbetssätt som
innebär att ta vara på det friska är därför nödvändigt. På vilket sätt
stödet och hjälpen ges har avgörande betydelse för den äldres välbefinnande.
Att själv, så långt det är möjligt, få bestämma över hur,
när och vem som utför uppgifterna är för många av oss en självklarhet,
men inte alltid vad den äldre erbjuds. Även klädsel måste
anpassas till individens behov och önskemål, men också till väder,
årstid och vilka aktiviteter den äldre har. Den som vill få håret
kammat i en särskild frisyr, använda slips alla dagar i veckan eller ha
123
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
särskilda kläder på helgen måste få sin önskan tillgodosedd.
Respekten för individens personliga önskemål måste betonas.
Individens rätt att själv bestämma över vilka insatser som
genomförs kan komma i konflikt med Äldreassistentens bedömning
av vad god kroppsnära omsorg innebär. Det förekommer att
den äldre inte vill duscha, borsta tänderna eller få sin blöja bytt.
Sådana situationer kräver ett gott omdöme, kunskap och erfarenhet
samt god kommunikationsförmåga så att omsorgen ändå kan
genomföras utan att kränka den äldre.
För att kunna utföra kroppsnära omsorg på ett professionellt
sätt fordras kunskaper om hud och hudvård inklusive rakning,
mun- och tandvård samt intimhygien. Hårvård, skötsel av fötter
och naglar är andra uppgifter som Äldreassistenten måste kunna
utföra. Det är väsentligt att ingen del av kroppen glöms bort. Äldreassistenten
ska, med förståelse för den äldres utsatthet, ha ett
bemötande och förhållningssätt som bidrar till att den äldre kan
sköta sin personliga hygien och klädsel med bibehållen värdighet
och integritet.
Omsorgen om den egna kroppen har fått allt större betydelse på
senare år. Spa-kulturen i Sverige har växt och innebär att Spaanläggningar
finns spridda över hela landet, liksom utbudet av aromatiska
oljor, duschkrämer och olika hudvårdsprodukter. Skötseln
av den egna kroppen beskrivs ofta som något som bidrar till lust
och välbefinnande. Även denna aspekt av den kroppsnära omsorgen
är värd att beakta när det gäller omsorg och vård för äldre, vilket
också uppmärksammats på olika håll. På ett av sina äldreboenden
har Hällefors kommun inrättat en Spa-anläggning med möjlighet
till varmbad utomhus under bar himmel.
Personer med nedsatt immunförsvar och vissa kroniska sjukdomar
är särskilt känsliga för olika infektioner och de som arbetar
inom omsorg och vård för äldre möter under en dag flera olika
individer. Det är därför särskilt viktigt att Äldreassistenten utför
den kroppsnära omsorgen med beaktande av goda hygieniska principer.
Kunskaper om smitta samt smittspridning och förebyggande
av smittspridning är därför väsentlig förmåga för att kunna tillämpa
hygieniska principer i det dagliga arbetet.
Sammanfattningsvis ska Äldreassistenten ha kunskap om personlig
hygien och klädsel. Äldreassistenten ska ha förmåga att med
respekt för den enskildes integritet stödja den äldre att själv sköta
sin personliga hygien och klädsel. Äldreassistenten ska också ha
124
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
förmåga att vid behov helt eller delvis kompensera den äldre om
hon eller han inte själv klarar dessa uppgifter.
4.8.2 Bakgrund
Definition
Med kroppsnära omsorg avser vi av- och påklädning, hjälp vid måltider,
personlig hygien i form av omsorg om hela kroppen t.ex.
duschning, hår- och nagelvård, skötsel av mun, tänder och eventuell
protes intimhygien, byte av blöjor och stöd vid toalettbesök.
Måltiden, kost och näringsintag kan beskrivas i yrkeskravet
kroppsnära omsorg, men vår bedömning är att måltiden har så stor
betydelse för livskvaliteten att det är motiverat att formulera egna
yrkeskrav kring Måltid, kost och näring.
Den viktiga omsorgen om kroppen
För de flesta av oss i ett modernt samhälle anses omsorg om den
egna kroppen tillhöra de basala mänskliga behoven. För många
äldre är det just omsorgen om den egna kroppen som man helt eller
delvis behöver hjälp och stöd med. En viktig arbetsuppgift för den
omsorgspersonal som arbetar med omsorg och vård för äldre är
därför stöd och hjälp med kroppslig omsorg, uppgifter som även i
framtiden kommer att ta stor del av omsorgspersonalens tid hos
den äldre.
Att känna sig ren, fräsch och fri från obehaglig lukt är något
som de flesta människor värdesätter och god personlig hygien är
viktig för den äldres trivsel, självkänsla och välbefinnande. Personlig
hygien innebär att få möjlighet att duscha tillräckligt ofta, att få
hår, fötter och naglar omskötta och att få rakning utförd. Innebörden
i begreppet personlig hygien varierar kraftigt beroende av individens
uppfostran, kunskaper, kulturella bakgrund, ekonomiska
förhållanden och bostadsstandard.125 Som tidigare beskrivits är det
naturligtvis viktigt att den äldre får utföra så mycket som möjligt av
skötseln av den egna kroppen själv, men ofta behövs stöd och hjälp,
helt eller delvis. Det är då viktigt att ta hänsyn till den äldres
bedömning av vad som är god personlig hygien. Samtidigt har det
125 Dulong, J. & Poulsen, C., Grundbok i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 1997.
125
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
naturligtvis också betydelse för omgivningen – närstående och
vänner – att den äldres hygien sköts på ett sådant sätt att den äldre
personen inte upplevs som ofräsch.
Värdighetsutredningen betonar att omsorg och vård för äldre
ska respektera och stödja den äldres autonomi, dvs. makten över
sin vardag, vilket innebär att den äldre ska kunna påverka den
omsorg, vård och service som han eller hon får och ha inflytande
över omsorgens dagliga innehåll. I omsorg och vård för äldre av
hög kvalitet har omsorgspersonalen kännedom om den äldre personens
vanor samt omsorgs- och vårdbehov. Att sköta den personliga
hygienen, behöva stöd vid duschning och toalettbesök eller
byte av blöja är mycket intima handlingar. Värdighetsutredningen
betonar vikten av att detta måste ske på ett värdigt sätt med respekt
för individen och betonar att undersökningar och andra omsorgsinsatser
måste utföras med känslighet och omdöme så att den äldres
integritet inte kränks.126
Även det allmänna hälsotillståndet påverkas av den kroppsnära
omsorgen. Eftersom huden hos äldre blir tunnare och skörare får
den personliga hygienen större betydelse. Exempelvis bidrar tillräckligt
täta byten av blöjor och i övrigt god personlig hygien till
att minska risken för hudproblem, utslag och småsår.127 God mun och
tandvård är en viktig förutsättning för att kunna tillgodogöra
sig näring. Skadade tandhalsar på grund av alltför ihärdig tandborstning
och minskad salivproduktion på grund av läkemedel är
exempel på faktorer som kan bidra till mun- och tandproblem som
karies och parodontit (tandlossning).128 Förr hade äldre personer
ofta tandproteser (löständer), vilka var lätta att ta ut och göra rena.
I dagsläget har endast 3 procent av befolkningen upp till 85 år
tandprotes medan motsvarande siffra var 23 procent år 1965. En
konsekvens av detta är att allt fler äldre behöver hjälp med mun och
tandhygien. Tandvård kommer därmed att ta allt mer tid och
kräva att omsorgspersonalen har god kunskap om och förmåga att
utföra dessa arbetsuppgifter.
Immunförsvaret minskar med stigande ålder och kroniska sjukdomar
kan göra att den äldre personen är extra infektionskänslig.
En banal förkylning kan för den äldre vara livshotande.129 Att
arbeta efter hygieniska principer, som bygger på kunskaper om
126 Värdigt liv i äldreomsorgen. SOU 2008:51.
127 Dulong, J. & Poulsen, C., Grundbok i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 1997.
128 Nordenram, G. &Nordström, G., Äldretandvård. Stockholm: Förlagshuset, Gothia AB,
2000.
129 Berg, S., Åldrandet. Individ, familj, samhälle. Malmö: Liber, 2007.
126
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
smitta, smittspridning och förebyggande av smitta är därför särskilt
nödvändigt inom omsorg och vård för äldre.
Vid flera besök och i andra kontakter som vi haft med olika
aktörer, chefer och yrkesgrupper inom omsorg och vård för äldre
och i möten med företrädare för pensionärsorganisationer betonas
vikten av god kroppsnära omsorg. Enligt representanter för olika
pensionärsföreningar framkommer att det som är mest besvärligt är
att inte få duscha mer än en gång/vecka. Daglig hygien, välja kläder,
byta om man spillt etc. borde, enligt dem, vara självklarheter.
Anmälningar om missförhållanden när det gäller kroppslig
omsorg är förhållandevis ovanliga, men det betyder naturligtvis inte
att området är oväsentligt. Socialstyrelsen gjorde 2003 en lägesbeskrivning
av anmälda ärenden enligt Lex Sarah. Av 626 inkomna
anmälningar år 2002 rörde 48 stycken personlig hygien och åtta
gällde mun- och tandhygien.
Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Kravmärkt
Yrkesroll har samtliga i sina dokument om omsorgspersonalens
kvalifikationer formulerat ett antal yrkeskrav och kriterier
som handlar om den kroppsnära omsorgen. Socialstyrelsen anger
att vård- och omsorgsassistenten bör ha förmåga att ge stöd i personlig
vård och anger några aktiviteter som klä sig och tvätta sig.
Sveriges Kommuner och Landsting anger att all personal ska kunna
ge basal omvårdnad och omsorg samt arbeta utifrån hygieniska
principer. Under fokusområdet personlig omvårdnad anger Kravmärkt
Yrkesroll att personalen med finkänslighet och respekt
utifrån brukarens värderingar ska hjälpa till med hans/hennes
hygien och personliga klädsel.
Även vid samtal med företrädare för omsorg och vård för äldre
påtalas att ett värdigt liv förutsätter en god kroppsnära omsorg.
Områden som lätt blir eftersatta är mun- och tandvård samt skötsel
av naglar.
4.9 Måltid, kost och näring
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
vad måltid, kost och näring har för betydelse för den äldres hälsa
och välbefinnande. Äldreassistenten ska ha förmåga att skapa en
tillfredsställande måltidsmiljö, goda matvanor och att stödja den
äldre vid måltiden.
127
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
4.9.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Dagens olika måltider upptar en betydande del av innehållet i
många äldres vakna tid. Måltiden blir därmed dagens höjdpunkt.
Det betyder att kvaliteten på måltiden och den atmosfär som skapas
runt måltidssituationen är av avgörande betydelse för den äldres
välbefinnande såväl som dennes lust och förmåga till ett tillräckligt
näringsintag. En måltid handlar inte enbart om sinnesförnimmelser
som syn, doft, känsel (värme, kyla och munhåleupplevelse,
exempelvis tuggmotstånd) hörsel och smak. Det handlar
också om näring och estetisk gestaltning samt möjligheten att ingå
i ett socialt sammanhang, dvs. umgänget med andra människor. Att
gestalta en miljö som upplevs som vacker och tilltalande för sinnena,
kräver en insikt i måltidens estetiska gestaltning. Det estetiska
påverkar såväl aptit som trivsel. För t.ex. äldre med demenssjukdomar
kan distinkta färger, god belysning, lugn miljö och klassisk
musik främja ätandet. Att få äta utomhus en sommardag kan
också påverka. Den kompetens som Äldreassistenten har när det
gäller måltid, kost och näring påverkar således på ett direkt sätt
kvaliteten i omsorgen om den äldre.
Äldreassistenten ska därför ha kunskap om vad måltid, kost och
näring har för betydelse för äldres hälsa och välbefinnande. Det
innefattar kunskap om måltiden ur ett socialt, psykiskt och fysiskt
perspektiv. Äldreassistenten ska ha kunskap om de fem sinnena –
syn, doft, känsel, hörsel och smak – samt förmåga att sätta dem i
relation till den äldres minne, dvs. personens tidigare erfarenheter
av måltider. Äldreassistenten behöver också ha kunskap om olika
matvanor och matkulturer. Matvanorna har i rask takt förändrats
de senaste årtiondena och det är därför bra att känna till att äldres
matvanor och preferenser ofta skiljer sig från dagens ungas. Kostvanor
och ibland även måltidssituationen skiljer sig också pga. religiösa
och kulturella identiteter.
Äldreassistenten ska ha kunskap om måltidens planering, måltidsordning
och måltidssammansättning. Äldreassistenten ska ha
kunskap om näringslära, om mat och vätskas betydelse vid olika
sjukdomstillstånd och några sätt som kosten kan anpassas på för
vanliga fysiska förändringar hos äldre personer. Äldreassistenten
måste här även ha kunskap om hur hon eller han tekniskt kan bistå
äldre med ät- och sväljproblem. Äldreassistenten ska ha kunskap
om vanliga orsaker till förändringar i aptit, törst och viktnedgång
och kunskap om vid vilka situationer förändringar ska rapporteras
128
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
till relevant personalgrupp. Äldreassistenten ska ha kunskap om
livsmedelshygien. Gamla och sjuka människor har sämre motståndskraft
mot livsmedelsburna sjukdomar. Om samma personer
både vårdar och ger omsorg samt lagar mat är det oerhört viktigt
att hålla isär dessa sysslor genom god hygien och byte av kläder.
Äldreassistenten ska ha förmåga att genom enkla åtgärder stödja
den äldre till en trivsam måltid så långt det är möjligt utifrån dennes
önskemål. Äldreassistenten ska också ha förmåga att välja livsmedel
utifrån den äldres behov och önskemål vilket inbegriper
förmåga att stödja den äldre i att skapa goda matvanor t.ex. genom
att ge den äldre förslag på olika måltider.130 Äldreassistenten ska ha
förmåga att integrera ett funktionsbevarande/rehabiliterande
arbetssätt vid måltiden, t.ex. att den äldre själv får bre sin smörgås
eller delta i dukningen, och vid behov med respekt och känsla
hjälpa den äldre att äta och dricka. I detta måste det finnas en medvetenhet
om att en insats inte kan utföras mot den äldres vilja men
att omsorgspersonalen har en skyldighet att försöka hitta en lösning
på den enskildes behov, i samråd med den enskilde. Äldreassistenten
måste ha förmåga att vara uppmärksam på förändringar i
törst, aptit och vikt hos den äldre och vid behov rapportera för
åtgärd.
Sammanfattningsvis, föreslår vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om vad måltid, kost och näring har för betydelse för den äldres
hälsa och välbefinnande. Äldreassistenten ska ha förmåga att
skapa en tillfredsställande måltidsmiljö, goda matvanor och att
stödja den äldre vid måltiden.
4.9.2 Bakgrund
Definition
Ämnet Måltidskunskap finns sedan 2002 som ett forskarutbildningsämne
vid Institutionen för restaurang- och måltidskunskap
vid Örebro universitet. I ämnet förenas vetenskap, hantverk/yrkeskunskap
och estetisk gestaltning. Det är mångvetenskapligt
och omfattar ämnen såsom sensorik, etnologi, sociologi,
antropologi, näringslära, hushållsvetenskap, folkhälsovetenskap
och företagsekonomi. Måltiden studeras utifrån fem aspekter bl.a. i
130 Själva insatsen inköp av mat och leverans av matlåda har av oss definierats som service för
vilket vi inte lägger förslag om nationella yrkeskrav. Däremot menar vi att det ingår i
kompetenskraven att kunna vara med och planera exempelvis en inköpslista.
129
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
syfte att skapa ett helhetsperspektiv när måltiden planeras och produceras.
Dessa fem aspekter är: rummet, mötet, produkten, styrsystemet
och stämningen.131
Vi anser att sättet att beskriva måltiden utifrån fem dimensioner
också bör appliceras på måltiden inom omsorg och vård för äldre.
Begreppet estetik, som lyfts i ämnet måltidskunskap, betyder
vetenskapen om det sköna. Genom att lyfta fram estetikens betydelse
blir måltiden något mer än att den enbart ska vara näringsriktig.
Gällande regelverk
Kost och näring nämns inte uttryckligen i vare sig SoL eller HSL.
Om mat beviljats som en del i ett biståndsbedömt beslut, t.ex.
matlåda och hjälp att äta, omfattas insatsen emellertid av SoL. Kost
och näring blir också ofta en del i hälso- och sjukvården eftersom
det kan ha betydelse för att en behandling ska vara verksam, den
äldre har en sjukdom som innebär specifika behov eller om felnäring
förekommer. Följaktligen omfattas också kost- och näringsfrågor
av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem
för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS132
respektive Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet
och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården133 på samma sätt
som övrig omsorg och vård. Det betyder också att detta område
omfattas av anmälningsplikten enligt Lex Sarah. Insatserna ska även
dokumenteras och det bör t.ex. framgå om det har inträffat
omständigheter som har medfört att insatsen inte har kunnat
genomföras som planerat134. En sådan omständighet kan vara att
den enskilde inte vill ta emot hjälp med att äta.135
Frågor om livsmedelssäkerhet och hygien styrs av EU-lagstiftning
som kompletteras av nationell lagstiftning såsom livsmedelslagen,
livsmedelsförordningen och Livsmedelsverkets föreskrifter.
EU-lagstiftningen omfattar hemtjänsten när dess personal lagar
mat hemma hos de äldre och när de ansvarar för matinköp och
131 www.oru.se
132 SOSFS 2006:11 (S). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för
kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS. Ej kurs.
133 SOSFS 2005:12 (M). Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och
patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Ej kurs.
134 SOSFS 2006:5. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid
handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS.
135 www.socialstyrelsen.se
130
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
leverans av färdiglagad mat. Regelverket är relevant t.ex. när det
gäller temperaturer, hygien och förvaring.
Stöd med mat
I vilken omfattning och på vilket sätt äldre behöver hjälp med mat
varierar. Det kan handla om allt från att få hjälp med att handla
eller få matlåda, till att ha en medicinsk diagnos som innebär speciella
behov när det gäller kost och näring liksom annan hjälp i samband
med måltiden. I vissa fall innebär det att insatserna kan
omfattas av såväl HSL som SoL och livsmedelslagstiftningen.
År 2006 fick nästan 200 000 äldre personer på något sätt dagligen
stöd med mat av sin kommun. Av dessa var drygt 100 000 äldre
boende på särskilda boenden där maten ingår som helinackordering
eller det finns tillgång till en restaurang. Nära 60 000 äldre personer
i ordinärt boende fick matlåda. Därutöver finns det många äldre
som äter vid dagverksamheter eller vid korttidsboenden, eller som
får hjälp med att laga mat i hemmet eller med att handla livsmedel.
Kommunerna har också öppna verksamheter som riktar sig till
äldre utan formella biståndsbeslut.136
De som behöver hjälp med inköp av mat får det oftast av hemtjänstens
personal (i drygt 80 procent av kommunerna). De som
behöver hjälp med matlagning erbjuds som huvudalternativ någon
form av matlåda (nästan alla kommuner). Matlådan är oftast producerad
i ett storkök som drivs i kommunens regi. I ca hälften av
landets kommuner får den äldre varm mat hemlevererad dagligen
eller de dagar de önskar matlåda. Hälften av landets kommuner
erbjuder endast en matlåda per dag. En matlåda motsvarar ca
30 procent av det dagliga näringsbehovet. Att få hjälp i form av
lagad mat i det egna hemmet är möjligt i ca hälften av landets
kommuner. I en klar majoritet av dessa får matlagningen högst ta
20 minuter i anspråk.137
136 Mat för äldre. Socialstyrelsen, Nr 15 2007.
137 Mat för äldre. Socialstyrelsen, Nr 15 2007.
131
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
Problem och utvecklingsmöjligheter
Vikten av att aktivt arbeta med kost och näring men också själva
måltiden har uppmärksammats på olika sätt de senaste åren. I projektet
Healthy Ageing – A challenge for Europe (2006) rekommenderar
de att man ska verka för hälsosam mat och sunda matvanor
bland äldre.138
Bland äldre är undervikt och undernäring en hälsorisk. Det saknas
i dag tillförlitlig nationell kunskap om hur utbredd förekomsten
av undernäring är inom omsorg och vård för äldre. Detsamma
gäller i vilken mån undernäringen är en del i ett naturligt åldrande,
sjukdom eller i vilken mån den hade kunnat förebyggas. Det är
dock välbelagt att undernäring förekommer bland äldre inom
omsorg och vård och att det förekommer undernäring och felnäring
som kan förebyggas och behandlas.139
Undernäring har visats sig vara en bidragande orsak till flera
olika sjukdomar och symptom som nedsatt immunförsvar, kognitiv
nedsättning, depression, funktionsnedsättning och synbesvär.
Dessa symptom förknippas ofta med åldrandeprocessen och uppmärksammas
därför inte i anknytning till kosten.140 Aptiten kan
minska som en följd av det friska (normala) åldrandet men också
beroende på sjukdom och/eller läkemedelsbiverkningar.141 Matlusten
kan t.ex. också utebli för dem som har minskad förmåga att äta
på grund av problem med rörelse i händer och armar eller problem
med munhälsan.142 Trasiga tänder, skavsår, illapassande tandproteser,
svampinfektioner och muntorrhet kan leda till tuggsvårigheter
och undernäring.143 Ätandet påverkas också av måltidsordningen,
dvs. antalet måltider per dygn, hur stora måltiderna är och hur de är
fördelade över dygnet. Även måltidsmiljön påverkar, exempelvis
bordsplacering, dukning, färgsättning, ljudnivå och om man äter
ensam eller tillsammans med andra.144
138 Äldres hälsa. En utmaning för Europa. Kortversion av Healthy Ageing-projektets
huvudrapport. Statens Folkhälsoinstitut, S 2007:2.
139 Regeringens uppdrag att ge nationellt stöd för kvalitetsutveckling inom måltids- och
näringsfrågor inom vård och omsorg om äldre. Socialstyrelsen, 2007-03-30.
140 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar, En kunskapssammanställning.
Statens Folkhälsoinstitut, 2005:6.
141 Äldres hälsa. En utmaning för Europa. Kortversion av Healthy Ageing-projektets
huvudrapport. Statens Folkhälsoinstitut, S 2007:2; Tema patientsäkerhet. Äldre och läkemedel
nr 1. Socialstyrelsen, 2008.
142 Kvalitetssäkring av mat och måltider inom äldrevården. Mat för äldre inom vård och
omsorg nr 7, Socialstyrelsen, 2006.
143 Mål i mun – en artikel om äldre och mat. Mat för äldre nr 20. Socialstyrelsen 2007.
144 Kvalitetssäkring av mat och måltider inom äldrevården. Mat för äldre inom vård och
omsorg nr 7, Socialstyrelsen, 2006.
132
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Även vätskeintaget har betydelse för den äldres hälsa. Födo- och
vätskeintaget kan variera mycket från dag till dag, men i normalfallet
kan kroppen reglera detta. Särskilt hos äldre personer fungerar
inte organismen så snabbt och ändamålsenligt och trots att kroppen
behöver vätska så kanske den äldre ändå inte känner sig törstig.
Omsorgspersonal behöver därför förklara varför det är viktigt med
vätska, hur mycket man behöver dricka per dygn och behovet av
näring i flytande eller passerad form om den äldre har svårt att äta
vanlig mat.145
Det finns vissa grupper som löper ökad risk för näringsbrist och
viktnedgång – t.ex. äldre ensamboende män, äldre med låg socioekonomisk
status, de som nyligen blivit änkor eller änklingar, de
fysiskt och socialt inaktiva samt socialt isolerade eller ensamma
personer.146 I en rapport från Folkhälsoinstitutet poängteras att alla
orsaker till viktminskning inte går att påverka. De argumenterar
dock för att en ökad medvetenhet hos vård- och hemtjänstpersonal
om förekomsten av och riskfaktorer för näringsbrist och viktminskning
kan förhindra uppkomsten av dessa hos en del äldre i
riskzonen.147
Länsstyrelserna har i sina tillsynsrapporter tagit upp några problem
kring mat, t.ex. att nattfastan på särskilda boenden överstiger
det av Livsmedelsverket rekommenderade uppehållet, att de äldres
möjligheter att själva få välja vilken mat man vill äta är starkt
begränsad och att det brister i de äldres möjligheter att delta i förberedelserna
av och ha inflytande över måltidssituationen. De tar
också upp att kommuner saknar rutiner för att systematiskt följa
de äldres näringsstatus i ordinärt boende, att kunskap om personlig
hygien och livsmedelshygien är eftersatt bland personalen samt att
personalen vill ha mer kunskap om specialkost, näringsinnehåll,
dukning etc. Samtidigt rapporteras också att personalen ofta lyckas
skapa måltider som höjdpunkter på dagen.148
145 Dulong, J. & Poulsen, C., Grundbok i omvårdnad. Lund: Studentlitteratur, 1997.
146 Bättre hälsa för äldre! Tidningen Äldreomsorg, 3/2006.
147 Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. En kunskapssammanställning.
Statens Folkhälsoinstitut, 2005:6.
148 Se t.ex. Årsrapport Socialtjänsten 2005. Länsstyrelsens i Västernorrlands län, 2006:6; Är det
tillräckligt med mat - kost och måltider inom äldreomsorgen. Länsstyrelsens i Västernorrlands
län, 2006:3; Hemtjänsten i Hede och Ytterhogdal. Länsstyrelsen i Jämtlands län, 2005; Om
natten på särskilt boende för äldre. Länsstyrelsen i Kronobergs län, 2005;
Äldreskyddsombudens verksamhetstillsyn under 2004. Länsstyrelsen i Uppsala län, 2005:2;
Meningsfullhet livet ut. Tillsyn av särskilda boenden för personer med demens. Länsstyrelsen i
Skåne län, 2007.
133
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
Måltidssituationen i det ordinära boendet har av länsstyrelserna
framhållits som ett angeläget utvecklingsområde men också av dietister,
Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter och pensionärsorganisationerna.
Pensionärsorganisationerna efterfrågar allmänt en
kvalitetsförbättring avseende matens smak och doft och en minskad
torftighet i mat- och måltidssituationen. De framför också en
oro över i vilken mån äldre med nedsatt autonomi erbjuds hjälp
med att förebygga risken för undernäring.149
Med stöd av genombrottsmetoden har hemtjänstpersonal
observerat att äldre personer med hemtjänst i eget boende ofta har
dålig matlust och ibland riskerar undernäring. Personalen har
genom att planera inköp och måltider i samråd med de äldre kunnat
föreslå nya lösningar som inneburit att de äldre motiverats att äta
mer eller annan mat än tidigare. Det finns indikationer på att förutsättningarna
för att lyckas ökat om hjälpen anpassats till den äldres
omsorgs- och vårdsituation i övrigt och om hänsyn tagits till den
äldres individuella behov och önskemål. Stöd från specialister med
kunskap om kost, näring och hälso- och sjukvård har bidragit till
att förbättra kvaliteten. Det har dock visats att sådan kunskap
måste kopplas ihop med kunskap om den äldre personens specifika
behov.150 Andra lokala försök har visat att måltidssituationen i särskilt
boende blivit bättre när de t.ex. som i Kungsbacka kommun
har låtit en personal finnas med vid varje bord, maten har lagts upp
i karotter så att de äldre själva har kunnat lägga upp sin mat och de
har haft en dvd-film med en flammande brasa.151
Socialstyrelsen har funnit att det i dag är ovanligt att forskning
om hur undernäring kan förebyggas och behandlas också tar hänsyn
till den äldres möjlighet till självbestämmande och att få bibehålla
tidigare vanor. En följd är att det saknas kunskap om hur
självbestämmandet kan integreras med den medicinska behandlingen
och i omsorgsarbetet när den äldre har både sociala och
medicinska behov. Personalen måste i många fall göra svåra överväganden
när det gäller kost och näring – om vad som är lämpligt,
hur långt den äldres självbestämmande sträcker sig, vad som är personalens
ansvar, vad som är försummelse och vad som är
149 Regeringens uppdrag att ge nationellt stöd för kvalitetsutveckling inom måltids- och
näringsfrågor inom vård och omsorg om äldre. Socialstyrelsen, 2007-03-30.
150 Mat för äldre. Socialstyrelsen.
151 Glädjetips på seminarium i Kungsbacka. Äldreportalen, 2006. (www.kompetensstegen.se)
134
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
kränkningar. Många personalgrupper beskriver sådana frågeställningar
som svåra.152
Endast i dokumentet om kompetenskrav från Kravmärkt Yrkesroll
har både maten och måltidssituationen framhållits. De kunskaper
och förmågor de tar upp handlar minst lika mycket om att
skapa en god måltidsmiljö med respekt för individens önskemål
och eventuella problem att äta själv som att servera näringsriktig
och medicinskt adekvat mat. Exempelvis tar de upp vikten av att
servera och ge ett bra bemötande så att bra måltidssituationer skapas,
att med respekt och känsla hjälpa till att mata, att ha kunskaper
i näringslära samt kännedom om specialkost för t.ex. diabetes och
matallergier. Socialstyrelsen tar upp att bereda måltider och att
beakta specifika behov samt att arbeta hygieniskt riktigt när det
gäller t.ex. mat och dryck. Mer allmänt lyfter de också fram förmågan
att beakta miljöns betydelse för hälsa och livskvalitet, t.ex. med
hänsyn till ljus och färg. Sveriges Kommuner och Landsting tar inte
upp mat och måltid specifikt. De tar däremot upp kunskap om
betydelsen av god miljö i omsorg och vård för patienten/brukaren
liksom estetiska och ekologiska aspekter i vårdmiljön. I våra kontakter
med chefer, omsorgspersonal i verksamheten och pensionärsorganisationer
har måltidssituationen lyfts fram som särskilt
viktig att uppmärksamma.
4.10 Omsorg och vård i livets slut
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
omsorg och vård i livets slut. Äldreassistenten ska i den svåra
situation som är vid livets slut ha förmåga att stödja den äldre
och dennes närstående.
4.10.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Många äldre kommer att avsluta sina dagar i det egna hemmet och
en del av dem behöver kvalificerad omsorg och vård. Som vi tidigare
visat kommer denna trend att förstärkas de kommande åren.
Det innebär att de som arbetar med omsorg och vård för äldre ofta
152 Regeringens uppdrag att ge nationellt stöd för kvalitetsutveckling inom måltids- och
näringfrågor inom vård och omsorg om äldre. Socialstyrelsen, 2007-03-30.
135
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
kommer att möta personer som befinner sig i livets slutskede. Det
ställs särskilda krav på den som arbetar närmast den äldre att kunna
hantera frågor kring döden och döendet och vara ett stöd för såväl
den äldre som dennes närstående.
I dag är det vanligt att använda begreppen vård i livets slut eller
palliativ vård, men vår bedömning är att just Äldreassistentens
arbetsuppgifter dock främst består i omsorg om den äldre och dennes
närstående. Vi vill betona vikten av god omsorg även i detta
sammanhang och kallar därför detta yrkeskrav för Omsorg och
vård i livets slut.
Omsorg och vård i livets slut som grundar sig på den engelska
hospicerörelsen avser att ge god omsorg, symtomlindring och stöd
till hela familjen. Döendet ses som en naturlig process som avslutar
livet och den omsorg som erbjuds bidra till att individen kan leva
ett så aktivt liv som möjligt fram till sin död.
Vid livets slut kan döende drabbas av ångest, nedstämdhet och
smärta. Den omsorg som ges måste vara väl anpassad till den
enskildes behov så att god livskvalitet kan upprätthållas. Det kan
handla om små positiva, enkla inslag som vacker och välsmakande
mat och dryck, sköna kläder, en hand att hålla i eller vänliga, förstående
ord. En Äldreassistent som känner den döende och dennes
närstående väl har en unik möjlighet att tidigt lägga märke till förändringar
och behov och kan därmed ge individuellt anpassad
omsorg. Att vara ett stöd i den svåra situation som döendet innebär
är en viktig uppgift som kräver kunskap och inlevelseförmåga. Äldreassistenten
behöver ha förmåga att värdigt bemöta den äldre och
att pedagogiskt förklara och att trösta såväl den äldre som dennes
närstående.
Äldreassistent behöver också ha kunskap om att döende, död
och hur man tar hand om avlidna varierar i olika kulturer och olika
religioner. Det är naturligtvis inte möjligt att ha detaljerad kunskap
om detta men det är viktigt att Äldreassistenten är medveten om
att skillnader finns och hon eller han ska ha förmåga att vid behov
inhämta information som sedan kan omsättas i det arbetet.
Den omsorg som ges har delvis medicinsk karaktär t.ex. god
smärtlindring och kvalificerad omvårdnad och ansvaret vilar då på
läkare och sjuksköterska, men naturligtvis kommer även Äldreassistenten
att utföra vissa vårduppgifter. Därför behöver Äldreassistenten
ha kunskap om hur kroppen reagerar i slutfasen och kunna
bidra med lindrande behandling.
136
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
Sammanfattningsvis anser vi att Äldreassistenten ska ha kunskap
om omsorg och vård i livets slut och förmåga att i den svåra situation
som är vid livets slut stödja den äldre och dennes närstående.
4.10.2 Bakgrund
Definition153
Palliativ kommer av latinets palliatus som betyder bemantlad och är
en medicinsk term som betyder lindrande. Det kan handla om en
åtgärd som är riktad mot att lindra ett symtom (t.ex. smärta) utan
att sjukdomens förlopp påverkas. Palliativ vård är en aktiv helhetsvård
av personer med sjukdomar där bot inte längre är att vänta.
Målet är bästa möjliga livskvalitet, både fysisk och psykisk, för både
patient och närstående. Många delar av den palliativa vården kan
också tillämpas under det tidiga sjukdomsförloppet och i samband
med den kurativa behandlingen av exempelvis tumörsjukdomar.
Den palliativa vården har växt fram ur hospicerörelsen. Modern
hospicevård har sina rötter i England och är en vårdform för svårt
sjuka och döende människor. Den grundar sig på respekt för den
enskildes integritet och avser att ge god omvårdnad, symtomlindring
och psykosocialt stöd till hela familjen. Döendet ses som en
naturlig process och den palliativa vården varken påskyndar eller
fördröjer döden. Vården som erbjuds ska ge stöd till patienten att
leva så aktivt som möjligt fram till döden och ska samtidigt stödja
närstående, både under patientens sjukdomstid och under de närståendes
egna sorg- och bearbetningsperiod.
”Palliativ vård” är en internationellt vedertagen sammanfattande
benämning på den vård i livets slutskede som ges när bot inte
längre är att vänta. WHO har år 1990 definierat begreppet palliativ
vård enligt följande:
Palliativ vård är en aktiv helhetsvård av den sjuke och familjen genom
ett tvärfackligt vårdlag vid en tidpunkt när förväntningarna inte längre
är att förlänga livet. Målet för palliativ vård är att ge högsta möjliga
livskvalitet åt både patienten och de närstående. Palliativ vård ska tillgodose
fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Den ska också
kunna ge anhöriga stöd i sorgearbetet.
153 Skr. 2004/05:166 Vård i livets slutskede. Resonemanget i hela avsnittet om palliativ vård är
i huvudsak hämtat från regeringens skrivelse.
137
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
Palliativ vård kan ges under en mycket lång period, månader och år,
parallellt med kurativ behandling, vilket brukar betecknas som en
tidig fas. Förr eller senare inträffar den tidpunkt då den kurativa
behandlingen inte längre ger effekt. Då går den palliativa vården in i
en sen fas. Oavsett sjukdom är det i stort sett samma symtom
döende människor drabbas av i slutfasen. Exempel på sådana är
ångest, nedstämdhet, smärta, illamående, orkeslöshet, hosta, förstoppning,
diarré och muntorrhet. Även om man traditionellt talar
om palliativ vård så framgår av exemplen att det inte bara är vård
som krävs utan i högsta grad även omsorg om den döende och
dennes närstående.
Med omsorg och vård i livets slut avser vi det som WHO definierar
som palliativ vård, dvs. en aktiv omsorg och vård av den sjuke
och dennes närstående när förväntningarna inte längre är att förlänga
livet. Målet för omsorg och vård i livets slut är att bidra till
högsta möjliga livskvalitet både för den äldre och dennes närstående.
Omsorgen och vården ska tillgodose fysiska, psykiska, sociala
och andliga behov och även kunna bidra med stöd i sorgearbete.
God omsorg i livets slut
Enligt en kunskapsöversikt, publicerad av Socialstyrelsen 2004,
förefaller kriterierna för en god och värdig död vara desamma oavsett
ålder, även om vissa förhållanden runt döendet är åldersrelaterade,
t.ex. döendets utsträckning och de kognitiva förändringar
som kan följa med hög ålder. Oberoende av ålder och diagnos är
symtomlindring, självbestämmande, delaktighet och det sociala
nätverket viktiga för en persons livskvalitet och möjligheter till en
god död. Dessa kännetecken kan betraktas som generella kriterier
på en god eller värdig död, men det är dessutom viktigt att utgå
från den enskildes unika situation och lyssna till den äldres berättelser
om sitt liv och till närståendes erfarenheter. Samtalet har stor
betydelse i dessa sammanhang.
Forskning talar för att många dör i enlighet med hur de levt
tidigare. Den äldre strävar efter att bevara sin värdighet, sin självbild
och sin identitet. Genom att komma ihåg vad den icke kommunicerbara
äldre tidigare värderat, kan personen få en omsorg och
vård som så långt det är möjligt är i enlighet med vad personen
tidigare värderat. God omsorg i livets slut förutsätter också en god
avvägning mellan vila och aktivitet, särskilt om den äldre är mycket
138
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
trött. Det är rimligt att anta att en skön säng, rena sängkläder, god
kroppslig omvårdnad, tyst samvaro med någon som den äldre uppskattar
och att få vila i en kärleksfull omsorg bidrar till ökat välbefinnande.154
Lag, föreskrifter och allmänna råd
I kommunernas hälso- och sjukvård ska det finnas en medicinskt
ansvarig sjuksköterska (MAS).155 Det åligger MAS:en att upprätthålla
och utveckla verksamhetens kvalitet och säkerhet inom ramen
för det kvalitetssystem som ska finnas i verksamheten. MAS:en ska
utöva sitt ansvar genom att planera, styra, kontrollera, dokumentera
och redovisa arbetet med verksamhetens kvalitet och säkerhet.
I MAS:ens ansvar ingår också att se till att författningsbestämmelser
och andra regler är kända och efterlevs. Hon ska också se till
att det finns behövliga direktiv och instruktioner för sjukvårdsverksamheten
samt att personalen inom kommunens hälso- och
sjukvård har den kompetens som behövs med hänsyn till de krav
som ställs på verksamheten.156 De medicinskt ansvariga
sjuksköterskorna har därmed en viktig roll för kvaliteten i den
palliativa vården.
Till hälso- och sjukvården hör även att ta hand om avlidna. När
någon har avlidit ska hälso- och sjukvårdens uppgifter fullgöras
med respekt för den avlidne och de efterlevande ska visas hänsyn
och omtanke.157
Socialstyrelsen har gett ut allmänna råd – Livsuppehållande
åtgärder i livets slutskede158. De bygger på de etiska principerna om
självbestämmande, att göra gott, att inte skada och att vara rättvis. I
råden framhålls att beslutskompetenta patienter alltid har rätt att
vägra en behandling och det gäller även en livsuppehållande
behandling.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd159 om informationsöverföring
och samordnad vårdplanering anges att
154 God vård i livets slut, En kunskapsöversikt om vård och omsorg om äldre. Socialstyrelsen,
2004.
155 SOSFS 1997:10 Socialstyrelsens allmänna råd om medicinskt ansvarig sjuksköterska i
kommunernas hälso- och sjukvård.
156 Regelverk och föreskrifter. www.socialstyrelsen.se
157 Skr. 2004/05:166. Vård i livets slutskede.
158 Socialstyrelsens allmänna råd 1992:2 Livsuppehållande åtgärder i livets slutskede.
159 SOSFS 1996:32 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om informationsöverföring
och samordnad vårdplanering.
139
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
vårdinsatser i livets slutskede måste samordnas på ett optimalt sätt.
Planering och samverkan av medicinska, psykologiska och sociala
insatser bör ske utifrån en noggrant utarbetad, individuell vårdplan,
i vilken den enskildes önskemål om vården utgör utgångspunkten.
Palliativ vård – nuläge
Sjukvårdsreformerna under 1990-talet, främst Ädelreformen, har
medfört ändrade förhållanden för var och hur palliativ vård ges.
Sedan början av 2000-talet har alltfler äldre fått sin omsorg och
vård i hemmet. Tidigare dog de flesta människor på akutsjukhus,
men under den senaste femtonårsperioden har det skett en väsentlig
förskjutning av dödsplats från sjukhus till särskilda boendeformer
och det egna hemmet.160
Kommunen ansvarar för den hälso- och sjukvård som ges inom
kommunens särskilda boendeformer och i dagverksamheter upp
t.o.m. sjuksköterskenivå. Vården i livets slutskede är en del av
hälso- och sjukvården och många av de patienter som befinner sig i
livets slutskede har behov av insatser från både landsting och
kommun. Hur huvudmännen samverkar är därför av största betydelse
för omsorgens och vårdens kvalitet. God samverkan och väl
sammanhållna vårdkedjor medför högre vårdkvalitet för patienten.
En annan faktor som påverkar kvaliteten är hur väl de olika personalgrupperna
kring den döende patienten samverkar. En svårighet
som framhållits i detta sammanhang är hur, när och av vem
markeringen om övergång från tidig till sen palliativ vård ska göras.
Läkaren har det medicinska ansvaret för patienten och ska ta ställning
till patientens behandling. Olika utvärderingar har dock visat
att de som tidigast lägger märke till en förändring om att döden är
nära är sjuksköterskor och omsorgspersonal, men också närstående.
Samverkan mellan personalgrupperna är därför extra viktig.
Målet är att patienten ska ges möjlighet att avsluta sitt liv på ett
värdigt sätt och att de närstående ska ges tillfälle att förbereda sig
på att slutet är nära och att hantera sorgen.
Socialstyrelsen konstaterar att kvaliteten på omsorgen och vården
i livets slutskede skiftar. En förklaring till detta är skillnader i
tillgång på välutbildad personal. På många håll i landet är det svårt
att rekrytera personal med adekvat utbildning. Flera kommuner
160 Vård i livets slutskede, Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i landsting och
kommuner, Socialstyrelsen, 2006.
140
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
tillsammans med landsting och regioner har genomfört utbildningar
i palliativ vård, men trots utbildningarna är bristande kunskaper
i vårdfrågor, etik och bemötande fortfarande ett påtagligt
problem. Detta förstärks, enligt Socialstyrelsen av att palliativ vård
är ett lågprioriterat område i grundutbildningarna för vård- och
omsorgspersonal.161
Specialiserad palliativ vård utgör ofta en del av den avancerade
hemsjukvården som utförs under ledning av läkare. Den basala palliativa
vården ges av omsorgspersonal under ledning av sjuksköterska.162
För den grupp svårt sjuka som har många symtom och
som får problem varje vecka, ibland varje dag behövs kvalificerade
insatser dygnet runt. Denna typ av insatser gavs tidigare oftast på
akutsjukhus, men allt oftare ges dessa nu i särskilda boendeformer
eller det egna hemmet. Förutsättningarna för att få basal palliativ
vård är bättre i särskilt boende än i ordinärt boende. En förklaring
till detta kan vara att sjuksköterskebemanningen är högre och att
kontinuiteten ofta är bättre på särskilda boenden än i ordinärt
boende. Om omsorgspersonalen har bristande kunskaper finns det
en risk att den personal som skulle kunna ge specialiserade insatser
inte uppmärksammas på behoven. Detta är ett problem som bör
uppmärksammas, med tanke på bristerna i grundutbildningen och
den otillräckliga vidareutbildningen. I kursplanerna för grundutbildning
av läkare, sjuksköterskor och omsorgspersonal m.fl.
benämns ämnesområdet palliativ vård oftast vård i livets slutskede.
I flertalet kursplaner saknas enhetliga mål för detta kursmoment.163
I Socialstyrelsens, Sveriges Kommuner och Landstings och
Kravmärkt Yrkesrolls dokument om omsorgspersonalens kompetens
finns få beskrivningar som specifikt inriktar sig på omsorg och
vård i livets slut. Kravmärkt Yrkesroll är tydligast med att betona
området genom att under yrkeskravet Aktivitets- och relationsskapande
behandla Vård i livets slutskede och ange innehåll som reaktioner
hos den döende, omvårdnad i livets slut, värdig miljö, närståendes
reaktioner och olika kulturer och livsåskådningar. Det senare
behandlas dessutom som ett eget kompetensområde.
161 Vård i livets slutskede, Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i landsting och kommuner,
Socialstyrelsen, 2006.
162 Vård i livets slutskede, Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i landsting och kommuner,
Socialstyrelsen, 2006.
163 Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2006. Socialstyrelsen, 2006.
141
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
4.11 Sjukvård
Vårt förslag till yrkeskrav: Äldreassistenten ska ha kunskap om
sjukvårdande insatser. Äldreassistenten ska ha förmåga att
utföra kontroller, provtagningar och behandlingar. Äldreassistenten
ska ha kunskaper om smitta och smittspridning och
förmåga att utföra sina arbetsuppgifter med beaktande av hygieniska
principer. Äldreassistenten ska också ha förmåga att
administrera läkemedel.
4.11.1 Våra argument för och en precisering av yrkeskravet
Omfattningen av sjukvårdande insatser kommer att öka i framtiden
därför att allt fler äldre med olika sjukdomstillstånd och med komplexa
och omfattande omsorgsbehov kommer att behöva omsorg
och vård i hemmet. Dessutom uppger många äldre att de helst vill
bo hemma så länge som möjligt och många önskar även få avsluta
sina dagar där. En hel del sjukvårdsuppgifter och behandlingar
utförs redan i dag av undersköterskor. Ofta utgör dessa arbetsuppgifter
enstaka insatser som mycket väl kan genomföras i samband
med andra omsorgsuppgifter vid måltiden, vid morgontoaletten
eller i samband med toalettbesök. Med tydliga krav på Äldreassistentens
kompetens kommer hon eller han att inom ramen för sin
yrkesroll eller efter instruktion kunna utföra vissa sjukvårdande
kontroller, provtagningar och behandlingar.
Ett av yrkeskraven har vi valt att benämna sjukvård. Med sjukvård
avses åtgärder som kräver medicinsk kunskap. Det är sådana
behandlingar, provtagningar, kontroller och andra insatser som
förutsätter likartad kunskap och förmåga oavsett av vilket skäl
insatsen görs. En sådan uppgift är t.ex. administreringen av läkemedel.
Enligt Socialstyrelsens allmänna råd avses med administrering
av läkemedel ”tillförsel eller överlämnande av en iordningställd
läkemedelsdos till en patient.”164
Många äldre uppger att de helst vill få sin omsorg och vård
utförd av ett fåtal personer. I syfte att begränsa antalet personer
som kommer och går i den enskildes hem är det därför angeläget
att Äldreassistenten kan utföra viss sjukvård och administrering av
164 SOSFS 2001:17 (M) 1 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna
och allmänna råden (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården.
142
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
läkemedel i samband med övriga omsorgsuppgifter. I utredningens
uppdrag ingår också att klargöra frågor om behörighet till vissa
arbetsuppgifter och delegering på området.
Nuvarande omsorgspersonal utför redan i dag olika sjukvårdsuppgifter,
oftast i samarbete med högskoleutbildad personal, ibland
efter instruktion eller genom delegering. I framtiden kommer dessa
uppgifter antagligen att bli allt fler och Äldreassistenten ska därför
ha förmåga att göra enklare kontroller såsom temperaturtagning,
puls- och blodtrycksmätning samt kontroller av vikt, vätskeintag
och provtagning på kroppsliga utsöndringar. Äldreassistenten ska
också ha förmåga att utföra enkla behandlingar som gångträning
och sårvård, enligt instruktion. Andra insatser av sjukvårdande
karaktär som Äldreassistenten ska behärska är byte av urin- och
stomipåse.
Läkemedelshantering är en vanligt förekommande arbetsuppgift
i omsorg och vård för äldre. Enligt de uppgifter vi fått bl.a. från
företrädare för verksamheten innebär den praktiska situationen att
”näst intill” alla som arbetar med omsorg och vård i ordinärt
boende har delegation att administrera läkemedel. För att höja kvaliteten
och öka säkerheten ska Äldreassistenten därför ha kunskap
om hur vanligt förekommande läkemedel administreras. Äldreassistenten
ska också ha kunskap om läkemedelsbiverkningar och förmåga
att efter instruktion vara observant på eventuella biverkningar.
Äldreassistenten ska ha förmåga att till den äldre
administrera iordningställt läkemedel.
Ett sätt att möta det ökande behovet av sjukvårdande och rehabiliterande
insatser kan vara att väsentligt öka personaltätheten vad
gäller sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Även
om fler högskoleutbildade anställs så är vår bedömning att många
sjukvårdande insatser även i framtiden kommer att utföras av den
personal som dagligen och ibland flera gånger om dagen, har kontakt
med den äldre.
Det är inte ovanligt att omsorgspersonal i samband med den
dagliga omsorgen om den äldre kommer i kontakt med uttömningar,
sårsekret eller blod. Både för att inte själv bli smittade och
för att inte föra smitta vidare till andra krävs goda kunskaper om
grundläggande hygieniska principer, smitta, smittspridning, smittskydd
och förebyggande åtgärder som tandhygien samt handhygien.
Vidare krävs att Äldreassistenten också har förmåga att arbeta
efter dessa principer.
143
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
Samtliga dessa uppgifter måste genomföras på ett sådant sätt att
den äldres värdighet och integritet bibehålls. En del av dessa handlingar
har mycket intim karaktär och kan av den äldre uppfattas
som kränkande. Det är av stor vikt att Äldreassistenten har kunskap
och förståelse för detta och har förmåga att agera på ett så finkänsligt
sätt som möjligt.
Sammanfattningsvis ska Äldreassistenten ha kunskap om sjukvårdande
insatser. Äldreassistenten ska ha förmåga att utföra kontroller,
provtagningar och behandlingar. Äldreassistenten ska ha
kunskaper om smitta och smittspridning och förmåga att utföra
sina arbetsuppgifter med beaktande av hygieniska principer. Äldreassistenten
ska också ha förmåga att administrera läkemedel.
4.11.2 Bakgrund
Definition
Med sjukvård avses provtagningar, kontroller och behandlingar
som kräver medicinska och hygieniska kunskaper. Insatserna
genomförs enligt likvärdiga principer oavsett av vilken anledning de
utförs. Det kan exempelvis var puls-, temperatur- och blodtryckskontroller
samt provtagning på utsöndringar. Med sjukvård avses
också sjukvårdande eller rehabiliterande behandlingar som sårvård,
administrering av läkemedel och rörelseträning.
Sjukvård i hemmet
Den medicinsk-tekniska utvecklingen gör att allt fler livshotande
sjukdomar kan behandlas. Som exempel kan nämnas att utsikterna
att överleva med cancer har ökat bl.a. på grund av förbättrad diagnostik.165
Utvecklingen har också inneburit att en mängd hjälpmedel
utvecklats, såsom greppvänliga köksredskap och trygghetslarm.
Även mer avancerade hjälpmedel finns att tillgå som elektriska rullstolar
och personlyftar. Nya produkter utvecklas ständigt och
många projekt pågår för att hitta nya lösningar på olika svårigheter
som en person med funktionsnedsättning kan ha.166 Detta bidrar
till att allt fler äldre med omfattande funktionsnedsättningar, komplicerade
sjukdomar och därmed komplexa omsorgsbehov kommer
165 Cancerfondens rapport. Cancerfonden, 2008.
166 Hjälpmedelsinstitutet. www.hi.se
144
SOU 2008:126 Elva nationella yrkeskrav
att vårdas i hemmet fram till livets slut. Den medicinsk-tekniska
utvecklingen och människors önskemål att bo hemma innebär
redan i dag att en mängd provtagningar, kontroller och behandlingar
utförs i hemmiljö och det finns anledning att förmoda att
dessa insatser successivt kommer att öka.
I dag utförs i praktiken många sjukvårdsuppgifter av omsorgspersonal,
varav en del görs på delegation från sjuksköterskan. Ett
sådant exempel är administrering av läkemedel.167 Läkemedel ska
enligt Socialstyrelsens föreskrifter iordningställas av sjuksköterska,
läkare, tandläkare, receptarie eller apotekare. En vanligt förekommande
arbetsgång på särskilda boenden är att sjuksköterskan därefter
delegerar till undersköterskan att hjälpa den äldre att inta sina
läkemedel. I ordinärt boende har den äldre ofta en dosett som
iordningställs av sjuksköterska eller så är doseringen utförd direkt
från Apoteket. Även i dessa situationer är det vanligt att undersköterskan
bistår den äldre med att inta sina läkemedel.
Andra medicinska åtgärder utförs efter instruktion av högskoleutbildad
personal. Det kan gälla rehabiliterande insatser, omläggning
av sår, byte av stomipåse etc. Många insatser ska genomföras
dagligen eller flera gånger i veckan, vilket innebär att uppgiften ofta
överlämnas till undersköterskor eller vårdbiträden. I många kommuner
finns generella rutiner som beskriver vilka arbetsuppgifter
som omsorgspersonalen kan få utföra på delegation eller efter
instruktion. Omfattningen av dessa rutiner tyder på att de handlar
om vanligt förekommande arbetsuppgifter.168
Det förekommer problem förknippade med delegering av
arbetsuppgifter, dels att det är för många delegeringar att hålla reda
på, vilket gör det svårt att bedöma den reella kompetensen, dels
följa upp givna delegationer.169
Omsorgspersonal besöker dagligen de äldre i deras egna hem
och arbetsuppgifterna sker ofta i nära kontakt med kroppsliga
utsöndringar. Speciellt när det gäller hjälp med personlig hygien
och kontakt med utsöndringar eller kroppsvätskor finns risk för
smittspridning. Många äldre personer har nedsatt immunförsvar
och är därför särskilt utsatta för risk att drabbas av infektioner. De
provtagningar och behandlingar som utförs i hemmet måste utföras
enligt samma hygieniska principer som om de utförts på ett
167 Samtal med företrädare för verksamhet (se avsnitt 1.4).
168 Definition av hälso- och sjukvårdsuppgifter inom särskilda boendeformer. Umeå
kommun och Umeå sjukvård, 2000.
169 Patientsäkerhet och kvalitet i hemsjukvården. Rapport från tematisk tillsyn av hemsjukvården
i de fyra nordligaste länen. Socialstyrelsen, 2005.
145
Elva nationella yrkeskrav SOU 2008:126
146
sjukhus eller en vårdcentral. I HSL anges uttryckligen krav på att
vården ska vara av god hygienisk standard, men även när det gäller
omsorg enligt annan lagstiftning är det viktigt att den hygieniska
standarden är god. En god hygienisk standard är alltså en naturlig
del i en vårdgivares uppdrag, både inom socialtjänst och hälso- och
sjukvård.170
Även i Socialstyrelsens, Sveriges Kommuner och Landsting och
Kravmärkt Yrkesrolls dokument om yrkeskvalifikationer anges ett
antal yrkeskrav som anger att omvårdnadspersonal ska ha kunskap
och förmåga att utföra sjukvårdande insatser samt förmåga att
arbeta enligt hygieniska principer. Sveriges Kommuner och Landsting
och Kravmärkt Yrkesroll har dessutom yrkeskrav kring administrering
av läkemedel.
170 God hygienisk standard i kommunal vård, omsorg och hemsjukvård. Socialstyrelsen, 2008.
5 Precisering och reglering av de
nationella yrkeskraven
5.1 En reglering införs i SoL
Vårt förslag: Genom en ändring i socialtjänstlagens kvalitetsbestämmelse
(3 kap. 3 §) förtydligas i en ny lag en lägsta nivå på
kompetens för personal som arbetar inom omsorg och vård för
äldre. Lagen omfattar stöd och hjälp inom omsorg och vård för
äldre som ges till personer som fyllt 67 år. Det handlar om sådana
insatser som den äldre får i hemmet, i en särskilt inrättad
boendeform eller dagverksamhet efter ett biståndsbeslut. Stöd
och hjälp till äldre som är av servicekaraktär omfattas inte av den
nya lagen.
Av direktiven framgår att målet är att all personal ska ha grundläggande
yrkeskompetens för sina uppgifter. Vidare anges att befogenheter
och ansvarsområden samt kompetenskrav inom omsorg
och vård för äldre behöver förtydligas, preciseras och regleras.
Det är ett kommunalt ansvar att erbjuda omsorg och vård för
äldre. Det är också kommunerna eller deras entreprenörer som vet
bäst vilka behov som finns hos de äldre, deras närstående och
personalen. Kommunen som huvudman har också enligt SoL skyldighet
att se till att den personal inom omsorg och vård för äldre,
som utför de uppgifter socialnämnden och handläggarna beslutat
om, har lämplig utbildning och erfarenhet för sina arbetsuppgifter.
Staten ska om möjligt undvika att detaljreglera men har ett ansvar
för likvärdighet, övergripande kvalitetsfrågor, ramar och lagar
för verksamheten. Vi bedömer att det är viktigt att staten genomför
en nationell reglering av yrkeskraven för arbetsområdena omsorg
och vård. Detta mot bakgrund av de brister som pekas ut i
direktiven och som har bekräftats under vårt arbete. Ett ytterligare
147
Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven SOU 2008:126
skäl är att undvika orimliga regionala skillnader. En reglering
möjliggör att yrkeskraven får genomslag i hela landet och att tillsynsmyndigheter
och annan uppföljning har en konkret reglering
att utgå ifrån i sin tillsyn. Vi menar också att det leder till en ökad
trygghet och säkerhet för den äldre och ökar attraktiviteten för
arbete inom omsorg och vård för äldre.
Vi föreslår därför att de nationella yrkeskraven för arbetsområdena
omsorg och vård regleras i lag så att en lägsta kompetensnivå
för personal som arbetar med omsorg och vård för äldre lagfästs. Vi
föreslår att ett en ändring görs av kvalitetsbestämmelsen i SoL
(3 kap. 3 §) och att det i en ny lag förtydligas en lägsta nivå på
kompetens. Lagen omfattar stöd och hjälp inom omsorg och vård
för äldre som ges till personer som fyllt 67 år. Det handlar om
sådana insatser som den äldre får i hemmet, i en särskilt inrättad
boendeform eller dagverksamhet efter ett biståndsbeslut. Stöd och
hjälp till äldre som är av servicekaraktär omfattas inte av den nya
lagen.
5.2 Behörighet att arbeta ensam
Vårt förslag: Den som är Äldreassistent är behörig att arbeta
ensam med sådan omsorg och vård som omfattas av de nationella
yrkeskraven för Äldreassistent. Socialstyrelsen får meddela föreskrifter
om vilka andra yrkesgrupper som därutöver kan anses ha
dokumenterad kompetens att också arbeta ensamma med sådana
arbetsuppgifter. En person som inte har kompetens som Äldreassistent
kan anställas som trainee. Den som är trainee får utföra
arbetsuppgifter som omfattas av de nationella yrkeskraven enbart
genom att arbeta tillsammans med en Äldreassistent eller annan
personal med dokumenterad kompetens.
Att arbeta i omsorg och vård för äldre är kvalificerat och komplext.
Enligt vår bedömning kommer arbetet i framtiden i allt högre grad
att ske i de äldres ordinarie bostad med äldre med mer komplicerade
och mångfacetterade behov. Det innebär att yrket i ökad utsträckning
kommer kräva förmåga att i hög grad agera självständigt
och ta ansvar, göra egna bedömningar samt hantera skiftande och
ibland komplicerade situationer. Det är bl.a. mot denna bakgrund
som de nationella yrkeskraven för Äldreassistent formulerats.
148
SOU 2008:126 Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven
Det kommer även framöver att finnas behov av att rekrytera och
anställa personer som inte har kompetens som Äldreassistent. Vi
finner därför att det är nödvändigt att skilja mellan personal som är
behörig att arbeta ensam och den som inte är det för att säkerställa
den äldres säkerhet och trygghet. Vi föreslår att den som är Äldreassistent
är behörig att arbeta ensam med sådan omsorg och vård
som omfattas av de nationella yrkeskraven för Äldreassistent. Även
andra personalgrupper kan därutöver bedömas ha sådan kompetens.
Det kan t.ex. i vissa delar handla om personer utbildade i
social omsorg och socionomer men också om arbetsterapeuter,
sjukgymnaster och sjuksköterskor. Vi föreslår att Socialstyrelsen
får meddela föreskrifter om vilka andra yrkesgrupper som anses ha
sådan dokumenterad kompetens.
Personal utan föreskriven kompetens kan anställas som trainee.
Den som är trainee får utföra arbetsuppgifter som omfattas av de
nationella yrkeskraven enbart genom att arbeta tillsammans med en
Äldreassistent eller annan personal med dokumenterad kompetens.
Begreppet trainee betonar att den anställde är under upplärning och
att målet är att hon eller han ska bli Äldreassistent. Att arbetsuppgifterna
ska utföras tillsammans med personal med dokumenterad
kompetens innebär att en trainee måste gå bredvid eller motsvarande
med dessa. En trainee får därmed inte arbeta ensam. Det
innebär att det ensamarbete som ofta utförs hos äldre i ordinärt
boende alltid måste utföras av personal med dokumenterad
kompetens. Vid arbete i särskilt boende måste det finnas
kompetent personal i traineens omedelbara närhet. En trainee
måste alltid kunna få stöd eller rådfråga kompetent personal, men
de behöver inte nödvändigtvis alltid befinna sig i samma rum. För
arbetsgivarna innebär denna ordning t.ex. att de kan låta trainees gå
tillsammans med Äldreassistenter på särskilt boende. I ordinärt
boende kan det ibland behövas två och då kan en trainee och en
Äldreassistent gå tillsammans.
Avseende bemanning är det inte rimligt, vare sig säkerhetsmässigt
eller kvalitetsmässigt, att t.ex. bemanna en avdelning i särskilt
boende med en person med dokumenterad kompetens och flera
under upplärning. Det rimliga bör vara att förhållandet aldrig överstiger
en trainee per person med dokumenterad kompetens. Eftersom
den som är trainee är under upplärning anser vi att personal
med dokumenterad kompetens bör ge en trainee handledning och
stöd i arbetet. Det bör finnas tid för att tillsammans reflektera
kring det arbete som man utför. Sådana åtgärder minskar rimligtvis
149
Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven SOU 2008:126
både den tid och kostnad som det tar för personen under upplärning
att bli färdig Äldreassistent.
5.3 Omsorg – Äldreassistentens huvudsakliga
kompetens
Vårt förslag: Äldreassistentens huvudsakliga och specifika arbetsområde
är omsorg. Omsorg ska utgöra minst tre fjärdedelar av den
kompetens som preciseras i de nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
Det finns i arbetet kring äldre i behov av omsorg och vård en
mängd olika yrkesgrupper. Det är t.ex. sjuksköterskor som
ansvarar för omvårdnaden, sjukgymnaster och arbetsterapeuter
som ansvarar för rehabilitering och träning, dietister som ansvarar
för adekvat kost och nutrition. Vi har funnit att frågor kring
omsorg och kompetens för att ge omsorg ofta är bristfälligt
beskrivna. Enligt vår bedömning beror det bl.a. på att människors
emotionella, sociala och fysiska behov som inte kräver sjukvård
ofta är svårare att beskriva konkret. Det gör att de mer sjukvårdande
och tekniska arbetsuppgifterna och ibland även de
konkreta serviceuppgifterna oftare kommer i fokus. Traditionellt
har också sjukvårdande uppgifter haft en högre status. När stöd
och hjälp till den äldre behandlas, både vid biståndsbedömning och
vid utförandet, riktas fokus ofta också på de praktiska och
medicinska behoven medan de emotionella och sociala blir lägre
prioriterade1.
Under vårt utredningsarbete har det dock tydligt framkommit,
både i samtal med företrädare för verksamheterna och omsorgspersonal
och i studier av litteratur och rapporter, att det är
omsorgsuppgifterna som borde vara de dominerande. Vi har också
gjort bedömningen att det framförallt är omsorgsuppgifter som
kommer att dominera i framtiden och med förskjutningen från
arbetsområdena service och omsorg till arbetsområdena omsorg
och vård. Vi har bl.a. av detta skäl försökt beskriva omsorgsuppgifterna
utförligt i de uppgiftsrelaterade yrkeskraven Funktionsbevarande
omsorg, Emotionell och social omsorg, Kroppsnära
omsorg, Måltid, kost och näring samt Omsorg och vård i livets
1 Vård och omsorg om äldre – Lägesrapport 2007. Socialstyrelsen, 2008.
150
SOU 2008:126 Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven
slut. Sammantaget finner vi därför att omsorg är Äldreassistentens
huvudsakliga och specifika arbetsområde, kompletterat med vissa
vårduppgifter.
Med tanke på de brister som finns i dag och eftersom vi vill
skapa ett yrke där omsorg verkligen får genomslag i den kompetens
som Äldreassistenten besitter, finner vi att det finns behov av att
tydliggöra hur stort utrymme omsorg bör få. Historiskt sett har
hälso- och sjukvårdsfrågor i alltför hög grad dominerat yrkesutbildningarna
inom området vilket förstås också får genomslag ute i
verksamheterna. Många yrkeslärare har t.ex. en bakgrund i hälso och
sjukvården och enligt beräkningar som vi låtit göra är 60
procent av vårdlärarna sjuksköterskor.(Se avsnitt 6.3 Utbildningsvägen)
Just yrkeslärarna kommer förstås att ha en central roll i
arbetet med att genomföra den kvalitetshöjning vi vill åstadkomma.
Man kan ifrågasätta det kloka i att från utredningens sida
kvantifiera hur mycket omsorg som måste ingå i preciseringen av
yrkeskraven. Samtidigt är det viktigt att påpeka att någonstans, på
någon nivå, måste det göras en avvägning av innehållet. Då vi som
utrett frågan faktiskt har både en uppfattning om att vi vill öka
omsorgens del av det tillgängliga kompetensutrymmet och en farhåga
om att så inte blir fallet om inte någon på central nivå beslutar
så, tycker vi ändå att det är befogat. Vi föreslår därför att minst tre
fjärdedelar av den kompetens som preciseras i de nationella yrkeskraven
ska utgöra omsorg. Omsorg måste således ges motsvarande
utrymme i en ny framtida gymnasieutbildning (se vidare 6.3
Utbildningsvägen) och i valideringen av befintlig kompetens (se
vidare 6.4 Valideringsvägen).
5.4 Yrkeskravsnivå
Vårt förslag: Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att ytterligare
precisera innehållet i och nivån på kompetens i varje nationellt
yrkeskrav för Äldreassistent. Den samlade kompetensen ska motsvara
en nivå som man skulle kunna tillgodogöra sig på en treårig
gymnasieutbildning med inriktning mot arbete med omsorg och
vård för äldre (karaktärsämnen ca 1 500 gymnasiepoäng).
151
Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven SOU 2008:126
Vi har föreslagit elva nationella yrkeskrav. Yrkeskraven har
formulerats för att vara giltiga i åtminstone tio till femton år framåt
i tiden. Det betyder att de är relativt generellt formulerade. I
yrkeskravet för åldrandets sjukdomar har vi exempelvis valt att
ange att Äldreassistenten ska ha kunskap om vanligt förekommande
sjukdomar och hälsoproblem hos äldre. Vi har här avstått
från att formulera vilka sjukdomar och hälsoproblem som avses
eftersom t.ex. medicinteknisk utveckling kan påverka vilka behov
som kommer att vara störst på sikt. Det är inte heller rimligt att i
förordning ange detta. Samtidigt måste en precisering ske för att
det ska gå att närmare förstå vilket innehåll och djup i kompetens
som avses. Vi anser att det är viktigt för såväl regering, som remissinstanser
och berörda myndigheter att ha ett så pass detaljerat förslag
att ta ställning till att man kan göra sig en föreställning om hur
det kommer att se ut när reformen väl är genomförd. I betänkandet
har vi därför redan påbörjat en precisering av varje yrkeskrav så
som vi tänker oss att det borde se ut. När det gäller Måltid, kost
och näring har vi t.ex. preciserat att Äldreassistentens kunskap om
måltid bl.a. innefattar kunskap om måltiden ur ett socialt, psykiskt
och fysiskt perspektiv samt kunskap om förekomsten av olika matvanor
eftersom de kan skilja sig ur historiskt, religiöst och
kulturellt hänseende. Denna precisering av respektive yrkeskrav
behöver emellertid utvecklas ytterligare.
Socialstyrelsen har redan i dag till uppgift att i vissa fall beskriva
kompetens för hälso- och sjukvårdspersonal. När det gäller t.ex.
utbildning av specialistläkare åligger det Socialstyrelsen att meddela
föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt
som ska gälla för varje specialistkompetens2. Socialstyrelsens föreskrifter
om detta är bindande, vilket bl.a. innebär att utbildningen
på sjukhusen måste anpassas efter dessa krav. De olika kompetensbeskrivningarna
som Socialstyrelsen utformat för bl.a. sjuksköterskor
är dock enbart allmänna råd. Vi har, som vi tidigare har
redogjort för och i enlighet med vårt uppdrag, sett ett behov av att
precisera och reglera yrket Äldreassistent. Mot bakgrund av att
Socialstyrelsen har erfarenhet av att precisera kompetensen för
vissa yrkesgrupper och att vi i övrigt föreslår att flera uppgifter som
hänger samman med att skapa det nya yrket Äldreassistent också
ska hanteras av Socialstyrelsen, finner vi att myndigheten är mest
lämpad för uppgiften att precisera yrkeskraven för Äldreassistent.
2 Läkarnas specialiseringstjänstgöring. Föreskrifter och allmänna råd. Målbeskrivningar 2008.
Socialstyrelsen, 2008.
152
SOU 2008:126 Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven
Ett annat viktigt skäl är att Socialstyrelsen är den myndighet som
har sakkunskap om vilken kompetens som behövs inom omsorg
och vård för äldre. Vi föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag
att i föreskrifter ytterligare precisera innehållet i och nivån på
kompetens i varje nationellt yrkeskrav för Äldreassistent. I arbetet
ska samråd ske med branschens parter liksom med Skolverket för
att i möjligaste mån uppnå en samsyn. Den kompetens som Skolverket
har när det gäller att ta fram kursplaner för gymnasiekompetens
kommer naturligtvis att vara viktig i arbetet.
Varje yrkeskrav omfattar tre dimensioner enligt Bolognadeklarationens
tre huvudområden för kompetens, dvs. förhållningssätt
och värderingsförmåga, kunskap och förståelse samt
färdighet och förmåga. I arbetet ska en precisering ske av dessa.
Socialstyrelsen ska utgå ifrån vad vi tidigare har angivit om
relationen mellan yrkeskraven, dvs. att omsorg ska utgöra minst tre
fjärdedelar av Äldreassistentens kompetens. Vidare ska Socialstyrelsen
utgå ifrån att den tid som står till förfogande för att uppnå
Äldreassistentens samlade kompetens ska motsvara en nivå som
man skulle kunna tillgodogöra sig på en treårig gymnasieutbildning
med inriktning mot arbete med omsorg och vård för äldre (karaktärsämnen
ca 1 500 gymnasiepoäng).
5.5 Delegering
Vår bedömning: Äldreassistenten bör, under förutsättning att de
har den kompetens som anges i vårt förslag till nationella yrkeskrav,
på sikt få behörighet att självständigt administrera läkemedel,
efter att läkemedlet iordningställts av sjuksköterska eller annan
behörig person. Skulle dagens delegeringsbestämmelser kvarstå
2015 bör regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över sina
föreskrifter på området i syfte att ge Äldreassistenten behörighet
att administrera läkemedel.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd finns bestämmelser
om läkemedelshantering inom hälso- och sjukvården.3 Läkemedel
ska iordningställas av sjuksköterska, läkare, tandläkare, receptarie
eller apotekare. En sjuksköterska, läkare eller tandläkare som iordningställt
läkemedlet har själv ansvaret för administreringen till
3 SOSFS 2000:1 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i
hälso- och sjukvården.
153
Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven SOU 2008:126
patienten. Grundläggande bestämmelser om hälso- och sjukvårdspersonals
behörighet finns i LYHS. Ytterligare regler finns i Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd.4 Där anges att en sjuksköterska
genom delegering får överlåta åt en annan befattningshavare
att iordningställa eller administrera läkemedel under förutsättning
att det är förenligt med god och säker vård för patienten.
Vidare anges att läkemedelshanteringen bör skötas av så få som
möjligt och delegering bör göras restriktivt. Sjuksköterskan bör
kontrollera att den person som är föremål för delegeringen har tillräcklig
kompetens och erfarenhet, är noggrann, har gott omdöme
samt är lämplig i övrigt.
Delegeringssituationen kan innebära svårigheter för både sjuksköterskan
och omsorgspersonalen, vilket t.ex. också påtalats vid
våra möten både med representanter för Kommunal och Vårdförbundet.
För sjuksköterskans del handlar det om möjligheten att
bedöma omsorgspersonalens kompetens, ibland ett stort antal olika
individer, och för omsorgspersonalen kan det gälla osäkerhet inför
uppgiften.
Att vidga Äldreassistentens kompetensområde med vissa
medicinska arbetsuppgifter är, under förutsättning att de uppfyller
de kompetenskrav som vi föreslår, ett sätt att öka säkerheten för de
äldre samt minska byråkratin. Det innebär att lätta på en ofta tung
ansvarsbörda och upplärningsskyldighet för sjuksköterskor och
annan högskoleutbildad personal. Det gör också att Äldreassistenten
blir mer användbar för arbetsgivaren. Vi har därför
övervägt att föreslå att en Äldreassistent självständigt, utan delegering,
ska ges behörighet att administrera läkemedel. Vi har dock
stannat vid att inte föreslå någon ändring i den delen, bl.a. eftersom
frågan för närvarande är under beredning. Socialstyrelsen har
signalerat att föreskrifterna troligen kommer att försvinna eller
omarbetas på sikt. Det finns anledning att tro att regleringen av
vem som får utföra vissa arbetsuppgifter kommer att minska och
att arbetsgivaren kommer att åläggas större ansvar för att alla
arbetsuppgifter utförs av personal med tillräckligt hög kompetens.
Det är alltså den faktiska kompetensen som ska vara vägledande i
framtiden och inte en specifik titel eller legitimation. Om denna
förändring av bestämmelserna görs kommer alltså Äldreassistenten,
under förutsättning att yrkeskraven utformas så att kompetens
inom detta område garanteras, kunna ges rätt att administrera läke4
SOSFS 1997:14 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering av
arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård.
154
SOU 2008:126 Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven
medel. I avvaktan på detta har vi valt att inte lägga några förslag
angående Äldreassistentens behörighet att självständigt administrera
läkemedel. Däremot har vi formulerat nationella yrkeskrav
som innebär att Äldreassistenten ska ha kompetens att självständigt
utföra uppgiften.
Vi finner således att Äldreassistenten på sikt bör få behörighet
att självständigt hantera och administrera läkemedel, efter att läkemedlet
iordningställts av sjuksköterska eller annan behörig person.
Skulle dagens delegeringsbestämmelser kvarstå 2015 bör regeringen
ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över sina föreskrifter på området
i syfte att ge Äldreassistenten behörighet att administrera läkemedel.
5.6 En översyn av SoL och HSL
Vår bedömning: En utredning bör tillsättas med uppdrag att
utreda förhållandet mellan SoL och HSL. Utredningen bör särskilt
överväga de rättsliga effekterna av att allt mer sjukvård bedrivs
inom kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre och vilka
konsekvenser det får för behörighets- och ansvarsfrågor.
Genom Ädelreformen fick kommunerna ett visst lagstadgat ansvar
för hälso- och sjukvård.5 Avsikten var bl.a. att integrera insatser till
äldre som ges enligt SoL och HSL på ett bättre sätt genom att
skapa bättre legala förutsättningar för att lägga ansvaret och
utförandet hos en huvudman, dvs. hos kommunen. I olika sammanhang
krävs emellertid att uppgifter som utförs enligt SoL
respektive HSL skiljs åt eftersom det är nödvändigt att veta enligt
vilken lagstiftning en insats ges då krav och ansvarsförhållanden för
både personal och ledning i olika avseenden skiljer sig åt.
I vilken mån kommuner ansvarar för hälso- och sjukvårdsuppgifter
skiftar. Kommuner ska generellt erbjuda god hälso- och
sjukvård åt den om bor i sådan boendeform eller bostad som avses
5 kap. 5 § och 7 kap. 1 § SoL (18 § första stycket HSL). Det
handlar då om kommunala och enskilda särskilda boenden. En
kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen
hälso- och sjukvård i hemmet (18 § andra stycket HSL). I detta fall
rör det sig om hälso- och sjukvårdsuppgifter som utförs i t.ex. den
5 Prop. 1990/91:14. Ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m.
155
Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven SOU 2008:126
äldres ordinära bostad. Ungefär hälften av landets kommuner har
övertagit ansvaret för hemsjukvården.6
Socialstyrelsen har i olika kunskapsöversikter och lägesrapporter
belyst omfattningen av kommunernas hälso- och sjukvård samt
olika effekter och konsekvenser av att arbetsuppgifter inom
kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre utförs med stöd
av socialtjänst- och hälso- och sjukvårdsreglering.7 Hälso- och
sjukvårdsuppgifter enligt HSL utförs inom kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre av både legitimerad, i första hand sjuksköterskor,
och icke legitimerad personal, t.ex. undersköterskor
och vårdbiträden. Det är inte alltid uppenbart att omsorgspersonal
som utför sjukvårdande uppgifter i det enskilda fallet är att
betrakta som hälso- och sjukvårdspersonal. Vilka som är hälso- och
sjukvårdspersonal styrs av 1 kap. 4 § LYHS. Inom kommunalt
finansierad omsorg och vård för äldre handlar det i praktiken om
omsorgspersonal som biträder legitimerad personal (punkten 3)8.
Det betyder att det ibland finns en osäkerhet om omsorgspersonalen
omfattas av det ansvar som hälso- och sjukvårdspersonal
har. En annan otydlighet är att det inte alltid går att avgöra
om en enskild insats är en socialtjänstinsats eller en hälso- och
sjukvårdsinsats. Här kan personalen dessutom ha olika uppfattningar
i frågan.9
Vi föreslår genom de nationella yrkeskraven att Äldreassistenter
ska ha viss kompetens gällande hälso- och sjukvårdsuppgifter. Vi
har övervägt att göra ett tillägg i 2 e § HSL på motsvarande sätt
som vi föreslår ett tillägg till kvalitetsparagrafen i SoL. Vi har
emellertid funnit att vi i så fall måste definiera vilka arbetsuppgifter
som ska regleras vilket innebär att vi måste göra ändringar rörande
behörighet och ansvar i LYHS. Vi har bedömt att det i dag inte är
lämpligt, bl.a. mot bakgrund av att Socialstyrelsen själva ser över
sina egna föreskrifter i denna del. Vår slutsats är att frågan om behörighets-
och ansvarsfrågor inom hälso- och sjukvården behöver
utredas i ett vidare sammanhang än enbart för personal inom
omsorg och vård för äldre. En utredning bör därför tillsättas med
uppdrag att utreda förhållandet mellan SoL och HSL. Utredningen
6 Sammanhållen hemvård. SOU 2004:68.
7 Se t.ex. Lagstiftning inom vården och omsorgen om äldre – Likheter och skillnader mellan
socialtjänst- och hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Socialstyrelsen, 2006; Vem får göra vad
inom hälso- och sjukvården och tandvården. Socialstyrelsen, 2004; Den kommunala hälso- och
sjukvårdens omfattning. Socialstyrelsen, 2001.
8 Jfr Prop. 1997/98:109, Prop. 1993/94:149 och Prop. 1978/79:220.
9 Investera nu! Handlingsplan för kompetensförsörjning inom vård och omsorg. Socialstyrelsen,
2004.
156
SOU 2008:126 Precisering och reglering av de nationella yrkeskraven
157
bör särskilt överväga de rättsliga effekterna av att allt mer sjukvård
bedrivs inom kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre och
vilka konsekvenser det får för behörighets- och ansvarsfrågor.
6 Ett system för att uppnå de
nationella yrkeskraven för
Äldreassistent
6.1 Den framtida rekryteringsbasen
Det är i dag inte tillräckligt många som själva investerar i en utbildning
för att arbeta med omsorg och vård för äldre. Endast en
mindre del av de som rekryteras är ungdomar som har gått
gymnasiets omvårdnadsprogram. Betydligt fler av de som anställs
är personer med skiftande ålder och bakgrund vad beträffar, tidigare
utbildning, annan arbetslivserfarenhet och med olika språklig
och kulturell eller etnisk bakgrund.
Rekryteringsbasen till framtidens omsorg och vård för äldre
kommer, enligt vår bedömning, att fortsatt vara mycket heterogen.
Nedan ges exempel på grupper som rekrytering troligen kommer
att ske från:
• unga med omvårdnadsutbildning, dvs. en yrkesförberedande
utbildning som de kan behöva komplettera på arbetsplatsen,
• unga/vuxna med annan gymnasial utbildning än med inriktning
mot omsorg och vård,
• unga/vuxna med ofullständig gymnasieutbildning,
• vuxna med omvårdnadsutbildning inkl. kärnämnen,
• vuxna med omvårdnadsutbildning exkl. kärnämnen,
• vuxna med annan vårdutbildning och/eller vårderfarenhet,
• vuxna utan gymnasial utbildning samt
159
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
• vuxna med utländsk omsorgs- och vårdutbildning med varierande
innehåll eller annan yrkesutbildning och/eller yrkeserfarenhet
och som kan behöva komplettering av yrkesutbildning
och/eller vårdsvenska.
Konkurrensen om arbetskraft kommer att öka när ungdomskullarna
minskar och 40- och 50-talisterna nu lämnar arbetsmarknaden.
För att omsorg och vård för äldre ska kunna klara av att nyrekrytera
tillräckligt många kommer sannolikt personer ur alla ovan
nämnda grupper att behövas. År 2006 rekryterades ca 15 000
undersköterskor och vårdbiträden till kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre. Behovet av nyrekrytering kommer att
öka i takt med att 40-talisterna pensioneras och antalet äldre ökar.
6.2 Två vägar till yrkeskompetens
För att öka kvalitet och attraktivitet i arbete inom omsorg och vård
för äldre föreslår vi två kompetensnivåer, en grundläggande nivå
och en nivå för specialistkompetens. Specialistkompetens för
Äldreassistenter beskriver vi mer utförligt i avsnitt 7.
För att möjliggöra att våra grundläggande yrkeskrav får genomslag
i verksamheten bedömer vi att det bör finnas flera vägar att
uppnå kompetens enligt de nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
Mot bakgrund av det stora rekryteringsbehovet och den
heterogena rekryteringsbasen måste dessa vägar kunna svara mot
intresserade med mycket skiftande bakgrund. Vi beskriver här de
huvudspår som vi kallar Utbildningsvägen respektive Valideringsvägen
. Utbildningsvägen är gymnasial utbildning med inriktning
mot arbete för äldre och som riktar sig både till ungdomar som ska
välja gymnasieutbildning och till de som vill utbilda sig i vuxen
ålder. Valideringsvägen innebär att den som anställs som trainee i
omsorg och vård för äldre kan få sin kompetens bedömd och dokumenterad
och vid behov få kompletterande kompetensutveckling
för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
Nivån för specialistkompetens ska på motsvarande sätt som den
grundläggande nivån kunna nås via en utbildningsväg eller via en
valideringsväg, dvs. validering mot nationella kriterier för yrkeskompetens
och vid behov kompletterande kompetensutveckling.
I figur 2 beskrivs Utbildningsvägen respektive Valideringsvägen
för både den grundläggande kompetensnivån respektive nivån för
160
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
specialistkompetens. Nivån för specialistkompetens och vägarna
dit beskrivs närmare i avsnitt 7. Den som validerats mot de nationella
yrkeskraven för Äldreassistent utan att ha gymnasiekompetens
kan behöva komplettera kärnämnen för att vara behörig att
studera på yrkeshögskolan. För högskolestudier krävs lägst behörighet
enligt högskolans behörighetsbestämmelser.
Figur 2 Två vägar till grundläggande kompetens respektive till specialistkompetens
Valideringsvägen (trainee)
a
Kompetensbevis
(ev. Kompetensutveckling)
Validering
Yrkeserfarenhet/utbildning
Utbildningsvägen
a
a) Ungdomsgymnasium med
inriktning äldre 3 år;
Kompetensbevis
a
b) Kommunal
vuxenutbildning med
inriktning äldre;
Kompetensbevis
Utbildningsvägen
YHS Specialisering
Valideringsvägen
Specialisering
Kompetensnivå för
Yrkeskrav Äldreassistent
Högskoleutbildning
(kräver
högskolebehörighet)
Kompetensnivå för
Specialisering
Valideringsvägen (trainee)
a
Kompetensbevis
(ev. Kompetensutveckling)
Validering
Yrkeserfarenhet/utbildning
Utbildningsvägen
a
a) Ungdomsgymnasium med
inriktning äldre 3 år;
Kompetensbevis
a
b) Kommunal
vuxenutbildning med
inriktning äldre;
Kompetensbevis
Utbildningsvägen
YHS Specialisering
Valideringsvägen
Specialisering
Kompetensnivå för
Yrkeskrav Äldreassistent
Högskoleutbildning
(kräver
högskolebehörighet)
Kompetensnivå för
Specialisering
161
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
6.3 Utbildningsvägen
6.3.1 Gymnasial utbildning med inriktning mot arbete för
äldre
Vårt förslag: Det ska på gymnasial nivå finnas en utbildning
inom omsorg och vård med inriktning mot arbete för äldre som
ger kompetens som motsvarar de nationella yrkeskraven för
Äldreassistent och som vid uppnådd kompetens kan ge kompetensbevis
för Äldreassistent.
Omsorg och vård för äldre är verksamhet som nu och framöver
kommer att behöva rekrytera ny personal med tillräcklig kompetens
för sitt arbete. Den kompetens som preciserats i yrkeskrav
för Äldreassistent ska kunna uppnås inom ramen för en gymnasieutbildning
under förutsättning att utbildningen har en särskild
inriktning mot arbete med omsorg och vård för äldre. Utbildningen
på gymnasiet är i dag styrande för hur utbildningen inom
den kommunala vuxenutbildningen utformas. För att tillgodose det
rekryteringsbehov vi ser i framtiden inom omsorg och vård för
äldre är det nödvändigt att det finns ett utbildningssystem och ett
utbud av utbildning som korrelerar med yrkeskraven för Äldreassistent.
En yrkesutbildning på gymnasienivå ska kunna leda till
kompetens som motsvarar de nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
En särskild inriktning mot arbete för äldre kan motiveras av
flera skäl: För det första är undersköterskor och vårdbiträden i
kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre Sveriges största
yrkeskår som 2006 bestod av ca 185 000 personer. Därtill
tillkommer ett stort antal timavlönade personer.1 För det andra är
omsorg och vård för äldre, handikappomsorg och landstingens
hälso- och sjukvård verksamheter som till del liknar varandra men
som också har betydande skillnader, vilket motiverar skilda inriktningar.
Litteraturen visar att arbetsuppgifterna är likartade och
kräver samma slags yrkeskunskaper, men användandet av
kunskaperna i det faktiska arbetet skiljer sig stort2. Inom omsorg
och vård för äldre är arbetsuppgifterna i huvudsak inriktade på stöd
och hjälp enligt SoL. Den kompetens som behövs i framtiden är
1 Aktuellt på äldreområdet. Sveriges Kommuner och Landsting, 2007.
2 Vård- och omsorgsassistenters kompetens − en litteraturgenomgång. Socialstyrelsen, 2006.
162
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
enligt vår bedömning i första hand omsorg som är specifikt
inriktad på äldres behov. Detta avspeglar sig i de nationella yrkeskraven
som vi föreslår. Så betonas t.ex. betydelsen av ett
emotionellt och socialt innehåll i den äldres vardag i yrkeskravet
Emotionell och social omsorg. I ett annat yrkeskrav lyfter vi fram
måltidens betydelse för äldre. Den hälso- och sjukvårdskompetens
som behövs inom omsorg och vård för äldre handlar om de
specifika vårdbehov som äldre personer kan ha. Den kompetens
som behövs för arbete inom handikappomsorgen är inriktad mot
att personer med funktionsnedsättning ska kunna studera, arbeta,
bilda familj och i övrigt leva ett aktivt liv. Inom landstingens hälso och
sjukvård, ofta sluten vård, krävs kompetens som till sitt innehåll
i huvudsak gäller arbetsuppgifter som utförs enligt HSL dvs.
sjukvård, omvårdnad och rehabilitering. Ett tredje skäl för en särskild
inriktning är att vi bedömer det som orealistiskt att en treårig
utbildning ska leda till tillräcklig yrkeskompetens för arbete inom
tre så komplexa och kompetenskrävande verksamhetsområden.
Erfarenheter från Norge visar att verksamheten inte alltid
gagnas av breda utbildningsprogram. Sedan två år tillbaka finns där
en yrkesutbildning på gymnasienivå, Helsefagarbeider, som ska
leda till arbete inom hela omsorgs- och vårdsektorn. Det är en
sammanslagning av de tidigare yrkesutbildningarna Hjelpepleiere
och Omsorgsarbeidere. Redan nu har kritik kommit mot att utbildningen
försöker omfatta ett för stort arbetsområde då man från
hälso- och sjukvården framfört att en Helsefagarbeider inte har tillräcklig
kompetens för att arbeta inom sjukvården.
Det är riksdagen som inrättar nationella program på gymnasieskolan
och regeringen som beslutar om inriktningar och vilka
ämnen som ska ingå i en inriktning. Därefter uppdras åt Skolverket
att formulera kursplaner.
Vi föreslår att omsorgsutbildning på gymnasienivå ska innehålla
en särskild inriktning mot arbete för äldre och att Skolverket ges i
uppdrag att utforma karaktärsämneskurser som efter godkända
studier ger kompetens motsvarande de nationella yrkeskraven för
Äldreassistent. Den enskilde kan därefter hos kommunen ansöka
om kompetensbevis för Äldreassistent. Detta är vår principiella
ståndpunkt och gäller oavsett hur den framtida gymnasieskolan
kommer att utformas.
163
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
6.3.2 Kommande Program för Omsorg och vård samt dagens
omvårdnadsprogram
Vår bedömning: Gymnasieutredningens förslag om Programmet
för Vård och omsorg bör i stället vara Programmet för Omsorg
och vård och ges en särskild inriktning mot arbete för äldre
som ger kompetens enligt de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
och yrkesexamen Äldreassistent. Om nuvarande
omvårdnadsprogram bibehålls bör en särskild inriktning mot
arbete för äldre inrättas och förändringen införas i Gymnasieförordningen
.
Att uppnå yrkeskraven i den nya gymnasieskolan
Gymnasieutredningens förslag
Gymnasieutredningen föreslår i betänkandet Framtidsvägen – en
reformerad gymnasieskola att Programmet för Vård och omsorg
ska omfatta tre studieår på tillsammans 2 500 poäng. 600 poäng är
gymnasiegemensamma och består av svenska/svenska som andra
språk, engelska, matematik, historia, religionskunskap, samhällskunskap,
naturkunskap samt idrott och hälsa. Programgemensamma
karaktärsämnen omfattar 1 200 poäng och ska ge en bred
kunskapsbas för gemensam vård- och omsorgskompetens. Programmet
har, till skillnad från alla andra föreslagna program, inga
inriktningar. I stället föreslås att det inom programfördjupningen,
som omfattar omkring 400 poäng, ska vara möjligt att erbjuda
kurspaket som svarar mot olika verksamheter inom omsorg och
vård. Alla elever ska genomföra ett examensarbete omfattande 100
poäng. De 200 poäng som återstår utgörs av individuellt val och
kan exempelvis vara kurser som ger grundläggande högskolebehörighet
.3
Gymnasieutredningen föreslår också att den studerande ska
genomföra minst 15 veckors obligatoriskt arbetsplatsförlagt lärande.
Utredningens motivering är att lärandet på en arbetsplats sker i
realistisk miljö och under överinseende av en yrkeskunnig handledare
vilket ger eleven möjlighet att tillägna sig den mångfacetterade
yrkeskoden i ett reellt socialt sammanhang. APL ger också
goda förutsättningar för eleven att träna och tillägna sig de mer
3 Framtidsvägen − en reformerad gymnasieskola. SOU 2008:27.
164
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
generella kompetenser som tillsammans med yrkeskompetens blir
allt viktigare. Det arbetsplatsförlagda lärandet ska naturligtvis till
sitt innehåll överensstämma med karaktären på det yrkesprogram
eleven går. Den skolförlagda undervisningen i karaktärsämnen ska
tillsammans med det arbetsplatsförlagda lärandet gemensamt bidra
till att eleven erhåller det yrkeskunnande som krävs för gymnasieexamen
inom ett bestämt yrkesområde.4
Gymnasieutredningen föreslår vidare att en yrkesexamen
(examen för yrkesprogram) och en högskoleförberedande examen
(examen från högskoleförberedande program) ska införas. För
yrkesexamen krävs fullgörande av en godkänd examensuppgift,
betyg i 2 500 poäng (fullständigt program), varav godkända betyg
på 2 250 poäng och godkända betyg i den första kursen i
svenska/svenska som andra språk, matematik och engelska.
Utformningen av en yrkesexamen ska göras i nära samverkan med
de aktuella yrkesbranscherna. Examensmålen ska vara skrivna på
programnivå, men på ett sådant sätt att de kan och ska användas på
inriktningsnivå.5
En särskild inriktning mot arbete för äldre
Gymnasieutredningen har lagt sitt förslag innan våra förslag om
nationella yrkeskrav för arbete inom omsorg och vård för äldre
utformats, vilket innebär att utredningen inte haft möjlighet att
överväga hur de nationella yrkeskraven påverkar den gymnasiala
utbildningen. Vi lämnar därför synpunkter på hur dessa yrkeskrav
ska kunna uppnås inom föreslagen gymnasieskola.
Vi delar huvuddragen i gymnasieutredningens förslag, men vi
ser helst att det föreslagna Programmet för Vård och omsorg i
stället kallas för Programmet för Omsorg och vård. Anledningen
till detta är att sådan gymnasial utbildning ska ge en bra utbildning
för ungdomar som vill arbeta inom olika omsorgs- och vårdområden
som omsorg och vård för äldre, handikappomsorg och
landstingens hälso- och sjukvård, dvs. två områden med inriktning
mot omsorg och ett mot vård. Till antalet är det också betydligt
fler personer med gymnasial utbildning som kommer att arbeta
inom handikappomsorg och omsorg och vård för äldre jämfört
4 Framtidsvägen − en reformerad gymnasieskola. SOU 2008:27.
5 Framtidsvägen − en reformerad gymnasieskola. SOU 2008:27.
165
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
med hur många med samma utbildningsnivå som kommer att
arbeta inom landstingens hälso- och sjukvård.
Vi anser dessutom, till skillnad från gymnasieutredningen, att
programmet bör ha nationella inriktningar. En sådan inriktning bör
vara mot omsorg och vård för äldre, vilket kan motiveras av samma
skäl som tidigare redovisats. Skälen för detta är i korthet för det
första att det gäller Sveriges största yrkeskår, för det andra att
omsorg och vård för äldre, handikappomsorg och landstingens
hälso- och sjukvård är verksamheter som har betydande skillnader,
vilket gett avtryck i de nationella yrkeskraven samt för det tredje
att vi bedömer det som orealistiskt att en treårig utbildning ska leda
till tillräcklig yrkeskompetens för arbete inom tre så skilda och
kompetenskrävande verksamhetsområden. Vi menar att inriktningens
karaktärsämnen bör omfatta ca 1 000 poäng och resterande
ca 600 poäng bör vara programgemensamma karaktärsämnen. Efter
genomgången och godkänd utbildning erhålls yrkesexamen Äldreassistent.
Det har från olika håll framhållits att ett program för Omsorg
och vård utan inriktningar skulle ha större möjlighet att rekrytera
ungdomar än vad t.ex. en inriktning mot arbete för äldre skulle ha
och det är då arbete inom den slutna hälso- och sjukvården som
antas attrahera ungdomar. Den slutna hälso- och sjukvårdens
behov av personal med gymnasial vårdutbildning är jämförelsevis
begränsat6. Det betyder att de flesta som studerar på ett vård- och
omsorgsprogram utan inriktning och som söker arbete ändå
kommer att arbeta inom omsorg och vård för äldre eller inom
handikappomsorg. Vi menar att det är olyckligt om ungdomar får
en föreställning om att studier på Programmet för Omsorg och
vård leder till arbete inom den slutna hälso- och sjukvården. Vi
anser därför att en särskild inriktning mot arbete för äldre tydligare
visar var det i praktiken finns möjlighet att få arbete.
Färdighetsträning
Vi har övervägt om den gymnasiala utbildningen efter att yrkesexamen
uppnåtts, borde kompletteras med en period av yrkesverksamhet
under lärlingsliknande former och som avslutas med någon
6 Landstingsanställd personal 2007, tabell 5 Anställningar och sysselsatta efter befattningsklassificering.
www.skl.se Här redovisas att av drygt 135 200 anställda har ca 50 200 utbildningsnivå
motsvarande gymnasial utbildning.
166
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
form av bedömning. En sådan period skulle ge möjlighet till färdighetsträning
samt tillfälle att få yrkeserfarenhet, vilket är svårt att få
utrymme för inom en treårig utbildning. En fördel med ett sådant
system är att denna period ligger efter utbildningen och därmed
kan bygga på den kunskap och de förmågor som inhämtats under
hela gymnasietiden. Flera verksamhetsföreträdare har påpekat att
nuvarande omvårdnadsprogram, som är yrkesförberedande, ger en
alltför grund kompetens för att klara arbete med omsorg och vård
för äldre. Även om gymnasieutredningens förslag innebär en förskjutning
från yrkesförberedande utbildning mot yrkesinriktad så
vore det, enligt vår bedömning, önskvärt med en period i verksamhet
efter utbildningstiden för att säkerställa att samtliga nationella
yrkeskrav uppnåtts. Vi har dock bedömt att nackdelarna med en
särskild verksamhetsförlagd period efter gymnasieexamen
överväger fördelarna.
Gymnasieutredningens förslag innebär att en yrkesexamen ska
kunna uppnås efter tre års studier på gymnasienivå. Att då förlägga
ytterligare tid efter utbildningen för att erhålla yrkesexamen Äldreassistent
innebär en komplicering av systemet som därmed också
blir otydligt. Det innebär även extra kostnader för huvudmännen
om färdighetsträningen läggs efter anställning eller en kostnad för
individen om perioden genomförs innan anställning. Vi anser också
att rekryteringen till programmet gynnas av att yrkesexamen
Äldreassistent uppnås inom ramen för gymnasietiden. Gymnasieutredningen
föreslår att andra program ska ge yrkesexamen och
yrkestitel och enligt bl.a. Sveriges elevråds organisation (SVEA) är
möjligheten till yrke och arbete ett vägande skäl när yrkesutbildning
väljs. Om Programmet för Omsorg och vård har en yrkesutgång
som inte når upp till den yrkeskompetens som krävs finns risk
att programmets attraktivitet minskar.
För att uppväga nackdelarna med att inte föreslå färdighetsträning
anser vi att det inom Programmet för Omsorg och vård
• ska inrättas en särskild inriktning mot arbete för äldre samt
• att det i denna inriktning ska ingå minst 15 veckors APL.
Under förutsättning att ovanstående villkor uppfylls bedömer vi att
en sådan treårig utbildning på gymnasienivå ska leda fram till yrkesexamen
Äldreassistent.
167
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
Omsorg – Inriktningens huvudsakliga innehåll
En inriktning mot arbete för äldre bör följa gymnasieutredningens
förslag på struktur och de kurser som ingår ska i stor utsträckning
vara utformade specifikt för arbete inom omsorg och vård för äldre.
Vid utarbetandet av dessa kursplaner är det angeläget att de
nationella yrkeskraven är vägledande, även om ett enskilt yrkeskrav
naturligtvis inte ska ses som en egen kurs. Det viktiga är att inriktningen
utformas så att det är möjligt att uppnå de nationella yrkeskraven
efter genomgången utbildning. Merparten av utbildningen i
gymnasiepoäng räknat bör vara omsorg (se avsnitt 5.3).
Inriktningen bör innehålla minst 15 veckors arbetsplatsförlagt
lärande. De nationella yrkeskraven gäller kunskaper, förmågor och
förhållningssätt/värderingsförmåga vilket betyder att lärande på
arbetsplatsen utgör en viktig förutsättning för att uppnå yrkeskompetens.
Arbetsplatslärande förutsätter, enligt vår bedömning,
handledning av erfaren personal, förslagsvis Äldreassistent, socionom
och socialt omsorgsutbildade, men även personer med andra
yrken bör fungera som handledare inom sina yrkesområden t.ex.
sjuksköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut. Det är också angeläget
att det under tiden ute i den praktiska verksamheten ges
utrymme för granskning och reflektion kring genomförda arbetsuppgifter
så att ett verkligt lärande möjliggörs.
Vår bedömning är att längre APL, enligt beskrivningen ovan,
ger mer erfarenhet och utrymme för färdighetsträning och därmed
större möjlighet att uppnå den kunskap och de förmågor som
yrkeskraven ställer och som efterfrågas av verksamheterna. Som ett
exempel kan nämnas att den tidigare nämnda nya norska utbildningen
till Helsefagarbeider består av två års teoretiska studier och
två års praktik, varav ett år är att betrakta som APL. Även om
längre APL vore önskvärt så har vi valt att följa gymnasieutredningens
förslag om 15 veckors APL, för att behålla en enhetlig
struktur som är likvärdig för samtliga yrkesinriktade gymnasieprogram.
Därmed överlåts åt utbildningsanordnaren att bedöma
om extra tid på arbetsplats är nödvändig för att uppnå de nationella
yrkeskraven, vilket stämmer väl överens med ett mål- och resultatstyrt
utbildningssystem.
Om inte en nationell inriktning mot arbete med omsorg och
vård för äldre inrättas skulle ett alternativ kunna vara en särskild
programfördjupning. Det bör då nationellt fastställas vilka kurser
som ska ingå i denna programfördjupning. Vi bedömer dock att en
168
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
sådan lösning inte skulle garantera den nationella likvärdigheten
och inte heller ge möjlighet att uppnå yrkeskraven. Den önskvärda
kvalitetshöjningen skulle därmed äventyras. Vi finner att man då
måste gå Valideringsvägen.
Att uppnå yrkeskraven genom utbildning på nuvarande
omvårdnadsprogram
Omvårdnadsprogrammet genomförs på tre studieår (2 500 poäng)
och består av obligatoriska kärnämneskurser7 omfattande 750 poäng
och obligatoriska karaktärsämneskurser8 omfattande 650 poäng.
700 poäng är valbara kurser som kan vara inriktade mot sjukvård,
omsorg och vård för äldre, utvecklingsstörning eller vara andra
omsorgs- och vårdinriktade kurser. Andra exempel på valbara
kurser är engelska, matematik och historia. I programmet ingår 300
poäng individuellt val som består av kurser som eleven själv väljer.
Dessa kan vara kurser inom omsorg och vård, men måste inte vara
det och kan alltså vara t.ex. språk. Ett projektarbete om 100 poäng
ska också genomföras. Programmet har inga inriktningar.9 I
omvårdnadsprogrammet ingår minst 15 veckors arbetsplatsförlagd
utbildning (APU). I gymnasieförordningen (1 kap. 2 §) definieras
APU som ”kursplanestyrd utbildning på ett program som genomförs
på en arbetsplats utanför skolan”. Programmet ger ingen
yrkesexamen.
Nuvarande omvårdnadsprogram är ett yrkesförberedande program
som förbereder för arbete eller vidare studier inom ett brett
arbetsfält och eleven har betydande möjligheter att själv välja vilka
kurser som ska studeras. Det innebär att utrymmet för ”äldrespecifika”
kurser blir begränsat i förhållande till de elva nationella
yrkeskraven som vi föreslår och nuvarande kursutbud kan inte
automatiskt anses motsvara yrkeskraven. Med den breda inriktning
som programmet har kan en studerande ha genomfört större delen
av sin APU inom andra verksamheter än omsorg och vård för äldre.
Även om omvårdnadsprogrammet ger möjlighet att förvärva både
teoretisk och praktisk kunskap och att träna vissa förmågor så kan
7 Med kärnämnen avses Svenska/svenska som andra språk, engelska, matematik, estetisk
verksamhet, idrott och hälsa, naturkunskap, religionskunskap och samhällskunskap.
8 Med karaktärsämnen avses de ämnen genom vilka programmet får sin karaktär (SFS
1992:394, 1 kap. 2 §).
9 Omvårdnadsprogrammet Gy 2000:15. Skolverket, 2000.
169
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
inte genomgånget program automatiskt anses motsvara yrkesexamen
med inriktning mot arbete för äldre.
Om nuvarande omvårdnadsprogram bibehålls ska därför en särskild
inriktning mot arbete med omsorg och vård för äldre inrättas
och förändringen införas i Gymnasieförordningen.10 En sådan
inriktning kan motiveras av samma skäl som under avsnittet
Gymnasial utbildning med inriktning mot arbete för äldre. Inriktningen
ska utformas så att genomgången utbildning ger kompetens
motsvarande de nationella yrkeskraven för Äldreassistent. Den
enskilde kan därefter hos kommunen ansöka om kompetensbevis
för Äldreassistent.
Om nuvarande omvårdnadsprogram bibehålls utan inriktning
mot arbete med omsorg och vård för äldre bedömer vi att
studerande som genomgått detta program kommer att behöva gå
Valideringsvägen för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
6.3.3 Kommunal vuxenutbildning
Vårt förslag: Inom kommunal vuxenutbildning ska anordnas
kurser på gymnasienivå som ger kompetens enligt de nationella
yrkeskraven för Äldreassistent och som vid uppnådd kompetens
ger kompetensbevis för Äldreassistent.
Personer som vill arbeta inom omsorg och vård för äldre, men inte
har kompetens som Äldreassistent, måste kunna erbjudas möjlighet
att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent före anställning.
Varje år nyanställs ca 15 000 personer inom omsorg och vård
för äldre. Alla dessa kan naturligtvis inte rekryteras från ungdomsgymnasiet.
Under perioden 2002−2005 har ca 2 200 elever årligen
avslutat omvårdnadsprogrammet (omvårdnadsprogrammet, special
utformat program med anknytning till omvårdnadsprogrammet
samt utbildning från fristående skolor).11 En del av dessa fortsätter
med högskolestudier, andra väljer att arbeta inom handikappomsorg,
hälso- och sjukvård eller helt andra verksamheter.
Enligt vår bedömning innebär det att den absolut största delen av
10 Gymnasieförordningen (1992:394).
11 Skolverkets statistik, www.skolverket.se, Betyg, studieresultat i gymnasieskolan läsåren
2002/2003−2005/2006, tabell 4.4.
170
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
s förslag.
de som behöver nyanställas även i framtiden kommer att rekryteras
från annat håll än via gymnasieskolans omvårdnadsprogram.
I rekryteringsbasen finns vuxna med skiftande utbildningsbakgrund
och yrkeserfarenhet, exempelvis personer med äldre
omsorgs- och vårdutbildning och/eller yrkeserfarenhet eller yrkesutbildning
och yrkeserfarenhet från annat land. Det kan också vara
personer med annan gymnasial utbildning t.ex. från ett teoretiskt
program eller personer som arbetat i helt andra verksamheter, där
viss erfarenhet kan vara av värde i arbete inom omsorg och vård för
äldre. För alla dessa är vuxenutbildning ett viktigt och nödvändigt
alternativ. Det är därför angeläget att det är möjligt att uppnå
yrkeskompetens via det offentliga skolväsendet för vuxna.
Gymnasial vuxenutbildning skiljer sig strukturmässigt från
utbildning inom gymnasieskolan. Vuxenutbildning anordnas inte i
form av program och det finns i nuvarande regelverk inget krav på
arbetsplatsförlagd utbildning (APU). Däremot är de flesta kursplanerna
gemensamma i de båda skolformerna.
Gymnasieutredningen föreslår i sitt betänkande att för att
erhålla en yrkesexamen inom gymnasial vuxenutbildning krävs att
den studerande uppnått samma examensmål som gäller för gymnasieskolan,
exklusive betyg i ämnet idrott och hälsa. Vidare föreslås
att en yrkesexamen avläggs på programnivå, men den kan vara
utformad så att den specificerar också inriktning och yrkesutgång
.12 Vårt förslag om en nationell inriktning på Programmet
för Omsorg och vård innebär en tydligare inriktning och yrkesutgång
än gymnasieutredningen
Vi föreslår att det inom kommunal vuxenutbildning ska
anordnas gymnasiala kurser motsvarande de som erbjuds i ungdomsutbildning
med inriktning mot arbete med omsorg och vård
för äldre. Uppnådd kompetens ger då kompetensbevis för Äldreassistent.
För vuxna studerande som saknar erfarenhet från arbete med
omsorg och vård för äldre är det viktigt att arbetsplatslärande ingår.
Det är angeläget att vuxenutbildningen genomförs i ett nära
samarbete med branschen13, så att studierna kan ta sin utgångspunkt
i dagens och morgondagens kompetensbehov i omsorg och
vård för äldre. En bedömning av individuell kunskap och förmåga
12 Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola, avsnitt 5.18.2. SOU 2008:27.
13 Med branschen avses i detta sammanhang framför allt lokala företrädare för omsorg och
vård av äldre (både kommuner och enskilda), representanter för fackliga organisationer och
eventuellt andra berörda exempelvis representanter för pensionärsorganisationer.
171
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
kan ge gott underlag för en individuell planering och utformning av
studierna. För den enskilde studerande kan det handla om allt från
enstaka kurser till flertalet av karaktärsämneskurserna. Stor flexibilitet
vid utformandet av den enskildes studieväg är naturligtvis
nödvändigt.
Den som redan har genomgått en treårig gymnasieutbildning
och som vill komplettera med utbildning som motsvarar de
nationella yrkeskraven kan dock inte säkert räkna med att bli
antagen till kurser i kommunal vuxenutbildning, eftersom sökande
med kort tidigare utbildning ska prioriteras vid urval.14
6.3.4 Kompetenta yrkeslärare
Vi har från SCB inhämtat uppgifter från 2006. Då fanns det drygt
7 000 vårdlärare födda 1943 eller senare. Av dessa arbetade ca 1 300
som lärare inom yrkesämnen på gymnasial nivå (gymnasieskola,
kommunal vuxenutbildning, särvux). Av dessa är 60 procent
(ca 800 personer) sjuksköterskor.15 De nationella yrkeskraven som
vi föreslår har stark betoning på omsorg. Vi finner det därför angeläget
att yrkeslärare inom utbildning för arbete i omsorg och vård
för äldre också har en bakgrund i socialt omsorgsarbete.
Det råder stor brist på behöriga yrkeslärare, vilket Skolverket i
sina lärarprognoser och lägesbedömningar framhållit.16 För att
motverka bristen på lärare i yrkesämnen har Lärarutbildningsutredningen17
i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att lämna förslag på
hur en förkortad utbildning till lärare i yrkesämnen bör utformas.
Utredningen Utbildning till yrkeslärare ska undersöka och lämna
förslag på hur ett system för bedömning och dokumentation av
yrkeskompetens och yrkeserfarenheter kan utformas och genomföras
för sökande till utbildning till lärarexamen för lärare i yrkesämnen
på gymnasial nivå.18
Det är angeläget att tillgången på yrkeslärare med kompetens att
bedriva undervisning om de nationella yrkeskraven ökas för att
möta både behovet inom gymnasieskola och vuxenutbildning och
för den kompletterande kompetensutveckling som kan behövas för
14 Förordning (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning.
15 Datakörning utförd av SCB på beställning av utredningen.
16 Länsprognoser över behov av lärare perioden 2008−2022. Skolverket Dnr 2008:86 och
Skolverkets lägesbedömning Dnr 2008:806.
17 Utredning om ny lärarutbildning (U 2007:10), tilläggsdirektiv Dir. 2008:43.
18 Utredningen Utbildning till yrkeslärare (U 2008:05) Dir 2008:41.
172
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
anställda som genomgår Valideringsvägen. Karriärmässigt öppnar
sig också möjligheter för Äldreassistenter att vidareutbilda sig till
yrkeslärare.
6.4 Valideringsvägen
En långsiktigt hållbar struktur för validering och kompetensutveckling
av anställda kommer att behövas för att både nyanställda
och de som redan är anställda när reformen inleds, ska kunna
uppnå formell kompetens som Äldreassistent. Vårt förslag om
nationella yrkeskrav samt validering förutsätter ett enkelt och
begripligt tillvägagångssätt som är möjligt att genomföra i hela
landet. Strukturen ska bidra till nationell likvärdighet inom omsorg
och vård för äldre och ha hög legitimitet. Först beskrivs strukturen
i fyra korta punktsatser för att sedan beskrivas mer detaljerat. Hela
avsnittet avslutas med en sammanfattning av valideringsvägen
beskriven i sex steg. Valideringsvägen är i korthet vägen från
trainee till Äldreassistent. Sist beskriver vi tillvägagångssättet för i
dag redan anställda.
• En anställd trainee ska få sin kompetens validerad mot yrkeskrav.
Om en trainee når upp till yrkeskravens nivå kan kompetensbevis
för Äldreassistent utfärdas. Om inte yrkeskraven
uppnås ska hon eller han erbjudas kompetensutveckling så att
kompetens enligt yrkeskraven kan nås.
• Arbetsgivaren ansvarar för att validering erbjuds och att den
som är trainee får möjlighet till kompetensutveckling i syfte att
uppnå yrkeskraven för Äldreassistent.
• Kommunen (som huvudman) ska godkänna att en trainee uppnått
yrkeskraven genom att utfärda kompetensbevis för Äldreassistent.
Kommunen ska också ansvara för (kvalitetssäkra) att
det underlag som ligger till grund för godkännande är av god
kvalitet.
• Socialstyrelsen ska utarbeta nationella riktlinjer för validering, i
syfte att säkerställa kvalitet och nationell likvärdighet. Socialstyrelsen
ska fortlöpande följa, stödja och utvärdera kommunernas
kvalitetssäkring av validering.
173
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
6.4.1 Genomförande av validering mot yrkeskrav och
kompetensutveckling
Vår bedömning: Anställd som inte har yrkeskompetens som
Äldreassistent (trainee) bör ges möjlighet att genom validering
få sina kunskaper dokumenterade och vid behov ges möjlighet
till kompetensutveckling i syfte att uppnå de nationella yrkeskraven
för Äldreassistent.
Definition
Följande definition är hämtad från en departementsskrivelse:
”Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning,
värdering, dokumentation och ett erkännande av kunskaper och
kompetens som en person besitter oberoende av hur den förvärvats19”
Valideringsdelegationen föreslår i sin slutrapport20 att
definitionen, ska gälla som officiell definition. Vi delar valideringsdelegationen
bedömning och använder oss av den redovisade definitionen.
Arbetsgivare ansvarar för validering och kompetensutveckling
Som tidigare nämnts kommer arbetsgivare i bristsituationer att
behöva anställa personer som inte helt når upp till de nationella
yrkeskraven. Sådana anställda har vi valt att benämna trainees.
Målet är att all personal som utför arbetsuppgifter som omfattas av
de nationella yrkeskraven ska ha kompetens motsvarande dessa.
Det är därför rimligt att arbetsgivare tar ansvar för att anställda
trainees ges möjlighet att genom validering och kompetensutveckling
nå upp till yrkeskraven.
Vid anställning bör arbetsgivaren lämpligen komma överens
med den anställde om att hon eller han ska medverka så att
kompetens i enlighet med de nationella yrkeskraven uppnås. Om
det vid valideringen visar sig att den anställdes kompetens dvs.
kunskap, förmåga och förhållningssätt/värderingsförmåga når upp
till samtliga yrkeskrav, ska kommunen efter godkännande utfärda
kompetensbevis som Äldreassistent (se avsnitt 6.4.2 Godkännande
19 Validering m.m. Ds 2003:23.
20 Mot en nationell struktur. Valideringsdelegationens slutrapport, 2008.
174
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
av yrkeskompetens som Äldreassistent). Om den anställdes kompetens
delvis motsvarar yrkeskraven ska detta dokumenteras. Med
detta dokument som utgångspunkt kan en arbetsgivare och en
trainee sedan planera den kompetensutveckling som den anställde
behöver för att uppnå kompetens som Äldreassistent.
Valideringsprocessen
Valideringsprocessen bör innehålla flera olika moment för att
bedöma och värdera kompetens så att den som ska valideras får en
reell möjlighet att visa sin kompetens. Det kan t.ex. ske genom
självskattning, kartläggning, demonstration av praktiska uppgifter,
praktiskt arbete i reella eller fiktiva miljöer och situationer, samtal
kring olika arbetssituationer och muntliga och skriftliga prov och
redovisningar. Självinstruerande bedömningsuppgifter med IT-stöd
används ibland. Det är viktigt att ge en trainee tillfälle att i
praktiskt arbete och i reflekterande samtal få visa sin kunskap och
förmåga samt sitt förhållningssätt och sin värderingsförmåga. Vilka
olika metoder som används kan variera bl.a. beroende på den som
ska valideras.21
Valideringsdelegationen betonar vikten av att skilja mellan
utforskande validering och kontrollerande prövning. Skillnaden
består främst i hur insatsen utförs. Vid validering utifrån ett
utforskande perspektiv är det individen som avgör vilka kunskaper
som hon eller han vill få kartlagda och bedömda. Validering handlar
alltid om att beskriva vad individen kan. Valideringsprocessen utgår
från att bedöma vad individen kan oavsett kompetensområde. En
prövning avser att göra en bedömning av om individen besitter vissa
på förhand bestämda kunskaper. Validering kan ses som en process
och prövning kan bli ett resultat av denna process.22
Valideringsdelegationen föreslår att validering i form av bedömning
av kunskaper och kompetens inom arbetsmarknadsområdet
bör utgå från ramverk och kriterier som utvecklats av arbetsmarknadens
parter och branschorganisationer.23
Validering mot yrkeskrav förekommer inte så ofta inom omsorgs-
och vårdsektorn. Däremot finns en hel del erfarenhet av att
använda olika valideringsmetoder för att utforska någons kompe21
Att lära nära. SOU 2007:88 samt muntlig information från Kompetensstegens kontaktpersoner
i kommunerna.
22 Mot en nationell struktur. Valideringsdelegationens slutrapport, 2008.
23 Mot en nationell struktur. Valideringsdelegationens slutrapport, 2008.
175
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
tens och därefter genomföra prövning mot nationella kursplaner.
Dessa erfarenheter bör, enligt vår bedömning, kunna användas vid
validering mot yrkeskrav för kompetensbevis för Äldreassistent.
Inom kommunal vuxenutbildning kan validering innebära att
den studerandes tidigare kunskaper från arbetsliv eller utbildning
värderas till sitt reella innehåll av lärare och rektor. För en studerande
kan en sådan värdering utmynna i att eleven gör prövning så
att ett betyg i en viss kurs kan utfärdas.24 Sådan prövning kan
exempelvis genomföras mot omvårdnadsprogrammets kursplaner
och utförs då av vårdlärare med utbildning och erfarenhet av
bedömning och betygssättning. Detta garanterar likvärdighet och
legitimitet. Vårdläraren samarbetar i den praktiska bedömningen
ofta med valideringsbedömare, yrkesbedömare eller medbedömare
som finns i verksamheten. Medbedömaren är vanligen en erfaren
undersköterska som fått utbildning om kursplanemål och bedömningskriterier
och som är tränad att föra reflekterande samtal kring
olika arbetssituationer och förhållningssätt. Även yrkesgrupper
med högskoleutbildning fungerar ibland som yrkesbedömare.
Inom omsorg och vård för äldre finns inga av branschen
utformade nationella yrkeskrav. Däremot pågår sedan några år ett
utvecklingsarbete i ett antal kommuner i Stockholmsregionen.
Inom projektet Kravmärkt Yrkesroll (se bil. 3) genomförs validering
av omsorgspersonal mot definierade yrkes- och kompetenskrav
som arbetats fram gemensamt av medarbetare och ledning.
Vid valideringen är utgångspunkten att utforska vad deltagaren
kan. För varje moment finns en förutbestämd plan över vilka
yrkeskrav och kriterier som ska inventeras och erkännas. Metodiken
bygger på tre moment: Valideringssamtal i grupp, skrivuppgift
samt muntlig och praktisk valideringsuppgift. I varje moment
ska yrkesbedömaren genom muntliga och skriftliga frågor
inventera, erkänna och bekräfta den kunskap och kompetens som
deltagarna har.25
Valideringsdelegationen föreslår att validering inom arbetsmarknadsområdet
bör genomföras av yrkesbedömare utsedda av berörd
bransch. Om det inte finns ansvarig branschföreträdare för ett
yrkesområde, t.ex. branschorganisation, yrkesnämnd eller motsvarande,
bör nämnd eller råd av representativa yrkesföreträdare
utses att delta i utveckling av yrkesbeskrivningar, validerings24
www.skolverket.se och Förordning (2002:1012) om kommunal vuxenutbildning, 4 kap. §§
16 och 19.
25 www.kravmarktyrkesroll.se samt dokumentet Kompetensutlåtande och kriterier.
176
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
metoder och modeller.26 Vi delar valideringsdelegationens bedömning.
Vi anser att det är arbetsgivaren, dvs. kommunen eller en enskild
arbetsgivare som ska ansvara för att en trainee ges möjlighet att
validera sin kompetens och få kompetensutveckling. En arbetsgivare
kan ha egen kompetens och organisation för validering mot
yrkeskrav. Arbetsgivare kan också samverka kring genomförande
eller anlita annan som utför valideringen. Vi bedömer att valideringsprocessen
kan ske med olika metoder, på olika sätt och av
olika organisationer. Därför anser vi att validering inte ska regleras
men att den måste kvalitetssäkras av kommunen. Det betyder att
själva valideringen kan utvecklas olika i olika kommuner och inom
olika verksamheter.
En samverkanspartner kan vara Vård- och omsorgscollege (VOcollege)
på nationell, regional eller lokal nivå. VO-college är en
samverkansform för att utveckla utbildningar och verksamheter
inom vård och omsorg, alltså omsorg och vård för äldre, handikappomsorg
och hälso- och sjukvård. Det finns ett nationellt råd
för stöd och certifiering, medan verksamheten på regional och lokal
nivå är under uppbyggnad. Genom att förbättra samarbetet och
tydliggöra ansvar och kvalitet utnyttjas resurser mer effektivt. Det
nationella rådet ska garantera kvaliteten genom att granska
regionalt framtagna kvalitetskriterier. Rådet ger ett nationellt
erkännande genom certifiering och först efter certifiering får
namnet Vård- och omsorgscollege användas. Rådet består av företrädare
för Sveriges Kommuner och Landsting, Vårdföretagarna,
KFS – Kommunala Företagens Samorganisation samt Kommunal
och Vårdförbundet. På regional nivå har Värmland, Skåne, Västmanland
och Östergötland hittills certifierats och fler län och
kommuner har ansökt om certifiering.
Kompetensutveckling
Vi anser att det är arbetsgivaren som bör ansvara för att en trainee
ges möjlighet till kompetensutveckling. Komplettering kan ske
genom studier i kommunens vuxenutbildning, hos andra utbildningsanordnare,
som intern utbildning eller som en kombination av
några av dessa. Eftersom bedömning och värdering av kompetens
sker mot yrkeskrav behöver inte de kompletterande studierna följa
26 Mot en nationell struktur, Valideringsdelegationens slutrapport, 2008.
177
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
kurser eller delkurser i omvårdnadsprogrammet eller motsvarande i
den nya gymnasieskolan eller vuxenutbildningen. Arbetsgivaren
och den anställde bör tillsammans avgöra vilken form av kompetensutveckling
som bäst leder till målet.
Goda möjligheter till flexibelt utformat lärande t.ex. i form av
lärande på arbetsplats och/eller på distans bedömer vi är en förutsättning
för att kunna genomföra kompetensutveckling av många
anställda samtidigt som omsorg och vård för äldre måste fungera
tillfredsställande. Flexibla former har visat sig vara betydligt
effektivare, både tidsmässigt och kostnadsmässigt, än traditionell
skolförlagd utbildning. Det är också angeläget att kompetensutvecklingen
tar sin utgångspunkt i den enskildes studievana och
behov. Studerande kan ha olika strategier för att tillägna sig
kunskap. Att ta hänsyn till varje individs bästa sätt att lära är därför
ytterligare något som bidrar till att en trainee kan uppnå yrkeskravens
nivå.
Den utveckling av flexibelt lärande som skett de senaste tio åren
exempelvis inom ramen för Kunskapslyftet27 underlättar genomförandet
av våra förslag. Olika verksamheters arbete med validering
och kompetensutveckling bör kunna bidra med erfarenheter. Som
exempel kan nämnas den försöksverksamhet som bedrivits inom
ramen för Kompetensstegen28. I den försöksverksamheten har
lärandet skett både verksamhetsbaserat (med utgångspunkt i exempel
från arbete i omsorg och vård för äldre) och verksamhetsplacerat
(fysiskt genomfört på arbetsplatsen). Ett annat exempel är det
arbete som pågår inom Kravmärkt Yrkesroll29.
Omkring 90 procent av de som i dag är anställda som vårdbiträden
eller undersköterskor har en gymnasial utbildning. Detta
kan möjligen innebära en svårighet för den som behöver kompetensutveckling
för att uppnå yrkeskraven för Äldreassistent. Vid
antagning till kommunal vuxenutbildning prioriteras den som har
kort tidigare utbildning, vilket innebär att en anställd som redan
har gymnasieutbildning inte självklart kommer att antas. Kompetensutvecklingen
kan behöva genomföras som upphandlad utbildning
i kommunal vuxenutbildning, hos andra utbildningsanordnare
eller som intern utbildning.
27 Utmaning – Lära hela livet. Myndigheten för skolutveckling, 2005.
28 Att lära nära. SOU 2007:88.
29 www.kravmarktyrkesroll.se
178
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
6.4.2 Godkännande av yrkeskompetens som Äldreassistent
Vårt förslag: Kommunen ska godkänna att en enskild person
(trainee) uppnår de nationellt fastställda yrkeskraven för Äldreassistent
och styrka detta genom att utfärda kompetensbevis för
Äldreassistent.
Kommunen ansvarar för att det underlag som ligger till
grund för ett godkännande är av god kvalitet (kvalitetssäkring).
Kvaliteten i underlagen ska systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras.
Ansökan om godkännande görs av den enskilde i den
kommun där denne arbetar med omsorg och vård för äldre.
Godkänna, styrka och kvalitetssäkra underlaget − kommunens ansvar
Att fortlöpande, efter validering och kompetensutveckling, godkänna
kompetens hos personal och utfärda kompetensbevis
kommer under en överskådlig framtid att vara en omfattande uppgift.
Under en övergångsperiod ska dessutom ett mycket stort
antal redan anställda ges möjlighet att uppnå formell kompetens
som Äldreassistenter. Att godkänna en enskilds kompetens enligt
den nya lag vi föreslår är myndighetsutövning. Godkännandet
består av tre punkter som tillsammans kan benämnas valideringsprocessen:
att godkänna och utfärda kompetensbevis för Äldreassistent,
att ansvara för att underlaget inför godkännandet håller
hög kvalitet och att ansvara för systematisk och fortlöpande
utveckling och säkring av kvaliteten. Vi har övervägt var uppgiften
att godkänna yrkeskompetens bör läggas. Alternativen skulle
kunna vara en statlig myndighet, kommunen som huvudman för
omsorg och vård för äldre, en branschorganisation eller arbetsgivaren
(se avsnitt 6.6 Överväganden av olika alternativa ansvarslösningar).
Kommunerna är huvudmän för all kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre och alltså, enligt vår bedömning, bäst
lämpade att vara de som godkänner kompetensen. De får därmed
också ansvar för att utfärda kompetensbevis för Äldreassistent
samt ansvar för valideringsprocessens kvalitet.
179
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
Vi föreslår att ansökan om kompetensbevis ska ställas till den
kommun i vars omsorg och vård för äldre den enskilde arbetar. Det
skapar goda förutsättningar för samarbete mellan verksamhet som
validerar sin personal och den kommun som godkänner att personalen
har uppnått tillräcklig kompetens.
Godkänna och styrka kompetens
Kommunerna är huvudmän för omsorg och vård för äldre och finns
som sådana nära verksamheten. Det är kommunen som ansvarar
för att socialtjänstlagens bestämmelser uppfylls. De kan därför vara
lämpade att ha ansvar för godkännande av kompetens enligt yrkeskraven
för Äldreassistent och även styrka kompetens genom att
utfärda kompetensbevis.
Eftersom godkännandet ska vara giltigt i hela landet är det angeläget
att den organisation som utfärdar kompetensbeviset har hög
legitimitet. Kommunernas storlek varierar väsentligt, från att ha ett
hundratal till elva tusen anställda inom omsorg och vård för äldre.
Variationen i storlek innebär också att kompetensen att godkänna
mot yrkeskrav och kvalitetssäkra validering troligtvis kommer att
variera. Detta kan möjligen vara ett skäl till att inte lägga ansvaret
på kommunerna. Vi bedömer dock att samverkan mellan
kommuner, i regioner, med VO-college där sådan finns och med
Kommunal kan bidra till legitimitet.
En svårighet kan vara att enskilda utförare kan uppfatta sig
missgynnande av att kommunerna ansvarar för godkännandet.
Att en kommun uppdrar åt en annan att utföra exempelvis
omsorg och vård för äldre innebär inte att kommunen kan friskriva
sig från ansvaret för att verksamheten sker i enlighet med lagar och
förordningar. Uppdraget att utföra omsorg och vård för äldre i
enskild regi bygger för närvarande på att en upphandling görs
enligt LOU. Den nya lagen om valfrihetssystem i äldreomsorgen
(LOV) kommer att träda i kraft vid årsskiftet 2008/2009. Lagen ska
ge ökad möjlighet för den äldre att välja mellan olika utförare.
Samtidigt uppmuntras fler att etablera företag inom sektorn
omsorg och vård för äldre, vilket troligtvis ökar antalet små företag
inom branschen.
Även små kommuner har en större organisation än många av de
små företag som vi förutser kommer att etableras inom omsorg och
vård för äldre. Att lägga ansvar för godkännande av kompetens på
180
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
kommunen är alltså rimligare än att lägga det på arbetsgivarna.
Eftersom kommunen, i egenskap av huvudman för omsorg och
vård för äldre, enligt SoL har ett ansvar även för verksamhet som
bedrivs i enskild regi menar vi att det ligger i varje kommuns
intresse att även den verksamhet som bedrivs i enskild regi har
personal med tillräcklig kompetens.
Sammantaget bedömer vi att kommunerna har bäst förutsättningar
att ansvara för godkännande av anställdas kompetens enligt
de nationellt fastställda yrkeskraven samt att styrka kompetensen
genom att utfärda kompetensbevis. Detta gäller inom all kommunalt
finansierad omsorg och vård för äldre.
Kvalitetssäkring
Hela valideringsprocessen måste hålla hög kvalitet. Kvaliteten i
underlagen ska därför systematiskt och fortlöpande utvecklas och
säkras. Alla kommuner har viss volym på sin verksamhet och därmed
sedan tidigare erfarenhet av och skyldighet att ha uppföljnings-
och kvalitetssäkringssystem. Dessa system kan förmodligen
anpassas och användas även för kvalitetssäkring av hela valideringsprocessen.
Kommunen ska också ha ansvar för att fortlöpande dokumentera
arbetet med att valideringen, vilket enligt vår bedömning,
innebär att kommunen bör föra register över beslut om godkännande
och utfärdade kompetensbevis. Detta ansvar är att likna vid
skyldigheten för en skola att föra betygskatalog.
Eftersom vi föreslår att kommunen som huvudman för omsorg
och vård för äldre ska godkänna och styrka kompetens genom att
utfärda kompetensbevis så föreslår vi också att ansvaret för att upprätthålla
god kvalitet i valideringsprocessen läggs på kommunen.
Kommunen ska ansvara för att underlaget för godkännande, dvs.
process och dokumentation av validering är av god kvalitet och
följer de nationella riktlinjerna för godkännande och validering (se
avsnitt 6.4.3 Nationell kvalitetssäkring av godkännande och
validering). Kvaliteten i underlagen ska också systematiskt och
fortlöpande utvecklas och säkras.
Kommunens ansvar för att underlaget (valideringen) är av god
kvalitet innebär att kommunen ska kvalitetssäkra utförare av
validering så att såväl kommunens egen omsorg och vård för äldre
som privata utförare har tillgång till valideringsmöjligheter. En
181
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
kommun kan också välja att samverka med andra kommuner om
validering eller att köpa tjänsten av annan kommun eller utförare.
Kommunens ansvar innebär dessutom att se till att det finns
kapacitet att validera och godkänna, så att inte långa väntetider
uppstår eller att privata entreprenörer och deras anställda missgynnas.
Ansökan om kompetensbevis
Godkännandet av yrkeskompetens som Äldreassistent är personligt
och det bör därför vara den enskildes ansvar att ansöka om detta
hos kommunen. Som tidigare redovisats föreslår vi att det är en
kommun i egenskap av huvudman som ska godkänna och styrka
kompetens genom att utfärda kompetensbevis. Vi föreslår därför
att en person som uppnått yrkeskraven ska ställa sin ansökan om
kompetensbevis till den kommun där personen arbetar.
6.4.3 Nationell kvalitetssäkring av godkännande och
validering
Vårt förslag: Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att i samråd med
Skolverket och branschens parter ta fram och i föreskrifter fastställa
nationella riktlinjer för validering och godkännande av en
enskild persons kompetens enligt de nationella yrkeskraven för
Äldreassistent samt utforma en mall för kompetensbevis för
Äldreassistent.
Socialstyrelsen ska följa, stödja och utvärdera kommunernas
godkännande av kompetens enligt de nationella yrkeskraven för
Äldreassistent samt kommunernas kvalitetssäkring av validering.
Socialstyrelsen ska informera om verksamheten och stimulera
till vidareutveckling.
För att bidra till ökad kompetens och höjd kvalitet i omsorg och
vård för äldre samt en höjd status för yrket, är det ytterst angeläget
att validering, bedömning och godkännande av yrkeskompetens
håller en hög kvalitet och utförs likvärdigt över landet. Därför
behövs nationella riktlinjer för olika delar i processen för att kvalitetssäkra
validering mot yrkeskrav. Om så inte sker riskerar Valideringsvägen
till Äldreassistent att uppfattas som mindre värd än
182
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
Utbildningsvägen. Valideringsdelegationen betonar att kvalitetssäkring
avseende validering är avgörande, oavsett om valideringen
sker inom ramen för vuxenutbildning eller av utförare utsedd av
branschorganisation eller liknande30.
Socialstyrelsen är den myndighet som närmast har ansvar för att
följa upp och utvärdera verksamheter som utför omsorg och vård
för äldre och som för närvarande har viss tillsyn inom sektorn.
Frågor om olika yrkesgruppers kompetens inom området ingår
naturligt i Socialstyrelsens uppdrag. För att säkerställa kvalitet och
likvärdighet i valideringen mot yrkeskrav för omsorg och vård för
äldre föreslår vi därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att i samråd
med Skolverket och branschens parter ta fram tydliga nationella
riktlinjer för validering mot yrkeskrav och fastställa dessa i föreskrifter.
Riktlinjerna ska ange kvalitetskriterier som bidrar till likvärdighet
och legitimitet i valideringen. Det är angeläget att det
kompetensbevis som utfärdas för Äldreassistenter kommer att
uppfattas som likvärdigt med dokument från gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. Socialstyrelsen ska därför ges uppdrag att
utforma en mall för utformning av kompetensbeviset. Denna mall
ska användas av alla kommuner.
Socialstyrelsen ges också i uppdrag att följa, stödja och utvärdera
kommunernas godkännande av kompetens enligt de nationella
yrkeskraven för Äldreassistent samt kommunernas kvalitetssäkring
av validering. Därutöver ska Socialstyrelsen informera om verksamheten
och stimulera till vidareutveckling.
6.4.4 Valideringsvägen – en sammanfattning
Att säkerställa hög och nationellt likvärdig kvalitet i kompetens
som nås via valideringsvägen kan sammanfattas i genomförandets
sex steg:
Steg 1. Socialstyrelsen − i egenskap av nationell sakansvarig myndighet
1. Fastställa yrkeskravsnivå
2. Fastställa nationella riktlinjer för validering
3. Utforma mall för kompetensbevis för Äldreassistent
30 Mot en nationell struktur. Valideringsdelegationens slutrapport, 2008.
183
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
Steg 2. Kommunen − i egenskap av huvudman
1. Utforma kvalitetskriterier för och kvalitetssäkra valideringen
(i lagen anges att säkerställa att underlaget för
beslut om godkännande av kompetens är av god kvalitet)
2. Säkerställa att det finns tillräckligt stor kapacitet för att
validera enligt arbetsgivarnas behov i kommunen
Steg 3. Arbetsgivaren − i egenskap av ansvarig för att personal har
tillräcklig kompetens
1. Ansvara för att anställd trainee ges möjlighet att valideras
hos kommunen eller annan av kommunen kvalitetssäkrad
organisation.
2. Ansvara för att trainee ges möjlighet att komplettera
kompetens på arbetsplatsen, via kommunal vuxenutbildning
eller utbildningsföretag.
Steg 4. Trainee – i egenskap av anställd
1. Medverka i validering och kompetensutveckling i syfte
att uppnå yrkeskrav för Äldreassistent.
2. Ansöka om kompetensbevis (genom att skicka in
dokument från validering samt från eventuellt kompletterande
kompetensutveckling) hos kommunen för godkännande
av kompetens enligt de nationella yrkeskraven
för Äldreassistent.
Steg 5. Kommunen − i egenskap av huvudman
1. Godkänna att en person uppnår kompetens enligt de
nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
2. Styrka kompetens och utfärda kompetensbevis för
Äldreassistent.
Steg 6. Socialstyrelsen − i egenskap av nationell tillsynsmyndighet
1. Följa, stödja och utvärdera kommunernas godkännande
av kompetens och kvalitetssäkring av valideringen.
2. Informera om godkännande och validering enligt de
nationella riktlinjerna.
3. Stimulera till vidareutveckling.
184
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
6.4.5 Validering och kompetensutveckling av redan anställda
vid reformens inledningsskede
Vår bedömning: Den som när reformen inleds är anställd i
arbete med omsorg och vård för äldre ska erbjudas möjlighet att
genomgå validering av sin kompetens och den kompetensutveckling
som krävs för att uppnå kompetens enligt de nationella
yrkeskraven för Äldreassistent.
Vårt förslag om nationella yrkeskrav för Äldreassistent är en
reform som berör ett mycket stort antal anställda i en verksamhet
som hela tiden måste bemannas och fungera. Som tidigare
beskrivits har de ca 185 000 anställda som arbetar som omsorgspersonal
mycket varierande utbildning och erfarenhet. Utöver
kortare eller längre utbildning som är relevant för omsorgsarbetet
deltar de också i ett kontinuerligt vardagslärande. Många har varit
anställda under lång tid och kan ha erfarenhet av flera arbetsplatser
och skiftande arbetsuppgifter. Det är angeläget att all denna
kompetens tas tillvara genom att varje anställd bedöms mot de
nationella yrkeskraven för Äldreassistent.
De som i dag arbetar som undersköterskor och vårdbiträden har
varierande utbildningsbakgrund och yrkeserfarenhet. Många kommer
troligen att visa sig uppnå yrkeskraven, medan det för andra
behövs viss kompetensutveckling. Målet är att alla som arbetar med
omsorg och vård nära den äldre, dvs. de som i dag anges som
omsorgspersonal, når yrkeskraven och därmed har kompetens som
Äldreassistenter.
Det innebär att under en övergångsperiod på fem år ska närmare
120 000 personers kompetens valideras. Dessa ska vid behov ges
möjlighet till kompetensutveckling (för beräkning av population se
avsnitt 11.3 Ekonomiska konsekvenser).
185
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
6.5 Överklagande
Vårt förslag: Kommunens beslut om att godkänna att en person
uppnått kompetens som Äldreassistent ska kunna överklagas
enligt reglerna i 10 kap. kommunallagen om laglighetsprövning.
Vi föreslår att kommunens beslut om godkännande av Äldreassistent
ska kunna överklagas enligt den ordning som gäller i 10
kap. kommunallagen för laglighetsprövning. Den validering som
föregår ett godkännande kan många gånger innebära att en person
behöver komplettera sin kompetens med utbildning. I formell
mening kan ett beslut av kommunen som inte innebär ett godkännande
uppfattas som ett avslag. I vissa fall kan den enskilde önska
att få ett nytt beslut av domstol. Enligt vår mening skulle en sådan
ordning, särskilt i inledningsfasen av reformeringen av omsorgspersonals
kompetens, få orimliga och onödiga konsekvenser för
domstolsväsendet. Vi anser istället att kommunens arbete med att
godkänna personer ska kvalitetssäkras utifrån en generell kontroll.
Kommunerna ska bl.a. ges föreskrifter om hur detta arbete ska gå
till och tillsynas i den delen. Tillvägagångssättet stämmer också
bättre överens med det som gäller för personer som förvärvat sin
kompetens via utbildningsvägen. Vi bedömer att detta är tillräckligt
för att säkerställa den enskildes behov av rättssäkerhet.
6.6 Överväganden av olika alternativa
ansvarslösningar
Vi har övervägt var uppgifterna att godkänna yrkeskompetens och
kvalitetssäkring av validering bör läggas. Alternativen skulle kunna
vara en statlig myndighet, kommunen som huvudman för omsorg
och vård för äldre, en branschorganisation eller arbetsgivaren. Vi
har, som vi tidigare redovisat, valt att föreslå att uppgiften att godkänna
och kvalitetssäkra underlagen läggs på kommunen som
huvudman och nationell kvalitetssäkring läggs på Socialstyrelsen.
Nedan redovisas våra argument för att inte förorda något av de
andra alternativen.
186
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
Socialstyrelsen
Vi har övervägt om godkännande av kompetens och att styrka
kompetens genom att utfärda kompetensbevis för Äldreassistent
skulle kunna utföras av en statlig myndighet som Socialstyrelsen, i
egenskap av sakansvarig myndighet men bedömer det som ett
mindre lämpligt alternativ.
Det som talar för Socialstyrelsen är att det innebär hög
legitimitet och att den nationella likvärdigheten för processen
skulle kunna kan garanteras. Vidare har Socialstyrelsen erfarenhet
från liknande verksamhet när det gäller legitimationsyrken och god
sakkunskap i frågor som rör omsorg och vård för äldre. Det som
talar emot är att Socialstyrelsen inte har närhet till enskilda utförare
utan finns på långt avstånd från verksamheterna. Vi menar också att
det skulle bli en alltför omfattande byråkratisk apparat att i genomförandefasen
godkänna ca 35 000 personers kompetens årligen och
därefter uppemot 15 000 personer årligen. Personer som är
utspridda i olika verksamheter över hela landet.
Utbildningsmyndighet på nationell nivå
Valideringsdelegationen påpekar i sin slutrapport att validering är
en politikövergripande fråga, men delegationen föreslår ändå att en
myndighet ska åläggas det övergripande ansvaret bl.a. för kvalitetssäkring
av insatser rörande validering. De föreslår att myndigheten
ska tillhöra Utbildningsdepartementets verksamhetsområde.31
Vi har övervägt om utarbetande av nationella riktlinjer och
kvalitetssäkring av kommunernas arbete med validering skulle
kunna utföras av en utbildningsmyndighet på nationell nivå , men
funnit att det i dagsläget är mindre lämpligt. I ett senare skede bör
övervägas om en ny myndighet för yrkeshögskolan ska ges detta
uppdrag.
Skolverket är den myndighet som har övergripande ansvar för
utbildningsfrågor och skulle därför kunna vara den myndighet som
utfärdar nationella riktlinjer för validering mot yrkeskrav och vara
ansvarig myndighet för kvalitetssäkring av validering. För detta
talar hög legitimitet, nationell likvärdighet och kunskaper om
bedömningsfrågor och utbildningssystem. Mot ett sådant förslag
kan anföras att Skolverket, i likhet med Socialstyrelsen, är långt
31 Mot en nationell struktur. Valideringsdelegationens slutrapport, 2008.
187
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
från verksamheterna. Skolverket har dessutom inte normalt fortlöpande
uppgifter som rör en enskild bransch eller ett enskilt yrke.
Godkännande av yrkeskompetens är dessutom ett helt nytt inslag
eftersom Skolverket har i dag ansvar för utbildning enligt kursplaner
som sitt huvudsakliga ansvarsområde. I likhet med att lägga
uppgiften på Socialstyrelsen skulle byråkratin bli alltför omfattande.
I regeringens proposition om yrkeshögskolan förslås att en
särskild myndighet bör inrättas som har till uppgift att administrera
de utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan. Enligt förslaget bör
denna myndighet även ansvara för att samordna och stödja en
nationell struktur för validering.32
Det är också tveksamt om en utbildningsmyndighet med uppgifter
över hela utbildningsområdet samtidigt bör ha uppgifter som
begränsas till en enda sektor på arbetsmarknaden. Vi anser att även
om en ny myndighet för yrkeshögskolan inrättas så dröjer det
alltför länge innan den är i verksamhet. De nationella riktlinjerna
för validering mot yrkeskrav inom omsorg och vård av äldre bör
snarast utarbetas, vilket innebär att det inte är lämpligt att vänta in
att en ny myndighet inrättas. Däremot kan i ett senare skede övervägas
om en ny myndighet för yrkeshögskolan ska ges uppdraget
att ansvara för kvalitetssäkring av kommunernas arbete med
validering.
Utbildningsmyndighet på regional eller lokal nivå
Vi har övervägt om godkännande av kompetens och att styrka
kompetens genom att utfärda kompetensbevis för Äldreassistent
skulle kunna utföras av en utbildningsmyndighet på regional eller
lokal nivå men bedömer det som ett mindre lämpligt alternativ.
Godkännande av yrkeskompetens och att styrka kompetens
genom att utfärda kompetensbevis, dvs. hela valideringsprocessen
ingår i dag inte i det offentliga skolväsendets uppdrag eller i de
uppgifter som kan utföras av fristående skolor. Validering finns
inte heller reglerat i skolväsendets författningar.
Om validering av yrkeskompetens inordnas i skolväsendet
skulle myndighetsansvaret på regional eller lokal nivå kunna läggas
på rektor för kommunal vuxenutbildning på motsvarande sätt som
utfärdandet av betyg i skolan. Inom kommunal vuxenutbildning
32 Prop. 2008/09:68 Yrkeshögskolan.
188
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
finns yrkeslärare med tidigare erfarenheter av att arbeta med validering,
bedömning, prövning och betygssättning, vilket borde
bidra till hög och likvärdig kvalitet av valideringsprocessen. Om
ansvar för och/eller utförande av validering mot yrkeskompetens
ska inordnas i skolväsendets uppdrag krävs en översyn av skolans
regelverk, som vi inte haft möjlighet att göra inom vårt uppdrag.
Branschorganisation
Valideringsdelegationen betonar vikten av att nyttja branschens
kompetens i valideringsfrågor33. Vi har därför också övervägt vilken
roll branschens parter eller branschorganisationer kan ha när det
gäller validering mot yrkeskrav inom omsorg och vård för äldre,
eftersom arbetsmarknadens parter och intresseorganisationer inom
branschen har stor kunskap om vilken kompetens som redan finns
i verksamheten och vilken kompetens som behövs. Vi bedömer
emellertid att det är mindre lämpligt att uppdra åt befintliga
branschorganisationer att utarbeta nationella riktlinjer för att
bedöma och godkänna kompetens och att styrka kompetens
genom att utfärda kompetensbevis för Äldreassistent.
Gymnasieutredningen föreslår att Skolverket får i uppdrag att
inrätta nationella programråd för varje nationellt program i den nya
gymnasieskolan. Utredaren föreslår vidare att lokala programråd
för samverkan mellan skolhuvudman och avnämare avseende
gymnasial utbildning inrättas. De lokala programråden föreslås
medverka vid utformning av eventuella yrkesprov i samband med
yrkesexamen och i valideringen av de studerandes tidigare yrkeskunskaper
inom den gymnasiala vuxenutbildningen.34 Ett nationellt
programråd för ett nyinrättat Program för Omsorg och vård skulle
kunna ges i uppdrag att vara ansvarig för kvalitetssäkring av
valideringsprocessen. En fördel skulle vara att detta förmodligen
skulle innebära hög legitimitet.
Ansvaret att godkänna kompetens och styrka detta genom att
utfärda kompetensbevis för Äldreassistent skulle kunna ges i uppdrag
till de lokala programråden för Programmet för Omsorg och
vård. Om nationellt programråd och lokala programråd kommer att
inrättas är ännu inte klart eftersom gymnasieutredningens förslag
bereds i regeringskansliet.
33 Mot en nationell struktur. Valideringsdelegationens slutrapport, 2008.
34 Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola. SOU 2008:27.
189
Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent SOU 2008:126
Som tidigare redovisats finns ett branschsamarbete på nationell
nivå och som utvecklas regionalt och lokalt på allt fler håll i landet
genom VO-college. VO-college bör på nationell nivå kunna vara en
samarbetspartner när nationella riktlinjer för godkännande och
validering utformas. På regional eller lokal nivå kan VO-college
exempelvis medverka i valideringsprocessen.
Ett annat exempel på branschsamarbete är Kommunala yrkesnämnden
KYN-KLR som är ett partssammansatt organ mellan
arbetsgivare och fackliga organisationer i yrkesutbildningsfrågor
för kommuner, landsting och regioner och där även Sveriges Kommuner
och Landsting ingår. KYN-KLR har bland annat till uppgift
att marknadsföra den kommunala och landstingskommunala
sektorns verksamheter och yrkesmöjligheter. Samarbetet inom
KYN omfattar betydligt fler sektorer än omsorg och vård för äldre.
De former för samverkan inom branschen som vi ovan beskrivit
är antingen förslag om samverkansorgan som ännu inte finns eller
organ som inte tydligt är inriktade mot kompetensfrågor för
omsorg och vård för äldre. Att godkänna och styrka kompetens
enligt av staten nationellt fastställda yrkeskrav är myndighetsutövning
som i vanliga fall inte uppdras åt en branschorganisation.
Arbetsgivaren
Arbetsgivare i kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre,
alltså både kommuner och enskilda verksamheter, har ansvar för att
omsorgspersonalen har lämplig utbildning och erfarenhet. Genom
vårt förslag om nationella yrkeskrav förtydligar vi arbetsgivarens
ansvar ifråga om omsorgspersonalens kompetens. Av detta följer
att arbetsgivaren bör ansvara för att den omsorgspersonal som
arbetar med omsorg och vård och som helt eller delvis saknar
denna kompetens får möjlighet att uppnå kompetens enligt yrkeskraven.
Trots detta gör vi bedömningen att det är mindre lämpligt
att uppdra åt arbetsgivare i omsorg och vård för äldre att i sin egenskap
av arbetsgivare godkänna och styrka anställdas yrkeskompetens.
Därmed skulle också ansvaret för att godkänna kompetens och
utfärda kompetensbevis kunna läggas på arbetsgivaren. Ansvaret
skulle då förläggas nära verksamheten och hos den som redan i dag
har ansvar för att personal har tillräcklig kompetens. Detta ansvar
skulle i så fall fördelas på 290 kommunala arbetsgivare och ett
190
SOU 2008:126 Ett system för att uppnå de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
191
ökande antal enskilda verksamheter. Dessa arbetsgivare har
varierande kompetens för uppgiften, vilket innebär att det kan bli
svårt att säkra godkännandets kvalitet och likvärdighet. Det finns
en risk att en anställd både kan bli undervärderad och övervärderad,
vilket kan vara ett hot mot den enskildes intressen och mot hela
verksamheten. Att styrka när en anställd uppnått kompetens i
enlighet med yrkeskrav för Äldreassistent innebär inte enbart ett
ansvar gentemot äldre och anställda i den egna verksamheten, utan
också gentemot äldre och anställda hos andra arbetsgivare.
Att styrka att en enskild person har kompetens motsvarande
nationellt fastställda yrkeskrav bedömer vi vara myndighetsutövning
som inte utan särskild reglering kan uppdras åt en enskild
verksamhet. Därmed skulle någon form av tillstånd behöva införas,
jämförbart med exempelvis tillstånd för att bedriva hem för vård
och boende.
7 Specialistkompetens för
Äldreassistent
7.1 Uppdraget
I direktiven anges att för dem som når upp till yrkeskraven och är
anställda inom omsorg och vård för äldre behövs tydligare utvecklings-
och karriärvägar. En viktig anledning är att verksamheterna
har förändrats och blivit allt mer komplexa. I och med det har
kraven på specifika kunskaper och specialiserad kompetens hos
personalen ökat. En annan anledning är att kunna locka fler att
söka sig till omvårdnadsyrkena. I utredarens uppdrag ingår att
analysera och beskriva behovet av vidareutbildningar, t.ex. i form av
nationella påbyggnadsutbildningar som ger specialistkompetens.
Om utredaren finner ett behov av specialiserade påbyggnadsutbildningar
ska utredaren redovisa förslag på vilka sådana som behöver
inrättas.
För att analysera och beskriva behovet av vidareutbildningar har
vi bl.a. valt att beskriva utbudet av utbildningar, hur kommuner
har satsat på vidareutbildning (här ingår ofta även privata entreprenörer)
respektive i vilken utsträckning kommuner redan i dag
arbetar med etablerade utvecklings- och karriärvägar för omsorgpersonal.
Därefter lämnas förslag om utvecklings- och karriärvägar.
7.2 Vidareutbildning i dag
Nuvarande utbud
Genom det formella utbildningssystemet erbjuds i dag kurser för
vidareutbildning på gymnasienivå och eftergymnasial nivå samt ett
fåtal påbyggnadsutbildningar. På eftergymnasial nivå finns det t.ex.
kvalificerad yrkesutbildning (KY) och högskoleutbildning. Därut193
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
över finns utbildning som erbjuds av olika utbildningsföretag och
organisationer.
Inom ramen för dagens omvårdnadsprogram på gymnasiet
erbjuds kurser som Geriatrik, Lindrande vård, Rehabilitering och
habilitering samt Social omsorg. Det är emellertid enbart en kurs,
kursen om Geriatrik, som helt är inriktad mot arbete med äldre,
även om flera av de andra också kan ge kunskaper som kan vara
användbara för omsorg och vård för äldre. Kurserna omfattar
vanligen 100–150 poäng, vilket motsvarar fyra till sex veckors heltidsstudier.
De kvalificerade yrkesutbildningarna varierar i längd från ett till
tre år och avslutas med en kvalificerad yrkesexamen. En genomgång
har gjorts av aktuella utbildningar som antingen är inriktade
mot äldre eller som vi har bedömt kunna vara relevanta för arbete
inom omsorg och vård för äldre. Flertalet av dessa utbildningar
omfattar 40 eller 80 KY-poäng, vilket motsvarar ett eller två års
heltidsstudier. Endast ett fåtal av utbildningarna är inriktade mot
arbete med äldre, främst om demenssjukdomar. Därutöver finns
några utbildningar med särskild inriktning mot psykiatri respektive
rehabilitering/habilitering som också kan vara relevanta för arbete
med äldre. Även utbildningar om friskvård och hälsa finns.1
På högskolenivå finns enstaka kurser eller kurser som erbjuds
inom ramen för en särskild utbildning som kan vara användbara för
att fördjupa sin kompetens för arbete med äldre. Sedan en tid tillbaka
finns samarbeten mellan bl.a. branschens parter och utbildningsväsendet
för att bättre koppla samman verksamhetens behov
med utbildningen. På högskolenivå finns exempelvis inom ramen
för Samverkan för Nätbaserad Högskoleutbildning ett samarbete
mellan Kommunal, Sveriges Kommuner och Landsting samt ett
antal högskolor och Utbildningsradion som erbjuder högskoleutbildning
inom omsorg och vård för äldre. Bland baskurserna om 7,5
högskolepoäng (motsvarar fem veckors heltidsstudier) finns exempelvis
Det friska åldrandet och När äldres hälsa sviker. Exempel på
fortsättningskurser (också 7,5 poäng) är Hot och våld i äldreomsorgen,
Att befrämja och stödja det goda åldrandet samt Palliativ
vård. Fler kurser är under utveckling.2
Ett initiativ har också tagits, som tidigare nämnts, för att starta
Vård- och omsorgscollege (VO-College). Inom VO-College samverkar
kommuner, landsting, privata vårdföretag och fackliga orga1
Kvalificerad yrkesutbildning (www.ky.se).
2 Högskoleutbildning inom äldreomosorg (www.bth.se/snh).
194
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
nisationer med olika utbildningsanordnare på gymnasial och eftergymnasial
nivå. På regional och lokal nivå är det tänkt att
samverkan ska realiseras, t.ex. vid ett äldreboende eller ett sjukhus,
med vård- och omsorgsutbildningar på såväl gymnasial som eftergymnasial
nivå. Utbildningarna kommer i första hand bygga på
redan befintligt kursutbud.3
När det gäller utbildningar utanför det formella utbildningssystemet
finns det flera företag och organisationer som har
specialiserat sig på utbildning för omsorg och vård. Utbildningarna
sträcker sig ofta över en till några dagars utbildning och specialanpassas
ofta efter beställarens önskemål och behov.
Yrkeshögskolan
Förändringar föreslås ske när det gäller kvalificerad yrkesutbildning.
Regeringen har i november 2008 lagt en proposition om
Yrkeshögskolan.4 Propositionen bygger främst på betänkandet
Yrkeshögskolan – För yrkeskunnande i förändring.5
Eftergymnasiala yrkesutbildningar som inte är högskoleutbildningar
föreslås sammanföras under ett gemensamt regelverk som
benämns yrkeshögskolan. Syftet är att säkerställa att eftergymnasiala
yrkesutbildningar som svarar mot arbetslivets behov
kommer till stånd, att statens stöd till utbildningarna fördelas
effektivt och att utbildningarna håller hög kvalitet.
Kvalificerad yrkesutbildning (liksom påbyggnadsutbildning
inom kommunal vuxenutbildning) kommer att upphöra som
separat utbildningsform och ingå i yrkeshögskolan.
Utbildningarna inom yrkeshögskolan ska ge teoretiska,
praktiska och erfarenhetsbaserade kunskaper som krävs för att
självständigt och i arbetslag kunna utföra kvalificerade uppgifter i
arbetslivet. Utbildningarna ska ha en stark arbetslivsanknytning
och teoretisk förankring och utformas så att en hög kvalitet och
yrkesrelevans nås. Utbildningsanordnare ska ansöka om att en
utbildning får ingå i yrkeshögskolan. Arbetsmarknadens behov av
utbildning ska vara ett kriterium vid bedömning av om utbildningen
ska få anordnas och behovet omprövas efter hand.
3 www.vo-college.se samt samtal med Sveriges Kommuner och Landsting, 2008.
4 Prop. 2008/09:68 Yrkeshögskolan.
5 Yrkeshögskolan – För yrkeskunnande i förändring. SOU 2008:29.
195
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
Utbildningarna inom yrkeshögskolan ska i princip bygga på den
grund som gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning eller motsvarande
ger. Regeringen betonar vikten av att den reella
kompetensen hos den sökande tas tillvara och att behörighetsreglerna
därför bör vara generösa.
Utbildningar som om den omfattar minst 200 poäng (ett års
heltidsstudier) får avslutas med en yrkeshögskoleexamen. Utbildningar
som omfattar minst 400 poäng och ett självständigt arbete
samt som till minst en fjärdedel består av lärande i arbete får
avslutas med kvalificerad yrkeshögskoleexamen.
Vidareutbildning i kommunerna
Kommunernas ambitioner och behov när det gäller vidareutbildning
av omsorgspersonal varierar. En indikation på vilka behov
kommunerna haft de senaste åren kan fås genom Kompetensstegens
arbete.6 Kompetensstegen har arbetat med att stödja kommunernas
kvalitetsutveckling inom kommunal omsorg och vård för
äldre genom kompetensutveckling för omsorgspersonalen. En dryg
miljard kronor har använts för olika kompetensutvecklingsinsatser
mellan 2005 och 2008. Nästan samtliga kommuner i landet har
genomfört eller genomför kompetensutveckling när det gäller
bemötande/etik/värdegrund, demenssjukdom, rehabilitering, vård i
livets slut och måltid/nutrition. Omkring 101 000 av de totalt
118 000 personer som deltagit i olika aktiviteter t.o.m. våren 2007
arbetar som vårdbiträden eller undersköterskor.
Kommunerna har i Kompetensstegen ibland valt att utnyttja det
befintliga kursutbudet inom det formella utbildningssystemet och
ibland specialanpassat utbildningarna efter de behov som finns i
verksamheten. Det har varit satsningar både på att breddutbilda all
personal i för verksamheten viktiga områden och satsningar på att
utbilda ett fåtal i ett arbetslag eller på en enhet för att få spetskompetens.
Variationerna i vad kommunerna definierar som vidareutbildning
kan illustreras av deras satsningar på spetskompetens. Här
varierar utbildningarna både i bredd, djup och innehåll. Spetskompetens
är intressant för oss eftersom vi har i uppdrag att se
över karriärvägar för omsorgspersonalen. I Kompetensstegen har
6 Att lära nära. Stöd till kommuner för verksamhetsnära kompetensutveckling inom omsorg och
vård av äldre. SOU 2007:88.
196
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
spetskompetens definierats som kompetensutveckling som syftar
till att specialutbilda en eller flera anställda inom ett specifikt
ämnesområde eller en metod för att de ska kunna breddutbilda
kolleger eller arbetslag och/eller ha en fortlöpande uppgift som
intern utbildare, handledare, mentor eller ombud inom sitt specialområde.
Utbildning för spetskompetens varierar från högskoleutbildning
till korta utbildningar på några dagar eller veckor. När det gäller
ämnesspecifik spetsutbildning har flera kommuner t.ex. använt den
specialistutbildning i demensvård för undersköterskor, som bedrivs
som en nätbaserad distansutbildning vid Sophiahemmet Högskola
och som leder till utbildningstiteln Silviasyster. Några kommuner
har låtit anställda genomgå kvalificerad yrkesutbildning med inriktning
mot demenssjukdomar. Andra kommuner har använt kortare
kurser ur omvårdnadsprogrammet, exempelvis Lindrande vård, för
att ge spetskompetens för vård i livets slut.
Kommuner har också erbjudit utbildning i olika metodfrågor.
Många kommuner har utbildat samtalsledare för att leda samtalsgrupper.
Utbildningens omfattning har varierat från några dagars
intern utbildning eller gymnasiekursen Handledning omfattande
100 gymnasiepoäng till 10–15 poängs handledarutbildning på högskolenivå.
Kortare kurser i pedagogik och framförandeteknik har
också erbjudits specialister som ska fungera som interna lärare.
I Kompetensstegens försöksverksamhet med verksamhetsbaserad
och verksamhetsplacerad kompetensutveckling har erfarna
undersköterskor utbildats till pedagogiska handledare. Utbildningen,
Handledning och det lärande samtalet, 5 högskolepoäng,
genomfördes på distans vid Lärarhögskolan i Stockholm. Syftet
med utbildningen var att ge deltagarna kunskap om hur en
problemorienterad utbildning kan utformas. Den pedagogiska
handledaren har en roll som stöd för de studerande kollegorna och
som länk mellan verksamheten och utbildningsanordnaren.
Många kommuner har också utbildat ombud för olika uppgifter
eller kunskapsområden. Det har oftast handlat om korta utbildningar
och begränsade uppgifter, t.ex. IT-ombud i samband med
utbildning och dokumentation om dokumentation och träning i att
använda dokumentationssystem.
197
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
l som har en relevant grundutbildning
som erbjuds en karriärväg.
Organisering av karriärvägar
Karriärvägar
Kompetensstegen7 har haft i uppdrag att stödja kommunernas
långsiktiga arbete med att skapa hållbara system för
verksamhetsnära kompetensutveckling. För vårt uppdrag är just
etablerade system för karriär- och personlig utveckling intressanta.
Några kommuner har inrättat sådana. Utmärkande för dessa
kommuner är en systematisk planering och att de tagit sin
utgångspunkt i verksamhetens behov, men de har också
tillgodosett enskilda anställdas önskemål. Tydligheten betonas så
att en individ redan vid anställning ska veta vilka karriärvägar som
erbjuds och vilka kompetenskrav som ställs. I en del kommuner
börjar karriärvägen direkt vid anställning oavsett om personen har
eller saknar relevant grundutbildning. I de fall grundutbildning
saknas blir första steget ofta en eller flera av
omvårdnadsprogrammets karaktärsämneskurser. I andra
kommuner är det endast persona
Tabell 1
Bas Spets Uppdrag
Grundläggande
yrkeskompetens
Omsorgskunskap Utbildningsansvar för andra
– i det egna arbetet
– som ombud
Grundläggande
yrkeskompetens itetsdagogisk
arbete
– i kommunen
Utvecklingskompetens, t.ex.
förändringsarbete, kval
utveckling, pe
handledning
Driva utvecklings
– i arbetslaget
Grundläggande
yrkeskompetens
och ledningskompetens
de uppgifter,
ny befattning
Administrations Administrativa,
ledan
Exempel på hur karriärvägar kan organiseras illustreras i ovanstående
tabell 1. Bas står för den grundläggande utbildning som alla
anställda bör ha, Spets för specifik kompetens inom något eller
några områden och under Uppdrag anges exempel på de särskilda
uppdrag som kan kopplas till en viss kompetens.
7 Följande beskrivningar är, om inte annat anges, hämtat från Att lära nära: Stöd till
kommuner för verksamhetsnära kompetensutveckling inom omsorg och vård av äldre. SOU
2007:88.
198
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
utbildning baserad på generell utvecklingskompetens,
ex
roll i förvaltningen där hon eller han blir förvaltningens eller verksamhetens
gemensamma resurs inom sitt kompetensområde.
Det vanligaste är att kommunen erbjuder någon form av ämnesspecifik
spetsutbildning t.ex. om demenssjukdomar, psykiatri,
rehabiliterande förhållningssätt eller lindrande vård. Nästföljande
steg innebär ofta ett uppdrag att hålla sig uppdaterad inom området
och att medverka i eller självständigt ha ansvar för utbildningsinsatser
för kolleger och introduktion av nyanställda. För detta
erbjuds ofta utbildning i metodik och pedagogik. Andra kommuner
erbjuder spets
empelvis i förändringsarbete, kvalitetsutveckling eller pedagogisk
handledning.
Lerum och Alingsås kommuner arbetar med en kompetensmodell.
Modellen syftar till att hitta former för strategisk kompetensutveckling
där medarbetarnas kompetens och resurser tas tillvara
och utvecklas utifrån verksamhetens behov. Det övergripande
målet är att skapa en modell för kontinuerlig, vardagsnära och långsiktig
kompetensutveckling. Kompetensutvecklingen har systematiserats
genom införandet av en kompetensmodell för respektive
yrkesgrupp i tre steg. Det första steget, bas eller grund, är den
grundläggande kompetens som alla medarbetare ska ha. I Alingsås
är baskompetensen gemensam för samtliga inom yrkesgruppen. I
Lerums modell är den beroende av vilket verksamhetsområde
medarbetaren arbetar inom och vad verksamhetsansvariga
definierat som baskompetens. Den andra nivån, fördjupning, innebär
att medarbetare som vill fördjupa sig inom ett område ges
möjlighet till detta. De får utökat ansvar inom exempelvis ett
ämnesområde som demenssjukdomar eller nutrition. Medarbetaren
får då en handledande roll på den enhet hon eller han tillhör, eller i
den verksamhet där hon eller han arbetar. Med fördjupad kunskap
kan arbetsuppgifterna omfatta utbildning, handledning av nyutbildade
kollegor, medverkan vid intern undervisning och seminarier
samt deltagande i förändrings- och utvecklingsarbete inom det egna
fördjupade kunskapsområdet. Utifrån verksamhetens behov
identifieras ett antal områden inom vilka det finns ett behov av
specialiserad personal. Det tredje steget är en tydlig specialisering
mot ett avgränsat område. I Lerum förvärvas kompetensen på steg
tre på universitet eller högskola, eller genom en kvalificerad yrkesutbildning
. I Alingsås är benämningen på steg tre spetskompetens
och innebär, för undersköterskor, en gymnasiekurs på minst 200
poäng. När utbildningen är genomförd tilldelas medarbetaren en ny
199
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
Modellens steg bygger på varandra, där ansvar och kompetens ökar
i takt med ökad praktisk erfarenhet och teoretisk kunskap.8
I Borås pågår ett arbete med att utveckla en karriärstege som
påbörjas direkt vid anställning. Om relevant grundutbildning
saknas ska den anställde genomgå introduktionsutbildning som
innehåller kortare utbildningsinsatser fördelade över två års tid och
som avslutas med examination. Erhållen kompetens valideras mot
omvårdnadsprogrammets karaktärsämnen och kompletterande
utbildning erbjuds. För den som har en relevant grundutbildning
genomförs introduktionen under sex månader som även den
avslutas med examination. Därefter finns två påbyggnadssteg. På
steg två erbjuds olika ämnesspecifika utbildningar. Steg tre kan den
gå som efter godkänd examination på någon eller några steg tvåutbildningar
vill utbilda sig vidare. Här erbjuder kommunen
utbildning i att leda samtal, projektledning, metodutveckling m.m.
Diskussioner pågår om hur stor andel av personalen som ska ha
gått igenom de olika stegen. En arbetshypotes är att steg ett ska
vara obligatorisk, steg två, med olika ämnesfördjupningar, bör
finnas representerad i de olika arbetslagen och steg tre kanske bara
någon eller några medarbetare inom varje enhet behöver ha.9
Solna stad inrättade 2002 en karriärstege för vårdbiträden och
undersköterskor inom omsorg och vård för äldre. Utbildning ges i
tre steg och ger teoretiska kunskaper i utvecklings- och förändringsarbetets
villkor och förutsättningar. Parallellt med utbildningen
driver kursdeltagarna förbättringsprojekt på sina arbetsplatser.
Steg ett omfattar tio utbildningsdagar. Steg två och steg tre
omfattar vardera tio till femton utbildningsdagar. Varje steg söks
var för sig. Förbättringsprojektet väljer kursdeltagaren ut tillsammans
med chefer och medarbetare på sin arbetsplats. Kursdeltagarna
identifierar ett förändringsbehov på sin arbetsplats, och
uppgiften blir sedan att tillsammans med sina medarbetare initiera
och genomföra ett projekt i syfte att nå de mål man sätter upp för
sitt utvecklings- och förbättringsarbete. Kursdeltagarnas uppgift är
att initiera, samordna och leda arbetet.10
8 Kompetens och arbetsinnehåll. Rapport från ett seminarium om strukturerade
utvecklingsmöjligheter för personal inom vården och omsorgen om äldre och funktionshindrade
personer. Socialstyrelsen, 2007.
9 Stöd till kommuner för verksamhetsnära kompetensutveckling inom omsorg och vård av äldre.
Att lära nära, SOU 2007:88.
10 Nordén, H., Karriärstegen. Stockholm: Kommentus Förlag, 2004.
200
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
Sammanfattande bedömning
Det finns ett utbud av utbildning och kompetensutveckling för
omsorg och vård inom det formella utbildningssystemet både på
gymnasienivå och eftergymnasial nivå. När det gäller särskild
inriktning mot äldre på gymnasienivå och bland de kvalificerade
yrkesutbildningarna är utbudet emellertid begränsat. Ofta är
kurserna eller utbildningarna mer generellt inriktade vilket betyder
att omsorg och vård för äldre behandlas tillsammans med hälso och
sjukvård eller handikappomsorg. Utbudet är också begränsat
till vissa ämnesspecifika områden. För demenssjukdomar finns ett
större utbud och större möjligheter att uppnå fördjupad kunskap,
medan det för andra ämnesspecifika områden enbart finns
gymnasial nivå. Nära kopplat till utbudet är efterfrågan. Att det
finns ett behov av vidareutbildning vittnar det stora intresset för
Kompetensstegen om, liksom t.ex. de samarbeten som finns när
det gäller VO-College och högskoleutbildning. I Kompetensstegen
har efterfrågan framförallt gällt gymnasienivå.
Majoriteten av kommunerna har ännu inte etablerade karriärvägar
för omsorgspersonal. Bland dem som har inrättat system syns
en variation i vilken nivå på fördjupad kompetens de anser att
(omsorgs)personal ska uppnå. Liknande variationer i synsätt och
ambition har framkommit i kommunernas satsningar på spetskompetens
under Kompetensstegen där utbildningarna har varierat
från gymnasiekurser till högskolekurser. Utmärkande har varit att
de som får spetskompetens ofta också ska kunna handleda och
förmedla förvärvade kunskaper till sina kollegor.
201
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
7.3 Specialiseringar
Vårt förslag: Nationella kriterier för specialistkompetens ska
formuleras för fyra möjliga specialiseringar för Äldreassistenten:
1. Demens- och psykisk sjukdom.
2. Omsorg och vård i livets slut.
3. Funktionsbevarande omsorg (emotionell, social och fysisk
förmåga).
4. Måltid, kost och näring.
Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att närmare precisera nivån på
specialistkompetens.
Vår bedömning: I varje specialisering bör framgå att Äldreassistenten,
förutom ämnesspecifik kunskap också ska ha
kunskap om och förmåga att handleda andra i sin specialisering,
leda en grupp samt genomföra systematiskt kvalitetsarbete.
Möjlighet att uppnå specialistkompetens bör erbjudas via det
formella utbildningssystemet på eftergymnasial nivå och motsvara
två terminer. Möjlighet att bedöma en Äldreassistents
befintliga kompetens bör också erbjudas genom validering mot
de nationella kriterierna för specialistkompetens för specialiseringarna
och kompletterande utbildning i de fall det behövs.
Behovet av nationellt likvärdig specialistkompetens och vidareutbildning
Äldreassistenten har en bred grundkompetens. För att i framtiden
kunna möta äldre med mer varierade, komplexa och kvalificerade
behov behöver Äldreassistenten dock kunna fördjupa sin
kompetens inom vissa ämnesområden. Det finns t.ex. en rad olika
demenssjukdomar där symptomen ofta är påfrestande för såväl den
äldre som för omsorgspersonal och närstående vilket kräver särskild
kompetens. Äldreassistenten måste i detta sammanhang
kunna hantera, stödja och bemöta både den äldre och närstående på
ett bra sätt. Det finns även en grupp av äldre som har olika former
av psykisk sjukdom, missbruk och andra sociala problem vars stödbehov
är omfattande. En del av dessa kan yttra sig i aggressivitet
eller annat utåtagerande beteende. Vår bedömning är att för att
kunna ge god omsorg och vård till exempelvis dessa personer krävs
202
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
fördjupad kompetens i förhållande till yrkeskraven. Det är inte
möjligt att inom ramen för en tre-årig gymnasieutbildning få sådan
fördjupad kompetens som här avses.
För att i framtiden bättre kunna rekrytera och behålla Äldreassistenter
i verksamheten behövs det också tydligare karriärvägar
än det finns i dag. Karriär kan t.ex. göras genom att fördjupa sin
kunskap inom ett ämnesområde (expert), eller genom att få ansvar
för verksamhet och/eller personal (arbetsledare eller motsvarande).
Vi bedömer att för de äldre och verksamheten är det karriär i den
förra bemärkelsen som vi i första hand ska föreslå. Enligt flera
studier är utbildning den enskilt största kvalitetshöjande faktorn i
verksamheten. I undersökningar av effekten av utbildning har det
framkommit att utbildning ger ökad kompetens att utföra arbetet
och höjer yrkets status. Omvårdnadspersonalen har blivit mer
motiverad att lyckas i sitt arbete och det arbete som utförts har
varit av högre kvalitet.11 Andra anser att kunskapen om utbildningens
effekter fortfarande brister (se avsnitt Forskning).
Vi anser att det finns ett behov av nationellt likvärdiga vidareutbildningar
inom ett antal kunskapsområden med inriktning mot
arbete för äldre, både för att höja kvaliteten för de äldre och för att
skapa tydligare karriärvägar för Äldreassistenter. Nuvarande utbud
av vidareutbildning med inriktning mot äldre är begränsat och omfattningen
av den utbildning som erbjuds är mycket varierande.
Det finns anledning att tydliggöra för olika utbildningsanordnare
vilka särskilda behov av specialisering som finns för den mycket
stora personalgrupp som omsorgspersonalen utgör. Att ta till vara
Äldreassistenternas kunskaper och erfarenheter och ge möjlighet
för dem att skaffa sig fördjupad kompetens innebär ytterligare
möjlighet att utveckla verksamheten och höja kvaliteten inom
omsorg och vård för äldre.
Vi finner således ett behov av att skapa nationellt likvärdig
specialistkompetens och därmed nationellt likvärdiga vidareutbildningar
för att säkerställa hög kvalitet och säkerhet i omsorg och
vård för äldre.
11 Vård- och omsorgsassistenters kompetens – en litteraturgenomgång. Socialstyrelsen, 2006.
203
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
Nationella kriterier för specialistkompetens
Vi föreslår att specialiseringar inrättas inom några ämnesområden
och att nationella kriterier för specialistkompetens formuleras för
dessa, dvs. på motsvarande sätt som för de nationella yrkeskraven.
Vidareutbildningarna blir då nationellt likvärdiga. För den äldre ger
det ökad kvalitet och trygghet. För arbetsgivaren blir det lättare att
bedöma vilken kompetens en person har och därmed vilka förväntningar
man kan ha på vilka arbetsuppgifter en specialiserad Äldreassistent
kan utföra. För den enskilde Äldreassistenten innebär det
en tydlig karriärväg inom yrket och ökad möjlighet till rörlighet i
landet och mellan arbetsgivare.
Vi har här avstått från att ange nivån på specialistkompetens.
Mot bakgrund av att vi har föreslagit att Socialstyrelsen ska få i
uppdrag att precisera de nationella yrkeskraven för Äldreassistent
anser vi att denna nivå måste fastställas först innan nivån för
kompetensen fastställs inom varje specialisering. Vi föreslår därför
att Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att tillsammans med
branschens parter och yrkeshögskolan, i det fall den inrättas,
utforma nivån för specialistkompetens. Varje specialisering bör,
liksom yrkeskraven, beskrivas med utgångspunkt i Bolognadeklarationens
begrepp förhållningssätt och värderingsförmåga, kunskap
och förståelse respektive färdighet och förmåga.
Vilken specialistkompetens behövs?
De specialiseringar som väljs bör motsvara behov hos de äldre och
verksamheten. Dessa behov ska bedömas vara relativt stabila under
en fem- till tioårsperiod. Specialiseringarna bör också vara sådana
att kompetensen kan antas behövas inom omsorg och vård för
äldre i hela landet oavsett kommunstorlek.
En indikation på vilka behov av vidareutbildning av omsorgspersonalen
som verksamheten själv identifierat de senaste åren,
även om den främst varit på gymnasial nivå, kan fås genom arbetet
med Kompetensstegen. De vanligaste kunskapsområden som ett
stort antal kommuner arbetat med är, som tidigare nämnts,
bemötande/etik/värdegrund, demenssjukdom, rehabilitering, vård i
livets slut och måltid/nutrition.
De prioriteringar som gjorts i dessa satsningar stämmer i
huvudsak överens med de prioriteringar som framkommit i våra
204
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
samtal med chefer och omsorgspersonal, olika experter och företrädare
för olika intresseorganisationer. De har framförallt lyft
fram att omsorgspersonalen behöver fördjupad kompetens när det
gäller att ge omsorg och vård till äldre med demenssjukdom eller
psykisk sjukdom, omsorg och vård i livets slut samt det sociala
innehållet.
De specialiseringar vi väljer bör, utöver att svara mot de behov
som verksamheten har, också enligt vår bedömning bygga vidare på
de nationella yrkeskraven för Äldreassistent, bl.a. för att skapa
ökad tydlighet i möjliga karriärvägar. Vi har emellertid inte funnit
att specialiseringarna måste kunna knyta an till ett högskoleyrke.
Vår bedömning är att Äldreassistentens arbete kräver kompetens
som kan härledas från många discipliner och att det är detta som är
ett av yrkets kännetecken. Den som väljer att gå vidare från en
specialisering till att utbilda sig på högskolenivå bör dock genom
validering kunna tillgodoräkna sig sin reella kompetens.
Vi föreslår följande fyra specialiseringar:
1. Demens- och psykisk sjukdom.
2. Omsorg och vård i livets slut.
3. Funktionsbevarande omsorg (emotionell, social och fysisk förmåga).
4. Måltid, kost och näring.
Med ökad livslängd kommer antalet äldre med demenssjukdom att
öka. Att ge omsorg och vård för äldre med demenssjukdom
respektive psykiskt sjuka äldre kräver särskild kompetens. Omsorg
och vård i livets slut innebär ofta svåra påfrestningar, både för den
äldre och dennes anhöriga, som kan kräva specialistkompetens. Vi
ser därutöver ett behov av att viss personal ska kunna fördjupa sig
inom funktionsbevarande omsorg, som omfattar såväl emotionell
och social som fysisk förmåga eftersom bl.a. aktivitet bidrar till att
fördröja demenssjukdomar och minskar risken för ohälsa pga.
ensamhet. Samtliga av dessa förslag till specialiseringar har i tillsynsrapporter
och liknande identifierats som bristområden. Detsamma
gäller Måltid, kost och näring.
En Äldreassistent med specialisering i demens- och psykisk
sjukdom kan exempelvis ha fördjupad kunskap om vanligt förekommande
demenssjukdomar och psykiska sjukdomar, hur de
yttrar sig samt behandlingsmetoder. Stor vikt bör också läggas vid
kunskap om bemötande och kommunikation med äldre som är för205
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
virrade, har minnesstörningar, är utåtagerande eller brister i verklighetsuppfattning.
Specialisering inom funktionsbevarande
omsorg kan handla om kunskap om fler metoder, i förhållande till
grundnivån, för att stödja den äldre till aktivitet. Det kan också
handla om att uppnå fördjupad kunskap om bland äldre vanligt
förekommande sjukdomar och komplikationer och hur de påverkar
den äldre fysiskt, psykiskt och socialt.
Vi har övervägt om värdegrund, förhållningssätt och värderingsförmåga
bör vara en nationell specialisering eftersom det är ett
område där många kommuner sett behov av kompetensutveckling.
Vår bedömning är emellertid att detta inte är lämpligt. Värdegrundsfrågor
berör all personal och kräver kontinuerlig reflektion
och vi anser att det ytterst är arbetsledningen som måste ansvara
för kompetensutveckling i dessa frågor.
Vi har också övervägt om handledning bör vara en
specialisering, eftersom kommunerna själva ofta satsat på olika
former av handledning. Begreppet handledning har sitt ursprung i
olika traditioner och används därmed i olika betydelser. Enligt
terapitraditionen ligger tyngdpunkten på känslor och känslomässiga
relationer hos den som blir handledd och handledningssamtalen
sker ofta enskilt. Enligt hantverkstraditionen får lärlingar
handledning av en mäster som i det praktiska vardagsarbetet visar
hur något bör utföras. Pedagogisk handledning syftar till att hjälpa
yrkesutövare att bli medvetna om sina egna yrkeskunskaper för att
kunna förändra och utveckla dessa. Pedagogisk handledning utgår
från ett strukturerat lärande.12 Vi anser att förmåga att handleda
studerande, nyanställda och kollegor både genom pedagogisk
handledning och enligt hantverkstraditionen bör ingå i samtliga
specialiseringar. Enligt vår bedömning är behoven av ökad
kompetens inom de ämnesområden vi föreslår stora. Det är därför
viktigt att den specialiserade Äldreassistenten kan förmedla och ge
stöd inom sitt specialiseringsområde till sina kollegor. Därutöver
bör förmåga att leda en grupp liksom att genomföra systematiskt
kvalitetsarbete ingå i specialistkompetensen. Kunskaper i
systematiskt kvalitetsarbete är nödvändiga för att Äldreassistenten
ska kunna bidra till evidensbaserad omsorg och vård.
Den Äldreassistent som specialiserat sig i ett ämnesområde ser
vi som en person som både kan ge omsorg och vård till äldre som
har mer komplexa och/eller kvalificerade behov och kan stödja sina
12 Att lära nära. Stöd till kommuner för verksamhetsnära kompetensutveckling inom omsorg och
vård av äldre. SOU 2007:88.
206
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
kollegor i deras arbete. Därutöver kan Äldreassistent med
specialistkompetens medverka i och/eller leda studiecirklar, reflektionsgrupper
och liknande samt medverka vid introduktion av
nyanställda.
Vi ser ett behov av ett mycket nära samarbete mellan den
specialiserade Äldreassistenten och högskoleutbildad personal.
Högskoleutbildad personal såsom socionomer, pedagoger, sjuksköterskor,
arbetsterapeuter, sjukgymnaster och dietister kommer
att ha en viktig roll som mentorer, handledare och kvalitetssäkrare
för att den specialiserade Äldreassistenten ska få stöd att klara sina
arbetsuppgifter. Tanken är inte att den specialiserade Äldreassistenten
ska ersätta dessa personalgrupper utan att yrkesgrupperna
ska komplettera varandra för att bättre stödja den äldre och öka
kvaliteten i insatserna.
De karriärvägar som vi pekar ut är tänkta att komplettera lokalt
utformade system för karriärvägar.
Reglering
De förslag vi lämnar om nationella yrkeskrav för Äldreassistenter
är utformade för att långsiktigt tillgodose de äldres och verksamhetens
grundläggande kompetensbehov. Vi ser det därför som
möjligt att reglera dem i lag och förordning. När det gäller verksamhetens
behov av fördjupad kompetens, bedömer vi emellertid
att det kan finnas anledning att vara mer flexibel. Nya medicinska
rön, nya tekniska lösningar, behandlingsmetoder m.m. kan göra att
de behov av specialistkompetens vi ser i dag inte nödvändigtvis är
morgondagens. Det finns därför anledning att skapa ett mer
flexibelt system som innebär kontinuerliga bedömningar av
behovet av specialistkompetens och kontinuerlig justering av de
nationella kriterierna för specialistkompetens för specialiseringar.
Vårt förslag är att detta sker i en överenskommelse mellan staten
och Sveriges Kommuner och Landsting (se vidare avsnitt 10.1 En
överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och
Landsting).
207
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
Hur ska specialistkompetensen uppnås?
Vi föreslår att en möjlighet att uppnå kompetens inom respektive
specialisering bör erbjudas via det formella utbildningssystemet på
eftergymnasial nivå. Om yrkeshögskolan inrättas, enligt
regeringens förslag i propositionen Yrkeshögskolan13, bör utbildning
för specialistkompetens kunna erbjudas inom ramen för
yrkeshögskolan. Om inte förslagen genomförs, bör utbildningar
för specialistkompetens kunna utvecklas inom kvalificerad yrkesutbildning
. Utbildningarna föreslås motsvara en eller två terminers
heltidsstudier. Redan i dag erbjuds vidareutbildning på denna nivå
och omfattning inom t.ex. demensvård. Vi föreslår att det framförallt
under den andra terminen ges möjligheter till arbetsplatsförlagd
utbildning, med t.ex. handledning av relevanta yrkesgrupper och
reflekterande samtal.
Genom att ta fram nationella kriterier för specialistkompetens
får utbildningsanordnare ett bra underlag för att utforma specialistutbildningarna.
Utbildningarna kan givetvis vara något olika till
sin uppläggning, men målen för utbildningen bör utgå från de
nationella kriterierna.
I syfte att åstadkomma ett utbud av nationellt likvärdiga utbildningar
inom de fyra specialiseringarna föreslår vi att staten tillför
medel till Myndigheten för yrkeshögskolan som kan sökas av
utbildningsanordnare. Vi föreslåt att bidraget ska ingå i ovan
nämnda överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner
och Landsting. I dag finns ett antal nationella kursplaner inom påbyggnadsutbildning
inom den kommunala vuxenutbildningen för
tandsköterskor, elevassistent m.m. För dessa utbildningar finns
statliga bidrag att söka14.
Yrkeshögskoleutbildningar kommer vanligtvis att direkt bygga
vidare på yrkesinriktade utbildningar i gymnasieskolan eller på
annat sätt inhämtade kunskaper. Regeringen har i propositionen
om yrkeshögskolan betonat vikten av att reell kompetens tas tillvara
och att behörighetsreglerna därför bör vara generösa.15
Kompetenser motsvarande de kriterier för specialistkompetens
som finns för respektive specialisering kan liksom de nationella
yrkeskraven för Äldreassistent ha uppnåtts genom yrkeserfarenhet
och annan utbildning. Möjlighet att bedöma en persons befintliga
13 Prop. 2008/09:68 Yrkeshögskolan.
14 2005:676 Förordning om statsbidrag till viss påbyggnadsutbildning.
15 Prop. 2008/09:68 Yrkeshögskolan.
208
SOU 2008:126 Specialistkompetens för Äldreassistent
kompetens genom validering mot de kriterier för specialistkompetens
som ska utformas för respektive specialisering bör
erbjudas samt kompletterande utbildning i de fall det behövs.
Utbildningen bör utformas så att den är tillgänglig för omsorgspersonal
i hela landet. Det betyder att möjlighet till distansutbildning
och arbetsplatsförlagt lärande bör vara viktiga kriterier i
bedömning av utbildningsanordnare.
För Äldreassistenten kan det vara viktigt att kompetens som
uppnåtts genom vidareutbildning kan tillgodoräknas vid ansökan
till vidare studier. Studier på yrkeshögskolenivå dokumenterade i
poäng och examina kan inte direkt jämföras med högskoleutbildning
eftersom de har olika syften och inriktning. Vi förutsätter
dock att högskolan alltmer är beredd att ta hänsyn till reell
kompetens och ge sökande möjlighet att validera kompetens som
inhämtats även genom yrkeshögskolan och genom yrkeserfarenhet.
Annan vidareutbildning
Vi har i uppdrag att se över behovet av vidareutbildning kopplad till
utvecklings- och karriärvägar. De fyra specialiseringar som vi föreslår
syftar till att höja kvaliteten inom några angelägna områden
och ge möjlighet till en nationellt likvärdig kompetens.
Vid sidan av dessa specialiseringar kommer kompetensutveckling
av omsorgspersonal fortlöpande att behövas inom hela det
arbetsfält som omfattas av yrkeskraven för Äldreassistent för att
upprätthålla och utveckla en god kompetens och kvalitet i verksamheten.
Nya forskningsrön, nya behandlingsmetoder och nya
hjälpmedel är några exempel på faktorer som leder till behov av
kompetensutveckling.
Gymnasieskolans karaktärsämneskurser, främst i vuxenutbildningen,
kan ge möjlighet till breddning och fördjupning av
kompetens även för Äldreassistenter och en möjlighet att få betyg
på sin dokumenterade kunskap. Vuxenutbildning, liksom utbildningsföretag
och organisationer, kan anlitas för uppdragsutbildning
där mer specifik utbildning kan skräddarsys efter verksamhetens
behov. Det breda utbud av olika kortare utbildningar som har
exemplifierats under avsnitt 7.2 kommer sannolikt att behövas även
fortsättningsvis.
209
Specialistkompetens för Äldreassistent SOU 2008:126
210
Allt fler kommuner försöker att ta vara på egen intern
kompetens i form av högskoleutbildad personal och omsorgspersonal
med spetskompetens genom att nyttja dessa som interna
lärare, handledare och samtalsledare. Som tidigare nämnts kan detta
vara naturliga uppdrag för Äldreassistenter med specialistkompetens.
I Kompetensstegens betänkande förs ett resonemang om
vikten av att intern och extern kompetens samverkar för att
stimulera till verksamhetsutveckling16. Vi har också tidigare i
betänkandet tagit upp behovet av yrkeslärare med en bakgrund i
socialt omsorgsarbete. En ytterligare karriärväg för en erfaren
Äldreassistent kan vara att utbilda sig till yrkeslärare.
16 Att lära nära. Stöd till kommuner för verksamhetsnära kompetensutveckling inom omsorg och
vård av äldre. SOU 2007:88.
8 Tillsyn
Vårt förslag: Socialstyrelsen ska utöva tillsyn över den nya lagen
om kompetens hos personal som arbetar med stöd och hjälp för
äldre m.m.
Vi föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att utöva tillsyn över
den verksamhet som vi föreslår.
Socialstyrelsen har även tillsynsansvar när det gäller granskning
av att kommunerna uppfyller de krav som framgår av den av oss
föreslagna lagen och till lagen knutna förordningar, myndighetsföreskrifter
samt villkor som har meddelats med stöd av sådana.
Tillsynen innebär således kontroll av att gällande rätt enligt lag,
förordningar och föreskrifter följs. Även villkor som meddelats
med stöd av lagen och föreskrifter som t.ex. ges vid tillsyn om att
avhjälpa brister omfattas. Tillsynen sker då som verksamhetstillsyn.
I Socialstyrelsens uppgifter ingår att lämna råd och vägledning i
tillsynen, att följa upp att brister åtgärdas, att förmedla kunskap
och erfarenhet som erhålls genom tillsynen samt att informera och
ge råd till allmänheten. Dessa uppgifter är inte att se som tillsynsuppgifter
i egentlig mening utan som komplement till tillsynen så
att denna kan fungera på ett ändamålsenligt sätt. I den mån allmänheten
vänder sig till Socialstyrelsen om den verksamhet som
omfattas av våra förslag och som kan bli föremål för tillsyn är den
vägledning och rådgivning som Socialstyrelsen förmedlar en del i
myndighetens tillsynsroll. Även rådgivning till kommunernas
socialnämnd och till dem som utför socialtjänstinsatser i enskild
verksamhet ingår därmed i tillsynsrollen om den har samband med
tillsynen.
211
9 Forskning om omsorg och vård
för äldre
Vår bedömning: Större forskningsresurser bör riktas till
området omsorg och vård för äldre.
Nuvarande forskningsläge
Generellt sett kan man konstatera att svensk forskning om den
åldrande människan och omsorg och vård för äldre hävdar sig väl
inom flera områden och är underförsörjd inom andra. När det
gäller medicinsk forskning om sjukdomar som drabbar framför allt
äldre personer finns ett betydande kunskapsunderlag även om
större satsningar behöver göras för att uppnå de vetenskapliga
genombrott som eftersträvas för att t.ex. kunna bota eller kraftfullt
hejda alzheimers sjukdom och andra demenstillstånd. Omvårdnadsforskningen
har också uppnått betydande resultat också inom
omsorg och vård för äldre inte minst genom de strategiska
satsningar som gjorts bl.a. från Vårdalstiftelsens sida genom satsningen
på Vårdalinstitutet och speciella forskningsplattformar som
rör äldre.
Men när det gäller organisering av omsorg och vård för äldre
och optimala strukturer för denna organisering så behövs
betydande resurstillskott för att utveckla viktiga forskningsfrågor
som kan bidra till ny kunskap som förbättrar kunskapsläget (och
därmed förutsättningarna att utveckla stöd och hjälp till den äldre).
Detta gäller också metoder och arbetssätt inom omsorg och
vård för äldre. Det finns inte så mycket s.k. evidensbaserad kunskap
där man med kontrollgruppsbaserade metoder (eller på andra
systematiska sätt) undersökt själva utfallet, resultatet av de insatser
som görs. Detta uttrycks på följande sätt i den senaste av statliga
213
Forskning om omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
utredningar som behandlat frågan om en förstärkt kunskapsutveckling
inom socialtjänsten:
Kunskapsbasen för insatserna inom socialtjänsten är outvecklad.
Arbetet bedrivs i huvudsak på grundval av professionella erfarenheter i
kombination med lagstiftning och riktlinjer för ärendehandläggning. I
för liten utsträckning bedrivs socialtjänsten utifrån kunskap om
effekten av olika insatser, arbetssätt och metoder.1
Detta avsnitt ska trots, eller just mot bakgrund av, det bristande
kunskapsunderlaget generellt säga något om kunskapsbehoven
inom de kärnområden för det nya yrke som vi föreslår och vad vi
forskningsmässigt vet om utbildningsinsatsers betydelse för kvalitetsutveckling
av omsorg och vård för äldre.
Utbildningsinsatsers betydelse för arbetsinnehållets utveckling inom
omsorg och vård för äldre
Fler studier behöver initieras som beskriver kunskapsläget och som
kan identifiera både positiva erfarenheter av lovande och potentiellt
effektiva arbetsmetoder. Erfarenheterna från Kompetensstegen
håller i skrivande stund på att utvärderas och det finns en hel del
preliminära erfarenheter att dra nytta av från ett särskilt utvärderingsprojekt
i Umeå.2 Inte överraskande visar resultaten på att
ledarskapet inom omsorg och vård för äldre har stor betydelse bl.a.
för det lärandeklimat som utvecklas lokalt.
I februari 2008 hölls en nationell konferens i regi av IMS vid
Socialstyrelsen där lokala och regionala FoU-miljöer med äldreinriktning
bjudits in för att inventera kunskapsläget när det gäller
kunskapsbehov inom omsorg och vård för äldre.3
I en ännu ej färdigställd kunskapsöversikt presenterar Gunilla
Fahlström några preliminära resultat som handlar om vilken
betydelse utbildning kan tänkas ha för kvalitetsutveckling i omsorg
och vård för äldre. Där konstateras bl.a. att relativt få studier har
hittats, även i ett internationellt perspektiv, som studerar
effekterna av utbildning. Samtidigt kan man konstatera att tilltron
till att utbildning kan göra skillnad är relativt stor.
1 Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten – till nytta för brukaren. SOU 2008:18.
2 Kompetensstegen utvärderas av Umeå universitet tillsammans med UFFE – utvecklings
och fältforskningsenheten i Umeå socialtjänst. Kontaktperson Kristina Westerberg,
institutionen för psykologi, Umeå universitet.
3 Länk till IMS hemsida på Socialstyrelsens webbplats http://www.socialstyrelsen.se/IMS/I
MS_konferens_kunskapsbehovet_inom_aldreomsorgen.htm
214
SOU 2008:126 Forskning om omsorg och vård för äldre
Behoven av kunskapsutveckling inom några av de elva yrkeskraven
För det första kan vi konstatera att i Värdighetsutredningens
betänkande Värdigt liv i äldreomsorgen behandlas i ett särskilt
underlag en kvalificerad filosofisk-etisk grundanalys av värdighetsbegreppet
och vari en värdegrund för äldreomsorgen kan tänkas
bestå.4 I höst har också ett studiematerial kommit ut på svenska
som sammanfattar erfarenheter från ett europeiskt forskningsprojekt,
Dignity and Older Europeans (DOE), vars huvudfokus
varit att belysa begreppet värdighet och äldre i ett europeiskt
perspektiv.5 Här finns således relevant forskningsbaserat material
att beakta.
Inom områdena funktionsbevarande omsorg, emotionell och
social omsorg, kroppsnära omsorg, måltid, kost och näring samt
omsorg och vård i livets slut finns en hel del forskning även om det
generellt sett finns en begränsad mängd effektstudier med fokus på
sociala frågor.
Inom området funktionsbevarande omsorg finns t.ex. en aktuell
kunskapsöversikt om systematiskt arbete för äldres säkerhet som
också tar upp det viktiga området fallskadeprevention.6 Den särskilda
forskning som finns när det gäller sjukgymnastik och äldre
och arbetsterapi och äldre är naturligtvis också viktig att uppmärksamma
här. Alldeles särskilt när Äldreassistenten förutsätts arbeta
nära både sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Kunskapsunderlag
finns men inga bredare översikter.
Inom områdena emotionell och social omsorg, kroppsnära
omsorg och omsorg och vård i livets slut finns forskning som
anknyter till omvårdnadsforskningen och vårdvetenskap liksom
också till senare forskning i socialt arbete. Här finns ännu så länge
inga bredare kunskapsöversikter men inom mer avgränsade
områden finns sammanställda kunskapsunderlag, t.ex. inom
demensområdet 7och inom området vård i livets slut.8
De yrkeskrav vi anger för en Äldreassistent är breda kunskapsfält
och bitvis svåra att överblicka. Generellt saknas kunskapsöversikter
inom många områden och här finns stora forskningsbe4
Värdigt liv i äldreomsorgen. SOU 2008:51.
5 Värdig vård och omsorg om de äldre. En arbetsbok utgiven av Äldrecentrum Östergötland
och FoU Centrum för Vård, Omsorg och Socialt Arbete, 2008.
6 Systematiskt arbete för äldres säkerhet. Om fall, trafikolyckor och bränder. Socialstyrelsen,
2007.
7 Demenssjukdomar. En systematisk litteraturöversikt. SBU-rapport. SBU 2006.
8 God vård i livets slut. En kunskapsöversikt om vård och omsorg om äldre. Socialstyrelsen
2004.
215
Forskning om omsorg och vård för äldre SOU 2008:126
216
hov. Ett prioriterat område bör vara att initiera och genomföra
sådana kunskapsöversikter.
Särskilda områden som behöver mer forskning är organisering,
strukturer, organisationsformer, ledarskap m.fl. Områden som,
givet att kunskapsläget förbättras kan ge nya möjligheter att
utveckla de kompetensområden som vi föreslår.
Regeringen aviserar i forskningspropositionen som lades fram i
oktober 2008 satsningar av betydande belopp på vårdforskning.
Här blir det viktigt att uppmärksamma och prioritera forskning
som anknyter till omsorgsbehov hos äldre i enlighet med de
områden som identifierats i yrkeskraven.
Vidare är det viktigt att bevaka att resultaten från betänkandet
av utredningen för en kunskapsbaserad socialtjänst även innefattar
kunskapsbehov inom omsorg och vård för äldre i eventuellt
kommande struktursatsningar på en mer systematisk kunskapsuppbyggnad
inom olika delar av socialtjänsten.
10 Förutsättningar för att
kompetensreformen ska få
genomslag
10.1 En överenskommelse mellan staten och Sveriges
Kommuner och Landsting
Vår bedömning: En överenskommelse om en nationell strategi
för kompetensförsörjning inom omsorg och vård för äldre bör
ingås mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting.
Behovet av en överenskommelse om en nationell strategi för
kompetensförsörjning
Vi har i uppdrag att lämna förslag på en kompetensreform inom
kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre kvinnor och
män. Huvuddragen i det förslag till reform som vi presenterar i
betänkandet är följande: För att åstadkomma en högre och mer likvärdig
kompetens bland personalen föreslår vi två nivåer för yrkeskompetens,
en grundläggande nivå med nationella yrkeskrav och en
nivå för specialistkompetens. För att nå upp till respektive nivå
föreslår vi att det finns två vägar, en via utbildning och en via validering
och vid behov kompletterande utbildning.
Ramverket för kompetensreformen föreslås till viss del regleras i
lag, förordning och föreskrifter. Huvudparten av reformens
genomförande bygger dock på att kommunerna i egenskap av
huvudmän för omsorg och vård för äldre och utbildning åtar sig ett
antal uppgifter.
Det är i första hand kommunernas ansvar att nå upp till lagstiftningens
intentioner om att insatserna inom omsorg och vård för
äldre ska vara av god kvalitet och att det ska finnas personal med
217
Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag SOU 2008:126
lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 § SoL) respektive att
god vård ska ges samt att det ska finnas den personal som behövs
för att god vård ska kunna ges (2 e § HSL). I detta ansvar ligger
även att se till att personalens kompetens motsvarar framtidens
behov inom omsorg och vård för äldre.
Med en åldrande befolkning, stora och eventuellt ökande regionala
skillnader och därmed delvis olika förutsättningar att nå upp
till lagens intentioner, kan det emellertid finnas behov av att från
statens sida stödja och stimulera kompetensförsörjning för att
uppnå en nationellt likvärdig omsorg och vård för äldre.
Enligt vår bedömning bör detta ömsesidiga ansvar för framtidens
omsorg och vård för äldre regleras genom en överenskommelse
mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting om en
nationell strategi för kompetensförsörjning. Det finns inget liknande
i dag. Fördelarna med en överenskommelse är att det ger
förutsättningar för en strukturerad dialog där parterna återkommande
får identifiera och diskutera behov och prioriteringar för att
utveckla omsorg och vård för äldre. Den ger utrymme för viss
flexibilitet där förnyade behov eller nya prioriteringar lättare kan få
genomslag.
Omfattning och inriktning
Återkommande har det genomförts olika statliga stimulansåtgärder
för att utveckla omsorg och vård för äldre. Nu senast handlar det
om det s.k. Stimulansbidraget till kommuner och landsting för att
höja kvaliteten inom omsorg och vård för äldre där regeringen
avsatte 600 miljoner kronor för andra halvåret 2006 och knappt
1,4 miljarder kronor för 2007 respektive 2008. Regeringen har prioriterat
insatser inom sju områden: läkartillgång, läkemedelsgenomgångar,
förebyggande arbete, demensvård, rehabilitering, kost och
nutrition samt det sociala innehållet. Alla landsting och praktiskt
taget alla kommuner har sökt bidrag.1 Tidigare har regeringen t.ex.
genom Kompetensstegen gett stöd till kommunernas kvalitetsutveckling
inom kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre
genom kompetensutveckling för personalen. En dryg miljard kronor
har använts för olika kompetensutvecklingsinsatser 2005–2008.
Nästan samtliga kommuner i landet har fått stöd och har själva
identifierat behov av vidareutbildning när det gäller t.ex.
1 Prop. 2008/2009:1 Budgetpropositionen för 2009.
218
SOU 2008:126 Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag
bemötande/etik/värdegrund, demenssjukdom, rehabilitering, vård i
livets slut och måltid/nutrition.
När det gäller hälso- och sjukvården förekommer också liknande
stimulansåtgärder men det finns också, till skillnad från
omsorg och vård för äldre, en fast struktur för att stödja utvecklingen
av god vård. Den s.k. Dagmaröverenskommelsen är en överenskommelse
mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting
om vissa ersättningar till hälso- och sjukvården. Syftet med överenskommelsen
är att genom riktade satsningar stimulera olika former
av utvecklingsarbete i hälso- och sjukvården. Det finns en
nationell strategi för god vård som ger uttryck för en mer aktiv och
systematisk kunskapsstyrning av hälso- och sjukvården. Satsningar
görs i Dagmaröverenskommelsen inom de delar i kunskapsstyrningen
som är nödvändiga för att uppfylla målet om en god vård.
För 2008 har 158 miljoner kronor avsatts för detta.2
En överenskommelse inom omsorg och vård för äldre skulle
kunna begränsas till kompetensförsörjning men på sikt utvidgas till
att omfatta andra delar, t.ex. forskning och statistik eller stimulansbidrag
till identifierade utvecklingsområden, dvs. bidrag som
liknar dem som givits de senaste åren inom ramen för Kompetensstegen
och i dag genom Stimulansbidraget.
När det gäller kompetensförsörjning skulle överenskommelsen
kunna innehålla följande:
Sveriges Kommuner och Landstings åtagande
Nationella yrkeskrav
• En nationell/regional kampanj för att informera om reformen
samt lokala unga Äldreassistenter som gör reklam för yrket i
skolorna (liknande kampanj har genomförts i Norge).
• Initiera diskussioner med Kommunal och Vårdföretagarna om
riktlinjer för introduktion av nyanställda.
• Medverka till att tillräckligt många platser för APL skapas.
2 Dagmaröverenskommelse 2008 – överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och
Landsting om vissa ersättningar till hälso- och sjukvården. Socialdepartementet & Sveriges
Kommuner och Landsting, 2007.
219
Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag SOU 2008:126
Validering
• Vara ett stöd för kvalitetssäkring av validering i kommunerna.
• Medverka till att regionala eller lokala branschråd utser och
utbildar yrkesbedömare.
Specialisering
• Kontinuerligt se över behovet av vilken specialistkompetens
som behövs inom verksamheten, enligt samma periodicitet som
nuvarande KY-utbildningar.
• Medverka till att kommunerna ger Äldreassistenter förutsättningar
för att specialistutbilda sig.
Övrigt
• Följa upp strategin kontinuerligt och sprida lärande exempel.
Statens åtagande
Nationella yrkeskrav
• Formulera föreskrifter för yrkeskravsnivå.
• Anpassa utbildningssystemet efter yrkeskravsnivån (gymnasieskolan
och kommunala vuxenutbildningen).
• Ge stimulansbidrag framförallt i form av stöd för validering och
kompetensutveckling.
Validering
• Utfärda nationella riktlinjer för validering.
Specialisering
• Formulera nationell nivå för specialistkompetens.
• Tillföra medel till det formella utbildningssystemet på eftergymnasial
nivå för att skapa det utbud av utbildning som motsvarar
behovet.
Övrigt
• Följa upp strategin kontinuerligt som underlag för årliga diskussioner
och eventuella justeringar av strategins genomförande.
220
SOU 2008:126 Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag
Med åtagande avses ett ansvar att se till att utvecklingen för
respektive insats initieras, kommer igång respektive slutförs. Ofta
ska insatsen genomföras i samarbete med några andra parter,
framförallt branschens parter, eller när det gäller staten, av någon
av staten utsedd myndighet. Några av åtagandena har vi redan
redovisat i tidigare avsnitt.
I det följande redogörs för andra delar av genomförandet som är
nödvändigt för att kompetensreformen ska få genomslag och där
vissa delar också skulle kunna ingå i en sådan överenskommelse
som vi här skissat.
10.2 Genomslag för de nationella yrkeskraven
Vi har under arbetet med att ta fram yrkeskraven vid många tillfällen
stött på synpunkter att så länge inte ledarskapet är bra, inte
omsorgsorganisationen fungerar eller det inte finns tillräckliga
resurser så spelar det ingen roll om det införs yrkeskrav för
omsorgspersonalen. Dessa är ju helt beroende av att ovanstående
fungerar för att kunna göra ett fullgott arbete.
Vi instämmer i att dessa faktorer är viktiga och på många håll
behöver förbättras. Det ligger dock inte i vårt uppdrag att lägga
förslag när det gäller dessa frågor. Vi är däremot övertygade om att
ett tydliggörande av omsorgsyrket inte bara leder till ökad kompetens
bland omsorgspersonalen utan också högre status för yrket.
Det kommer att påverka även andra delar av omsorg och vård för
äldre på ett positivt sätt.
Ledarskapet spelar en viktig roll
Ledarna på alla nivåer i verksamheten har nyckelroller i genomförandet.
Det handlar om att
• förankra reformen om yrkeskrav hos de anställda, visa på
betydelsen av ett nytt yrke med tydliga yrkeskrav och en ny
yrkestitel,
• planera för och leda lärande på arbetsplatsen i nära samarbete
med utbildningsanordnare för att möjliggöra för stora grupper
redan anställda att uppnå kompetensbevis,
221
Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag SOU 2008:126
• skapa utrymme i tid och rum för validering och kompetensutveckling
av stor omfattning,
• organisera arbetet så att all den kompetens som synliggörs och
dokumenteras också tas tillvara i arbetet, så att Äldreassistenter
får utföra alla de arbetsuppgifter som motsvarar yrkeskraven
samt
• tydliggöra Äldreassistentens kompetens och ansvar i hela organisationen.
I olika sammanhang har påtalats att arbetsledare i omsorg och vård
för äldre har alltför många underställda. När ledaruppgiften att
utveckla arbetsplatsen till en lärande organisation växer blir det än
mer angeläget att varje arbetsledare har ett rimligt antal underställda.
Acceptans från andra yrkesgrupper
I våra förslag ligger att stora delar av omsorgspersonalen kommer
att öka sin kompetens för att nå upp till de nationella yrkeskraven.
Några kommer att ta steget vidare och specialisera sig inom något
område. För att reformen ska få fullt genomslag är det förstås viktigt
att organisationen tar tillvara den nya kompetens som kommer
att synliggöras och utnyttjar den på bästa sätt. Det innebär t.ex. att
Äldreassistenter kan bli ett ännu bättre stöd för den äldre och för
andra personalkategorier som arbetar i omsorg och vård för äldre.
För att kvaliteten ska förbättras och samarbetet mellan olika personalgrupper
ska bli bättre och effektiviseras är det viktigt att Äldreassistentens
specifika kompetens erkänns och tas tillvara fullt ut.
Samarbete mellan intressenter
Ett nära samspel mellan verksamheten omsorg och vård för äldre
och utbildningsanordnare som erbjuder kompetensutveckling inom
branschen är angeläget för att utbildningen ska motsvara dagens
och morgondagens kompetensbehov för Äldreassistenter. Samarbetet
måste fungera på alla nivåer för att nå goda resultat i verksamhetsnära
kompetensutveckling.
222
SOU 2008:126 Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag
En viktig förutsättning för genomförande av yrkeskraven är att
branschens parter utvecklar former för nära samarbete kring frågor
om kompetensförsörjning på nationell, regional och lokal nivå.
Organisering
Det måste finnas en organisation för kompetensutveckling som har
tillräcklig kapacitet och flexibilitet för att möta ett mycket stort
antal enskilda individers behov av komplettering av kunskaper och
färdigheter. Planeringen bör utgå från att kompetensutvecklingen
genomförs i form av uppdragsutbildning, eftersom flertalet som nu
är anställda och som kommer att anställas redan har en gymnasieutbildning
. De som inte har läst kurser inom omsorg och vård är
visserligen behöriga att antas till sådana kurser i vuxenutbildningen,
men kommer i en konkurrenssituation att prioriteras lågt i urvalsförfarandet.
Om verksamheten kan organiseras så att fler erbjuds heltidsanställning
minskar antalet som behöver valideras och utbildas, vilket
kan underlätta genomförandet av reformen. Samtidigt kan det i sig
bidra till en kvalitetshöjning när antalet personer kring varje äldre
kan minska.
Arbetsmiljö och arbetsvillkor
För att kunna attrahera personal att arbeta inom omsorg och vård
för äldre räcker det inte med att förtydliga yrket. De anställda
måste också få en bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor. En
viktig del av arbetsmiljön är att arbetet är utvecklande, intressant
och att man får positiva omdömen från äldre, anhöriga, chefer och
arbetskamrater.
Arbetet inom omsorg och vård för äldre kan vara både fysiskt
och psykiskt tungt. Omsorgspersonalen, framförallt inom hemtjänsten,
utför tunga lyft i trånga utrymmen, har påfrestande
arbetsställningar, riskerar att bli utsatta för hotelser och slag samt
har stressiga resor till och från de äldre.
Flera av de fysiskt och psykiskt belastande aspekterna av arbetet
har ökat på senare år i och med att de äldre som får omsorg och
vård har blivit allt sjukare. Omsorgs- och vårdarbetet beskrivs
ibland också som stressigt till följd av ekonomisk press, ständiga
223
Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag SOU 2008:126
organisatoriska förändringar, nedskärningar och höga sjuktal.
Besparingar har lett till att det sällan finns möjlighet att växla mellan
arbetsuppgifter av olika ”tyngd” som man gjorde förr.
Sedan år 2002 har andelen sjukfrånvarande stadigt minskat men
fortfarande är sjukfrånvaron betydligt högre inom omsorg och vård
än genomsnittet för kommunalt anställda.3 Att kunna påverka sin
arbetssituation och sina arbetstider är aspekter som ofta lyfts fram
som viktiga i detta sammanhang. Att erbjuda heltidstjänster för att
möjliggöra för de anställda att försörja sig på sitt arbete och att
stanna i yrket är andra aspekter. Vi anser att god arbetsmiljö och
goda arbetsvillkor är av största vikt för att få genomslag för yrkeskraven,
men vi anser också att dessa frågor måste lösas av arbetsgivarna
på lokal nivå.
10.3 Plan för genomförande
Att genomföra förändringar som gäller Sveriges största yrkeskår
tar – och måste få ta – tid. Vi föreslår därför att regleringen, när det
gäller behörighetsfrågan, inte börjar gälla fullt ut förrän 2015. Det
innebär att kommunerna och deras entreprenörer har sex år på sig
att förbereda sina verksamheter.
3 Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport 2007. Socialstyrelsen 2008.
224
SOU 2008:126 Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag
En tänkt tidsaxel kan, om våra förslag genomförs, se ut så här.
Våren 2009 Betänkandet remitteras. Propositionsarbete
påbörjas. Diskussioner inleds med
Sveriges Kommuner och Landsting om en
eventuell överenskommelse.
Hösten 2009 Proposition avlämnas till riksdagen.
Medel för reformens genomförande
avsätts i budget för 2010. Riksdagen fattar
beslut.
1 januari 2010 Lagstiftningen, förutom behörighetsregeln,
träder ikraft. Uppdrag ges till Socialstyrelsen.
Våren 2010 I ett första skede måste Socialstyrelsen,
tillsammans med Skolverket och branschens
parter, arbeta fram yrkeskravsnivån
och riktlinjer för validering. När detta
är gjort kan validering av kompetens mot
de nationella yrkeskraven påbörjas och
arbetsgivarna kan börja kompetensutveckling
av sin personal. När yrkeskravsnivån
är beslutad bör Skolverket få i uppdrag
att arbeta fram kursplaner i enlighet
med yrkeskraven och Socialstyrelsen
påbörja arbetet med att precisera specialistutbildningar.
Staten stödjer såväl validering
som kompetensutveckling med
stimulansbidrag. Kommunerna godkänner
och utfärdar kompetensbevis för Äldreassistent.
Hösten 2011 Den nya gymnasieskolan Programmet för
Omsorg och vård med inriktning mot
arbete med omsorg och vård för äldre tar
emot sina första elever. Den kommunala
vuxenutbildningen erbjuder motsvarande
kurser.
Våren 2014 De första eleverna från Programmet för
Omsorg och vård tar examen. De som
gått inriktning mot omsorg och vård för
äldre får yrkesexamen Äldreassistent.
225
Förutsättningar för att kompetensreformen ska få genomslag SOU 2008:126
226
1 januari 2015 Nyanställda och annan omsorgspersonal
som inte har dokumenterad kompetens i
enlighet med de nationella yrkeskraven
och som arbetar med kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre är trainees
och måste arbeta tillsammans med personal
med dokumenterad kompetens.
11 Konsekvenser av våra förslag
11.1 Äldreassistent – ett framtidsyrke
Enligt direktiven ska utredaren ge förslag på hur kompetensbehovet
inom sektorn ska kunna tillgodoses i syfte att försörja vården
och omsorgen med grundutbildad personal och underlätta den
framtida kompetensförsörjningen. Syftet är också att göra arbete
inom omsorg och vård för äldre mer attraktivt. Hur leder våra förslag
till en bättre kompetensförsörjning och ökad attraktivitet för
yrket?
Yrket Äldreassistent signalerar exklusiv kompetens
Genom att införa nationellt fastställda yrkeskrav blir det för alla −
allmänhet, politiker, chefer, omsorgspersonal och kollegor – tydligt
att arbete inom omsorg och vård för äldre kräver specifik kompetens
och att inte vem som helst kan utföra arbetsuppgifterna.
Yrket Äldreassistent innefattar bred kunskap och meningsfulla arbetsuppgifter
Genom en egen titel – Äldreassistent – tydliggörs dels att den som
har titeln besitter specifik kompetens och dels att de specifika kunskaperna
gäller omsorg och vård för äldre. Det ger också en större
arbetstillfredsställelse för dem som har god kunskap och förståelse
för de uppgifter som ska utföras. De kan utföra fler uppgifter och
har en större säkerhet i sin yrkesroll. Äldreassistenterna kommer
med bättre grundläggande kompetens att bli en större tillgång för
andra yrkesgrupper i lagarbetet kring den äldre.
227
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
Yrket Äldreassistent ger frihet och rörlighet på den nationella arbetsmarknaden
Genom att utfärda särskilda kompetensbevis för dem som har
kompetens enligt de nationella yrkeskraven får den enskilde ett
konkret bevis på sin kompetens. Rörligheten mellan arbetsgivare
och mellan landsändar underlättas då kompetensbeviset blir giltigt
över hela landet och alla arbetsgivare vet vilken kompetens individen
besitter.
Yrket Äldreassistent ger möjlighet till utveckling och karriär
Genom att införa nationella specialiseringar för Äldreassistenter
förbättras karriärvägarna och det blir enklare att göra karriär utan
att behöva byta yrke. Med tydliggjord kompetens på både grundläggande
och specialiserad nivå kommer Äldreassistenterna att få
en starkare position på arbetsmarknaden.
Yrket Äldreassistent är efterfrågat hos arbetsgivare
Genom att införa särskilda krav på kompetens kommer den personal
som når upp till yrkeskraven att bli betydligt attraktivare för
arbetsgivaren och det kommer att ligga i varje arbetsgivares intresse
att försöka behålla kompetent personal. Det kommer också att
ligga i arbetsgivarnas intresse att förbättra arbetsvillkoren genom
att t.ex. erbjuda heltidsanställningar. Detta för att attrahera kompetent
personal och minimera behovet av att anställa personer som
behöver valideras och eventuellt genomgå kompetensutveckling för
att nå upp till yrkeskraven.
Yrket Äldreassistent har en utbildningsväg som ger tydligt kvitto på
kompetens
Genom att skapa en särskild gymnasieutbildning som ger en tydlig
yrkesexamen – Programmet för Omsorg och vård med inriktning
mot arbete med omsorg och vård för äldre – kommer framtidens
gymnasieelever på ett tydligare sätt än i dag kunna förutse vilket
yrke de utbildas för och vilken arbetsmarknad som ligger öppen.
228
SOU 2008:126 Konsekvenser av våra förslag
Sammantaget är det vår bedömning att ett tydliggörande av
yrket på det sätt som vi föreslår kommer att få positiva effekter för
såväl de äldre som för Äldreassistenterna och på så sätt göra arbete
med äldre mer attraktivt och därmed underlätta rekryteringen till
yrket i framtiden.
11.2 Jämställdhet
Vi bedömer att våra förslag har positiva konsekvenser för jämställdheten
av flera skäl. Ett förtydligande av yrket, införandet av
kompetenskrav och karriärvägar leder till ökad status och förbättrade
arbetsvillkor för Sveriges största yrkeskår.
Omsorg och vård för äldre påverkar jämställdheten på många
sätt. Det handlar om äldre kvinnor och män som behöver omsorg
och vård, där kvinnor är i majoritet på grund av att de lever längre
än män och därför oftare är ensamboende när behov av hjälp och
stöd uppstår. Anhöriga utför ca två tredjedelar av all omsorg och
vård för äldre. Anhöriga är oftast makar, både kvinnor och män,
och döttrar. Mer än 90 procent av omsorgspersonalen är kvinnor.
Socialstyrelsen har i rapporten Jämställd socialtjänst ur ett könsperspektiv
beskrivit kommunernas omsorg och vård för äldre
främst med avseende på äldre och anhöriga.1 Den Jämställdhetspolitiska
utredningen2 har också redovisat och analyserat omsorg
och vård för äldre ur ett jämställdhetsperspektiv. Där beskrivs t.ex.
omsorgsarbetets könsmässiga fördelning, förändringar av äldre
kvinnors och mäns omsorgsmönster och anhörigvårdares situation.
Vårt utredningsuppdrag gäller främst omsorgspersonalens kompetens.
Omsorg och vård för äldre, och då särskilt hemtjänsten, har
länge uppfattats som en förlängning av traditionellt och oavlönat
kvinnligt hemarbete. Vi bedömer att denna traditionella syn delvis
bidragit till den sneda könsfördelningen. Arbetet i omsorg och vård
för äldre pågår dygnet runt och medför därför obekväma arbetstider.
Inslagen av korttidsanställningar och deltidsanställningar är
stora. Endast 46,5 procent av de anställda inom omsorgen om äldre
och funktionshindrade var heltidsanställda 2007.3 Möjligheterna att
1 Jämställd socialtjänst, Socialstyrelsen. 2004.
2 Makt att forma samhället och sitt eget liv − jämställdhetspolitiken mot nya mål. SOU 2005:66.
3 Aktuellt på äldreområdet 2008, Sveriges kommuner och landsting. 2008.
229
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
göra karriär är begränsade, särskilt om den anställde inte har behörighet
för högskolestudier.
Vi föreslår ett förtydligande av yrkesrollen bl.a. genom införande
av nationella yrkeskrav för arbete i omsorg och vård för äldre, en
ny yrkestitel och karriärvägar. Det är ett tydligt genombrott för att
uppvärdera kvinnors arbete med äldre kvinnor och män.
Om kompletterande kompetensutveckling knyts till arbetsplatsen
bör det underlätta för anställda att delta. Det kan ha särskilt
stor betydelse för kvinnor som förutom arbetet också ofta har en
större del av ansvaret för det oavlönade hemarbetet.
Förslagen om specialisering för att skapa karriärvägar inom
omsorg och vård för äldre innebär att erfarna Äldreassistenter kan
göra karriär inom omsorg och vård för äldre och där kunna få nya
uppdrag som specialist, förändringsledare, intern lärare, kvalitetsutvecklare
m.m.
Vi bedömer att nationellt fastställda yrkeskrav och kompetensbevis
som Äldreassistent för alla som uppnår yrkeskraven kommer
att höja statusen för både yrket och branschen. Det är av stor vikt
för alla de kvinnor som arbetar med omsorg och vård för äldre. Det
bör också kunna stimulera fler att utbilda sig för arbete med
omsorg och vård för äldre.
Vi anser att det finns flera tunga skäl till att det är viktigt att öka
andelen män i omsorgen. T.ex.
• Det ökar rekryteringsbasen.
• De äldre i behov av omsorg är till en ökande andel män och det
är viktigt att ha med de perspektiv som män kan bidra med i
omsorgen för att tillgodose de äldres behov.
• Vi är övertygade om att en jämnare könsfördelning i personalen
skulle öka trivseln, höja statusen och attraktiviteten för arbete i
omsorg och vård för äldre.
När yrkeskraven blir tydliga bedömer vi att det bör öka förutsättningarna
att även kunna rekrytera fler män till utbildning och
arbete med omsorg och vård för äldre.
230
SOU 2008:126 Konsekvenser av våra förslag
11.3 Ekonomiska konsekvenser av utredningens
förslag
Omkring fyra femtedelar av kommunernas kostnader för omsorg och
vård för äldre utgörs av personalkostnader. Omsorgspersonalen
utgör i sin tur ca 85 procent av hela personalstyrkan. Ska man
påverka kvalitet och effektivitet i verksamheten bör man rikta in sig
på humankapitalet i verksamheten.
Vårt uppdrag har bl.a. varit att för kommunalt finansierad
omsorg och vård för äldre förtydliga de krav på personalens kompetens
som stadgas i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.
Den personalgrupp som utredningens förslag berör är Sveriges
största yrkeskår. Det ligger i sakens natur att om man vill
påverka ett så stort antal personer och deras kompetens blir kostnaderna
stora. Samtidigt finns det stor potential att utnyttja stordriftsfördelar
och nya metoder för verksamhetsnära kompetensutveckling.
Vi lägger ett antal förslag som förväntas påverka kostnaderna
för flera olika aktörer. Nedan görs beräkningar för åtgärder och
investeringar som olika aktörer förväntas göra. Beräkningarna utgår
från uppgifter från SCB om utbildningsnivå och anställningstid hos
befintlig personal (bilaga 4).
Förtydligandet i lag, förordning och föreskrifter
Vårt viktigaste förslag är tydliggörandet av vad som avses i 3 kap.
3 § i SoL när det gäller personal med lämplig utbildning och erfarenhet
i omsorg och vård för äldre genom införandet av elva nationella
yrkeskrav. Det säger sig självt att det är svårt att göra beräkningar
för kostnaderna att nå upp till en ännu ej definierad nivå för
yrkeskraven. Vi har i våra beräkningar valt att utgå från hur många i
omsorgspersonalen som i dag når upp till utbildningsnivån 1 500
gymnasiepoäng som vi räknar som nära eller över den framtida
yrkeskravsnivån. Av dem som saknar omsorgsutbildning men som
har arbetat minst fem år i yrket räknar vi med att de har kompetens
motsvarande 750 gymnasiepoäng.
231
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
Omsorgspersonal - population
Enligt SCB:s register finns i dag ca 171 000 vårdbiträden, undersköterskor
och hemvårdare anställda i kommunal sektor. Tjänstlediga
ingår inte. Till dessa ska även räknas de som är anställda av
privata entreprenörer. Enligt Socialstyrelsens beräkningar uppgår
denna del av verksamheten till 12,5 procent av totala andelen äldre
som får omsorg och vård för äldre. Om vi antar att personaltätheten
är densamma hos de privata entreprenörerna får vi en total
population på ca 192 000.
Under åren fram till dess att reformen är tänkt att träda i kraft
2015 kommer 12 procent av arbetsstyrkan att uppnå 65 års ålder
(23 000). Den genomsnittliga pensionsåldern är betydligt lägre.
Därutöver kommer ett stort antal att byta arbete av andra skäl. I
dagsläget är personalomsättningen i omsorg och vård för äldre
ca 15 000 personer per år. Det innebär att ca 75 000 personer
kommer att lämna arbetet de närmaste fem åren, dvs. utöver pensionsavgångar
ytterligare ca 50 000 personer. Av befintlig personal
är det alltså knappt 120 000 som kommer att behöva validera sin
kompetens och eventuellt genomgå kompetensutveckling för att få
kompetensbevis för Äldreassistent. Denna beräkning utgår från
maximalt antal och bygger på att samtliga i omsorgspersonalen,
precis som målet med våra förslag, väljer att bli Äldreassistenter.
Det troliga är dock att ett antal, precis som fallet är i några kommuner
redan nu, endast kommer att arbeta med serviceuppgifter
och därför inte ha behov av att uppnå kompetens för Äldreassistent.
Alternativ 1
Redan anställd personal – 120 000 personer
Validering
Vid en kostnad för validering liknande den som Kravmärkt Yrkesroll
har haft, dvs. 3 000−3 500 kronor per person, blir kostnaden
vid en beräkning enligt det högre beloppet ca 420 miljoner kronor.
(I projektet Kravmärkt Yrkesroll har man för validering använt 22
timmar i gruppsamtal och 34 timmar med yrkesbedömare.)
232
SOU 2008:126 Konsekvenser av våra förslag
Kompetensutveckling för omsorgspersonal utan omsorgsutbildning
Av de 120 000 kommer högt räknat ca 40 000 att helt sakna
omsorgsutbildning. Många av dessa har dock arbetat i många år och
har gedigen yrkeserfarenhet. Vi har från SCB fått beräkningar som
visar att 73 procent av de månadsanställda utan relevant omsorgsutbildning
har arbetat minst fem år i yrket. Tar man bort dem som
är 59 år och över, som kan beräknas ha lämnat yrket 2015, blir siffran
71 procent. När det gäller de timanställda blir siffrorna som
väntat delvis annorlunda. Av dessa har 14 procent varit i yrket fem
år eller mer. Tar man bort dem som är 24 år och under (troligtvis
mest studenter el. andra som arbetar tillfälligt) blir siffran 27 procent.
Få är över 59 år (bilaga 4.4).
Sammantaget visar beräkningarna att ca 21 000 av de 40 000 utan
omsorgsutbildning har arbetat i mer än fem år. Vi skattar att de då
tillgodogjort sig kompetens motsvarande 750 gymnasiepoäng. Det
betyder att, enligt vår skattning, 19 000 personer behöver tillgodogöra
sig 1 500 gymnasiepoäng.
I gymnasieskolan beräknas en veckas studier motsvara ca 25 gymnasiepoäng.
Det innebär att för de som i dag saknar omsorgsutbildning
kommer det att krävas 60 veckors kompetensutveckling
för 19 000 personer och 30 veckor för 21 000 personer. Genom att
studera kostnaderna hos olika utbildningsanordnare gör vi en
skattning att en genomsnittlig veckokostnad för omsorgsutbildning
är 1 000 kronor. Sammanlagt blir det 1 140 000 (19 000 x 60)
+ 630 000 (21 000 x 30)= 1,8 miljoner utbildningsveckor à
1 000 kr = 1 770 miljoner kronor.
Kompetensutveckling för omsorgspersonal med utbildning från kommunal
vuxenutbildning inom omsorg och vård
Av de månadsanställda som har omsorgsutbildning från kommunal
vuxenutbildning har 53 procent eller 18 600 mer än 1 500 gymnasiepoäng
och bör alltså ha små behov av kompetensutveckling för
att nå upp till yrkeskravsnivån.
Av de timanställda har 39 procent eller 3 700 mer än 1 500
poäng.
Det innebär att ca 22 300 personer (månadsanställda + timanställda)
troligen behöver komplettera sina vuxenstudier. En skattning
om att de som ligger under 1 500 poäng i genomsnitt har
233
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
750 poäng ger 22 300 x 30 utbildningsveckor = 670 000 x 1 000
kronor = 670 miljoner kronor. Då uppgifterna om vuxenutbildningen
gäller kommunernas personal måste det adderas 12,5 procent
som de privata entreprenörerna beräknas utgöra. Kostnaden för
den som måste komplettera vuxenstudier blir då ca 754 miljoner kronor.
Då timanställda i genomsnitt ligger något längre ifrån 1 500
poäng än månadsanställda är skattningen något i underkant. Å
andra sidan har många lång erfarenhet vilket bör minska kompetensutvecklingsbehoven.
Kostnaden för validering och kompetensutveckling av befintlig
personal är med denna beräkning ca 420 + 1 770 + 750 = 2 940
miljoner kronor. Fördelat över åren 2010−2014 blir det ca 588 miljoner
kronor per år.
Vikarietäckning
Kostnaden för vikaretäckning är mycket svår att beräkna. Om vi
summerar utbildningsveckorna som vi skisserar från våra antaganden
ovan blir det ca 2,5 miljoner utbildningsveckor. Om vi beräknar
att en veckokostnad för omsorgspersonal är ca 6 000 kronor
(17 000 x 1,42/4 = lön + sociala avgifter delat med 4 veckor) blir
kostnaden totalt för vikarietäckning 6 000 x 2 500 000 = 15 000
miljoner kronor. Fördelat över åren 2010−2014 blir det ca 3 000
miljoner kronor per år. Mycket av kompetensutvecklingen kommer
att kunna ske i och på arbetet. T.ex. kan arbetsgivaren minska kostnaderna
genom att låta en trainee gå tillsammans med en Äldreassistent
eller annan behörig personal som även lär ut. Med en i vårt
tycke förlegad syn på kompetensutveckling kan man hävda att varje
timme som en i personalen kompetensutvecklas kostar en timme i
vikarietäckning. Med en sådan syn blir kostnaderna för att genomföra
våra förslag mycket höga.
Löpande rekrytering
Vi räknar med att under de närmaste 10−15 åren kommer ca 15 000
personer att rekryteras årligen. När det efter att reformen trätt i
kraft kommer att finnas tydliga utbildningsvägar som leder till
yrkeskompetens räknar vi med att betydligt fler än i dag kommer
234
SOU 2008:126 Konsekvenser av våra förslag
att komma in i verksamheten med fullgod kompetens från gymnasieskola
eller kommunal vuxenutbildning. Vi skattar dessa till
7 500 personer (redan i dag talar statistiken om att över hälften
som rekryteras har en omsorgsutbildning och denna siffra beräknar
vi ska öka).
Återstår 7 500 personer som ska valideras à 3 500 kronor =
ca 26 miljoner kronor årligen.
Då dessa 7 500 personer är nyanställda (trainees) har de troligen
inte så lång relevant arbetslivserfarenhet och heller inte så mycket
omsorgskompetens från kommunal vuxenutbildning. De kan dock
ha annan arbets- och livserfarenhet (90 procent har t.ex. i dag en
gymnasieutbildning) som minskar behovet av kompetensutveckling.
En skattning är att de i genomsnitt behöver komplettera motsvarande
1 000 gymnasiepoäng eller 40 veckor vilket ger en kostnad
på 300 miljoner kronor årligen.
Vikarietäckning
Om 7 500 personer ska anställas som vikarier i 40 veckor till en
kostnad om 6 000 kronor i veckan blir totalkostnaden för vikarietäckning
1 800 miljoner kronor om året.
Alternativ 1 − Totala kostnader utan vikarietäckning
En övergångsperiod om ca fem år då befintlig personalstyrka ska
genomgå validering och eventuell kompetensutveckling kommer
att kosta 2 950 miljoner kronor eller ca 590 miljoner kronor per år.
Efter genomförandefasen kommer det att kosta ca 325 miljoner
kronor årligen. Det innebär en kostnad på drygt 4 500 miljoner kronor
totalt eller 900 miljoner kronor årligen 2010 fram till 2015 och
därefter en kostnad på ca 325 miljoner kronor per år.
Alternativ 1 − Totala kostnader med full vikarietäckning
Om man räknar in vikariekostnaderna blir kostnaderna under
genomförandefasen totalt 19 500 miljoner kronor eller 3 900 miljoner
kronor per år och därefter ca 2 100 miljoner kronor per år.
235
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
Alternativ 2
I de ovan redovisade beräkningarna finns flera olika moment som
kan påverkas för att på så sätt få ner kostnaderna. Det viktigaste är
att minska den tid som vikarier behöver sättas in. Det kan ske på
två sätt: Antingen kan personal tillgodogöra sig kompetensutveckling
utan att man måste täcka upp med vikarier eller så minskar
man tiden för kompetensutveckling genom effektivisering.
I den statliga satsningen Kompetensstegen, där staten satsade
drygt en miljard kronor på kompetensutveckling för personal i den
kommunalt finansierade omsorgen och vården för äldre, ingick inte
kostnadstäckning för vikarier. Kostnader som kommunerna fick stå
för själva var alltså bl.a. arbetstid för deltagare och eventuell vikarie.
Kompetensstegen har haft ett mycket stort genomslag ute i landets
kommuner, alla kommuner utom tre ansökte om och beviljades
statligt stöd. Kommunernas medfinansiering har varit betydande.
Enligt uppgifter i ansökningarna har kommunernas kostnader
beräknats vara minst lika omfattande som statens4.
Inom ramen för Kompetensstegen har det bedrivits försöksverksamhet
med modeller för verksamhetsnära kompetensutveckling
i sex kommuner.
Utbildningstiden har avsevärt förkortats inom försöksverksamheten
där utbildningen utgår från de kunskaper och kompetenser som de
studerande har i stället för, som vanligtvis i traditionell utbildning,
ifrån de kunskapsluckor som de studerande förutsätts ha. De studerande
har arbetat inom området från ett par år och upp till 30 år. En
utbildningsinsats som motsvarar karaktärsämnen på omvårdnadsprogrammet,
1 350 poäng, genomförs i traditionell utbildning under tre
terminers heltidsstudier. I försöksverksamheten har studerande
genomfört utbildningen på en termin med 50 procent av arbetstiden
avsatt för studier. Studerande som avsatt 20 procent av arbetstiden för
studier har genomfört utbildningen på sju till åtta månader. I några
kommuner har utbildningsinsatsen under försöksverksamheten även
innehållit arbete och auskultation på en annan arbetsplats under en av
de två dagar i veckan som avsatts för studier. Här har utbildningstiden
blivit längre och omfattat drygt ett år5.
Om man så som i den ovan refererade försöksverksamheten kan
minska tiden för kompetensutvecklingen från tre terminer heltidsstudier
till en termin på halvfart skulle man kunna minska kostnaderna
för vikarier till en sjättedel. Det skulle för genomförande4
Att lära nära, SOU 2007:88.
5 Ibid.
236
SOU 2008:126 Konsekvenser av våra förslag
fasen innebära 500 miljoner kronor per år för vikariekostnader i
stället för 3 000 miljoner kronor och för de fortlöpande utgifterna
för vikarietäckning för kompetensutveckling för nyrekryterade
ca 300 miljoner kronor per år. Samtidigt skulle kostnaderna för
antalet utbildningsveckor minska på motsvarande sätt.
Kostnaden för validering av befintlig personal skulle med en
sådan beräkning bli: 400 miljoner kronor för validering + 426 miljoner
kronor för utbildning + 500 miljoner kronor för vikariekostnad.
Summa 1 330 miljoner kronor. Fördelat på fem år blir det
265 miljoner kronor per år under genomförandeperioden.
Kostnaderna för fortlöpande validering och kompetensutveckling
för nyrekryterade skulle på motsvarande sätt beräknas till
26 miljoner för validering + 50 miljoner för utbildning + 300 miljoner
för vikarietäckning. Det blir 376 miljoner kronor årligen.
Sammantaget skulle alltså en genomförd reform med ovanstående
beräkningsunderlag kosta 3 205 miljoner kronor eller 641 miljoner
kronor per år under perioden 2010−2014 och därefter 376 miljoner
kronor årligen.
Kostnader för Socialstyrelsen
Enligt våra förslag ska Socialstyrelsen precisera yrkeskraven, ge
stöd till kommunerna när det gäller riktlinjer för validering m.m.,
utarbeta kompetenskrav för nationella specialiseringar och följa
upp verksamheten. Vi bedömer att kostnaden för Socialstyrelsens
arbete, även om det kommer att vara mer intensivt inledningsvis,
motsvarar 2 miljoner kronor per år (drygt 2 tjänster).
Kostnader för kommunerna kvalitetssäkring, godkännande och
utfärdande av kompetensbevis för Äldreassistent
Vi beräknar att det behöver rekryteras 15 000 Äldreassistenter per
år. De som inte är Äldreassistenter (trainees) ska av kommunerna
godkännas och ges kompetensbevis för Äldreassistent. Det innebär
inte någon orimlig administrativ börda för kommunerna då det för
snittkommunen kommer att handla om 52 godkännanden och
bevis per år. Vi beräknar att den administrativa kostnaden kan
jämföras med den som Socialstyrelsen har för att utfärda legitimation
för en sjuksköterska eller arbetsterapeut, dvs. 600 kronor.
237
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
Om vi beräknar 600 kronor per kompetensbevis blir det en sammantagen
kostnad om 9 miljoner kronor per år. Dessutom tillkommer
kostnader för utfärdande av kompetensbevis för de redan
anställda under övergångsperioden. Detta beräknas under åren
2010−2014 kosta ytterligare 14,4 miljoner kronor per år. Därutöver
kommer en engångskostnad för att komma igång med verksamheten
och kvalitetssäkra proceduren för att ta fram kvalitativt bra
underlag för godkännande. Vi beräknar engångskostnaden till
100 000 kronor per kommun vilket sammanlagt blir 29 miljoner
kronor.
Sammantaget betyder det, förutom engångskostnaden på
29 miljoner kronor, ca 23,4 miljoner kronor per år under övergångsperioden
och sedan 9 miljoner kronor per år.
Tillsyn
Vi beräknar inga ekonomiska konsekvenser för tillsynsmyndigheterna.
Yrkeskraven kommer däremot att ge ett bättre underlag
för att kunna värdera om personalen inom en verksamhet har
lämplig kompetens och erfarenhet.
Nationella specialiseringar
För att stimulera verksamheterna att vidareutbilda sin personal
anser vi att staten ska överväga att bidra med finansiering. Se förslaget
om en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner
och Landsting i avsnitt 10. En sådan överenskommelse bör
innehålla en satsning där staten tillför pengar till nationella specialiseringsutbildningar.
En annan del i en sådan överenskommelse kan vara en satsning
på att marknadsföra reformen för att få ett snabbare genomslag. Vi
föreslår att det, vid sidan om de ovan redovisade kostnaderna,
under genomförandefasen avsätts 30 miljoner kronor årligen för
arbetet med den föreslagna överenskommelsen.
238
SOU 2008:126 Konsekvenser av våra förslag
Sammanfattning av kostnader för reformen
Alternativ 1 innebär mycket höga kostnader för vikarier. En traditionell
syn på utbildning med kurser utanför arbetsplatsen och full
vikarietäckning medför en frånvaro som, förutom kostnaden, blir
så omfattande att den kan bli besvärande för verksamheten och
dess kvalitet under utbildningstiden. Full vikarietäckning under
genomförandeperioden motsvarar ca 16 000 helårsvikarier (beräknat
på 40 effektiva arbetsveckor per år), därefter ca 8 500 helårsvikarier.
För att upprätthålla verksamhetens kvalitet är det viktigt att
utveckla effektiva verksamhetsnära former för kompetensutveckling,
som då blir en angelägenhet för hela arbetsplatsen i stället för
enbart för någon/några anställda som under lång tid lämnar arbetsplatsen.
Enligt vår bedömning är de kostnader för kompetensutveckling
som framkommit i Kompetensstegens försöksverksamhet enligt
alternativ 2 betydligt mer realistiska än det högkostnadsscenario
som vi beräknat i alternativ 1. Då det är kostnader beräknade på få
verksamheter, på kommuner som frivilligt valt att försöka arbeta
med verksamhetsnära lärande och att kostnaderna inte inkluderar
kostnaden för pedagogiska handledare som resurspersoner på
arbetsplatsen är det möjligt att dessa kostnader är något i underkant.
Vår bedömning är att alternativ 2 är det mest realistiska. Den
totala kostnaden för att genomföra hela reformen blir då knappt
700 miljoner kronor per år de första fem åren och därefter knappt
400 miljoner kronor per år.
Besparingar
Det är viktigt att nu, under de kommande åren, rusta omsorg och
vård för äldre för att den ska ha tillräckligt med kompetent och
motiverad personal när de ökande behoven uppstår. Då kommer
det att både finansiellt och personellt vara betydligt svårare att
genomföra den satsning som vi nu föreslår.
Det är alltid svårt att beräkna vad kvalitetsökningar innebär i
minskade kostnader. Hur beräknar man värdet av ökad livskvalitet?
Klart är dock att mycket av misstag, felbehandlingar, arbetsskador
239
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
och olyckor kan undvikas genom kompetenshöjning som kan öka
säkerhet m.m.
Med mer kompetent personal som kan ta ett större ansvar kan
arbetet utföras mer rationellt och effektivt.
Ökar man yrkets status och frihetsgraden för personalen bedömer
vi att kostnader för sjukskrivningar och rekrytering kommer
att minska. Genom att erbjuda fler personer heltidstjänstgöring i
stället för deltider kan verksamheterna minska antalet anställda
som behöver valideras och kompetensutvecklas och rekryteringskostnaderna
kan minskas.
Att ha kompetens som Äldreassistent är också för den enskilde
individen en viktig merit. En dokumenterad kompetens ger enligt
vår bedömning trygghet och yrkesstolthet och underlättar för den
som vill byta arbetsplats. Det bör därför vara rimligt att finna former
för kompetensutveckling som också innehåller stora inslag av
självstudier på den studerandes/anställdes eget ansvar.
Det är dock svårt att räkna på vad minskande ensamhet och
isolering för de äldre och ett etiskt förhållningssätt, god kommunikationsförmåga,
förbättrad hygien och minskad smittspridning,
ett bättre förebyggande arbetssätt hos personalen, m.m. ger för
besparingar. Helt klart är dock att flera av de kompetenser som vi
valt ut som yrkeskrav är kompetenser som anses som bristområden
i tillsynsrapporter och Lex Sarah-anmälningar. Då det är Äldreassistenter
som är den största personalgruppen, de som är närmast
den äldre och har mest kontakt, är det därför mycket troligt att en
kompetenshöjning för dessa kan spara mycket stora belopp. Det
blir dock främst i form av uteblivna kostnader för samhället och i
form av ökad livskvalitet och minskat lidande för de äldre och deras
anhöriga. Enligt vissa beräkningar kostar felaktig och ineffektiv
läkemedelsanvändning 10 miljarder om året (Apoteket och Vårdförbundet).
Kostnader för fallolyckor var år 2000 enligt Räddningsverket
4,8 miljarder kronor. Detta är direkta kostnader och
tar inte hänsyn till produktionsbortfall och humanvärde. Sjukdomsrelaterad
undernäring hos äldre orsakar, förutom lidande och
död, höga kostnader för samhället. Det finns ett tydligt samband
mellan ensamhet och isolering och ökad användning av sjukvården.
De besparingar som kan göras genom en kompetenshöjning för
omsorgspersonalen och ökad attraktivitet för yrket kommer kanske
i första hand landstingen till del. Detta sker i form av uteblivna
kostnader för sjukvård och i andra hand kommunerna själva i form
av effektiviseringar, utfört arbete med högre kvalitet, fler äldre som
240
SOU 2008:126 Konsekvenser av våra förslag
klarar sig längre i det ordinära boendet och lägre kostnader för personalens
sjukskrivningar och rekryteringar.
Vem ska betala?
Idag har kommunerna ansvaret för att leva upp till socialtjänstlagens
krav på god kvalitet i omsorgen och att ha personal med
lämplig utbildning och erfarenhet.
Kommunerna och deras entreprenörer har ansvaret för sin personals
kompetensutveckling. Många kommuner har redan i dag
uppsatta mål att personalen ska ha kompetens motsvarande
genomgånget omvårdnadsprogram. I det fallet skiljer sig inte kommunernas
ambitioner från utredningens. Skillnaden är att vi menar
att personalen ska ha genomgått en gymnasieutbildning specifikt
inriktad mot arbete för äldre eller på annat sätt ha uppnått samma
kompetensnivå. Kommunerna arbetar redan i dag med omfattande
fortbildningssatsningar bland sin personal och under senare år har
staten bidragit med drygt en miljard kronor genom satsningen på
Kompetensstegen.
Staten gör sedan 2006 större satsningar för kvalitetsförbättringar
inom omsorg och vård för äldre genom årliga stimulansbidrag
(för 2008 ca 2,4 miljarder kronor). Dessa bidrag är dock inte
specifikt riktade mot kompetensutveckling för omsorgspersonalen.
Statens viktigaste uppgifter för den reform vi föreslår är att skapa
ett tydligt regelverk, se till att utbildningssystemet anpassas till
yrkeskrav och specialiseringar och stödja kommunerna och deras
entreprenörer att genomföra kompetensreformen.
Finansieringsprincipen
Enligt finansieringsprincipen ska staten finansiera nya uppgifter
som läggs på kommuner och landsting. Vi anser att ett förtydligande
av vad som sägs i SoL om lämplig utbildning och erfarenhet
hos personalen inte är att se som en ny uppgift. Däremot kan man
argumentera för att det är en ambitionshöjning i förhållande till hur
verkligheten ser ut idag. Därför är det rimligt att staten står för
vissa av de merkostnader som förtydligandet innebär. Å andra sidan
kan man inte säga att dagens verklighet ska utgöra bas för vad som
är att beteckna som en ambitionshöjning eftersom kommunerna
241
Konsekvenser av våra förslag SOU 2008:126
242
inte kan sägas ha levt upp till lagens krav om personal med lämplig
utbildning och erfarenhet. Ett tydligt tecken på det är att 30 procent
av de anställda, enligt SBC:s register, helt saknar formell
omvårdnadsutbildning. Det är svårt att hävda att det är en lämplig
utbildning.
När det gäller uppgiften att godkänna och utfärda kompetensbevis
är det en ny uppgift som ska finansieras av staten liksom kvalitetssäkringen
av valideringen.
Sammantaget är vår bedömning att staten bör stå för huvuddelen
av de extra kostnader som uppkommer i samband med reformen.
Några argument för det är att det delvis är att betrakta som en
ambitionshöjning och i vissa mindre delar som nya pålagor för
kommunerna. Det är dock rimligt att huvudmännen för verksamheten,
som är ansvariga för att personalen har lämplig utbildning
och erfarenhet, också är med och delar på bördan.
Vi föreslår att staten står för tre fjärdedelar av kostnaderna eller
ca 525 miljoner kronor per år under åren 2010−2014 och därefter
ca 300 miljoner kronor per år.
12 Författningskommentar
12.1 Inledning
Med vilken kompetens och kvalitet insatser i socialtjänsten ska
utföras regleras i 3 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453). Bestämmelsen
infördes i samband med de mer omfattande ändringarna av
socialtjänstlagen som trädde ikraft den 1 januari 1998. Den gäller
både kommunalt och enskilt utförd socialtjänst.
I förarbetena till socialtjänstlagens kompetens- och kvalitetsbestämmelse
konstateras bl.a. att personal och kompetensfrågor dittills
hade nämnts mycket översiktligt (prop. 1996/97:124). År 1995
hade dock införts en bestämmelse med sådant innehåll gällande
personal i förskoleverksamhet och skolbarnomsorg (nu upphävda
13 b §). Jämfört med annan social lagstiftning var avsaknaden av en
för socialtjänsten generell bestämmelse en brist. Både hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade innehöll redan då sådana
bestämmelser. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att socialtjänstlagen
skulle kompletteras med en allmänt hållen bestämmelse
om personal (dåvarande 7 a §). Vidare framgår bl.a. följande av
förarbetena.
Frågan om kompetens och kunskapsutveckling är enligt
regeringens uppfattning av central betydelse för socialtjänstens
möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet och det ligger i
sakens natur att socialtjänsten med sina vitt skilda uppgifter
behöver personal med skiftande utbildning och erfarenhet.
Begreppet kompetens är mångtydigt och kan ha olika betydelse i
olika sammanhang. I allmän mening handlar det om förmåga att
klara de olika krav som ställs i en viss organisation och i en viss
verksamhet. Begreppet syftar inte bara på formell behörighet utan
243
Författningskommentar SOU 2008:126
hänvisar också till ord som kvalifikation, kunskap, erfarenhet, förmåga,
lärande och färdighet. Mot bakgrund av de stora förändringar
som skett inom bl.a. äldreomsorgen genom 1992 års Ädelreform
beslöt Socialtjänstkommittén att även belysa yrkesroll,
arbetsfält och utbildning för handläggare och administratörer inom
dessa områden. Kommittén redovisade våren 1995 ett delbetänkande
om kompetens- och kunskapsutveckling − om yrkesroller
och arbetsfält inom socialtjänsten (SOU 1995:58). Den föreslagna
särskilda bestämmelsen om att det skall finnas personal med
lämplig utbildning och erfarenhet för utförande av socialtjänstens
uppgifter är visserligen mycket allmänt formulerad men syftar ändå
till att framhålla hur viktigt det är att upprätthålla en hög kompetens
och att välja personer med lämplig bakgrund och personlighet
för yrken inom socialtjänsten.
När det gäller kvaliteten i socialtjänsten för äldre uttalas bl.a.
följande.
Socialtjänstens verksamhet för äldre skall präglas av respekt för
den enskildes självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.
Detta förutsätter att omsorgs- och vårdinsatser utformas utifrån
den enskildes individuella behov, förutsättningar och önskemål.
Grundläggande för en individuell utformning av insatserna är en
professionell och rättssäker behovsbedömning och att den enskilde
får information om socialtjänstens möjligheter till stöd och hjälp.
En av de viktigaste förutsättningarna för att uppnå god kvalitet i
omsorgen om äldre är tillgången till personal med lämplig utbildning
och kompetens samt ett tydligt och engagerat ledarskap.
Genom att fortlöpande beakta behovet av kompetensutveckling
stärks möjligheterna att hålla en god kvalitet i socialtjänstens olika
verksamheter.
Genom lagen (2010:xxx) om kompetens för personal som arbetar
med stöd och hjälp för äldre m.m. förtydligas de skyldigheter
som åligger verksamhet som utför kommunalt finansierad
biståndsbedömd stöd och hjälp enligt socialtjänstlagen för personer
som fyllt 67 år. Personalen ska, fr.o.m. att lagen träder ikraft fullt
ut den 1 januari 2015, för att utföra vissa i lagen angivna arbetsuppgifter
ha den kompetens som föreskrivs. Därigenom ökar
kvaliteten i socialtjänsten för den här gruppen äldre personer.
Lagen är konstruerad så att alla andra regler träder ikraft redan den
1 januari 2010. På så sätt kan verksamheterna förbereda och
anpassa sig på ett tidigt stadium.
244
SOU 2008:126 Författningskommentar
Ambitionen att höja kvaliteten i omsorg och vård för äldre
stadfästs nu genom att det införs ett förtydligande av socialtjänstlagens
kompetens- och kvalitetsbestämmelse (3 kap. 3 § andra
stycket) i vilken det hänvisas till den nya lagens krav. Av ändringen
i socialtjänstlagen och den nya lagen följer att de verksamheter som
utför vissa biståndsbedömda insatser enligt socialtjänstlagen för
personer som fyllt 67 år är skyldiga att se till att personalen har
föreskriven kompetens. De ska vara Äldreassistenter.
Det är den enskilde som ansöker om att bli godkänd som Äldreassistent.
Ansökan görs i den kommun där han eller hon ska ha sin
yrkesutövning som Äldreassistent. En kommun som godkänner
personal som Äldreassistent är ansvarig för att underlaget för
beslutet är av god kvalitet. Kommunen blir därigenom skyldiga att
kvalitetssäkra den verksamhet som leder fram till ett godkännande.
Kommunen görs enligt denna lag skyldig att dokumentera godkännandet.
Det ska vara möjligt för den enskilde att begära ut underlaget
för kommunens godkännande.
Socialstyrelsen ansvarar för tillsynen av kommunens verksamhet
och att kommunen uppfyller de skyldigheter som följer av denna
lag.
12.2 Ändring i socialtjänstlagen
3 kap. 3 §
Genom nu införda ändring i andra stycket förtydligas kommunens
och enskilda verksamheters skyldigheter enligt socialtjänstlagen.
Förtydligandena gäller den kompetens personal som ger stöd och
hjälp till personer som fyllt 67 år i vissa fall ska ha. Det rör vissa
enligt socialtjänstlagen biståndsbedömda insatser till den äldre då
han eller hon är i dagverksamhet, i sin ordinära bostad eller i ett
särskilt utformat boende. Uppfyller verksamheterna inte kraven
kan socialtjänstlagens regler om tillsyn och skyldighet att avhjälpa
brister tillämpas. Bestämmelser om kompetens finns i den nya
lagen (2010:xxx) om kompetens hos personal som arbetar med
stöd och hjälp för äldre m.m.
245
Författningskommentar SOU 2008:126
12.3 Lagen (2010:xxx) om kompetens hos personal
som arbetar med stöd och hjälp för äldre m.m.
1 §
Genom bestämmelsens första stycke anges vilken yrkesutövning
inom kommunalt finansierad omsorg och vård för äldre som
omfattas av denna lag. Stödet och hjälpen ska ges till en person som
fyllt 67 år. Det ska ske enligt socialtjänstlagens regler om bistånd
då den äldre befinner sig i dagverksamhet, i sin ordinära bostad
eller i en särskilt inrättad bostad (särskilt boende). De situationer
som avses beskrivs i 3 kap. 6 § första stycket och 5 kap. 5 § socialtjäntslagen.
Enligt bestämmelsens andra stycke omfattar lagen inte yrkesutövning
som avser rena serviceuppgifter, t.ex. de som gäller enbart
att leverera en matlåda, att tvätta, att städa eller göra inköp (jfr
förarbetena till 2 kap. 3 § socialtjänstlagen, prop. 1996/97:124,
s. 175). Undantagna är också andra åtgärder, som t.ex. att hänga
upp gardiner eller att utföra reparationer.
2 §
Enligt bestämmelsen är den som har kompetens enligt denna lag
eller föreskrift med stöd av lag äldreassistent. Att 3 § träder ikraft
först den 1 januari 2015 ger kommunen möjlighet att under övergångperioden
successivt ge personal inom omsorg och vård för
äldre kompetens som motsvarar kraven i denna lag och föreskrifter
meddelade med stöd av lag. Närmare föreskrifter om innehållet i
kompetensen meddelas av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.
3 §
Enligt bestämmelsen får enbart äldreassistenter ensamma utföra
arbetsuppgifter som omfattas av denna lag. Av 1 § följer vilka situationer
det rör sig om. Den som inte har den i lagen föreskrivna
kompetensnivån (trainee) kan tillsammans med en äldreassistent,
utöva yrkesverksamhet som omfattas av denna lag. Vid arbete i den
äldres ordinära bostad innebär detta att en äldreassistent alltid
måste närvara i sådana situationer. En trainee får alltså inte ensam
246
SOU 2008:126 Författningskommentar
utföra yrkesutövning som omfattas av denna lag. Däremot är det
möjligt att en äldreassistent inte är direkt närvarande i samma rum i
en boendeform enligt 5 kap. 5 § andra stycket socialtjänstlagen.
Äldreassistenten ska dock befinna sig i omedelbar närhet till den
äldre som får stöd och hjälp av en trainee. Det innebär sammanfattningsvis
att äldreassistenten, eller annan personal med särskild
föreskriven kompetens, ska ha kontroll över de arbetsuppgifter
som utförs av en trainee. Av de olika bestämmelserna om bemyndiganden
följer bl.a. att andra yrkesgrupper än äldreassistent kan
ges behörighet att ensamma utföra yrkesutövning enligt denna lag.
4 §
Enligt bestämmelsens första stycke ska den enskilde ansöka om att
få sin kompetens som äldreassistent godkänd i den kommun där
han eller hon har eller ska ha sin yrkesutövning som omfattas av
denna lag. Det är den nämnd i kommunen som ansvarar för socialtjänsten
som också ansvarar för att godkänna personer som äldreassistenter.
Nämnden kan enligt denna bestämmelse meddela
beslut om att godkänna att en enskild har tillräcklig kompetens för
att bli äldreassistent (se avsnitt 6.4 – Valideringsvägen). I de fall
kommunen godkänner kompetensen ska kommunen styrka detta
genom att utfärda ett kompetensbevis för äldreassistent. Kompetensbeviset
är nationellt giltigt. Kommunen ska dokumentera sitt
beslut enligt denna bestämmelse. Kommunens beslut om godkännande
av kompetens kan överklagas enligt den ordning som
anges i 10 kap. kommunallagen för laglighetsprövning.
Enligt bestämmelsens andra stycke behövs inte godkännande
enligt denna bestämmelses första stycke då en enskild person
utbildat sig till äldreassistent genom utbildning i gymnasieskola,
kommunal vuxenutbildning eller fristående skola med motsvarande
utbildning där studerande genomgått nationellt fastställda kurser i
enlighet med den kompetens som krävs för att bli äldreassistent.
De som gått sådan utbildning blir äldreassistenter med stöd av
examensbevis eller motsvarande. Inte heller enskilda som omfattas
av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7
september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, ändrad
genom rådets direktiv 2006/100/EG, behöver godkännande enligt
bestämmelsens första stycke.
247
Författningskommentar SOU 2008:126
5 §
Enligt bestämmelsen ansvarar kommunen för att det underlag som
ligger till grund för beslut enligt 3 § första stycket är av god
kvalitet. Underlaget kan t.ex. bestå av den validering av den
enskildes kompetens och eventuell kompetensutveckling som hans
eller hennes arbetsgivare utfört eller låtit utföra (se avsnitt 6.4 –
Valideringsvägen). Underlaget kan komma från enskilda verksamheter
eller kommunen. Kommunen ansvarar för att kvaliteten i
underlaget för beslutet systematiskt och fortlöpande utvecklas och
säkras. Som ett led i den kontinuerliga uppföljningen och utvärderingen
av underlagen bör kommunerna dokumentera hur de lokala
valideringsprocesserna genomförs. Kommunen får då generellt
bedöma om tillvägagångssättet för att ta fram underlag garanterar
att det slutliga underlaget är av god kvalitet. Kommunen har dessutom
att följa de föreskrifter som meddelats om detta.
6 §
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får
meddela närmare föreskrifter om kompetens enligt 2 §. Det handlar
om att bestämma och precisera vilken kompetens som krävs för
äldreassistenter.
7 §
Enligt bestämmelsen får regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om behörighet för
ytterligare yrkesgrupper (t.ex. sjuksköterskor) att ensamma få
arbeta med uppgifter som omfattas av denna lag.
248
SOU 2008:126 Författningskommentar
8 §
Enligt bestämmelsen ges regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, behörighet att meddela föreskrifter om att den
som utomlands genomgått utbildning ska anses ha lämplig utbildning
och erfarenhet enligt denna lag. Det handlar bl.a. om att
anpassa svensk författning till EG-rätten. Genom bestämmelsen
ges regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,
behörighet att meddela föreskrifter om hur en sådan utbildning
erkänns enligt 4 § andra stycket.
9 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges enligt
bestämmelsen behörighet att meddela sådana föreskrifter som
behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.
Det kan gälla föreskrifter t.ex. om hur olika verksamheter bör
arbeta för att på ett ändamålsenligt sätt ge personal den kompetens
som föreskrivs enligt denna lag, om hur kvaliteten i underlagen
som ligger till grund för beslut om godkännande av kommunerna
systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras (kvalitetssäkras)
samt om nivån på kompetens för olika specialiseringar för
äldreassistenter.
10 §
Enligt bestämmelsens första stycke har Socialstyrelsen tillsyn över
verksamhet enligt denna lag. Det handlar bl.a. om kommunens
godkännande av personer som äldreassistent, utfärdande av kompetensbevis,
dokumenterande av detta samt den kvalitetssäkring av
verksamheten som kommunerna ska göra.
I bestämmelsens andra stycke definieras tillsyn som en granskning
av att kommunerna uppfyller de krav som framgår av lagen
och till den knutna förordningar och myndighetsföreskrifter samt
villkor som har meddelats med stöd av sådana. Tillsynen innebär
således kontroll av att gällande rätt enligt lag, förordningar och
föreskrifter följs. Även villkor som meddelats med stöd av lagen
och föreskrifter som t.ex. ges vid tillsyn om att avhjälpa brister
omfattas. Tillsynen sker då som verksamhetstillsyn.
249
Författningskommentar SOU 2008:126
250
I Socialstyrelsens uppgifter enligt bestämmelsens tredje stycke
ingår att lämna råd och vägledning i tillsynen, att följa upp att
brister åtgärdas, att förmedla kunskap och erfarenhet som erhålls
genom tillsynen samt att informera och ge råd till allmänheten.
Dessa uppgifter är inte att se som tillsynsuppgifter i egentlig
mening utan som komplement till tillsynen så att denna kan
fungera på ett ändamålsenligt sätt. I den mån allmänheten vänder
sig till Socialstyrelsen om den verksamhet som omfattas av denna
lag och som kan bli föremål för tillsyn är den vägledning och rådgivning
som Socialstyrelsen förmedlar en del i styrelsens tillsynsroll.
Även rådgivning till kommunernas socialnämnd och till dem
som utför socialtjänstinsatser i enskild verksamhet ingår därmed i
tillsynsrollen om den har samband med tillsynen.
Särskilda yttranden
Särskilt yttrande
av experten Kerstin Ahlsén
Vård och omsorg är i dag en mångfacetterad och komplex verksamhet
som kräver välutbildad och kompetent personal som står
för hög kvalitet i verksamheten. I landets kommuner har stora
satsningar gjorts för att höja personalens kompetensnivå för att
kunna möta vård- och omsorgstagarnas behov. I SKL:s skrifter
Aktuellt om Äldreomsorgen, där statistiken hämtas från SCB:s
utbildningsregister, kan vi följa hur personalens formella
kompetens har höjts varje år sedan 1999. 91 procent av undersköterskorna
och vårdbiträdena inom äldre- och handikappomsorgen
hade 2007 minst gymnasieutbildning och drygt 70 procent
hade omvårdnadsutbildning, en ökning från 2006 då 60 procent
hade omvårdnadsutbildning. I många kommuner har mellan 74 och
87 procent sådan utbildning. Enligt Socialstyrelsens äldreguide,
som redovisar utbildningsnivån med underlag från en enkät till
kommunerna, hade 2007 drygt 76 procent (medianvärde) av undersköterskor
och vårdbiträden yrkesförberedande omvårdnadsutbildning
. I särskilda korttidsboenden hade 92 procent formell
utbildning
Jag delar utredningens mål att vård och omsorg ska omfattas av
välutbildad personal som står för hög kvalitet i vården och
omsorgen. De yrkeskrav som utredaren presenterar är väl genomarbetade
och kan utgöra ett stöd för arbetsgivarna vid rekrytering
och kompetensutveckling.
Utredningen har arbetat under stor tidspress vilket försvårat en
fördjupad analys av hur man på ett processinriktat sätt främjar
kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen. Att stifta en lag om
251
Särskilda yttranden SOU 2008:126
kompetenskrav är ett instrumentellt sätt att ge sken av att kompetensförsöjningen
blir löst.
Jag avvisar att man lagstiftar om kompetenskrav. Äldreomsorgen
är en verksamhet under förändring och det är viktigt att
arbetsgivarna har möjlighet till flexibilitet när det gäller vilken
kompetens verksamheten har behov av. Kommunerna måste organisera
sina verksamheter utifrån egna förutsättningar, behov och
lokala resurser. Det innebär att kompetensbehoven kan vara vitt
skilda i en glesbygdskommun och en storstadskommun. Detta
finns också redan uttryckt i socialtjänstlagens 3 kap. § 3 ”För
utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal
med lämplig utbildning och erfarenhet ”,och i samma paragraf slås
fast att insatserna ska vara av god kvalitet. Detta anger den ram
som kommunerna har att arbeta efter. Att införa detaljerade
skyldigheter är ett ingrepp i socialnämndens beslutanderätt.
Den föreslagna lagen kolliderar med andra delar i socialtjänstlagen
vilken ålägger kommunerna att avhjälpa de behov som vård och
omsorgstagaren har. Om arbetsgivaren inte har personal med
den föreskrivna kompetensen måste man ändå skicka någon som
tillgodoser behoven. Hur ska då vite utkrävas?
Äldre människor vårdas såväl inom kommunernas äldreomsorg,
hälso- och sjukvård som inom landstingens hälso- och sjukvård.
Äldreomsorg och vård bedrivs i hela vårdkedjan. Därför måste man
se vård och omsorg som en arbetsmarknad där studenter och
arbetssökande kan se möjligheter att arbeta inom olika områden. I
dag kräver också verksamheten kunskaper både inom SOL och
HSL. Det finns inga klara gränsdragningar. Därför kan man inte
heller ha en inriktning i gymnasieskolan mot enbart omsorg, och
beteckningen äldreassistent blir alltför begränsande.
När det gäller yrkesbenämningar så är detta en fråga för parterna
på arbetsmarknaden att komma överens om.
De olika förslag som utredningen anger kräver stora kostnader.
Enligt SKL:s beräkningar ligger en initial kostnad på 17,5 miljarder.
Det är helt oacceptabelt att lägga ett förslag med så stora kostnader
utan att ange hur det som helhet ska finansieras. Den kommunala
finansieringsprincipen gäller även vid ambitionshöjningar och
finansieringsprincipen måste gälla fullt ut för utredarens förslag.
252
SOU 2008:126 Särskilda yttranden
Särskilt yttrande
av experten Eva Stål Söderberg
Utredaren har haft till uppgift att lägga fram förslag på utformning
av enhetliga kriterier för yrkeskompetens, kompetensintyg samt
yrkesbenämningar för omvårdnadspersonalen som arbetar inom
kommunernas vård och omsorg. Utredaren ska även ge förslag på
yrkeskrav för sådan omvårdnadspersonal och föreslå hur yrkesbenämningar
och krav ska införas på ett för verksamheten rimligt och
smidigt sätt.
Bakgrund
Kunskapsområdet omvårdnad i relation till hälsa och vård
I riktlinjer och styrdokument för hälso- och sjukvården anges att
vårdens insatser skall vara hälsofrämjande och att åtgärder som
främjar den äldres hälsa omfattar såväl förebyggande och förhindrande
av sjukdom som att förstärka den äldres bevarade
resurser och förmågor i en process som den äldre personen själv
skall vara delaktig i att skapa för ett gott dagligt liv. Detta kräver en
individanpassad omvårdnad där åtgärder och omgivning anpassas
till den äldre personens behov och resurser i strävan att återhämta
eller bibehålla hälsa.
Vårdförbundets ståndpunkt
Yrkeskravens kunskapsområden
Utredarna vill höja kompetenskraven för omvårdnadspersonal och
precisera varför det krävs en specifik utbildning för att arbeta inom
äldreomsorgen. Det tycker Vårdförbundet är ett mycket positivt
och värdefullt steg i syfte att utveckla svensk äldreomsorg.
Vårdförbundet tycker till skillnad mot utredningen att utbildningen
ska bygga på hälsa, omvårdnad, socialt arbete och rehabilitering.
Detta för att ge en bred grund för att möta den äldres behov
men också för att kunna förebygga och främja hälsa. Utbildningen
ska ge en grund för att möta individuella, personliga behov utifrån
hälsa och helhetssyn. Tydligare krav på omvårdnadskunskap för
253
Särskilda yttranden SOU 2008:126
Äldreassistenter är ett positivt steg och kommer att höja kompetensen
inom äldrevården som idag i vissa fall är eftersatt.
Men, som utredningen föreslår, att yrkeskraven för arbete i
äldreomsorgen enbart ska innefatta/innehålla omsorg och inte
också omvårdnad är inte tillräckligt. Kunskapsområdet omvårdnad
bör i fortsättningen vara ett begrepp som också används inom den
kommunala äldreomsorgen för samtliga yrkesgrupper. Sjuksköterskan
och socionomer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter
har alla en viktig roll att tillsammans med äldreassistenter bidra till
att höja kvaliteten inom äldreomsorgen.
Av de mer än 1000 sjuksköterskor som idag har disputerat i
Sverige, har en stor andel forskat i ämnen relaterade till omvårdnad
av äldre. Detta har lett till att vi idag har en bred kunskapsbas
grundad i forskning och med direkt påverkan på livskvalitet för den
äldre befolkningen inom en rad områden, såsom exempelvis smärtlindring,
nutrition, hudvård, rehabilitering, social aktivering,
minnesstöd och god vård i livets slut. För att den forskning som
idag bedrivs ska kunna användas och tillvaratas för god vård och
förbättringar inom äldreomsorgen, bör man använda vedertagna
begrepp.
Genom att enbart använda begreppet omsorg och inte
omvårdnad i utredningen motsvarar inte det nuvarande förslaget
till yrkeskrav inom äldreomsorgen de krav på kompetens och
färdigheter som äldre behöver.
Olika lagstiftningar
Att vården och omsorgen av äldre idag regleras av två olika lagstiftningar,
Hälso- och sjukvårdslagen samt Socialtjänstlagen, är
olyckligt. Det innebär att yrkesutövare i den kommunala vården
och omsorgen tvingas arbeta efter två olika regelverk i en och
samma verksamhet. Men det är ingen tillfredsställande lösning att
som i utredningens förslag till yrkeskrav omdefiniera de äldres
omvårdnadsbehov till enbart omsorg och därmed hänföra yrkeskraven
enbart till Socialtjänstlagen.
254
SOU 2008:126 Särskilda yttranden
255
Saknar kunskapsområden
I utredningen har man enbart valt att träffa forskare från socialt
arbete för att diskutera yrkesperspektiv samt för att läsa utredningens
utkast. För att de äldres behov ska bli tillgodosedda krävs
ett tvärprofessionellt synsätt där flera kunskapsområden måste
samverka. I utredningen finns inga referenser omkring kunskapsområdena
rehabilitering och habilitering, samt knappast något
gällande omvårdnad.
Delegering av läkemedel
När det gäller utredningens förslag kring delegering känner Vårdförbundet
stor tveksamhet. Vårdförbundet anser att den person
som ska administrera och iordningställa läkemedel har en sådan
kompetens så att säkerheten för den äldre inte äventyras. Läkemedel
bör även fortsättningsvis administreras efter delegering från
sjuksköterska. Detta förutsätter att Äldreassistenten kommer att få
goda kunskaper om vanligt förekommande läkemedel. Undersökning
och behandling bör kunna utföras av Äldreassistenten efter
instruktion och ordination av sjuksköterskan. Äldreassistenten ska
kunna rapportera förändringar i den äldres allmäntillstånd till sjuksköterskan
för att denna ska kunna göra omvårdnadsbedömningar
för att säkerställa en god och säker vård till de äldre även i framtiden.
Vårdförbundet
Eva Stål Söderberg
Förbundsombudsman
Bilaga 1
Kommittédirektiv
En kompetensform inom vården och omsorgen
om äldre
Dir.
2007:155
Beslut vid regeringssammanträde 22 november 2007
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska lämna förslag på en nationell strategi för
kompetensförsörjning inom den kommunalt finansierade vården
och omsorgen om äldre kvinnor och män. Personalens kompetens
är av central betydelse för äldre personer i behov av vård och
omsorg, inte minst för de många sköra personer som har svårt att
föra sin egen talan. De behöver kunna känna sig trygga i förvissning
om att den vård och omsorg de behöver utförs av personal
med tillräcklig kompetens. Grundläggande utbildning av personal
inom den kommunala vården och omsorgen om äldre är ett
kommunalt ansvar. För att underlätta för huvudmännen och de
myndigheter som ska utöva tillsyn behöver de krav på personalens
kompetens som stadgas i socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) förtydligas.
Enhetliga kriterier för yrkeskompetens
- Utredaren ska ge förslag på utformning av enhetliga kriterier
för yrkeskompetens, kompetensintyg samt yrkesbenämningar
för omvårdnadspersonal som arbetar inom kommunernas vård
och omsorg om äldre. Utredaren ska ge förslag på yrkeskrav
för sådan omvårdnadspersonal och föreslå hur yrkesbenämningar
och krav ska införas på ett för verksamheterna rimligt
och smidigt sätt.
257
Bilaga 1 SOU 2008:126
Olika vägar till grundläggande kompetensförsörjning
- Utredaren ska analysera och ge förslag på hur kompetensbehovet
inom sektorn ska kunna tillgodoses i syfte att försörja
vården och omsorgen om äldre med grundutbildad personal.
Vidareutbildning och förbättrade karriärvägar
- Utredaren ska lämna förslag på hur vidareutbildningen kan förbättras
i syfte att höja kvaliteten och underlätta den framtida
kompetensförsörjningen inom vården och omsorgen om äldre.
Vidare ska utredaren analysera behovet av att utveckla vidareutbildningar
inom området.
Bakgrund
Att bemötas med respekt av personal med rätt kompetens är
avgörande för att äldre kvinnor och män i behov av vård och
omsorg ska uppleva sin tillvaro som värdig och trygg. Personalens
kompetens och engagemang är i detta sammanhang den viktigaste
faktorn för kvaliteten och tryggheten i äldreomsorgen. Fler
personer blir allt äldre och fler äldre kvinnor och män får sin vård
och omsorg i den ordinära bostaden eller i särskilt boende, mot att
tidigare ha vårdats inom slutenvården. Detta har inneburit att
arbete inom vård och omsorg om äldre blivit alltmer kvalificerat
och mångfacetterat. Det kräver att personalen har både bredd och
djup i sin kompetens. År 2005 var 230 200 personer anställda
(månadsavlönade) i kommunernas och de privata företagens vård
och omsorg om äldre. Nio av tio undersköterskor och vårdbiträden
har gymnasieutbildning men bara 60 procent har en formell
omvårdnadsutbildning. Drygt hälften av samtliga som rekryterades
till äldreomsorgen år 2005 hade en omvårdnadsutbildning. Detta
kan jämföras med förskolan där ungefär fem procent saknar utbildning
för arbete med barn. Många kommuner gör stora och
ambitiösa insatser för att höja kvaliteten och öka personalens
kompetens. Dessa insatser förtjänar att få en vidare spridning över
hela landet.
På tio års sikt kommer pensionsavgångarna från äldreomsorgen
att vara stora, samtidigt som antalet personer med vård- och
omsorgsbehov beräknas öka. Efterfrågan på kompetent personal
258
SOU 2008:126 Bilaga 1
kommer alltså att öka kraftigt. Sedan lång tid tillbaka har allt färre
sökt sig till omsorgen via de reguljära utbildningsvägarna såsom
gymnasieskolans omvårdnadsprogram. För att klara den framtida
personalförsörjningen måste omvårdnadsarbetet göras mer
attraktivt och statusen höjas. Personal som redan arbetar inom
äldreomsorgen behöver få tillgång till kompetensutveckling och
alla utbildningsvägar som ger kompetens för arbete inom äldreomsorgen
måste utnyttjas. Flexibla och individuella lösningar
behöver utvecklas. Bara drygt tio procent av dem som arbetar inom
kommunernas vård och omsorg är män. En framtida utmaning är
att bredda rekryteringsbasen och därmed öka denna andel.
Nationell likvärdighet i validering
Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning,
dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som
en person besitter, oberoende av hur de har förvärvats. Som
tidigare konstaterats saknar i dag 40 procent av omvårdnadspersonalen
formell omvårdnadsutbildning. Detta innebär inte att
alla dessa personer saknar relevant kompetens. Tvärtom kan man
anta att många genom sin anställning har förvärvat omfattande
kompetens inom omvårdnadsyrket. Bättre utnyttjande av möjligheterna
till validering skulle innebära att fler kunde få ett bevis på
sina kunskaper och kompetenser. Då befintlig kompetens är
dokumenterad finns goda möjligheter att identifiera behov av
kompletterande kompetensutveckling. Utvecklad validering kan på
detta sätt bidra till att stärka omvårdnadspersonalens yrkesstatus
och samtidigt möjliggöra en identifiering av behoven av kompetensutveckling.
För arbetsgivare och utbildningsanordnare innebär
validering inte sällan att kostnader kan begränsas, jämfört med om
den enskilde skulle ha genomgått samtliga delar i ett utbildningsprogram.
Investera nu!
Socialstyrelsen har tillsammans med nio andra berörda
myndigheter lämnat en rapport, Investera nu!, med förslag till vad
staten bör göra för att underlätta kompetensförsörjningen inom
kommunernas vård och omsorg om äldre och personer med funk259
Bilaga 1 SOU 2008:126
tionshinder. Myndigheterna föreslår i rapporten en långsiktig
handlingsplan med ca 60 åtgärder. Den största utmaningen för den
framtida kompetensförsörjningen har bedömts vara bristande tillgång
till yrkeskompetent omvårdnadspersonal. Myndigheterna
föreslog en rad åtgärder för att komma till rätta med den
förväntade långsiktiga bristen på omvårdnadspersonal, t.ex. genom
utökat vuxenlärande, ett utvecklat omvårdnadsprogram i gymnasieskolan
och förbättrade rekryteringsvägar. Socialstyrelsen har i
rapporten ”Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer”
beskrivit vilken kompetens omvårdnadspersonal bör ha. Rapporten
har utarbetats i samråd med berörda intressenter och har remissbehandlats.
Kompetensstegen
Som ett led i arbetet med att höja kompetensen i äldreomsorgen
har Kompetensstegen (S 2004:10) arbetat med att stödja
kommunernas kvalitetsutveckling inom den kommunala vården
och omsorgen om äldre genom kompetensutveckling för
personalen. Kompetensstegen har, förutom att bereda ansökningar
och ge förslag till beslut, fungerat som ett forum för dialog och
samverkan mellan berörda aktörer i frågor som rör kvalitet och
kompetensutveckling inom området äldres vård och omsorg. Drygt
en miljard kronor avsattes för åren 2005–2007 och nästan samtliga
kommuner i landet genomför nu olika vidareutbildningsprojekt.
Ett hundratal kommuner genomför dessutom grundutbildning för
anställda som arbetar samtidigt som de genomgår validering och
kompletterande studier. En del av uppdraget är att i form av en
begränsad försöksverksamhet pröva modeller för formella utbildningsinsatser
som är både verksamhetsbaserade och verksamhetsplacerade.
Ett exempel på en kommun som i dag arbetar med verksamhetsnära
utbildningsmodeller inom vård och omsorg är Katrineholm
som, i nära samarbete med den kommunala vuxenutbildningen,
kartlagt och synliggjort ett antal vårdbiträdens kompetens och
därefter skräddarsytt utbildningar utifrån respektive individs
behov. Utbildningen genomförs på deltid, fysiskt placerad på
arbetsplatsen och med ett innehåll som utgår från verksamheten i
äldreomsorgen. En del av utbildningsmodellen har varit att utbilda
undersköterskor till pedagogiska handledare som kan stödja de
260
SOU 2008:126 Bilaga 1
studerande genom att leda lärande samtal. Liknande insatser
genomförs i t.ex. Jönköping, där man direkt på arbetsplatsen
etablerat lärcenter med datorer på varje avdelning.
Behovet av en utredning
Redan i dag finns krav på personalens kompetens inom äldreomsorgen.
Enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) ska insatserna vara
av god kvalitet och det ska finns personal med lämplig utbildning
och erfarenhet (3 kap. 3 §). Många av insatserna inom äldreomsorgen
är hälso- och sjukvård. I hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763, HSL) finns ett krav på god vård samt att det ska finnas
den personal som behövs för att god vård ska kunna ges (2 e §).
Länsstyrelserna och Socialstyrelsen har i sin tillsyn ansvar för att
kommunerna och privata utförare lever upp till lagstiftningens
krav. I dag saknas dock nationellt fastställda yrkeskrav för omvårdnadspersonalen
som myndigheterna kan utgå från i sin tillsyn.
Socialstyrelsen konstaterar i Vård och omsorg om äldre – lägesrapport
2006:
- att den fortsatt låga andelen yrkeskompetent omvårdnadspersonal
inverkar negativt på kvalitetsutvecklingen,
- att staten bör vidta åtgärder för att öka utbudet av
yrkeskompetent omvårdnadspersonal,
- att det är angeläget att lägga fast kraven på att all personal ska
ha en definierad lägsta yrkeskompetens,
- att utbildningssystemet bör ses över och
- att förutsättningarna för lärande knutet till arbetsplatserna
behöver förbättras.
Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning och menar att i och
med att arbetet inom vården och omsorgen om äldre kvinnor och
män har blivit alltmer kvalificerat och komplext ställer det ökade
krav på att personalen har såväl bred som specialiserad kompetens.
Personalens befogenheter och ansvarsområden samt kompetenskrav
inom vården och omsorgen om äldre behöver därför
förtydligas, preciseras och regleras. I dag saknas förtydliganden av
de krav som redan stadgas i SoL och HSL. Det finns ett behov av
att fastställa yrkeskraven för omvårdnadspersonalen så att vården
och omsorgen uppfyller de allmänna krav på personalens
kompetens som regleras av SoL och HSL. I sammanhanget är det
261
Bilaga 1 SOU 2008:126
viktigt att beakta de skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal
som framgår av lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso och
sjukvårdens område (LYHS). Sammantaget innebär detta att
det finns ett behov av en samlad kompetensreform. Syftet med en
sådan reform är att öka kvaliteten och effektiviteten, att få en ökad
nationell likvärdighet och att göra arbete inom vården och
omsorgen om äldre mer attraktivt. Yrkeskrav skulle höja statusen
för den personal som uppfyller yrkeskraven.
Reformens mål är att all personal ska ha grundläggande yrkesutbildning
för sina uppgifter. Vidare är ett mål att personalen får
bättre förutsättningar för kompetens- och karriärutveckling. Därmed
bör verksamheterna få bättre möjligheter att kunna rekrytera
och behålla personal med god kompetens.
Utvecklingsmöjligheter och arbetsförhållanden behöver
förbättras och yrkesgrupperna ges en bättre professionell status.
Det handlar bl.a. om att stärka drivkrafterna för individen att
utveckla sig inom yrket och att synliggöra utvecklingsvägar. Med
yrkesbenämningar och utbildningar som är likvärdiga och erkända i
hela landet ökar möjligheten till geografisk rörlighet samt till
utökat och tydligare yrkesansvar. För många kommuner är det en
tung börda att ensamma bygga upp kompetenssystem och utbildningsvägar.
Vård- och omsorgssektorn har mycket att vinna på
ökat samarbete inom detta område.
Det finns en mängd befattningsbenämningar inom vården och
omsorgen om äldre som exempelvis: undersköterska, vårdbiträde,
hemvårdare, skötare, vårdare, hemsamarit, hemtjänstbiträde, hemsjukvårdare
och vårdassistent. Inom kommunernas vård och
omsorg om äldre dominerar benämningarna vårdbiträde och undersköterska.
Många av dem som återfinns bakom de olika titlarna
arbetar med likartade uppgifter och skillnaden kan i många fall vara
svår att beskriva. De av huvudmännen formulerade kraven på
yrkeskompetens är också skiftande och upprätthålls i varierande
grad. Det finns behov av att på nationell nivå införa enhetliga
yrkesbenämningar och precisera de grundläggande kompetenskraven
för sådana benämningar. Det är också viktigt att klargöra
frågor om behörighet till vissa arbetsuppgifter och delegering inom
området.
262
SOU 2008:126 Bilaga 1
Kommunikation och språkkunskaper
Allt fler utlandsfödda anställs i äldreomsorgen, särskilt i storstadsområdena.
Flerspråkighet och kulturkompetens är viktiga tillgångar
i omsorgen om äldre med utländsk bakgrund eller annat modersmål
än svenska. Det är därför viktigt att uppmuntra att flerspråkiga
personer anställs och förmås stanna kvar inom vården och
omsorgen om äldre. Bland det totala antalet anställda i omsorgen
om äldre och funktionshindrade har andelen utrikes födda ökat
från drygt nio procent 1995 till 13,5 procent år 2006. Det är framförallt
andelen födda utanför Norden och EU som ökat. Denna
utveckling är mycket glädjande men det ställer samtidigt stora krav
på utbildning och kompetensutveckling i en verksamhet som i så
hög grad bygger på kommunikation mellan personal i arbetslaget
etc. och mellan personal och vårdtagare och deras anhöriga.
Korrekt dokumentation är viktig för kvalitet och säkerhet och
ställer krav på tillräckliga kunskaper i svenska, vilket också är en
förutsättning för att kunna tillgodogöra sig kompetensutveckling.
Personalens språkkunskaper är också av stor betydelse för att
kunna erbjuda kvalitativ och likvärdig äldreomsorg för de
nationella minoriteterna. Sedan år 2000 har enskilda en lagstadgad
rätt till äldreomsorg helt eller delvis på samiska, finska respektive
meänkieli inom sju kommuner i Norrbottens län. Frågan om en
utvidgning av denna rättighet till att omfatta fler individer har varit
föremål för en utredning. Förslagen bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Uppdraget
En särskild utredare ska lämna förslag på en nationell strategi för
kompetensförsörjningen inom den kommunalt finansierade vården
och omsorgen om äldre kvinnor och män.
Personalens kompetens är av central betydelse för äldre personer
i behov av vård och omsorg, inte minst för de många sköra
personer som har svårt att föra sin egen talan. De behöver kunna
känna sig trygga i förvissningen om att den vård och omsorg de
behöver utförs av personal med tillräcklig kompetens. Grundläggande
utbildning av personal inom den kommunala vården och
omsorgen om äldre är ett kommunalt ansvar. För att underlätta för
huvudmännen och de myndigheter som ska utöva tillsyn behöver
263
Bilaga 1 SOU 2008:126
de krav på personalens kompetens som stadgas i socialtjänstlagen
och hälso- och sjukvårdslagen förtydligas.
Enhetliga kriterier för yrkeskompetens
Utredaren ska ge förslag på utformning av enhetliga kriterier för
yrkeskompetens, kompetensintyg samt yrkesbenämningar för
omvårdnadspersonal som arbetar inom kommunernas vård och
omsorg om äldre. Avsikten är dock inte att reglera tillträdet och
utövandet av dessa yrken på motsvarande sätt som för exempelvis
sjuksköterska eller läkare, eftersom det skulle stänga ute personer
med god kompetens som saknar formell utbildning. Utredaren ska
ge förslag på yrkeskrav för sådan omvårdnadspersonal och föreslå
hur yrkesbenämningar och krav kan införas på ett för verksamheterna
rimligt och smidigt sätt. Det kan t.ex. handla om övergångslösningar
för personal som inte når upp till kraven eller andra
åtgärder för att yrkeskraven ska få genomslag ute i verksamheterna,
utan att detta omöjliggör rekrytering eller omedelbart
diskvalificerar redan anställd personal.
Olika vägar till grundläggande kompetensförsörjning
Utredaren ska analysera och ge förslag på hur kompetensbehovet
inom sektorn ska kunna tillgodoses i syfte att försörja vården och
omsorgen om äldre med grundutbildad personal.
Genom validering kan man förkorta utbildningstiden för dem
som skaffat sig kompetens genom praktiskt arbete, i Sverige eller
annat land. Det är en vinst för individen, arbetsgivaren och
samhället. Utredaren ska analysera och ge förslag på hur utbildningsanordnare
och arbetsgivare inom vård- och omsorgsområdet
kan förmås att bättre utnyttja de möjligheter till validering som
finns.
Även om mycket av utbildningsbehoven kan täckas med arbetsplatsförlagd
utbildning finns ett behov av utbildningar som leder
till arbete inom äldreomsorgen även utanför arbetsplatsen. Utbildningen
kan rikta sig både till dem som redan arbetar inom
omsorgen och till dem som saknar erfarenhet från äldreomsorgen
men som vill arbeta där. Det är viktigt att utbildningen till sin form
är flexibel eftersom den riktar sig till olika målgrupper med
264
SOU 2008:126 Bilaga 1
skiftande behov. Det är angeläget att undanröja de hinder som
finns för att redan anställd personal samt personer som söker sig
till vården och omsorgen ges möjlighet att tillägna sig grundläggande
yrkeskompetens.
En viktig fråga är hur arbete och lärande kan förenas på eller i
anslutning till arbetsplatsen. En annan fråga är hur samverkan
mellan arbetsliv och utbildningsanordnare bör utformas för att
dessa skall kunna stödja varandra på ett bra sätt. En tredje fråga är
hur formerna för lärande knutet till arbetsplatserna bör utformas
och vilka förutsättningar som krävs för att denna form av lärande
ska vara framgångsrik.
Vidareutbildning och förbättrade karriärvägar
För dem som når upp till yrkeskraven och är anställda inom vården
och omsorgen om äldre behövs tydligare utvecklings- och karriärvägar.
En viktig anledning är att verksamheterna har förändrats och
blivit allt mer komplexa. I och med det har kraven på specifika
kunskaper och specialiserad kompetens hos personalen ökat. En
annan anledning är att kunna locka fler att söka sig till omvårdnadsyrkena.
I utredarens uppdrag ingår att analysera och beskriva
behovet av vidareutbildningar, t.ex. i form av nationella påbyggnadsutbildningar
som ger specialiserad yrkeskompetens. Om
utredaren finner ett behov av specialiserade påbyggnadsutbildningar
ska utredaren redovisa förslag på vilka sådana som behöver
inrättas.
Under arbetet med att utarbeta en nationell strategi för kompetensförsörjning
ska utredaren beakta de skyldigheter som följer av
EU-medlemskapet, bl. a. när det gäller ömsesidigt erkännande av
kompetens inhämtad i annat medlemsland.
Författningsreglering
Utredaren ska analysera om det finns behov av författningsändringar
och i så fall lägga fram fullständiga förslag till sådana.
265
Bilaga 1 SOU 2008:126
266
Samråd m.m.
Utredaren ska i sitt arbete samråda med Sveriges Kommuner och
Landsting och andra berörda intressenter och studera de goda
exempel som finns i kommunerna.
Samråd ska också ske med Socialstyrelsen och andra
myndigheter som ansvarar för nationella styrdokument inom omvårdnadsområdet.
Utredaren bör även inhämta information från
myndigheter som har erfarenhet av att arbeta med validering av
utländsk kompetens för att främja en så likartad hantering av
gränsöverskridande arbetskraft som möjligt.
Utredaren ska i sitt arbete vidare samråda med utredningarna om
Fritt val i äldreomsorgen (S 2007:04), Värdighetsgaranti
(S 2007:03), Patientsäkerhet och tillsyn m.m. (S 2007:57),
Yrkeshögskoleutredningen (U 2007:07), En fristående
vuxenutbildning (U 2007:02), Gymnasieutredningen (U 2007:01),
samt med den interna Skollagsberedningen (U 2006:E). Utredaren
bör i sitt arbete även ta del av det arbete som bedrivs av
Valideringsdelegationen och den slutrapport som de lämnar till
regeringen senast den 15 januari 2008 samt beakta resultatet av
Kompetensstegens (S 2004:10) arbete.
Utredaren ska också beräkna eventuella ekonomiska
konsekvenser av förslagen för den enskilde och för kommuner eller
andra berörda. Om förslagen medför kostnadsökningar för stat,
landsting eller kommuner ska utredaren föreslå en finansiering.
Förslagens konsekvenser ska redovisas enligt vad som anges i 14
och 15 §§ kommittéförordningen (1998:1474).
Redovisning av uppdraget
Utredaren ska kontinuerligt rapportera till regeringen hur arbetet
fortskrider. Utredaren ska lämna sitt slutbetänkande senast den
30 november 2008.
(Socialdepartementet
SOU 2008:126 Bilaga 2
Faktauppgifter om kommunalt
finansierad omsorg och vård för äldre i
dag
Den äldre befolkningen 20061
Åldersgrupp
utlandsfödda
Antal Andel av
befolkningen
Därav
65+ 1 580 000 17,3 % 12,7 %
80+ 489 000 5,4 % 8,2 %
År Medellivslängd Återstående medellivslängd
vid 65 år
Män Kvinnor Män Kvinnor
1950 68 71 14 14
2006 78,5 82,8 17 21
2020 80,8 84,3 17,9 20,9
Kommunal hemsjukvård 2006
Åldersgrupp
& hemsjukvård
Enbart hemsjukvård
Hemtjänst
65+ 14 100 34 500
80+ 8 500 25 500
1 Samtliga uppgifter från 2005 och 2006 har hämtats från Aktuellt på äldreområdet 2007.
Sveriges Kommuner och Landsting, 2007.
267
Bilaga 2 SOU 2008:126
Hemtjänst i ordinärt boende 20072
Åldersgrupp Antal Andel
65+ 153 700 ca 10 %
80+ 111 200 ca 23 %
Särskilt boende 2007
Åldersgrupp Antal Andel
65+ 95 200 6,2 %
80+ 76 700 16,2 %
Omsorg och vård i enskild regi 2006
Hemtjänst 11 % av samtliga vårdtagare
Särskilt boende 14 % av samtliga vårdtagare
Kostnad 10 miljarder kronor
Personal 2006
Anställda3 (inkl lediga, sjukfrånvarande) 256 000
Därav undersköterskor, vårdbiträden m.fl. med motsv. arbetsuppgifter185
500
Genomsnittlig sysselsättningsgrad 84 %4
Sysselsatta 221 300
Timavlönade 68 300
Gymnasieutbildning 90 %
Omvårdnadsutbildning 60 %
Yrkesförberedande utbildning 20075 76 %
Kommunernas kostnader för äldreomsorg 2006
Totalkostnad 431 miljarder kr
Äldreomsorg 83,6 miljarder kr (19,3 %)
Avgiftsfinansiering 4 % (äldreomsorg)
2 Samtliga uppgifter från 2007 har hämtats från Äldre – vård och omsorg 2007. Socialstyrelsen,
2007.
3 Uppgiften avser alla anställda inom omsorg och vård; dvs. både äldre- och
handikappomsorg och inkl. högskoleutbildad personal.
4 Uppgiften gäller samtliga hel- och deltidsanställda inom omsorg och vård. Många väljer att
arbeta deltid vilket innebär att praktiken endast 37,5% arbetar heltid.
5 Socialstyrelsen; Öppna jämförelser inom vården och omsorgen om äldre, Verksamhetens
kvalitet, 2008. Med yrkesförberedande utbildning avses personal som har minst 900
gymnasiepoäng i omvårdnadsämnen eller motsv. äldre utbildning.
268
SOU 2008:126 Bilaga 2
269
Kostnadsfördelning äldreomsorg 2006
Särskilt boende 52 miljarder kr 63 %
Ordinärt boende 29 miljarder kr 35 %
Öppen verksamhet 2,5 miljarder kr 2 %
Kostnad per vårdtagare 2006
Ordinärt boende 224 700 kr per år
Särskilt boende 480 400 kr per år
Bilaga 3
Tre underlag om yrkeskompetens
Inför vårt arbete med att formulera yrkeskrav för Äldreasssistent
har vi bl.a. tagit del och inspirerats av tre tidigare gjorda eller
pågående arbeten där yrkeskrav/yrkeskvalifikationer för arbete
inom omsorg och vård beskrivits. Nedan redovisas en
sammanfattning av dessa rapporter, vilket innebär att för varje
yrkeskrav endast anges några exempel på vad som kan ingå. För en
fullständig beskrivning av yrkeskraven hänvisas till respektive
arbete.
Socialstyrelsen: Vård- och omsorgsassistenters
kvalifikationer1
Som svar på ett regeringsuppdrag överlämnade nio myndigheter
sommaren 2004 en rapport till regeringen, Investera nu! En slutsats
i rapporten var bl.a. att ”all omvårdnadspersonal skall ha minst
grundläggande pedagogisk, medicinsk och social yrkeskompetens
för sitt arbetsfält”. I denna rapport åtog sig Socialstyrelsen att
precisera grundläggande yrkeskrav som bör ställas på omvårdnadspersonal.
I samarbete med berörda intressenter och forskare utar1
Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer, Grundläggande nivå. Socialstyrelsen, 2006.
271
Bilaga 3 SOU 2008:126
betades 2006 rapporten ”Vård- och omsorgsassistenters kvalifikationer”.
Vård- och omsorgsassistent har använts som samlingsbeteckning
för personal med grundläggande gymnasial yrkesutbildning
inom vård och omsorg. Benämningen omfattar undersköterskor,
vårdbiträden, skötare, vårdare, personliga assistenter, boendestödjare,
hemvårdare och personal med liknande befattningsbenämningar.
Så långt det är möjligt har Socialstyrelsen använt de begrepp
som Världshälsoorganisationen rekommenderat i rapporten Klassifikation
av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). En
ungefärlig relation mellan andra i litteraturen förekommande
begrepp och ICF är följande:
• Omvårdnads-/omsorgsuppgifter = ICFs stöd i personlig vård.
• Hushållsuppgifter = ICFs stöd i hemliv.
• Medicinska uppgifter = ICFs stödja hälsa och funktionsförmåga.
• Sociala/socialpedagogiska/pedagogiska uppgifter = ICFs stödja
brukare/patientens relationer samt stödja brukare/patients delaktighet
.
Enligt Socialstyrelsen bör personal inom vård och omsorg arbeta
med stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket är avgörande
för kvaliteten. En annan viktig faktor är personalens förhållningssätt
till brukaren/patienten. Ibland får nyanställd personal, efter en
kort introduktionsutbildning, utföra samma arbete som mer
erfaren personal. För att uppnå de förmågor som redovisas nedan
krävs att vård- och omsorgsassistenten tillägnat sig kunskaper inom
beteendevetenskapliga, samhällsvetenskapliga och vårdvetenskapliga
ämnen. Färdighetsträning, praktisk utbildning, bör ha skett
inom några olika verksamhetsformer där vård- och omsorgsassistenter.
I 12 punkter, indelade i två huvudkategorier (generella och uppgiftsrelaterade),
redovisas de förmågor som vård- och omsorgsassistenten
bör ha för att uppnå grundläggande yrkeskvalifikationer.
Beskrivningen utgår bl.a. från aktuell lagstiftning och regelverk,
kunskaper om vad vård- och omsorgsassistenter gör i sitt arbete,
brukares och närståendes uppfattningar m.m. De förmågor som
beskrivs under de båda avsnitten ger tillsammans de yrkeskvalifika272
SOU 2008:126 Bilaga 3
tioner som skapar förutsättningar för vård- och omsorgsassistenten
att bedriva ett arbete av god kvalitet.
273
Bilaga 3 SOU 2008:126
Generella förmågor
1. Yrkesmässig hållning: exempelvis förmåga att tillämpa ett etiskt
grundat förhållningssätt genom att självständigt, med gott
omdöme och ansvar handla inom ramen för sin
yrkeskompetens, vara lyhörd för brukarens/patientens uppfattning,
vara empatisk samt avväga brukares/patienters uppfattning
mot vad som anses vara god vård och omsorg och respektera
och bekräfta brukare/patient som individ.
2. Attityder och ideologier: exempelvis ha förmåga att uppmärksamma
och ta hänsyn till attityders, normers och ideologiers
betydelse i vård- och omsorgsarbete. Detta gäller bl.a. attityder
hos brukare/patient, närstående och vänner och egna och andra
yrkesutövares attityder.
3. Samarbete: exempelvis förmåga att utifrån en helhetssyn se sitt
eget arbete i relation till annat personligt stöd och personliga
relationer samt att samarbeta med brukare/patient, närstående
och andra samarbetspartners och yrkesgrupper inom vård och
omsorg men också i samhället i övrigt.
4. Planera och utveckla arbetet: med utgångspunkt i
brukarens/patientens behov, t.ex. ha förmåga att identifiera och
bidra till lösning av problem i det dagliga arbetet, individuellt
planera, prioritera samt målinriktat genomföra och följa upp sitt
arbete i samverkan med andra yrkesgrupper och rapportera och
dokumentera.
5. Tekniker och produkter: med stöd av och i samverkan med andra
yrkesgrupper, ha förmåga att i sitt arbete använda rätt produkter
och tekniker, samt att arbeta på ett ergonomiskt och hygieniskt
riktigtsätt. Det gäller exempelvis mat, dryck, läkemedel, kläder,
textil, kemiska substanser, möbler, hjälpmedel för förflyttning
och för kommunikation.
6. Miljöns betydelse: exempelvis förmåga att beakta miljöns
betydelse för hälsa och livskvalitet i vård- och omsorgsarbetet
och uppmärksamma brukares/patients tillgång till stimulerande
och varierande miljöer med hänsyn till ljus-, ljud-, färg- och luft.
7. System och policies: exempelvis förmåga att med stöd av
arbetsledningen handla målinriktat för att förverkliga brukarnas
individuella planer, vara orienterad om lagstiftarens intentioner
och om de system som finns för sociala stödinsatser och hälso och
sjukvård.
274
SOU 2008:126 Bilaga 3
Uppgiftsrelaterade förmågor
I detta avsnitt uttrycks vård- och omsorgsassistentens förmågor i
förhållande till de yrkesuppgifter som de kan ha.
8. Stöd i personlig vård: exempelvis förmåga att stödja brukarens/
patientens egen förmåga att själv genomföra nedanstående uppgifter
och att vid behov kompensera brukaren/patienten då
denne själv saknar kapacitet att genomföra aktiviteter som att
klä sig, utföra kroppsvård, (inklusive mun- och tandvård), sköta
toalettbehov och äta och dricka.
9. Stöd i hemliv: exempelvis förmåga att stödja
brukarens/patientens egen förmåga att själv genomföra nedanstående
uppgifter och att vid behov med egna insatser kompensera
begränsningar av brukarens/patientens förmåga att anskaffa
varor och tjänster, bereda måltider och beakta specifika utföra
hushållsarbete etc.
10. Stödja brukarens/patientens hälsa och funktionsförmåga: exempelvis
förmåga att observera förändringar i brukarens/patientens
hälso och
funktionstillstånd och tillsammans med
brukaren/patienten och andra yrkesgrupper bedöma dennes
behov och genomföra lämpliga åtgärder. Dessa kan vara förebyggande/hälsofrämjande,
behandlande, rehabilitering/habiliterande
och omfattarpsykiska funktioner och andra
kroppsfunktioner såsom t.ex. sinnesfunktioner och smärta,
röst- och talfunktioner, hjärt-kärlfunktioner m.m.
11. Stödja brukarens/patientens relationer: exempelvis förmåga att
med stöd av eller tillsammans med andra yrkesgrupper stödja
brukaren/patienten i dennes relationer inom viktiga livsområden.
Detta gäller både informella och formella relationer.
12. Stödja brukarens/patientens delaktighet: exempelvis förmåga att
förstå och utifrån brukarens/patientens önskan stödja deras
deltagande i socialt och medborgerligt liv som att delta i samhällsgemenskapen,
rekreation, kultur- och fritidsaktiviteter och
andliga aktiviteter.
Svenska språket beskrivs som en nödvändig förutsättning för en
god relationer med brukaren/patienten och är även nödvändigt för
att t.ex. kunna dokumentera arbetet.
275
Bilaga 3 SOU 2008:126
2. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL):
Baskompetens inom vård och omsorgssektorn2
SKL har utarbetat en beskrivning av vilken baskompetens som
behövs inom vård- och omsorgssektorn. Med kompetens menar
SKL ”förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa
kunskaper och färdigheter utifrån gemensamma värderingar och
förhållningssätt”. Denna baskompetens bör finnas hos alla, inom
samtliga yrkesgrupper verksamma inom vård och omsorg. Den
gemensamma baskompetensen beskrivs i tre typer av kompetens:
förhållningssätt och värderingar, förmågor och färdigheter samt
kunskaper och förståelse. Motsvarande indelning finns i den
europeiska övergripande referensramen för att beskriva mål för
högskolutbildningar (Bologna-deklarationen). För varje profession
gäller därutöver specifik kompetens och utbildning på olika nivåer.
Förhållningssätt och värderingar
Bemötande: Se den enskilda personens behov, förutsättningar,
tillstånd och förväntningar samt respektera individen och agera
därefter samt att vara professionell i mötet med patienten/
brukaren och närstående.
Samverkan, lagarbete: Insikt om betydelsen av samverkan och
lagarbete med olika professioner, intressenter och olika aktörer.
Mångfald: Förståelse och respekt för patienters/brukares, närståendes
, anställdas och studerandes olikheter t.ex. vad avser kön,
kultur, språk, religion, sexuell läggning, ålder och funktionshinder.
Förmågor och färdigheter
Bemötande: I dialog med patienten/brukaren och närstående, ge
stöd och vägledning för att möjliggöra optimal delaktighet i vården
och omsorgen, med helhetssyn på patienten/brukaren bedöma och
vidta åtgärder utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och
etiska aspekter och uppmärksamma, diskutera och hantera etiska
dilemman och överväganden.
2 Baskompetens inom vård- och omsorgssektorn. Sveriges Kommuner och Landsting, 2007.
276
SOU 2008:126 Bilaga 3
Kommunikation: Kommunicera med patienten/brukaren och närstående
på ett empatiskt, lyhört och respektfullt sätt, informera
och vägleda patienter/brukare och närstående, formulera sig i tal
och skrift samt förvissa sig om att patienten/brukaren och/eller
närstående förstår given information.
Information och handledning: Informera individer och grupper samt
genomföra handledande uppgifter.
Hälsofrämjande och förebyggande: Ta tillvara det friska, de egna
resurserna och förmågorna hos patienten/brukaren, tillämpa ett
pedagogiskt förhållningssätt samt arbeta hälsofrämjande och förebyggande.
Omvårdnad: Ge basal omvårdnad och omsorg och arbeta utifrån
hygieniska principer och rutiner.
Teknik: Använda relevant teknisk utrustning i arbetet och arbeta
med teknikbaserade arbetsformer.
Planering av arbetet: Anpassa vården och omsorgen till patientens/
brukarens behov, förutsättningar och önskemål, prioritera i det
dagliga arbetet, arbeta på ett ergonomiskt riktigt och kostnadseffektivt
sätt.
Samverkan, lagarbete: Visa respekt för olika professioners uppgifter,
roller, kompetens och ansvar samt arbeta i arbetslag och i
samverkan med olika professioner, intressenter och aktörer.
Dokumentation: Dokumentera enligt gällande författningar och
rutiner, kritiskt granska och utveckla egen dokumentation.
Yrkesroll och ansvar: Tydliggöra eget ansvar, roll och uppgift,
bedöma och avgöra om och när andra professioner/kollegor med
större ansvar och befogenheter/närmaste chef ska kontaktas, tolka
och förstå egna reaktioner som uppstår i arbetet och kunna agera
professionellt och ta egna initiativ och våga ifrågasätta.
277
Bilaga 3 SOU 2008:126
Säkerhet: Följa gällande författningar samt riktlinjer och rutiner.
Kvalitets- och förbättringsarbete: Söka, värdera och ta tillvara
relevant information och diskutera nya fakta, företeelser och frågeställningar
med olika målgrupper och därmed bidra till utveckling
av yrket och verksamheten.
Kunskaper och förståelse
Hälso- och sjukdomslära, läkemedel, omvårdnad: Människan och
hennes livsförlopp ur biologiska, psykologiska, sociala, kulturella
och existentiella aspekter vid hälsa, ohälsa och funktionshinder,
gerontologi och geriatrik, förhållanden som påverkar hälsa, människokroppens
uppbyggnad och funktioner, sjukdomslära inklusive
psykisk ohälsa, de vanligaste sjukdomstillstånden och funktionshinder,
vanliga läkemedel, dess påverkan samt hantering av läkemedel
och basal omvårdnad.
Samverkan och organisation: Vård- och omsorgsverksamhetens del i
ett större sammanhang och insikt i betydelsen av samverkan med
olika aktörer samt hantering av kriser och konflikter.
Lagar och regelverk: Relevanta lagar och regelverk.
Vård- och omsorgsmiljö: Betydelsen av god miljö i vården och
omsorgen för patienten/brukaren.
Teknik: Relevant teknisk utrustning och teknikbaserade arbetsformer.
Säkerhet, kvalitets- och förbättringsarbete: Säkerhets-, kvalitets- och
förbättringsarbete.
Vård- och omsorgsverksamhet: Olika typer av vård- och omsorgsverksamheter
och vårdformer, uppgifter, ansvar och roller.
Ekonomi: Ekonomiska samband i vård och omsorg.
Samhälls- och beteendevetenskap: Hur olika kulturer kan påverka
vården och omsorgen samt hur samhället fungerar.
278
SOU 2008:126 Bilaga 3
Kravmärkt yrkesroll3
Kravmärkt yrkesroll är ett utvecklingsprojekt som profilerar
omvårdnadsyrket och lägger grunden för kompetensutveckling. De
baskunskaper som beskrivs i Kravmärkt yrkesroll bygger på de
definierade yrkes- och kompetenskrav för vård- och omsorgsyrket
som arbetades fram gemensamt av medarbetare och ledning inom
projektet Modellarbetsplatser, som bedrevs i Stockholms län under
perioden 2003–2005. Medarbetare och ledning från nio arbetsplatser
inom äldre- och handikappomsorg har i ett omfattande
arbete beskrivit Vad är det vi gör? Vad är det vi måste kunna? Hur
kan vi synliggöra och värdera det vi kan och behöver utveckla?
Medarbetarnas egna berättelser i form av strukturerade dagböcker
är grunden för yrkeskraven. Arbetet från insidan är en del
av dessa berättelser, som beskriver arbetets vardag och mötet med
äldre och personer med funktionshinder. Denna dokumentation
har sedan systematiskt bearbetats till en beskrivning av vad man
måste kunna för att göra ett bra arbete.
Sex olika yrkeskrav beskrivs och varje yrkeskrav förtydligas i ett
antal fokusområden. Dessa yrkeskrav är dock inte nationellt
definierade eller igenkända i hela landet.
Kontakt och samspel: Personlig omvårdnad, vardagskontakt,
bekräfta brukarens värde som individ i samhället och bekräfta
hans/hennes personliga historia och erfarenheter, kommunicera via
kropp, tecken och beröring, förstå behov och känslotillstånd, förstå,
hantera och reflektera över egna känslor och beteendemönster.
Aktivitets- och relationsskapande: Stimulera till aktiviteter och bygga
relationer mellan brukaren och andra, etablera och underhålla relation
till anhöriga, hantera andras och egen sorg när brukaren
drabbas av sjukdom eller död.
Servicegivande: Praktiskt stöd till brukaren, handledning och situationsanpassat
stöd.
Hälsobefrämjande: Stärka hälsa och lindra sjukdomar, observera
hälso- och sjukdomstillstånd.
3 Baskunskaper i Kravmärkt Yrkesroll samt Kompetensutlåtande och kriterier. Kravmärkt
Yrkesroll, 2008.
279
Bilaga 3 SOU 2008:126
280
Planering och administration: Planera och prioritera, rapportera och
dokumentera.
Aktivt deltagande i utveckling av arbetsplatsen: Samarbeta och samverka
med kollegor, ledning och andra, delta öppet och konstruktivt
i hantering av kris- och konfliktsituationer, introducera och
handleda nyanställda och praktikanter, inhämta kunskap och följa
utvecklingen inom yrkesområdet.
Varje yrkeskrav beskrivs ifråga om innehåll och inom varje yrkeskrav
finns det kriterier som tydligt beskriver vad en undersköterska
eller ett vårdbiträde ska kunna. Totalt finns det cirka 200 kriterier
formulerade som används i valideringen för att bedöma om en
anställd kan, kan med komplettering eller kan inte.
Kravmärkt yrkesroll är en arbetsmodell där arbetsplatsen ses som
den naturliga startpunkten och spelplatsen för kompetensutveckling
och livslångt lärande. Det är på arbetsplatsen som yrkes- och
kunskapskraven ställs och det är på arbetsplatsen som de prövas.
Det är på arbetsplatsen som erfarenhetskunskap, känsla för arbetet
och inställning till arbetet byggs upp.
Kravmärkt yrkesroll ger möjlighet att validera direkt mot yrkeskraven,
i stället för att validering mot mål i kursplaner som är det
vanligaste sättet att validera inom vård och omsorg. Den arbetsplatsanknutna
kedjan yrkeskrav – kompetenskrav – validering blir
stark och tydlig. Metodiken i valideringen bygger på tre moment,
valideringssamtal i grupp, skrivuppgift samt muntlig och praktisk
valideringsuppgift. Valideringen genomförs av yrkesbedömare som
arbetar parvis, där den ena är en erfaren undersköterska och den
andre en person i verksamheten med högskoleutbildning. Valideringen
utmynnar i ett kompetensutlåtande där en bedömning görs i
tre nivåer, kan, kan med komplettering och kan inte. Utlåtandet är
grunden för en individuell kompetensutvecklingsplan som anger
behov av komplettering och individuella önskemål.
Kravmärkt yrkesroll har utvärderats av APeL FoU.4
4 Kravmärkt Yrkesroll – från projekt till långsiktigt utvecklingsarbete. Utvärderingsrapport III
ApeL FoU, 2008.
Bilaga 4 Utbildningsnivå och anställningstid hos befintlig personal
Tabell 4.1
Utbildning Åldersgrupp
-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-58 59 Summa
Procent
Månadsanställda Ej relevant
utbildning
1 727 1 627 1 828 2 900 4 762 4 714 4 796 4 035 5 537 31 966 19
Gymnasial
utbildning
3 047 3 304 5 831 7 441 8 365 8 001 8 485 6 771 9 411 60 656 35
Komvuxutbildning 1 001 2 530 3 356 4 673 6 558 6 307 5 541 3 161 2 250 35 377 21
Högskoleutbildning 100 207 318 448 547 511 442 276 264 3 113 0
Ingen träff mot
utbildningsregistret
24 30 16 17 17 12 17 8 12 153
Timanställda Ej relevant
utbildning
10 514 2 208 1 054 988 985 804 737 605 1 262 19 157 11
Gymnasial
utbildning
3 851 796 712 625 667 528 416 288 1 131 9 014 5
Komvuxutbildning 1 740 1 768 1 304 1 338 1 312 992 624 310 248 9 646 6
Högskoleutbildning 841 452 263 261 225 144 88 47 82 2 403 1
Ingen träff mot
utbildningsregistret
143 32 13 12 10 8 6 3 8 235 0
23 038 12 954 14 695 18 703 23 448 22 021 21 152 15 504 20 205 171 720 100
Procent 13 % 8 % 8 % 11 % 14 % 13 % 12 % 9 % 12 %
Kommunalt anställda undersköterskor, vårdbiträden och hemvårdare 1 november 2007. Med gymnasial utbildning avses de som
läst omvårdnadsprogrammet eller motsvarande. Komvuxutbildning (kommunal vuxenutbildning) innebär att personen har läst
kurser i enlighet med bilaga 4.5. Högskoleutbildning inbegriper de som har kurser inriktade mot omsorg och vård.
Tabell 4.2
Poäng Totalt
0 1-100 101200
201500
501700
701900
9011100
11011300
13011500
15011700
17011900
19012100
21012500
2500 Ålder
-25 4 67 53 71 39 40 42 61 90 75 88 115 135 46 926
26-30 3 199 107 149 83 78 93 135 204 262 236 292 452 189 2 482
31-35 9 225 130 142 99 113 135 154 335 355 345 360 633 269 3 304
36-40 10 337 145 258 142 162 207 310 420 523 458 461 799 319 4 551
41-45 11 511 326 401 220 266 339 392 566 677 590 640 1 121 449 6 509
46-50 12 515 277 408 218 243 312 405 580 717 614 550 1 002 423 6 276
51-55 14 433 301 361 212 211 278 336 498 611 561 532 832 389 5 569
56-60 14 338 194 288 160 186 186 249 372 406 338 310 528 230 3 799
61-65 8 282 151 146 54 85 72 103 155 140 118 126 174 77 1 691
65 11
4 8 1 1 1 5 2 4 6 1 44
Totalt 85 2 918 1 688 2 232 1 228 1 385 1 664 2 145 3 221 3 771 3 350 3 390 5 682 2 392 35 151
Fördelning av gymnasiepoäng för månadsanställda som läst via kommunal vuxenutbildning.
Tabell 4.3
Poäng Totalt
0 1-100 101200
201500
501700
701900
9011100
11011300
13011500
15011700
17011900
19012100
21012500
2500 Ålder
-25 6 335 166 200 118 85 115 87 128 95 77 103 129 30 1 674
26-30 7 376 145 168 79 72 76 96 106 126 97 124 211 90 1 773
31-35 4 223 111 94 56 65 52 65 95 84 79 101 165 81 1 275
36-40 3 196 112 78 42 51 60 72 90 88 107 115 232 73 1 319
41-45 5 165 93 95 49 50 69 76 104 97 82 113 206 84 1 288
46-50 5 141 91 73 40 48 38 55 64 82 64 84 144 56 985
51-55 2 92 45 45 25 16 25 27 55 44 58 54 100 42 630
56-60 3 72 33 30 18 9 17 20 28 26 26 16 56 25 379
61-65 6 33 10 11 4 7 1 5 11 11 5 9 7 2 122
65 3
23 13 8 2 1 2 3 2 1 1 2 1 62
Totalt 44 1 656 819 802 433 404 453 505 684 655 596 720 1 252 484 9 507
Fördelning av gymnasiepoäng för timanställda som läst via kommunal vuxenutbildning.
Tabell 4.4
Åldersgrupp
-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-58 59 Totalt
Månadsanställda 187 828 1 159 2 054 3 699 3 698 3 871 3 290 4 685 23 471
Timanställda 269 531 202 226 236 204 199 151 610 2 628
Omsorgspersonal utan formell omsorgsutbildning och som varit yrkesverksamma minst 5 år.
Bilaga 4 SOU 2008:126
284
Tabell 4.5 Från kurstabellen som gäller i dag
Kurskod Kursnamn Poäng
ARL 1201 Arbetsmiljö och säkerhet 50
DAA1201 Datorkunskap 50
OMV1201 Alternativ medicin 50
OMV1202 Barn- och ungdomssjukvård 200
OMV1202 Folkhälsokunskap 50
OMV1204 Fothälsovård 200
OMV1205 Geriatrik 100
OMV1206 Handledning 100
OMV1207 Hemsjukvård 100
OMV1208 Lindrande sjukvård 100
OMV1209 Medicinsk grundkurs 100
OMV1210 Omvårdnad 150
OMV1211 Psykiatri 200
OMV1212 Sjukvård 200
OMV1213 Tandvård 200
OMV1214 Vårdpedagogik 50
OMV1215 Vård- och omsorgsarbete 200
PA1201 Projektarbete 100
PS1201 Psykologi 50
SOMS1201 Etik- och livsfrågor 100
SOMS1202 Människan socialt och kulturellt 100
SOMS1203 Rehabilitering och habilitering 100
SOMS1204 Social omsorg 150
SOMS1205 Socialpsykiatri 100
SOMS1206 Socialt behandlingsarbete 100
SOMS1207 Utvecklingsstörning/funktionshinder 200
3 100
Kurser i omsorg och vård i den kommunala vuxenutbildningen.
Statens offentliga utredningar 2008
Kronologisk förteckning
1. Barlastvattenkonventionen – om Sveriges
anslutning. N.
2. Immunitet för stater och deras egendom.
UD.
3. Skyddet för den personliga integriteten.
Bedömningar och förslag. Ju.
4. Omreglering av apoteksmarknaden. S.
5. Könsdiskriminerande reklam.
Kränkande utformning av kommersiella
meddelanden. IJ.
6. Fastighetsmäklaren och konsumenten. Ju.
7. Världsklass! Åtgärdsplan för den kliniska
forskningen. U.
8. Bidrag på lika villkor. U.
9. Transportinspektionen. En myndighet för
all trafik. + Bilagor. N.
10. 21+1 2. En ny myndighet för tillsyn
och effektivitetsgranskning av socialförsäkringen.
S.
11. Frihet för studenter – om hur kår- och
nationsobligatoriet kan avskaffas. U.
12. Finansiella sektorn bär frukt.
Analys av finansiella sektorn ur ett
svenskt perspektiv. Fi.
13. Bättre kontakt via nätet – om anslutning
av förnybar elproduktion.
+ Annex: Grid issues for electricity
production based on renewable energy
sources in Spain, Portugal, Germany, and
United Kingdom. N
14. Timmar, kapital och teknologi
– vad betyder mest?
En analys av produktivitetsutvecklingen
med hjälp av tillväxtbokföring. Fi.
15. LOV att välja – Lag Om Valfrihetssystem.
S.
16. Förtursförklaring i domstol. Ju.
17. Frivux – valfrihet i vuxenutbildningen. U.
18. Evidensbaserad praktik inom social
tjänsten– till nytta för brukaren. S.
19. Att slutförvara långlivat farligt avfall
i undermarksdeponi i berg. M.
20. Patentskydd för biotekniska uppfinningar
. Ju.
21. Permanent förändring.
Globalisering, strukturomvandling
och sysselsättningsdynamik. Fi.
22. Ett stabsstöd i tiden. Fi.
23. Konsulär katastrofinsats. UD.
24. Svensk klimatpolitik. M.
25. Ett energieffektivare Sverige
+Bilaga. N.
26. Värna språken – förslag till språklag. Ku.
27. Framtidsvägen – en reformerad
gymnasieskola + Bilagedel. U.
28. Apoteksdatalagen. S.
29. Yrkeshögskolan. För yrkeskunnande i
förändring. U.
30. Forskningsfinansiering – kvalitet och
relevans. U.
31. Miljödomstolarna – domkretsar
– lokalisering – handläggningsregler. M.
32. Avskaffande av revisionsplikten för
små företag. Ju.
33. Detaljhandel med vissa receptfria
läkemedel. S.
34. Lättare att samverka
– förslag om förändringar i samtjänstlagen.
Fi.
35. Digital-TV-övergången.
+ Engelsk översättning. Ku.
36. Svenska Spels nätpoker. En utvärdering.
Fi.
37. Vårdval i Sverige. S.
38. EU, allmännyttan och hyrorna.
+ Bilagor. Fi.
39. Framtidens polisutbildning. Ju.
40. Bredband till hela landet. N.
41. Människohandel och barnäktenskap
– ett förstärkt straffrättsligt skydd
+ bilaga. Ju.
42. Normgivningsmakten.
Expertgruppsrapport Ju.
43. Tre rapporter till Grundlagsutredningen.
Ju.
44. Transportinspektionen.
Ansvarslag för vägtrafiken m.m. N.
45. Rapporter från en mr-verkstad. IJ.
46. Handel med läkemedel för djur. S.
47. Frågor om hyra och bostadsrätt. Ju.
48. En utvecklad havsmiljöförvaltning. M.
49. Aktiekapital i privata aktiebolag. Ju.
50. Skyddet för samhällsviktig verksamhet.
Fö.
51. Värdigt liv i äldreomsorgen. S.
52. Legitimation och skärpta behörighetsregler
. U.
53. Styra rätt! Förslag om Sjöfartsverkets
organisation.N.
54. Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. A.
55. Kustbevakningens rättsliga befogenheter
. Fö.
56. Mångfald som möjlighet. Åtgärder för
ökad integration på landsbygden. Jo.
57. Skattelättnader för hushållstjänster. Fi.
58. Egenansvar – med professionellt stöd. IJ.
59. Föreningsfostran och tävlingsfostran.
En utvärdering av statens stöd till
idrotten. Ku.
60. Personnummer och samordningsnummer.
Fi.
61. Krisberedskapen i grundlagen.
Översyn och internationell utblick.
Expertgruppsrapport Ju.
62. Myndighet för miljön
– en granskning av Naturvårdsverket. M.
63. Förstärkt skydd för företagshemligheter.
Ju.
64. Kontinuitet och förändring. + Lättläst +
Daisy. Ku.
65. Sekretess och offentliga biträden i utlänningsärenden.
Ju.
66. Arbetsförmåga?
En översikt av bedömningsmetoder i
Sverige och andra länder. S.
67. Enklare redovisning. Ju.
68. Bygg – helt enkelt! M.
69. Välja fritt och välja rätt. Drivkrafter för
rationella utbildningsval. Fi.
70. Slutförvaring av kärnavfall. Kärnavfallsrådets
yttrande över SKB:s Fud-program
2007. M.
71. Uppföljning av kriminalvårdens
effektiviseringsarbete. Ju.
72. Effektivare signaler. N.
73. Kemikalietillsyn
– organisation och finansiering. M.
74. Rätt och riktigt. Åtgärder mot felaktiga
utbetalningar från välfärdssystemen. Fi.
75. Ägande och förvaltning av hyreshus. Ju.
76. F-skatt åt flera. Fi.
77. Möjlighet att leva som andra. Ny lag om
stöd och service för vissa personer med
funktionsnedsättning. + Bilagor
+ Lättläst + Daisy. S.
78. Eftersök av trafikskadat vilt. En kostnad
för trafikförsäkringen? S.
79. Revisorers skadeståndsansvar. Ju.
80. Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet.
Fi.
81. Stalkning – ett allvarligt brott. Ju.
82. Vägen tillbaka för överskuldsatta. Ju.
83. Avgifter inom arbetslöshetsförsäkringen.
A.
84. Alkolås för rattfyllerister och körkortsprov
i privat regi. N.
85. Straff i proportion till brottets allvar. Ju.
86. Prövning av vindkraft. M.
87. Åklagarväsendets brottsbekämpning.
Integritet – Effektivitet. Ju.
88. Elektroniskt kungörande av författningar.
Ju.
89. Trygghetssystemen för företagare. N.
90. Svensk export och internationalisering.
Utveckling, utmaningar, företagsklimat
och främjande. UD.
91. En svensk veteranpolitik, del 2.
Ansvaret för personalen före, under och
efter internationella militära insatser. Fö
92. Konkurrens på spåret. N.
93. Partsinsyn och ny teknik i domstol, m.m.
Ju.
94. Tillval i hyresrätt. Ju.
95. Enklare semesterregler. A.
96.
Kommersiell radio
– nya sändningsmöjligheter. Ku.
97. Styr samverkan
– för bättre service till medborgarna. Fi.
98. Totalförsvarsplikten i framtiden. Fö.
99. Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen,
m.m. Ju.
100. Bidragsspärr. Fi.
101. Ny inriktning av frivillig beredskapsverksamhet.
Fö.
102. Brist på brådska
– en översyn av aktivitetsersättningen.
+ Lättläst + Daisy. S.
103. Hur ska skogspolitiken genomföras
på Gotland. Jo.
104. Självständiga lärosäten. U.
105. Långtidsutredningen 2008.
Huvudbetänkande. Fi.
106. Ökat förtroende för domstolarna.
Strategier och förslag.
+ Bilagedel A – Enkätundersökningar.
+ Bilagedel B – Språkrapporter m.m. Ju.
107. Etiken, miljön och pensionerna. Fi.
108. Sveriges ekonomi. Scenarier på lång sikt.
Fi.
109. En hållbar lärarutbildning. U.
110. Vägen till ett energieffektivare Sverige.
NM.
111. Barn som misstänks för brott. Ju.
112. Yrkeskunnande – en likvärdig sökväg till
lärarutbildningen mot yrkesämnen. U.
113. Bo bra hela livet. + Del B: Bilagor. S.
114. Försörjningskrav vid anhöriginvandring.
Ju.
115. Finansmakten. Rapport från en referensgrupp.
Ju.
116. En ny radio- och TV-lag. Ku.
117. Patientsäkerhet.
Vad har gjorts? Vad behöver göras? S.
118. Styra och ställa – förslag till en effektivare
statsförvaltning. + Bilagor. Fi.
119. Underlagsrapporter till 2006 års förvaltningskommittén.
Fi.
120. Bättre kontroll av missbruksmedel.
En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning
m.m. S.
121. Innovationer och företagande – Sveriges
framtid. N.
122. Mer om fristående skolor och enskild
förskoleverksamhet. U.
123. Förslag till åtgärder med anledning av
Lavaldomen. + Sammanfattning. +
Sammanfattning på engelska. A.
124. En framtida spelreglering. Fi.
125. En reformerad grundlag. Del 1 + 2. Ju.
126. I den äldres tjänst. Äldreassistent – ett
framtidsyrke. S.
Statens offentliga utredningar 2008
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Skyddet för den personliga integriteten.
Bedömningar och förslag. [3]
Fastighetsmäklaren och konsumenten. [6]
Förtursförklaring i domstol. [16]
Patentskydd för biotekniska uppfinningar.
[20]
Avskaffande av revisionsplikten för små
företag. [32]
Framtidens polisutbildning. [39]
Människohandel och barnäktenskap – ett förstärkt
straffrättsligt skydd+ bilaga. [41]
Normgivningsmakten.
Expertgruppsrapport XI. [42]
Tre rapporter till Grundlagsutredningen. [43]
Frågor om hyra och bostadsrätt. [47]
Aktiekapital i privata aktiebolag. [49]
Krisberedskapen i grundlagen.
Översyn och internationell utblick.
Expertgruppsrapport. [61]
Förstärkt skydd för företagshemligheter. [63]
Sekretess och offentliga biträden i utlänningsärenden.
[65]
Enklare redovisning. [67]
Uppföljning av kriminalvårdens effektiviseringsarbete.
[71]
Ägande och förvaltning av hyreshus. [75]
Revisorers skadeståndsansvar. [79]
Stalkning – ett allvarligt brott. [81]
Vägen tillbaka för överskuldsatta. [82]
Straff i proportion till brottets allvar. [85]
Åklagarväsendets brottsbekämpning.
Integritet – Effektivitet. [87]
Elektroniskt kungörande av författningar. [88]
Partsinsyn och ny teknik i domstol, m.m. [93]
Tillval i hyresrätt. [94]
Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen,
m.m. [99]
Ökat förtroende för domstolarna.
Strategier och förslag.
+ Bilagedel A – Enkätundersökningar.
+ Bilagedel B – Språkrapporter m.m. [106]
Barn som misstänks för brott. [111]
Försörjningskrav vid anhöriginvandring. [114]
Finansmakten. Rapport från en referensgrupp.
[115]
En reformerad grundlag. Del 1 + 2. [125]
Utrikesdepartementet
Immunitet för stater och deras egendom. [2]
Konsulär katastrofinsats. [23]
Svensk export och internationalisering.
Utveckling, utmaningar, företagsklimat
och främjande. [90]
Försvarsdepartementet
Skyddet för samhällsviktig verksamhet. [50]
Kustbevakningens rättsliga befogenheter. [55]
En svensk veteranpolitik, del 2.
Ansvaret för personalen före, under och
efter internationella militära insatser. [91]
Totalförsvarsplikten i framtiden. [98]
Ny inriktning av frivillig beredskapsverksamhet.
[101]
Socialdepartementet
Omreglering av apoteksmarknaden. [4]
21+1 2. En ny myndighet för tillsyn
och effektivitetsgranskning av socialförsäkringen.
[10].
LOV att välja – Lag Om Valfrihetssystem. [15]
Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten
– till nytta för brukaren. [18]
Apoteksdatalagen. [28]
Detaljhandel med vissa receptfria läkemedel.
[33]
Vårdval i Sverige. [37]
Handel med läkemedel för djur. [46]
Värdigt liv i äldreomsorgen. [51]
Arbetsförmåga?
En översikt av bedömningsmetoder i
Sverige och andra länder. [66]
Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd
och service för vissa personer med
funktionsnedsättning. + Bilagor + Lättläst
+ Daisy. [77]
Eftersök av trafikskadat vilt. En kostnad för
trafikförsäkringen. [78]
Brist på brådska
– en översyn av aktivitetsersättningen.
+ Lättläst + Daisy. [102]
Bo bra hela livet. + Del B: Bilagor [113]
Patientsäkerhet.
Vad har gjorts? Vad behöver göras? [117]
Bättre kontroll av missbruksmedel.
En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning
m.m. [120]
I den äldres tjänst. Äldreassistent – ett
framtidsyrke. [126]
Finansdepartementet
Finansiella sektorn bär frukt.
Analys av finansiella sektorn ur ett svenskt
perspektiv. [12]
Timmar, kapital och teknologi
– vad betyder mest?
En analys av produktivitetsutvecklingen
med hjälp av tillväxtbokföring. [14]
Permanent förändring.
Globalisering, strukturomvandling
och sysselsättningsdynamik. [21]
Ett stabsstöd i tiden. [22]
Lättare att samverka
– förslag om förändringar i samtjänstlagen.
[34]
Svenska Spels nätpoker. En utvärdering. [36]
EU, allmännyttan och hyrorna.
+ Bilagor. [38]
Skattelättnader för hushållstjänster. [57]
Personnummer och samordningsnummer. [60]
Välja fritt och välja rätt. Drivkrafter för
rationella utbildningsval. [69]
Rätt och riktigt. Åtgärder mot felaktiga utbetalningar
från välfärdssystemen. [74]
F-skatt åt flera. [76]
Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet.
[80]
Styr samverkan
– för bättre service till medborgarna. [97]
Bidragsspärr. [100]
Långtidsutredningen 2008. Huvudbetänkande.
[105]
Etiken, miljön och pensionerna. [107]
Sveriges ekonomi. Scenarier på lång sikt. [108]
Styra och ställa – förslag till en effektivare
statsförvaltning. + Bilagor. [118]
Underlagsrapporter till 2006 års förvaltnings
kommittén. [119]
En framtida spelreglering. [124]
Utbildningsdepartementet
Världsklass! Åtgärdsplan för den kliniska
forskningen. [7]
Bidrag på lika villkor. [8]
Frihet för studenter – om hur kår- och
nationsobligatoriet kan avskaffas. [11]
Frivux – valfrihet i vuxenutbildningen. [17]
Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola
+ Bilagedel. [27]
Yrkeshögskolan. För yrkeskunnande i
förändring. [29]
Forskningsfinansiering – kvalitet och
relevans.[30]
Legitimation och skärpta behörighetsregler
. [52]
Självständiga lärosäten. [104]
En hållbar lärarutbildning. [109]
Yrkeskunnande – en likvärdig sökväg till
lärarutbildningen mot yrkesämnen. [112]
Mer om fristående skolor och enskild
förskoleverksamhet. [122]
Jordbruksdepartementet
Mångfald som möjlighet. Åtgärder för ökad
integration på landsbygden. [56]
Hur ska skogspolitiken genomföras
på Gotland. [103]
Miljödepartementet
Att slutförvara långlivat farligt avfall i undermarksdeponi
i berg. [19]
Svensk klimatpolitik. [24]
Miljödomstolarna – domkretsar – lokalisering
– handläggningsregler. [31]
En utvecklad havsmiljöförvaltning. [48]
Myndighet för miljön
– en granskning av Naturvårdsverket. [62]
Bygg – helt enkelt! [68]
Slutförvaring av kärnavfall. Kärnavfallsrådets
yttrande över SKB:s Fud-program 2007.
[70]
Kemikalietillsyn
– organisation och finansiering. [73]
Prövning av vindkraft. [86]
Näringsdepartementet
Barlastvattenkonventionen – om Sveriges
anslutning. [1]
Transportinspektionen. En myndighet för
all trafik. + Bilagor. [9]
Bättre kontakt via nätet – om anslutning
av förnybar elproduktion.
+ Annex: Grid issues for electricity
production based on renewable energy
sources in Spain, Portugal, Germany, and
United Kingdom. [13]
Ett energieffektivare Sverige + Bilaga. [25]
Bredband till hela landet. [40]
Transportinspektionen. Ansvarslag för
vägtrafiken m.m. [44]
Styra rätt! Förslag om Sjöfartsverkets
organisation. [53]
Effektivare signaler. [72]
Alkolås för rattfyllerister och körkortsprov
i privat regi. [84]
Trygghetssystemen för företagare. [89]
Konkurrens på spåret. [92]
Vägen till ett energieffektivare Sverige. [110]
Innovationer och företagande – Sveriges
framtid. [121]
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Könsdiskriminerande reklam.
Kränkande utformning av kommersiella
meddelanden. [5]
Rapporter från en mr-verkstad. [45]
Egenansvar – med professionellt stöd. [58]
Kulturdepartementet
Värna språken – förslag till språklag. [26]
Digital-TV-övergången.
+ Engelsk översättning.[35]
Föreningsfostran och tävlingsfostran.
En utvärdering av statens stöd till idrotten.
[59]
Kontinuitet och förändring. + Lättläst +
Daisy. [64]
Kommersiell radio
– nya sändningsmöjligheter. [96]
En ny radio- och TV-lag. [116]
Arbetsmarknadsdepartementet
Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. [54]
Avgifter inom arbetslöshetsförsäkringen. [83]
Enklare semesterregler. [95]
Förslag till åtgärder med anledning av
Lavaldomen. + Sammanfattning
+Sammanfattning på engelska. [123]